När Yukiko delar ut fem av fem i SVTs morgonsoffa blir man lite nyfiken. Hon brukar inte direkt strössla med toppbetygen hon.
Och, som om det vore magi, landade boken i fråga – Gillian Flynns Mörka platser i min brevlåda bara någon dag senare. Eller magi och magi. Ett bokförlag som anammat den trevliga vanan att skicka mig ett exemplar av varje bok de publicerar. Oh, the perks of being a Bokhandlare!
Förlaget i fråga, Modernista, verkar ha en närmast övernaturlig känsla när det gäller att hitta fanastiska, kvinnliga, anglo-saxiska deckarförfattare. I deras stall hittar vi storheter Belinda Bauer, S.J Bolton och Mo Hayder. Men frågan är om Fröken Flynn inte har den vassaste pennan av dem alla…
Handlingen i Mörka platser skiftar mellan nutid och 1985, när tre medlemmar i Familjen Day blir brutal mördade i sitt hem. Äldste sonen Ben döms till livstids fängelse, till stor del på grund av den enda överlevaren – den yngsta dottern Libbys vittnesmål.
Tjugofem år senare blir Libby uppsökt av en grupp mordfantaster/rättshaverister som är övertygade om att Ben är oskyldig. Libby, som inte heller är Guds bästa barn, ser en chans att tjäna lite stålar på sin historia och familjens tragedi. När hon börjar göra sina egna efterforskningar bland dem som fanns i kretsarna runt familjen 1985 blir hon mindre säker på att rätt person verkligen sitter inne….
Precis som med förlagskollegan Belinda Bauer så är Flynn inte den typiska deckarförfattaren.
Inga nersupna poliser med operafetisher. Inga superspioner med sci-fi-gadgets.
Istället. En story om trasiga människor och olycka. Med mycket spänning på köpet.
Lite Daniel Woodrell (Winter’s Bone) möter Quentin Tarantino-feeling sådär.
Jag har en invändning när det gäller slutet, men jag kan inte dryfta den här utan förstöra handlingen.
Det är inget som sabbar boken som helhet, men det drog ner mitt slutgiltiga betyg från en 9:a till en 8:a. Sorry Gillian. Och Yukiko.
Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd
You had me at Tarantino, och en 8a är inte fel, nice!
SvaraRadera