Det har blivit mycket Belinda Bauer för mig i år. Kanske lite väl mycket. För där jag var förtjust över Mörk jord och nöjd med Skuggsida så är jag snarare lätt blasé när det kommer till Ni älskar dem inte.
Det är sommar i Shipcott, en varm, tung högsommar. Plötsligt börjar barn att försvinna. Gemensamt är att de lämnats ensamma i bilar av sina föräldrar. Kvar i den tomma bilen finns bara en lapp "Ni älskar dem inte".
Jonas Holly som just kommit tillbaka efter den förödande tragedin som drabbade honom i förra boken (mer spoiler än så tillåter jag inte) kastas rakt in i en utredning som blir både grym och hopplös.
Det som gjorde Mörk jord så speciell (läs mer om den här) var den inkännande psykologin, och det befriande greppet att inte ha en polis inblandad så långt ögat nådde. Istället fanns där den olidliga spänningen i mötet mellan den lilla pojken och psykopaten som dömts för mord. Bauer fick pris för sin debutroman, och hon förtjänade det onekligen.
När så polisen Jonas Holly dök upp i Skuggsida kändes det ändå helt ok, han var en intressant bekantskap. Bauer behöll sin psykologiska skärpa och tecknade ett porträtt av Holly och Shipcotts övriga invånare som engagerade rakt igenom boken (läs mer om vad jag tyckte här).
Men jag märker i början av Ni älskar dem inte, att jag är lite trött på Holly, och jag undrar om inte Bauer är det också. Tycker också att hon tappat lite i skärpa, människorna är inte fullt så intressanta (undantaget är Steven, han är fortfarande mycket fint skildrad, och han tar som tur är stor plats i denna bok), de inre monologerna blir för många och för långa, motiven bakom brottet inte helt trovärdigt. Har Bauer helt enkelt drabbats av Midsomer Murder-syndromet?
Nå i alla fall... Belinda Bauer håller fortfarande hög klass i genren. Ni älskar dem inte fick Svenska Deckarakademins pris för bästa översatta kriminalroman. Och boken innehåller de inslag av mångbottnat mörker och sorg som är Bauers signum. Men jag hade förväntat mig mer. Hoppas att det bara är en svacka. Jag vill kunna fortsätta att räkna henne till mina deckarfavoriter.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar