Trodde jag, när jag var 15 år 1987 och plöjde bok efter bok av Stephen King och Clive Barker, att jag 25 år senare skulle sitta försjunken i en afghansk släktkrönika med tårar i ögonen?
Skumt nog ja, det trodde jag.
Men vi kan diskutera mina mediala förmågor någon annan gång.
Jag har i alla fall fått förmånen att läsa Kahled Hosseinis nya roman, Och bergen svarade, som släpps här i Sverige den 5:e juni.
Att Hosseini är en ytterst begåvad historieberättare tror jag inte att någon som läst Flyga drake eller/och Tusen strålande solar ifrågasätter.
Av de två föredrar jag själv Solar, tycker Drake är lite väl gråtmild bitvis.
”I den fattiga lilla byn Shadbagh i Afghanistan säljer Sabor sin fyraåriga dotter Pari när han inte längre kan försörja sin växande familj. Pari och hennes bror kommer för alltid att känna saknaden av varandra, och den dag de äntligen möts igen är det kanske redan för sent ?”
Hur står sig då denna nya, hett efterlängtade, roman mot de två tidigare jättesuccéerna?
Håller den måttet?
Och bergen svarade är en berättelse om separation och återförening. Jag vill inte avslöja allt för mycket av handlingen, men storyns kärna är hela tiden de två syskonen Pari och Abdullah.
Runt dem väver Hosseini sedan ett novelliknande nät som rör sig.
Från den afghanska landsbygden till Kabul,
till Frankrike, till Grekland, till USA.
Över krig och fred.
Genom många år och människors liv.
Han förlorar mig aldrig.
Och när säcken knyts ihop slutar jag hålla tillbaka tårarna.
Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar