Gästbloggaren: Andreas Roman

Skräckförfattaren Andreas Roman, aktuell med romanen Doktor Joseph är vår gäst den här veckan:

Att tillverka en zombie

Jag vet inte hur man tillverkar en zombie. Inte egentligen. Men jag tror att det är genomförbart och jag har en uppfattning om hur jag skulle gå tillväga. Jag vet att man blir viljelös, bedömningsförmågan och empatin utslängda genom fönstret. Och i detta andetag finns det något att säga om varför Försäkringskassan fungerar som scen för Doktor Josephs vodou.

Jag har inga dåliga erfarenheter av Försäkringskassan. En av handläggarna har en gång hävdat att jag inte är far till min dotter, men det var ett oskyldigt misstag som jag löste genom att lägga på luren, ringa upp igen och därmed genom slumpen kopplas till någon ny som justerade felet med ett generat skratt. Min bok är inte en attack eller satir - vem som helst som läser min historia om Joseph Alexander Foster, borde se att min bild av institutionen inte är grundad i en rimlig uppfattning om verkligheten.

Det som snarare fängslade mig med Försäkringskassan var hur dess snårskog gav spelrum för våra sämsta sidor. Efter att allt tolkats och alla konsulterats, är det en människa som bestämmer att en cancersjuk ska skicka in sitt presumtiva dödsdatum som kompletterande uppgift, som tycker att en man som sondmatas får sjukpenning men bara noll kronor, som menar att en kvinna med dödsdom är arbetsför till 25 %. Inte helt olikt en förbannelse, och definitivt med samma verkan. Besluten är kontextuella och tagna av någon som har alla korten på bordet. Det har sitt ursprung i märkliga politiska direktiv som man måste förhålla sig till, men skillnaden blir ändå tydlig när man möter artiga och förstående handläggare på andra sidan luren - de som inte ber om dödsdatum eller skickar ut brev med siffran noll. De som erbjuder välsignelser istället för förbannelser. Dessa stillsamma människors kompetens överskuggas av småpåvar och svartknytt som är gjutna i rädsla och utblandade med småsinthet. Igen, ingredienser hämtade ur den politiska kitteln, men med en smak som tycks falla vissa på läppen mer än andra. Det är Försäkringskassans otur att den långkokats i denna brygd av dumheter som därefter föder dessa vardagszombies.

Doktor Joseph handlar om vodou. I boken förekommer dekokter och droger, pulverbomber och amuletter, förorättade andar och blodiga ceremonier. Men vodou för Joseph, och många med honom, handlar om samhörighet och gemenskap. Att ta hand om varandra, att bota och hela, hjälpa och stötta. Att som en person med inflytande utöva den vishet som är ett kompetenskrav i både yrket och människan, en förutsättning när man hanterar kvalitet som påverkar andras liv. När Joseph anländer till Sverige, söker han sig till Försäkringskassan eftersom den för honom är en slags svensk vodou, en plats där han kan möta folk som behöver hjälp och ge dem något tillbaka. För att lyckas med det behöver han inga ceremonier eller ritualer, inte heller några drycker eller föremål. Han behöver bara lyssna, fundera en stund och ta ett mänskligt beslut. Det, för Joseph, är den bästa sortens vodou. Det är den vodou han utövar på Försäkringskassan. Å andra sidan börjar ju allt med att han får sparken.

Andreas Roman slog igenom 2006 med thrillern Vigilante, och har sedan dess skrivit genreöverskridande romaner som rör sig mellan skräck och spänning. Han har en bakgrund som Creative Director inom tevespelsindustrin och arbetar numera på en digital byrå. Tre av Andreas böcker håller på att utvecklas till film.