Visar inlägg med etikett Djur och natur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Djur och natur. Visa alla inlägg

måndag 13 juli 2020

Bokhandlarna svarar - Sommarens bästa pocket! Del 2.



Silja, Helsingborg City

”Something old, something new, something borrowed and something blue”

Den svavelgula himlen - något gammalt - Fortfarande en stark, minnesvärd romanupplevelse. En uppväxtskildring med så hög trovärdighet och så välskrivet att man baxnar.
Och snart så (i augusti) kommer nästa bok av Kjell Westö - Tritonus. Jag längtar ihjäl mig!

Snöstorm, av Augustin Erba- något nytt - Det här är en roman som är så autentisk och har så mycket igenkänning och man glömmer stundtals bort att det är en roman. Det skulle kunna vara en del av ens egen eller åtminstone en nära verklighet. Äkta vara!

Insekternas planet, av Anne Sverdrup Thygeson - något lånat - dottern Josefin har bidragit - ”En supermysig bok om våra minsta varelser. Författaren beskriver livets olika faser för olika insekter med humoristisk ton. Man vill helt enkelt bara veta mer om de där små krypen. Insekter som lever i 17 år och att insekter fått namn från Beyoncé - och en Harry Potter-karaktär är sådant som man bland annat kan läsa om!”

Gun love, Jennifer Clement - something blue - Ett underbart, poetiskt språk har denna lilla pärla. Det är vackert och våldsamt om fattigdom och utanförskap - och vapen. Med små glimtar av ömsinta minnen från det förflutna.
Jag fastnade direkt på första raden, vackert och sorgligt: ”Min mamma var en deciliter socker. Henne kunde man låna när man ville.”

Blå bonusbok

Factfulness - bokstavligt blå - Hans Rosling lyckas med tydlighet och underbara diagrambubblor förmedla både kunskap och hopp. Stort tack magister Rosling. 💙






Johan, Center Syd

Don Winslow - Muren
Ska du bara läsa en sjukt spännande, episk, våldsam, omskakande berättelse om hämnd, korruption och rättvisa, USAs krig mot de mexikanska drogkartellerna och människorna vars liv förstörs i processen - med toner av Narcos, Homeland, The Wire och Trumps valkampanj 2016 - i sommar, låt det bli den här!

Elin Olofsson - Herravälde
Boken som fick "de små berättelsernas mästarinna" att gå från bokhandlarfavorit till litterärt allmängods! Om tre starka kvinnors kamp i ett extremt mansdominerat Jämtland på 1920-talet! Min svenska favoritroman förra året! 

Neil Gaiman & Terry Pratchett - Goda Omen
Världens kanske roligaste bok finns nu äntligen i svensk utgåva igen! För älskare av fantasy, Monty Python, Douglas Adams, skräck och fantastiskt språk!

Elizabeth Winthrop - Nådastolen

Louisiana, 1943. En ung svart man döms till döden för våldtäkt av en vit kvinna. Vi får under några timmar före hans avrättning följa ett urval av de inblandades berättelser. Mycket starkt drama med toner av Harper Lees "Dödssynden".

torsdag 12 december 2019

Evas årsbästa!

fredag 8 november 2019

Författarträff Ängelholm: Patrik Svensson pratar om "Ålevangeliet"

Författarträff
Patrik Svensson: "Ålevangeliet"

Patrik Svensson berättar om sin succébok om ålen, den gåtfulla varelse som fascinerat människor genom tiderna. Boken "Ålevangeliet" är samtidigt en personlig berättelse om ålfisket i Rönne å, som förde författaren och hans far samman.

Möt Patrik Svensson på Killbergs Akademibokhandeln
den 27/11 kl 19. Förköp 100:-, dryck med tilltugg ingår. 50:- rabatt på boken under kvällen.

Välkommen!


måndag 9 september 2019

Ålevangeliet - en fin läsning!



"Hur mycket kan man veta om en ål? Eller om en människa?
"Ålevangeliet" är en bok om världens mest gåtfulla fisk. En fisk som gett upphov till ett alldeles eget mysterium inom naturvetenskapen, det som kallas ”ålfrågan”. En fisk som alla från Aristoteles till Sigmund Freud försökt förstå sig på, utan att lyckas. Och som nu dör ifrån oss, i mångt och mycket fortfarande en gåta.
Men ”Ålevangeliet” är också en bok om författaren och hans far och hur ålen förde dem samman. En berättelse om ursprung, öde, livet och hur det bör levas. Samt om det som är livets sista och ofrånkomliga utmaning: hur man hanterar döden."


Ålevangeliet köpte jag till min man Peter, tänkte direkt att det är en bok för honom.
Men eftersom han hade rätt mycket kvar av sin pågående bok, snodde jag den själv.
Utan att ha så mycket koll på ålar sen tidigare så blev det en mycket bra och spännande läsupplevelse om den mystiska ålen.

Man får ta del av alla de teorier och forskningsresultat som betraktats som sanningar under historiens gång, där flera teorier visat sig vara falska. Boken blandar intressanta fakta med författarens egna barndomsminnen, när han ”fiskade” ål med sin pappa. Dessa delar är så finstämda och levande, och även om jag inte har fiskat ål, så finns det en hög igenkänning kring ljusa sommarnätter, sena höstkvällar och det okomplicerade livet som gjorde barndomen magisk.

Jag läste, googlade, läste, kollade kartor, läste, letade bilder, läste. Så numera vet jag rätt mycket om ålar, dess olika stadier, var de lever mm och är ytterst tveksam kring om jag någonsin vill äta någon igen! De kämpar sig igenom tillvaron för att slutligen ta sig till sin födelseplats, fortplanta sig och sedan dö. Jag vill inte gärna avbryta denna fantastiska livscykel på något julbord.

Den här boken passar så många och är en perfekt present till alla som haft en barndom!

// Silja, Akademibokhandeln Killbergs Helsingborg



Titta på SVTs fina inslag om boken här (ca 23 minuter in i programmet):
https://www.svtplay.se/video/23552654/sverige/sverige-sasong-22-avsnitt-5-1

måndag 5 februari 2018

Bokhandlarna svarar: Vårpepp!

Så sugen på flera av vårens böcker
 
 
 
Börjar med att vara sugen på en roman som jag faktiskt tänker börja läsa idag – ”Simson” av Lina Sjöberg.
När jag läste om den här romanen i vårkatalogen blev jag fascinerad av hur författaren har valt att närma sig Simson. Återkommer förhoppningsvis med en recension längre fram.
 
”Simson är en ursinnigt stark man med långt tovigt hår som härjar på det kanaaneiska slättlandet i dåtidens Palestina. Vi känner honom som den tragiske hjälten från Bibeln: han som dödade ett lejon med bara händerna och hamnade i fiendehänder tack vare Delila. I Lina Sjöbergs Simson får vi följa en vilsen ung man som hemsöks av ett raseri han inte kan kontrollera. Fram träder en människa med vad vi idag skulle kalla en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kämpar för att få ihop sitt liv.”
 
Min andra bok är ”Rutabaga – Med fokus på grönsaker” av Mathias Dahlgren.
Eftersom vi för tillfället har vår 25-åriga dotter boendes hemma – och hon är vegetarian – så behöver vi gradera upp vår kokbokshylla. Med Mathias Dahlgren steppas förhoppningsvis recepten upp några snäpp – precis som man vill ha bra vardagsrecept så vill man även ha de där lite mer kulinariska tipsen – och de hittar man alldeles säkert här! (Rutabaga är ett amerikanskt ord för kålrot. Egentligen en förvrängning av svenskans rotabagge. Allt om mat) 
 
”Här har vi en grön kokbok som inte liknar någon annan på marknaden, skriven av en kock som inte gör någonting halvdant. Huvuddelen av recepten är rätter att dela, vilket betyderatt man lägger upp ett par tre rätter på tallrikar som delas runt bordet. I övrigt består boken av grunderna i den vegetariska matlagningen i form av till exempel buljonger och andra smaksättningar, recept på snabbsyrade grönsaker och på bröd och olika spreadsatt äta tillsammans med brödet.”
 
 
 
Tredje boken på min lista är en kinesisk sci-fi – ”Chi-fi” – ”Peking – den hopfällbara staden” av Hao Jingfang. Den fångade mitt intresse för att den är belönad med Hugo Award – och där vunnit över Stephen King!
 
”Peking i framtiden. För att få plats med alla 80 miljoner invånare har man byggt om staden så att delar av den fälls ihop under vissa tidsintervall. Människorna är uppdelade i tre samhällsklasser som lever i separata dimensioner i staden. Lao Dao bor i klass tre där han arbetar som sopsorterare. En dag blir han uppmanad att hjälpa en person att smuggla ett skriftligt meddelande till någon i högsta samhällsklassen. Han går med på det då han behöver pengarna för att betala sin adoptivdotters förskoleutbildning. Det finns bara en väg han kan ta, en viss tid på dygnet, före staden fälls ihop då det blir nästa samhällsklass tur att se solen innan staden åter börjar rotera.”
 
Eftersom jag numera är stolt delägare i en bikupa – med en drottning som heter Gefjon – så måste jag såklart läsa en bok om bin. ”Den stora biresan” av Dave Goulson känns som ett måste. Ett bra komplement till romanen ”Binas historia” – det är alltid bra med kunskaper kring vår miljö och hur alla förändringar påverkar oss.
 
”Brittiske Dave Goulson är tillbaka med en ny bok om ängarnas, trädgårdarnas och djunglernas små arbetare: bina. Efter böckerna Galen i humlor och Galen i insekter ger han sig här ut på en världsomspännande resa i forskningens och det egna brinnande intressets namn. Binas öde kan berätta för oss både om naturens oerhörda motståndskraft och om det hot som människan med sin stora påverkan på miljön och klimatet utgör. Följ med på Den stora biresan – surret omkring dig kommer aldrig mer att bli sig likt.”
 
// Silja Stråhle, Akademibokhandeln Killbergs Helsingborg City

måndag 5 december 2016

A Presentation of A Quincunx - Andre Alexis



En introduktion av Hans-Olov Öberg - Kalla Kulor Förlag

André Alexis är en välsedd litterär författare i Canada, som givit ut ett antal böcker på det tämligen smala indieförlaget Coach House Books i Toronto. Föga anade han när han gav sig in på att skriva en ”Quincunx” - det vill säga en litterär skapelse i fem delar - att den andra delen i serien skulle göra honom till världskänd succé, nästan över en natt. Femton Hundar, en fabel om (händelsevis) femton hundar som får mänskligt medvetande av två gudar som just slagit vad, sålde i en takt som förlaget sällan sett tidigare och på kort tid bröt man 100 000-vallen. Romanen fick flera prestigefyllda priser och har sedan dess sålts till ett antal länder, däribland, lyckligtvis Sverige. För mig som förläggare är Femton Hundar en av den handfull böcker jag alltid kommer att bära med mig; den typ av böcker som delar in livet i ett ”före” och ett ”efter”. Den är grym, vacker, härlig, otäck och mycket, mycket tänkvärd. 

En hyllningsfilm till romanen finns för övrigt här: https://www.youtube.com/watch?v=bf-k73tgL3E



 
To begin with, a definition of “Quincunx”: A quincunx is an arrangement of five objects with four at the corners of a square or rectangle and the fifth at its centre, used for the five on dice or playing cards, and in planting trees.

 

Some 30 years ago, I was watching a talk show. The guest was Nora Ephron. She was talking about her autobiographical novel, Heartburn, when she said in passing that she thought all writers write about their lives. I’d heard the thought before Ephron expressed it, of course, and I’ve heard versions of it countless times since. But what struck me as I watched was the extent to which the idea was uncontested. It was blithely expressed and then passed over, as if it were obvious. The idea is largely uncontested still. The common assumption seems to be that a writer of fiction inevitably draws from his or her life, adds something like vividness or style and there you have it: a novel, a short story.

But I’m a writer who almost never uses personal circumstances as the basis for fiction. It isn’t that my imagination can’t draw from life. If nothing else, the cities and landscapes in my novels and stories are modelled on cities and landscapes I’ve experienced. But the traumas I’ve lived through – emigration, anomie, grief, racism – are less important to me, as a writer of fiction, than things like plot, characterization, structure, voice, rhythm, and story.

                      I’m not interested in sharing my life, not interested in being “real” or “authentic.” I am interested in what fiction does, in the imagination, in what happens well away from reality. Some of this, no doubt, has to do with what I love about fiction itself. I’ve always been partial to the dream-like, to folklore, ghost stories, the work of E.T.A. Hoffmann and Nikolai Gogol, the Bible, and the Odyssey. These works may use “reality” but only in order to go beyond it. The point of “The Bremen Town Musicians,” for instance, is not the mistreatment of animals. The point, if there is a point, is in the pleasure the story gives.

It’s not that I have anything against those who fictionalize their lives. I’ve got nothing against Benjamin Constant or Charles Bukowski, Nora Ephron or Karl Ove Knausgård. It’s that what I get from their work is not at all what I’m aiming for in mine. Knausgård, for instance, has said that he has – or, for a time, had – problems with storytelling. He was tired of it and this tiredness preceded the writing of his six-volume sequence of autobiographical novels. But I’m obsessed with storytelling, with all of its ins and outs, its rhythms, graces, failures, byways, irreality and, of course, its traditions. Which brings me to a question I was recently asked: why am I revisiting old genres like pastorals and apologues?

                      The answer is only slightly complicated. First, the sequence of five novels I’m currently writing – a “quincunx” of which the first two are Pastoral and Fifteen Dogs – are the result of a failure. For years, I tried unsuccessfully to rewrite (or re-imagine) a work by Pier Paolo Pasolini called Teorema. In Teorema, a god comes to earth and sleeps with the members of a well-to-do family – father, mother, son, daughter, servant. When the god leaves the family, his absence leads to madness, despair, grace, and the miraculous. It’s a great story and I wanted to retell it, to own it as one does with some stories. I couldn’t, though. For years, I ended up writing inept versions of Pasolini.

                      Or I did until I finally stripped the story down to its essence – divine visitation – and thought about the ways in which that essential story could be told. Five approaches came to me at once. I wanted to tell it as a pastoral (that is, a tale set in an idealized rural world), as an apologue (a moral tale involving animals), as a quest narrative (with Treasure Island in mind), as a ghost story (like Ugetsu Monogatari), and as a kind of Harlequin romance. The novels were suggested not by personal experience, not by grief or exile or post-traumatic stress, but by my fascination with the  art of storytelling itself.

                      There’s nothing new in what I’m doing. Any number of writers have played with (or subverted) genre. Kazuo Ishiguro and Margaret Atwood come immediately to mind. But the one who’s been most influential on me in this regard is the great Polish writer Witold Gombrowicz. Gombrowicz once wrote that humans “always, unceasingly, seek form, and we delight in it or suffer by it, and we conform to it or we violate and demolish it, or we let it create us, amen.” By allowing the reader to experience his ideas in different settings and genres (forms of storytelling), Gombrowicz’s thinking is perpetually renewed for the reader, his ideas unexpected because they are met in unfamiliar ways. To me, this is the ideal.

                      Like most writers, I have a limited set of concerns and ideas, things that matter to me deeply. I'm an immigrant, so the confrontation with new lands and places is something I obsess about. I was raised Catholic, so the idea of God – the idea of divinity – is another one that fascinates. Then, too, I was left in Trinidad by my parents when I was two and I didn't see them again until I was four. So, naturally, the idea of love keeps coming back to me. I remember meeting my parents for the second time – when I was four – and I wasn't sure I loved them or that they loved me or even who they were, exactly.

                      Place, God, Love … these are three of the ideas or themes that are central to my work. What’s wonderful, when you work in different genres, is that the same idea can feel entirely different when you encounter it in a different genre. Take “love” for instance. In detective fiction, it’s usually a motivation for crime. Writers of detective fiction don't stop and explain “love,” the way philosophers do, because what’s important is the motivation, not what love actually is. “Love” in a Harlequin Romance is something else entirely. It’s something the characters spend the whole novel getting to. It's a motivation, sure, but it’s more than that. It's a goal in itself and the painful journey a woman and a man take towards it is central to the genre. “Love” isn't much better defined in a romance novel than detective fiction. It's aggressively pointed to, without being pinned down. In a sports novel – the ones I used to read as a boy in which, for instance, a star athlete from another school learns to be part of the home team – love is isn't at issue. But jealousy usually is. Star athletes compete for girls, so in learning to be part of the team, someone usually has to give up on the heroine, the cheerleader with morals and a good heart.

                      You can parse “love” in all the genres writers use. In fact, the more genres you think about the more avenues or alleys there are that lead to  “love” or “place” or “God.” The possibility of new vistas on my obsessions and concerns is part of my motivation for choosing to write in different genres: pastoral, apologue, adventure story, ghost story, romance.

                      There are other rewards for playing with genre. For one thing, I’ve come to a deeper understanding of narrative, a greater feeling for the nuts and bolts of storytelling. The reward for the reader – I hope – is the pleasure that comes in hearing a story. If, with the novels in my quincunx, I’ve done my work well, the reader, any reader, will feel what one does after hearing a proper story: joy and the longing for another one.


 - Andre Alexis, Toronto, Ontario
 

torsdag 22 september 2016

Människans bästa vän







En hösttrend jag tycker mig ha identifierat i år är böcker med hundtema.
Först Håkan Nessers "Nortons filosofiska memoarer", Charlotta von Zweigbergks roman "Hundkärlek" samt boken om gatuhunden Arthur. Till exempel.
Men den bok som fångat mig mest är Andre Alexis roman-slash-fabel "Femton hundar", däri två gudar som del av ett vad ger femton vovvar på en veterinärklinik i Toronto mänsklig intelligens och talförmåga.

"Åh nej", tänker du säkert. "Inte den gamla historien igen …"
Men det funkar faktiskt. Jag får tillochmed lite "Watership Down"-vibbar ("Den långa flykten" alltså. Den med kaninerna och Brraaaiiight eeeyyyesss, bööörning laaaik faaaajjeer).
De olika sätten som hundarna reagerar på är fängslande.
Vissa välkomnar förändringen, andra vill inte veta av den.

Berättelsen pendlar mellan humor, tragik, våld och (tyvärr) lite flummig livsfilosofi.
Men som helhet är "Femton hundar" en klart läsvärd liten pärla.
Inte bara för hundälskare som jag.



Boken har i Kanada belönats med 2015 Scotiabank Giller Prize och Roger Writer's Trust Fiction Prize.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd


 

 

 

onsdag 7 september 2016

Trendspaning: Djur är det nya eländet?


Pojken som kallades det har kommit i nytryck. Efterlängtat måste jag säga. Inte för mig personligen, men äntligen finns det lite riktig, klassisk mis-lit bland biografierna igen. För den hylla som förr (läs typ 2007) dignade av inspärrade barn, misshandel, droger, sektliv och förtryckaruppväxter svämmar nu istället över av... gulliga djur (kissemiss-lit?)!

Inte helt överraskande i tider där kattvideos blivit det nya crystal meth, men vad ska en stackars bokhandlare göra när BOATS-läsarna förvirrat undrar om det inte finns någon ny bok om tvångsprostitution. Rekommendera Mitt liv med Bob?

Så, tack Bonnier Pocket, för nyutgåvan av Pelzers eländiga uppväxt. Ännu slipper vi märka om Biografi-hyllan med Djur och Natur.

Det är inte första gången jag funderar över litterära strömningar. Andra texter på temat finner ni till exempel här och här.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

lördag 16 april 2016

Författarbesök och rabatter i Landskrona idag!



I samband med "Vår i Landskrona" besöker Karin Hoffman vår butik för att signera sin senaste "Rundvandringar"-bok. Dessutom erbjuder vi 20% rabatt på hela sortimentet för befintliga och nya medlemmar i Akademibokhandelns Vänner.

Varmt välkomna in!

onsdag 23 december 2015

Bokhandlarna svarar: Vilken bok vill du ha i julklapp?

De senaste veckorna har vi inte gjort annat än att rekommendera, sälja och slå in böcker som ska hamna under andras granar. Men vilka böcker vill vi bokhandlare själva ha i julklapp?  




Eva Killberg, Ängelholm: Ingen tvekan: i år önskar jag mig Lars Jonssons "Vinterfåglar". För att falla för den räcker det att se omslaget med den vackra domherren och den andra pjodden, som säkert heter någonting... Nu ska jag banne mig lära känna de små bevingade vännerna - och samtidigt njuta av de fantastiska bilderna av akvarellkonstnären Lars Jonsson.







Susanna Mattsson, Jägersro: "Den oändliga historien". Och då menar jag inte boken av Michael Ende (den har jag redan) utan den riktiga Oändliga Historien. Den där boken som öppnar sina sidor för läsaren och låter henne fysiskt stiga in. Ja, jag kollar fortfarande bakre väggen på samtliga klädskåp. Kanske är den inte alls av trä, kanske kommer jag att känna doften av snörök och grankvistar mot ansiktet. Och långt därborta mellan träden – det svaga skenet från en gatlykta.





Johan Zillén, Center Syd: Jag. Vill. Ha. Den. Här!


Men får inte förrns till våren!! Orimliga, orättvisa värld!

onsdag 10 april 2013

En förtrollad värld


Vi lever i en värld med högt tempo, vi stressar och jagar efter framgång och lycka. Runt oss finns en enastående natur och ett otroligt djurliv som vi så ofta glömmer bort.

Jag har alltid älskat Allt som har med naturen att göra (med undantag för ormar), men inte förrän de sista åren har jag verkligen tagit mig tid att titta/lyssna på naturen och djuren runt omkring mig. Kanske har med åldern att göra, vad vet jag.

Denna bok innehåller allt i naturen, söta grodor, vackra orkidéer, mäktiga rovfåglar osv. Att vara natur- eller djurfotograf måste vara fantastiskt, kan bara tänka mig vilken adrenalinkick varje gång de knäpper den perfekta bilden. Tror att jag vill bli det i mitt nästa liv. Men till dess så fortsätter jag bläddra i denna imponerande bok och lär mig lite nytt om vår ljuvliga värld vi lever i.

Veronica Wästergård
Bokia Killbergs Växjö

torsdag 21 februari 2013

Bokhandlarna svarar: Veronicas bästa BOKREA-tips!

Det drar sig mot Bokrea, och självklart ska vi tipsa om våra favoriter! Varje dag från och med nu och fram till reastarten presenterar en av våra bokhandlare sina bästa tips. Först ut är Veronica:

Blev så glad när reakatalogen kom. Hittade hur mycket fynd som helst, allt ifrån nästan nya böcker till underbara klassiker. Mat, musik, träning, foto, humor och så vidare, någonting för alla, stora som små. Blev ett svårt val att plocka ut ett par som jag tycker, ”godbitar”.

Drömhjärta av Cecilia Samartin: Denna bok handlar om kusinerna Nora och Alicia som växer upp på Cuba på 1950-talet. De drömmer om att bli cirkusartister, ballerinor och lever ett liv utan problem tills den dag Fidel Castro tar makten. Noras familj bestämmer sig för att lämna Cuba för att flytta till USA. Hon jobbar med att passa in i den amerikanska livsstilen men fortfarande med Cuba i sitt hjärta. Alicias familj stannar kvar i Cuba och lever ett mycket hårt liv i fattigdom och hunger.

Boken är en fantastisk kärleksbok, kärlek inte bara mellan man och kvinna utan även kärleken till sitt land. Njut…

Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist: Hur mycket lidande kan en människa utsätta andra för innan hon själv upphör att vara människa och blir ett monster? Psykoterapeuten Sofia Zetterlund utreder två personer med helt olika bakgrunder men med samma problem, multipla personligheter. Samtidigt hittas en ung pojke död i en buske, svårt sargad. Kriminalkommissarien Jeanette Kihlberg börjar utreda detta ärende tillsammans med Sofia…
Har ni missat denna otroligt spännande trilogi så passa på nu, ni kommer inte att bli besvikna…



Nu över till nåt helt annat… Fredagkväll av Håkan Larsson: Jag snöar lätt in på ett vin. Vill ha hög njutfaktor, både med och utan mat. Denna fina bok inspirerar både till nya rätter men framförallt vad du ska välja för vin till just den rätten. Outstanding bäst i sin klass, enligt mig.

Fågelsång: 150 svenska fåglar och deras läten: Fantastiska fotografier och tillhörande skön fågelsång i denna bok. En bok som passar lika bra till de yngre som till den verkligt fågelintresserade.

Mina första 1000 engelska ord: Jag har alltid älskat barnböcker som är utvecklande, inte bara för språket, utan också med baktanken att lära sig något nytt spännande som man kan ha nytta av i framtiden. Detta är en sådan bok som jag fastnade för. I vår värld idag har engelskan blivit så enormt viktigt i tidig ålder. Vad kan då vara bättre än denna roliga bok som förhoppningsvis barnen kommer att sitta som klistrade vid.

Hämta katalogen, frossa, och så syns vi den 26 februari i butiken!

Veronica Wästergård
Bokia Killbergs Växjö

lördag 16 februari 2013

Dagens konstigaste...

Näste man till märkning?


Visst händer det en del märkliga saker i bokhandeln, men man har ju blivit hyfsat luttrad genom åren. Igår kunde jag dock inte låta bli att lyfta lite på ögonbrynen när en dam kom in och frågade efter flytande tusch. När vi svarade att vi inte hade någon inne utbrast hon förtvivlat:

"Men hur ska jag då märka mina kaniner?!"

Vi vågade inte föreslå märkpenna. Vi vet så otroligt lite om kaninmärkning, jag och mina kollegor.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

lördag 21 juli 2012

Kom med nu ska vi gå ut på tramp


Titta! Kantarellerna har krupit upp i min backe. Ikväll blir det således traditionsenliga gratinerade svampsmörgåsar till middag (de första kantarellerna hamnar alltid på bröd - jag kan inte hålla mig tills det kommit nog många för en mer avancerad rätt).

Jag har alltid varit en inbiten svampplockare, redan innan jag lärde mig att faktiskt uppskatta smaken. Kan tillbringa timma efter timma i skogen på jakt.

Och jag har alltid hävdat att man inte behöver någon annan svampbok än Pelle Holmbergs och Hans Marklunds Nya Svampboken.


Men som älskare av böcker och svampar kan jag inte låta bli att drabbas av habegär när den nya svamboksfloran dyker upp i butiken lagom till plockningspremiären.

Till exempel känns det plötsligt som att jag behöver den uppdaterade versionen av Bo Nyléns Svampar i skog och mark. Väldigt fin är den nämligen. Och stor. Inget att ta med i skogen (där använder vi svamp-appen i min kompis Annas mobil, själv är jag ju gammelfarmoderligt teknikointresserad emellanåt), men att bläddra i när man kommit hem. Riktig svampporr.


Och vill jag vara Pelle H trogen har det faktiskt kommit en reviderad nyutgåva (mycket återvinning av gammalt material i svampbranschen uppenbarligen... eh) av hans och Ingrid Holmbergs Svampkokboken. En vegetarian som jag kanske inte går igång på de baconinlindade svamparna, men väl svampbiffarna och Karl Johan-Carbonaran.


Det gratinerade svampsmörgåsreceptet är dock mitt alldeles egna (och väldigt enkelt). Det bjuckar jag gärna på:

Stek kantareller, lite vitlök och färsk persilja i ordentligt med smör.
Rosta 4 skivor lant- eller surdegsbröd i ugnen (godare än i rosten).
Smöra det rostade brödet och lägg svampsteket ovanpå.
Avsluta med att strössla någon smakrik ost över.
Gratinera på 225 grader tills smörgåsarna fått färg.

Klart slut!

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro