Jag har gjort ett nedslag bland 9 till 12-böckerna, en kategori jag sällan läser (tyvärr, sååå många böcker - så lite tid). Men vaga löften om att det skulle vila en air av Maria Gripe över Mårten Sandéns senaste avgjorde saken.
Ett hus utan speglar handlar om Thomasine som tillbringar sommaren före sjuan i gammalfaster Henriettas hus. På plats finns även Thomasines pappa, som tillbringar varje ledig stund vid Henriettas sjuksäng, hans mer monetärt inriktade syskon (Henrietta är döende, och huset värt massor) samt tre kusiner. Vid en kurragömmalek försvinner yngsta kusinen. När hon kommer tillbaka berättar hon att hon lekt med en liten okänd flicka.
Historien är det inget fel på, det är klassisk mystik, spegelsalar och tidsförskjutningar. Jag vill inte förstöra spänningen och avslöja mer, ni får läsa själva (det går snabbt - en kväll för mig). Och det är en fin berättelse om att läka och hitta sig själv.
Men jag gjorde nog boken en rejäl otjänst när jag förväntade mig något i stil med Agnes Cecilia (som också finns i den här underbara boxen med uppväxtklassiker). Ett hus utan speglar är inte alls en dålig bok, men av Gripes stämningar och djup finns här intet. Tyvärr. När jag tänker efter är det nog just fördjupningen jag saknar. Bokens gestalter blir mest skisser, deras öde engagerar inte. Jag hinner inte bli fångad innan historien hux flux är slut. Nej, riktigt för mig var inte detta, men jag kan nog tänka mig att det är för en del andra.
Ett plus för de fina illustrationerna (pappan ser väldigt Vreeswijksk ut, tycker ni inte?). Och här, ett filmsmakprov!
Susanna Mattsson
Bokia Killberg Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar