Om P.O. Enquists geniala prosa inte riktigt funkar i ljudboksform (mea maxima culpa - jag är för okoncentrerad, han är inte värd mig som lyssnare) så är det tvärt om med Denise Mina. Se där. Två författare jag inte trodde att jag skulle nämna i samma mening. Den gemensamma nämnaren är förstås att jag uppskattar dem mycket båda två.
För ett tag sedan började jag lyssna på Blodsarv, del ett i Minas serie om journalisten Paddy Meehan, och innan jag visste ordet av hade jag hetslyssnat på hela trilogin. Minns att det var likadant när jag började läsa Garnet Hill-serien för ett antal år sedan. Jag kunde helt enkelt inte sluta förrän sista sidan var utläst. Hon har någonting, Mina, som gör att jag gör att min läshunger blir lika glupande som någonsin Paddy Meehans aptit. För att dra en plump parallell.
Det kan inte vara intrigerna, det rör sig om ganska standardmässiga krimintriger, även om brotten ofta är fula och råa och sjaskiga och känns bra mycket mer trovärdiga den slags Midsomer murders-inspirerad landsortsdeckare som jag kan tycka om att tröstläsa.
Det kan heller inte vara huvudpersonens briljans, Meehan är ingen Sherlock direkt, och handlar ofta hyfsat irrationellt.
Det måste vara tonen, och Minas omsorg om sin huvudpersons personlighet och inre liv. Paddy som är det svarta fåret i sin stora katolska familj, lite för tjock, alldeles för självmedveten, som inte vill gifta sig, som hoppas på att kunna förändra världen som journalist när hon börjar som springflicka på the Scottish Daily News, som vill försörja sig själv, som när en ilska inombords, som har få vänner, men skaffar sig desto fler ovänner.
Mina ger liv åt det som först låter som och känns som en klichébild (à la den operaälskande, försupne kommissarien) och jag börjar helt enkelt tycka om Paddy och vill veta hur det ska gå för henne. Lägg några riktigt skickliga miljöbeskrivingar till det. Så skickliga att jag känner stor tvekan inför att någonsin åka till Glasgow.
Tyvärr går inte alla böckerna i serien att få tag i längre, men författarinnan har haft godheten att presentera en ny serie, om polisen Alex Morrow. För näst senaste boken i den serien fick Mina Deckarakademins pris för bästa utländska kriminalroman, så jag gissar att hon håller stilen. Det lovar gott inför nästa attack av Mina-bulimi.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar