Bokreatips 2024 - Johans favoriter!

Dags för bokhandlarn i Lödde att bjuda på sina reafavoriter!

Lincoln Highway - Amor Towles
Towles har en enastående förmåga att skriva böcker som direkt känns som klassiker.
Hans förra roman "En gentleman i Moskva" t.ex.
Lyckas han igen med "Lincoln Highway"?
Ja! Detta är romankonst av högsta klass. En saga i klassisk amerikansk berättartradition. Här finns toner av Twain, Kerouac och Salinger. En bok du absolut inte får missa! 

Jävla karlar - Andrev Walden
Journalisten Andrev Walden romandebuterar med en självbiografisk uppväxtskildring som både berör och roar.
Pappabyten, husbyten, kompisbyten, första kärleken, första ligget, första jobbet – allt avverkas i en rasande fart, med ett härligt språk och en stor nypa humor.
Oavsett om du, som jag, älskat Waldens texter som kolumnist eller inte är detta absolut en bok du bör läsa! Augustvinnare 2023!

Döda kvinnor förlåter inte - Katarina Wennstam

Står i katalogen som deckare, men är egentligen en otroligt välskriven skildring av kvinnors utsatthet och villkor i sekelskiftets Stockholm (1895 dvs, inte Y2K). Med en viss spänningsintrig, får erkännas, men skulle passa klart bättre på romansidorna.

Unge Mungo – Douglas Stuart
Debuten ”Shuggie Bain” är en av de starkaste romaner jag läst det senaste decenniet, och nya romanen ”Unge Mungo” gör mig inte heller besviken. En hjärtskärande berättelse om att växa upp ung och gay i nittiotalets Glasgow. Douglas Stuart är tveklöst en av mina nya favoritförfattare.

Den natten – Gillian McAllister
Hur långt skulle du gå för att rädda ett syskon? I ”Den natten” möter vi syskonen Joe och Cathy som på semester i Italien måste göra ett svårt val. Deras lillasyster kört på en man och vill ha deras hjälp med att dölja alla spår av olyckan. Berättelsen hoppar i tiden och skiftar skickligt mellan olika berättarperspektiv, med många oväntade vändningar. Det är nagelbitande spänning, på gränsen till stressande bitvis, men även en gripande skildring av en familj i kris.

Glasmannen - Anders de la Motte

Del två i de la Mottes Asker-serie bjuder på mer intensiv spänning i skånsk miljö!

Jag föredrar ju, som jag nog sagt tidigare, Anders böcker när de är lite mörkare och tuffare. Inget ont om hans "slow crime" eller "mysmord" naturligtvis, men Stieg Larsson-vibbarna i böckerna om Asker och Hill är right up my alley, på ren svenska. Missa inte heller del 1, "Bortbytaren", som även finns på rean här i Lödde - i en begränsad upplaga.

Endast på Center Syd!

Eftersom vi är lite olydiga i Lödde har vi också plockat in en näve titlar som missades av reainköparna och som vi själva tycker borde finnas i allas hem. Nämligen: 

Utan gränser - Luciane Andrev

Här har vi en fartfylld, rafflande och brutal actionroman om en vidrig rysk knarkoligark (knarkigark!) som med hjälp av bulvaner och utpressning försöker ta sig in i svenskt näringsliv och infrastruktur. I hans väg står en rättrådig journalist och en (nästan) övermänskligt cool kvinnlig svensk-rysk underrättelseofficer. 

Det faktum att den anonyme författaren uppges vara en person, högt uppsatt, med unik insyn inom näringslivet får en även att undra hur mycket av berättelsen som är baserad på verkliga händelser ...

Stad i brand - Don Winslow

Man blir aldrig besviken av en ny Winslow. En klassisk gangsterroman, skriven nästan som ett TV-manus. Väldigt dialogdriven och snabbläst. Perfekt för dig som älskar Sopranos och Maffiabröder, för att inte tala om den mindre kända pärlan till gangsterrulle "State of Grace", med Sean Penn och Gary Oldman.

En man som heter Ove - Jubileumsutgåva - Fredrik Backman

Ja, detta är den enda boken på rean som, förutom att den självklart innehåller den mest sålda svenska boken i världen under 2010-talet, har texter av så vitt skilda filurer som Hannes Holm, Johan Rheborg, Rita Wilson, Tom Hanks ... och eder vänlige kvartersbokhandlare i Lödde. :-)

Läs mer om hur det blev så här: En man som heter Ove fyller 10!

Små stora saker - Jodi Piccoult

En av de bästa romaner jag läst de senaste tio åren. Om ras, privilegier och fördomar.

Ingen ond man - Leif Appelgren

En så helgjuten debut. Vanligtvis brukar det ta en författare någon bok eller två innan man finner sin stil, sitt språk, sin känsla. Leif Appelgren tycks ha funnit genvägen dock. Kanske är det hans år som åklagare i Stockholm Västerort som bidragit. Han kan sina saker. Skildringen av polisutredningen och rättegången känns otroligt initierad. Här pratar vi skitig gängkriminalitet, en vidrig våldtäkt och en familjs önskan om rättvisa. Eller hämnd.

Det är starkt. Förbaskat spännande. Skakande och gripande. 

Sveablotserien - Dödsbringaren & Korsmärkt - Jan-Erik Ullström

Intresserad av svensk historia? Älskar du rafflande fantasy? 

Jan-Erik Ullströms Sveablot-serie blandar Karl 12:es död med varulvar, Stockholms blodbad med vampyrer, Katolska kyrkan, odödliga lönnmördare, troll, älvor, maror, sjöfolk och allsköns mytologiska varelser i en salig/ohelig blandning. Mustigt, blodigt och fullkomligt oemotståndligt! Niklas Natt och Dag möter Tolkien! 

Bägge delarna finns hos oss i Lödde!

Överlevaren - Bethany Clift

En underbar undergångsroman!. Kan rekommenderas till allt från unga vuxna fantasyfans till gamla härdade dystopi- och spänningsälskare. Läs den! 

"Bridget Jones möter Walking Dead", som någon uttryckte det ..

Lögnaren - Monica Rehn
Att bli oskyldigt anklagad för ett sexuellt övergrepp - Sannolikt var mans värsta mardröm? 
"Lögnaren" är en riktig bladvändare, finurligt upplagt med kapitel i skiftande "Han"- och "Hon"-perspektiv. Där "Han" tydligt är vår huvudperson, men berättelsens "Hon" mer av ett mysterium ...
Välskriven, och mycket spännande, med en befriande avsaknad av superhjältepoliser och galna seriemördare! (Ett extra plus ger jag även för skildringen av förlagsvärlden i boken. Alltid kul för oss i bokbranschen.) :-)

The Art of Asking - Amanda Palmer
Detta är en bok som borde läsas av varenda person som pysslar med musik, teater, text eller konst i valfri form. Den kommer sannolikt att förändra sättet du ser på relationen mellan artist och publik, kulturpolitik, sociala medier och gemenskap. Möjligen även världen.
Det är även en rörande, rolig, fräck och fascinerande självbiografi.
En bok där du kastas mellan skratt, grått, insikter och hallelujah-moments.

// Johan, Akademibokhandeln Center Syd

Våra förlorade hjärtan - Celeste Ng

"Tolvåriga Bird Gardner har inte sett sin mamma på över tre år. Margaret försvann efter att hennes dikter använts i protesterna mot de stränga lagar som införts för att värna ”amerikansk kultur” och återinföra fred och välstånd efter den så kallade Krisen. Men en dag får Bird ett brev med en kryptisk teckning i. Han inser att hans mamma försöker kontakta honom. Och han bestämmer sig för att hitta henne."

Om du, som jag, läst Celeste Ngs tidigare romaner, "Säg inget om Lydia" och "Små eldar överallt", förväntade du dig kanske ytterligare en finstämd roman om familjerelationer, klass, fördomar och privilegier?

Något som Reese Witherspoon gör HBO-serie av liksom?

Nja, jag säger inte att du kommer bli besviken, men överraskad kanske? "Våra förlorade hjärtan" tar upp liknande ämnen som i hennes andra böcker, men på ett mer dystopiskt, nästan Margaret Atwood-likt sätt kan man säga.

I berättelsen har USA gått igenom en näst intill samhällskollapsande kris, ekonomisk, social och kulturell. Skulden läggs huvudsakligen på Kina, och människor med asiatiska drag utvisas, fängslas, misshandlas och misstänkliggörs.

Det är i denna värld, där staten bränner böcker och bibliotekarier organiserar motståndsrörelsen, vi får följa unge Bird/Noah i hans sökande efter sin försvunna mamma.

En ny lag, "PAKT", gör det förbjudet att överhuvudtaget kritisera eller ifrågasätta landet eller dess myndigheter. Även efter att krisen avtagit och situationen återgår till det mer normala.

Barn till föräldrar som bedöms som regimkritiker omhändertas och omplaceras hos mer "rättfärdiga" föräldrar.

En nära dystopisk framtid, men en med kännbara likheter till dagens politiska utveckling ...

Berättelsen är välskriven och engagerande, men kanske lite för svepande och suddig i kanterna när det gäller samhällsskildringen. Man hade velat veta mer, motståndarna och motiven är lite för diffusa - kampen mot dem likaså, men ändå en absolut läsvärd bok.

// Johan, Akademibokhandeln Center Syd

Fantastisk katastrofroman - Nu i pocket!

 

"Det är december 2023 och världen som vi känner den är över. Hela mänskligheten har utplånats av ett virus: 6DM, Six Days Maximum - den längsta tid en människa har på sig innan kroppen har hunnit förstöra sig själv.

Men en kvinna i London har på något sätt ändå överlevt. En kvinna som tillbringat hela sitt liv med att kompromissa med vad hon velat, som dolt vad hon känt och desperat försökt passa in. En kvinna som är fullkomligt oförberedd på att konfrontera en framtid på egen hand.
Med en golden retriever som enda sällskap tvingas hon nu ta sig fram genom brinnande städer, navigera bland lik och råttor, på en slutgiltig resa för att bekräfta att hon verkligen är den enda överlevaren.
Samtidigt brottas hon med sig själv och sina minnen. För vem är hon nu? När hon inte längre har någon annan att leva för? När hon bokstavligen är ensam kvar."

En bok till om en värld drabbad av pandemier?
Är det verkligen något vi behöver 2022?
Efter att nyss ha läst Bethany Clifts ”Överlevaren” (”Last One at the Party") så är mitt svar ett rungande ja!
 
Ni som följer bloggen har nog knappast undgått att lägga märke till min passion för dystopier?
McCarthys ”Vägen”, Kings ”Pestens Tid”, Aldermans ”Makten”, Atwoods ”Tjänarinnans berättelse”, Harts ”The Warehouse”, Engström/Richerts ”Nattavaara” m.fl.
Listan på fantastiska böcker om världens undergång och civilisationens slut kan göras nästan hur lång som helst. Cronins ”Passagetrilogi” glömde jag förresten! Och Orwells ”1984” naturligtvis!
 
Men tillbaka till Clifts ”Överlevaren”, en ny twist på det klassiska temat.
Här sprider sig 6DM-viruset över världen med rekordfart. ”Six Days Maximum”, för att det är så länge du väntas överleva när du smittats …
Ni vet hur Covid-19 hade en dödlighet på i snitt 0.003 % till 0,5 % (innan vaccinen kom)?
Med 6DM är siffrorna omvända.
Dödligheten är statistiskt sett 100 %.
 
Om man nu inte råkar vara vår hjältinna …
För i London har en kvinna överlevt. Det här är hennes berättelse.

 Jag har sett boken liknas vid t.ex. ”Bridget Jones möter Walking Dead”, och jag fattar jämförelsen, men den är ändå rätt missvisande. För det här är ingen ”rom-com”. Ingen ”zom-rom-com” heller för den delen. Läskigheterna i boken lyckas vara nog skrämmande utan övernaturligheter. Du kommer aldrig se på en fiskmås på riktigt samma sätt igen ...

Vad vi har här är en allvarlig bok, med en bitvis lättsam ton, bitvis väldigt gripande.
Hur hon hanterar sina föräldrars bortgång, sin makes, alla döda vänner.

För att inte prata om hennes partner i boken, hunden Lucky.
Allt berättas med sådan värme, och med en svart humor som jag fann helt underbar.

"Överlevaren" har en självklar plats på min topp tio över årets bästa böcker! Kan rekommenderas till allt från unga vuxna fantasyfans till gamla härdade dystopi- och spänningsälskare. Läs den!

Nu finns den i svensk pocketutgåva!

Författaren själv. Med rimligt fyllt champagneglas.

Missa inte heller författaren Bethany Clifts gästblogg hos oss från förra hösten!

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Killbergs Center Syd

* Originaltext från oktober 2021

Gästbloggaren - Bethany Clift

 

The author herself. Seen here preparing for coming pandemics.

The question authors get asked, and dread, the most – why did you write your novel?

I have an eloquent and engaging stock answer that I repeat in a regular basis about the idea for Last One At The Party forming one winter’s night as I was lost in the dark hills of the Oxfordshire countryside. About how I stared up at the sky, alone and lonely, and was struck by the notion that I might be the only person left alive in the world. If I were, where would I go? What would I do? This anecdote is true, but it is not the only reason I wrote a book about a woman who is (potentially) the last person left alive on earth.

Hi, my name is Bethany Clift and I wrote "Överlevaren" ("Last One At The Party") because I am surrounded by noise. Constantly. I am married with two kids, a dog and a fish and my life is an endless litany of chatting, arguing, whining, laughing, singing and barking. As I sit typing this in my front room with no radio or television it should be relatively quiet and yet still I can hear the fish tank bubbling, car engines humming outside the window, the heating system thrumming through my walls. When I visit friends or family, the first think they do is fill the empty background of the room with music from the radio or speaker – like silence is something to be scared of.

I didn’t always crave quietness, as a child I too chattered and sang and filled the world around me with my excess din. In my early twenties I would go dancing and stand as close to the speakers as I could get to feel the base thrumming through my body, assaulting my very bones and not just my ears. I still love music and singing and the excited babble of my children as their enthusiasm for life pours from them. But, I also love peace and quiet and stillness, moments when my world and mind are calm and tranquil. And these precious interludes seem so few these days.

Maybe it is the pandemic, maybe it is the stage of life that I am at, maybe it is me that is changing and needing more – but whatever the reason I find I crave silence more and find it less. The moments when you can be alone, at peace, with your thoughts. No friends, no family, nothing that demands your attention, nothing to distract you from being you.

We went camping earlier this year and I woke at 4am, walked out into the neighbouring field, lay down in the dew-soaked grass and immersed myself in the quiet of the world. It wasn’t silent – there was a river gushing past a few feet from where I lay, I could hear rabbits scurrying in the grass, bees humming lazily overhead, the birds greeting the day ecstatically – but the noise had nothing to do with me. I did not have to pay attention to it or be wary of it or interact with it. It was not my noise, the only noise that belonged to me was my heart beating in my chest, my breath coming out of my mouth in quiet clouds, a quiet scraping as I scratched my cheek. It was the most peaceful I have felt in over a year.

Your friendly neighbourhood bookseller. Able to display two books at once. In different languages.

So, did I write my novel about the last woman left alive on earth just so I could write about the lack of man-made noise once humanity was gone? No. But, did I relish those moments where she appreciated the silence? Did I envy her that treat? Yes – I did. I would never want to be her, never want to be without the joy of hearing my children sing, the delight of listening to my husband laugh, the babble of chatter when my family is together, but don’t we all crave quiet sometimes? That moment when the world falls away and the only person that matters is us? Yes, we do. And the lesson that writing "Överlevaren", and the past year, has taught me is that we must carve that space out for ourselves, that small moment of peace and reflection. Our lives might be noisy and busy and overwhelming but there is always somewhere for us to find that solitude, somewhere that is for us, alone.

// Bethany Clift, Milton Keynes, England. December 2021

Ni kan läsa Johans, mycket positiva recension, här.

Överlevaren, av Bethany Clift

      

"Det är december 2023 och världen som vi känner den är över. Hela mänskligheten har utplånats av ett virus: 6DM, Six Days Maximum - den längsta tid en människa har på sig innan kroppen har hunnit förstöra sig själv.
Men en kvinna i London har på något sätt ändå överlevt. En kvinna som tillbringat hela sitt liv med att kompromissa med vad hon velat, som dolt vad hon känt och desperat försökt passa in. En kvinna som är fullkomligt oförberedd på att konfrontera en framtid på egen hand.
Med en golden retriever som enda sällskap tvingas hon nu ta sig fram genom brinnande städer, navigera bland lik och råttor, på en slutgiltig resa för att bekräfta att hon verkligen är den enda överlevaren.
Samtidigt brottas hon med sig själv och sina minnen. För vem är hon nu? När hon inte längre har någon annan att leva för? När hon bokstavligen är ensam kvar."

En bok till om en värld drabbad av pandemier?
Är det verkligen något vi behöver 2021?
Efter att nyss ha läst Bethany Clifts ”Överlevaren” (”Last One at the Party") så är mitt svar ett rungande ja!
 
Ni som följer bloggen har nog knappast undgått att lägga märke till min passion för dystopier?
McCarthys ”Vägen”, Kings ”Pestens Tid”, Aldermans ”Makten”, Atwoods ”Tjänarinnans berättelse”, Harts ”The Warehouse”, Engström/Richerts ”Nattavaara” m.fl.
Listan på fantastiska böcker om världens undergång och civilisationens slut kan göras nästan hur lång som helst. Cronins ”Passagetrilogi” glömde jag förresten! Och Orwells ”1984” naturligtvis!
 
Men tillbaka till Clifts ”Överlevaren”, en ny twist på det klassiska temat.
Här sprider sig 6DM-viruset över världen med rekordfart. ”Six Days Maximum”, för att det är så länge du väntas överleva när du smittats …
Ni vet hur Covid-19 har en dödlighet på i snitt 0.003 % till 0,5 %?
Med 6DM är siffrorna omvända.
Dödligheten är statistiskt sett 100 %.
 
Om man nu inte råkar vara vår hjältinna …
För i London har en kvinna överlevt. Det här är hennes berättelse.

Utrikisk kontra svensk utgåva.

 Jag har sett boken liknas vid t.ex. ”Bridget Jones möter Walking Dead”, och jag fattar jämförelsen, men den är ändå rätt missvisande. För det här är ingen ”rom-com”. Ingen ”zom-rom-com” heller för den delen. Läskigheterna i boken lyckas vara nog skrämmande utan övernaturligheter. Du kommer aldrig se på en fiskmås på riktigt samma sätt igen ...

Vad vi har här är en allvarlig bok, med en bitvis lättsam ton, bitvis väldigt gripande.
Hur hon hanterar sina föräldrars bortgång, sin makes, alla döda vänner.

För att inte prata om hennes partner i boken, hunden Lucky.
Allt berättas med sådan värme, och med en svart humor som jag fann helt underbar.

"Överlevaren" har en självklar plats på min topp tio över årets bästa böcker! Kan rekommenderas till allt från unga vuxna fantasyfans till gamla härdade dystopi- och spänningsälskare. Läs den!

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Killbergs Center Syd
 

Dystopisk sommarläsning!

 

Om du inte tyckte 2020 var dystopiskt nog ...

"Något decennium fram i tiden möter vi ett Sverige som plågas av epidemier och klimatförändringar. Ett Sverige som helt enkelt har slutat att fungera. Den lilla orten Nattavaara i Norrbotten har blivit symbolen för hopp där är somrarna svalare och man kan arbeta sig till ett medborgarskap i Nordmark, en självutnämnd republik med Kiruna som huvudstad ..."

Ja, om du inte tyckte att 2020 var dystopiskt nog så debuterar nu författaren Thomas Engström ("Ludwig Licht-serien") och hustrun Margit Richert (bl.a. skribent i Aftonbladet och SvD) gemensamt med en nära och obehaglig framtidsskildring.

Det är en dyster framtid paret målar upp, av ett Sverige som om trettio år eller raserats av den totala samhällskollapsen. Pandemier, klimatkriser, ekonomisk och social katastrof har utraderat samhället som vi känner det idag.

Ingen Zombieapokalyps, inget världskrig, ingen komet som Bruce Willis eventuellt skulle kunna ha räddat oss från. "Inget före och efter katastrofen", som författarna skriver i boken. "Det fanns inte ens någon entydig katastrof. Det fanns flera: våg efter pulserande våg av motgångar, nedgångar."

Jag är iochförsig ett stort Walking Dead-fan (ja, fortfarande), men jag gillar verkligen att hotet här inte kommer från det övernaturliga eller utomjordiska. Här är det andra människor som är det värsta som kan drabba dig. Andra människor som vill ha vad du har. Eller vill ha dig.

En mycket spännande, skrämmande och originell vision av en möjlig framtid ...

Finns nu i pocket!

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

Text ursprungligen publicerad 24/11-2020

Gästbloggaren: Margit Richert - Nattavaara

 

  

Varför är man så dum att man skriver en bok, trots att det redan skrivits fler än man själv hinner fatta? I vårt fall har det nog handlat om att vi inte kan så mycket annat än att skriva. Thomas är bra på att städa, och jag är bra på att göra smör – men det är typiskt sådant där som sliter ut kroppen i längden.

 Thomas har dessutom skrivit en massa romaner tidigare, och efter att ha tittat på hans vedermödor och hört hans gnäll under skaparprocessen tyckte jag att det var dags att styra upp det hela. Så svårt kan det ju inte vara att skriva en roman – jag var övertygad om att hans klagolåt bara handlade om att han ville ha medlidande och en större glassranson.

 Hej vad jag bedrog mig! Det visade sig förstås vara mycket svårare än vad jag någonsin trott att skriva hittepå, men också väldigt mycket roligare än vad jag kunnat föreställa mig.

 ”Nattavaara” är den första av tre böcker. Vi vet ungefär vad som ska hända ... men inte helt och hållet! Det är inte alltid man kan styra över sina karaktärer, tack och lov – de är ofta klokare än man själv. Och även om folk kallar vår berättelse för mörk tycker vi själva att den är ganska ljus. Året är 2049, Norrbotten har blivit ”fritt” och människan har fått det lite svårare i vardagen av egenförvållade klimatförändringar och allsköns bråk. Men folk lever i alla fall fortfarande, och gör så gott de kan för att klara sig.

 Och mitt i allt skrivande åkte vi på coronan (i Kiruna, i mars). En ”mild” variant, men vi blev som knäckta av efterverkningarna. Thomas blev deprimerad, men förstod det inte riktigt själv, eftersom han är en patologiskt glad människa i vanliga fall. Jag fick en massa nervpirr, brännande hud, skenhjärtattacker och gick runt och trodde mig vara döende. Det är vi ju allihop, hela tiden, men tack och lov gick det över för den här gången. Och någon mening med det hela var det kanske ändå, för boken kändes med ens ännu viktigare, och blev mer verklig för oss.

 Vi hoppas såklart att alla ni läsare ska tycka om boken. Annars är den tillräckligt tung för att slå oss i skallen med. Men då får ni ta er till Jokkmokk, eftersom det är här vi håller till. Förhoppningsvis ska det inte behöva gå så långt.

 Oavsett allt så ses vi – i framtiden. Dit vi alla är på väg. 

// Margit Richert (med Thomas Engström i närheten)

 NATTAVAARA är den första delen i en fängslande trilogi om Nordmark, en storslagen vision om en nära framtid där klimatkatastrofer, pandemier och finanskriser slitit ­sönder samhället. Norrbotten har brutit sig loss från ­Sverige och styrs av en enväldig jarl. På landsbygden ­råder hungers­nöd, och invånarna för en ständig kamp för att överleva i en värld där medmänsklighet eller hänsynslöshet kan vara skillnaden mellan liv och död.

MARGIT RICHERT, kulturskribent och litteraturkritiker i Aftonbladet, har tidigare varit krönikör i Svenska Dagbladet. Hon har vunnit Hirampriset för sin gärning som matskribent. 

THOMAS ENGSTRÖM, författare och kulturjournalist, har skrivit de hyllade spionromanerna om Ludwig Licht, som också blivit internationell TV-serie. Han medverkar regelbundet på Aftonbladets kultursida.