Okej, okej... Det kan vara svårt att leva upp till högt ställda förväntningar, det förstår jag också. Men jag hade faktiskt hoppats på mer av Berättelser från Engelsfors, spinoff-seriealbumet till storfavoriterna Cirkeln och Eld.
Och med mer så menar jag egentligen bara längre. Kanske är jag också fel mottagare, jag är ingen novell-tjej (det finns undantag, som ni vet, men de stavas till exempel Alice Munro), utan vill ha långa, välgödda berättelser att förlora mig i.
Men Berättelser från Engelsfors går fort att läsa. Jättefort. Kanske 20 minuter. Och det räcker verkligen inte för att bota min Engelsforsabstinens. Jag erkänner. Jag läste snabbt. Jättesnabbt, för att jag var nyfiken på vad jag skulle få veta som jag inte redan visste. Jag ville helt enkelt ha en ny bok. Jag ville ha Nyckeln redan nu. Inte i höst. (När exakt släpps den egentligen?!?!)
Det är egentligen inget fel på seriealbumet. Åtta noveller, var och en bunden till ett Tarot-kort (very Mona Månstråle); Månen (Ida), De Älskande (Gustaf och Rebecka), Vagnen (Olivia), Den Hängde (Elias), Tornet (Adriana), Frestelse (Linnéa och Vanessa), Magikern (Minou), Kejsarinnan (Anna-Karin).
Idén med att utveckla historien kring De Utvalda är lockande (jag, till exempel, blev ju väldigt lockad). Och jag gillar det. I 20 minuter. Tar och läser om boken nu, och gillar den i 20 minuter till. Men sen vill jag ha mer!
Har du inte läst Cirkeln och Eld - gör det först. Dels är de underbart långa (men går alldeles för snabbt att läsa), dels blir misstänker jag att serierna obegripliga utan förkunskaper. Det här är för de redan bitna. För oss som inte kan få nog av Engelsfors.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar