Mordfrossa i "Skalpelldansen"

"Blod och skräck - huvudet ska väck!" Så utropade Knocke och Smocke vällustigt i en av min systers gamla Bamse-tidningar. Devisen gäller nog även för Carl Cederfeldt, indirekt huvudperson i Jenny Milewskis debut Skalpelldansen.

Skalpelldansen handlar om skräckförfattaren Jonas Lerman, lika hyllad av sina fans som hatad av den moraliskt indignerade allmänheten. Hans romaner om den blodlystne seriemördarläkaren Carl Cedefeldt säljer som smör, och Jonas lever gott på inkomsterna. Frekventerar regelbundet tv-sofforna och tidningsuppslagen. Kritiken mot det explicita våldet i romanerna skakar han av sig med en axelryckning - det är ju inte på riktigt.

Men en dag är det något som förändras. Jonas börjar ifrågasätta sitt författarskap och samtidigt är det som att våldet kryper allt närmare. Plötsligt är det inte alls på låtsas, eller?

Först får jag associationer till Dexter (men när jag läser Jenny Milewskis blogg förstår jag att hon vare sig sett tv-serien eller läst Jeff Lindsays böcker), seriemördaren som fått mig och min sambo att maratonrysa i tv-soffan de senaste åren. Men Skallpelldansens Carl Cedersköld saknar helt Dexters moraliska kodex, utan mördar urskiljningslöst enligt lustprincipen. Mycket blod blir det, de mest gore-tyngda sidorna skummar jag faktiskt (så mesig är jag), men det är spännande (framför allt i bokens första del. När historien börjar nystas upp märker jag att jag konstigt nog tappar intresset lite) och Milewski reser också frågan varför vi njuter så förbehållslöst av underhållningsvåld, samtidigt som vi skyggar för det verkliga. Utan att komma med några pekpinne-svar bör tilläggas.

Språket är koncist och drivet, precis som historien. Skildringen av "vår tid" (detta luddiga begrepp) med sitt persongalleri och företeelser är ironiskt skarp med humoristisk underton. Och även om jag själv är lite mer av den krypande spänningstypen så är det kul att hitta en kvinna i den splattriga genren. Kvinnor brukar annars mest dväljas bland övernaturligheterna (även om Amanda Hellbergs Styggelsen innehöll sin beskärda del av otäckheter - nyutgåva på gång av den förresten, missa inte!!). Betyget blir: Kanske inte rakt igenom helgjutet, men absolut läsvärt och... (ja, nu kommer det där slitna debutantordet) lovande. Helt klart en bok jag kan rekommendera thrillerfantasterna där ute.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro