Jag vet inte om ni är gamla nog för att komma ihåg James Bulger?
Den, nästan, treåriga lilla pojke som 1993 fördes bort och brutalt mördades av två stycken tioåriga grabbar i Liverpool, England? (http://sv.wikipedia.org/wiki/James_Bulger)
Själv minns jag det väl.
Även det kompakta och totala hat som hela det brittiska samhället visade de två gärnings-”männen”.
Ännu idag, tjugo år senare, är det många britter som fortfarande tycker att de förtjänar dödsstraff. På Facebook finns grupper som ägnar sig att försöka spåra upp dem och avslöja deras hemliga identiteter.
Och, oavsett vad som är rätt och fel, som förälder är det inte svårt att förstå dessa känslor.
I Onda flickor har Alex Marwood utgått från ett liknande scenario.
”En sommarmorgon 1986 träffas tre unga flickor för första gången. Innan dagen är slut kommer två av dem att anklagas för mord.
Tjugofem år senare rapporterar journalisten Kirsty Lindsay om en rad mycket obehagliga attacker på unga kvinnor. Hennes efterforskningar leder henne till städaren Amber Gordon.
Så träffas Kirsty och Amber på nytt, för första gången sedan den där svarta dagen då de var barn.
De blir snabbt medvetna om den stora fara de befinner sig i. Och med nya identiteter och familjer att skydda är de beredda att göra vad som helst för att bevara sin hemlighet.”
I Marwoods bok är det inte lika svart och vitt som i Bulgerfallet. Men jag kan inte säga mycket mer om intrigen utan att förstöra den för er som kommer att läsa.
Kan dock lugna alla er som har svårt för att läsa historier där barn far illa. Det här är inte en sån bok. Detta är inte Odjuret eller Kråkflickan.
Precis som hos sina samtida jämlikar, som Gillian Flynn, Belinda Bauer, Mo Hayder och Tana French till exempel, så rör sig Alex Marwood i gråzonen mellan roman och deckare. Här finns ingen försupen Wallander eller osårbar James Bond att heja på. Ingen hemlig konspiration i Vatikanen.
Likt Flynns Mörka platser, min spänningsfavorit förra året, så är Onda flickor en tragedi.
En gripande historia om människors öden – med inslag av ryslig kriminalroman.
Den bästa jag läst i år hittills!
Läs den!
Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar