Jag visste inte mycket om Gillian Flynn när jag köpte hennes debut Sharp objects för ett par år sedan. Hon visade sig vara en trevlig bekantskap. Om man med trevlig menar utmärkt författare av mindre trevliga böcker. Flynns universum befolkas av sjaskiga, trasiga, inte speciellt trevliga individer. Socialt missanpassade, med tunga hemligheter i bagaget. Jag älskar det. Även om Sharp objects inte nådde upp i till exempel Tana French-klass (hon känns som en självklar parallell) så gillade jag den mycket.
Mörka platser, däremot, är strålande. Flynn har vässat till intrigen och lagt ytterligare ett dystert filter över handlingen. Resultatet är en högklassig psykologisk spänningsroman.
Libby Day är den enda överlevande efter att hennes bror mördat resten av familjen, en iskall januarinatt 1985. Mordet, som kommit att kallas satansoffret i Kinnakee, rönte stor uppmärksamhet och Libby lever fortfarande sitt liv i skuggan av det, oförmögen att gå vidare, men också oförmögen att se tillbaka. När hon får kontakt med en mer än lovligt obskyr grupp personer som intresserar sig för gamla mordfall väljer hon (enbart för att hon är pank och de erbjuder henne pengar) att nysta i det förgångna. Besöka de mörka platser som hon så länge försökt att tränga undan från sitt medvetande.
Libby, som var den som pekade ut sin bror som skyldig, börjar efter hand inse att sanningen inte alls är den hon trott. Ju mer hon nystar, desto närmare hon kommer händelserna i det förflutna, desto större blir också faran hon svävar i.
Har man väl börjat läsa den här boken går den inte att släppa. Och jag håller inte med Johan om att slutet drar ner historien (jo, kanske yttepyttelite - en grej hade kunnat göras annorlunda för total perfektion). När jag slog ihop boken spred sig den där tomheten som är tecknet på att historien man just läst är riktigt, riktigt bra. Den där känslan av att man inte vill fortsätta utan karaktärerna i boken.
Gillian Flynn tronar högt upp på min privata deckarförfattarprispall, några millimeter nedanför Tana French. Flynns senaste, Gone girl (på svenska i augusti nästa år), har följt med mig upp till Göteborg över jul. Förväntningarna är uppskruvade till max.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar