tisdag 27 oktober 2020

Världens farligaste man?




Empati för Donald Trump?
Kan man känna det?

Jag ska inte påstå att allt är förlåtet och jag nu - helomvänd - beställt min egen "Make America Great Again"-keps, men efter att ha läst Mary Trumps bok om den egna släkten ökar i alla fall min förståelse för hur den nuvarande presidenten blev som han blev ...

Boken beskriver hur det var för barnen, och barnbarnen, att växa upp med 
den känslokalle och avlägsne patriarken och fastighetspampen Fred Trump (Donalds far) som familjens överhuvud. Mary Anne Trump, Freds fru (och, inte överraskande, Donalds mor) verkar även hon - enligt sondottern Mary - ha saknat grundläggande föräldraegenskaper som empati, omsorg och kärleksfullhet. Barnen uppfostrades till stor del av den anställda personalen.

Det är med andra ord långt ifrån bara Donald boken handlar om. 
Visst är han en av huvudpersonerna, och kapitlen med avslöjanden om hans uppväxt och beteende är ju vad tidningarna mest har skrivit om, men Marys berättelse handlar till minst lika stor del om hennes egen far Fred Jr. - Freddie kallad.
Freddie var den äldsta sonen (åtta år äldre än Donald), och den tänkte arvingen till Trump seniors fastighetsimperium - som vid tiden boken tar vid mestadels bestod av lägenhetsklossar i Brooklyn och Queens, långt ifrån de flashiga Manhattanprojekt som senare skulle bli Donalds varumärke.
(Fred Sr. var även ökänd för att inte vilja hyra ut sina enheter till minoriteter som afroamerikaner och latinos. Härlig kille. Verkligen.)

Men Freddie fick aldrig sin fars "välsignelse" som efterträdare, efter att ha uppvisat karaktärsbrister (i Fred Seniors ögon) som medmänsklighet, empati och ett sinne för rättvisa.
Han manövrerades inom kort ut av sin yngre bror, som snabbt såg vilka egenskaper pappan värderade. Bufflighet. Hänsynslöshet. Megalomani. 
Att vara en skrävlande, fördomsfull och hänsynslös mobbare och översittare?
Där har vi rätt person att ta över, verkar Fred Senior ha tänkt ...

Och visst, världen och historien är full med exempel på människor som växt upp och blivit goda och välanpassade människor trots horribla föräldrar - så jag vill på inget sätt ursäkta det beteende Donald visat prov på under sitt offentliga liv. Rasismen, kvinnosynen, homofobin, klimatförnekandet och de fullkomligt ohejdade och konstanta lögnerna.
Historien kommer knappast att vara snäll mot Donald Trump, men den här boken ger oss i alla fall en chans att begripa hur det kunde gå så illa.

Mary, som är utbildad psykolog, ger sig i boken på att försöka ställa en diagnos på sin "käre" farbror, men om du är ute efter skvaller från Trumpkampanjen och hans efterföljande presidenttid är detta fel bok (läs Michael Wolffs "Fire & Fury" och eller "Under belägring" istället då).
Vill du däremot läsa en mycket intressant familjekrönika, och den absoluta antitesen till en bok om gott föräldraskap, är detta boken för dig! :-)

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

fredag 16 oktober 2020

Frida Boisen: Berätta aldrig det här



Det är en tung hemlighet hon burit på, Frida Boisen. Genom framgång i mediabranschen och framträdanden med ett käckt yttre, har hon hela tiden tärts av Skulden.

Nu har hon bestämt sig för att berätta om mammas självmord - trots löftet till pappan. Han som sade just så: "Berätta aldrig det här".

 

Traumat är nästan ofattbart. Mamma tog livet av sig på Mors dag, och lade skulden på dottern. Hur kunde det gå så illa?

 

Frida Boisen berättar med tillbakablickar på en oerhört engagerad, rolig och peppande mamma. Men också om det olyckliga äktenskap hon levde i, och bitterheten efter skilsmässan. Pappan svek, tvåsamheten blev mellan mor och dotter. Och dottern, Frida, flög ut, flyttade och skapade sitt eget liv. Kvar blev många starka känslor, ett eroderat förhållande mellan mamman och dottern, som varit så nära förut.

 

Det gör ont att läsa, men gör det! Det är en oerhört viktig bok. Frida Boisen konstaterar själv att förtigandet av självmord skadar, att vi måste börja tala öppet om så svåra saker. Och det är en mycket modig bok hon skrivit, Frida Boisen.

 

// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm

måndag 12 oktober 2020

Bokboxen träffar: Olof Lundh

Bokförlaget Bazar tussade ihop oss med sportjournalisten Olof Lundh och gav oss chansen att ställa några frågor om hans nya bok "Landslaget enligt Lundh"!


Hallå Olof! Du släppte nyss din tredje bok, "Landslaget enligt Lundh", där du skriver om herrlandslaget som du följt sedan slutet av 1990-talet. 
Boken har blivit otroligt uppmärksammad och framförallt har Svenska fotbollsförbundet fått det hett om öronen. Är du överraskad över hur boken har mottagits?

 Ja, lite överraskad att det blev så stort men inser att folk mest läst utdrag och därmed inte hela boken. Vilket innebär att en massa nyanser faller bort och sedan följde Aftonbladet upp med en intervju med en anonym ledare som gick längre och talade om polisanmälan. Något som gjorde att diskussionen fick ännu mer bränsle, men jag beskriver i boken mer av en kultur och hur det blev så. Inser givetvis det svåra för folk att prata om något som är så här laddat. Samtidigt är boken så oerhört mycket mer än bara det som fått mest uppmärksamhet och berör många delar av landslaget, svensk fotboll och bevakningen av den. Inte minst förändringarna som skett under 2000-talet där fotboll vuxit ut till en miljardindustri och där medierna hamnat i bakvattnet när de slåss för att överleva i en tid där det är svårt att ta betalt för nyheter och annonspengar går till Google och Facebook.
 
Boken innehåller rätt mycket mer än den omskrivna del där du berättar om Zlatan under sin tid som spelare i landslaget, vilka andra läsarreaktioner har du mötts av?
 
Många som hört av sig gillar att få en skildring av landslaget under 2000-talet och har egna minnen kopplade till olika händelser. Sedan uppskattar en hel del att få följa med till miljöer där de vanligtvis inte når. Fördelen med en bok är att man kan skildra något med fler lager och dessutom kan göra utvikningar som inte platsar i en vanlig nyhetsbevakning.
 
Kan du ge oss en rolig ögonblicksbild ur boken från någon av alla de landskamper du följt?
 
Tror att en del kan uppskatta kapitlet som handlar om mig som supporter och där jag var på plats i Chrozow i Polen för att se Sverige nå VM för första gången på tolv år. Då vi bara var några hundra svenska supportrar på läktaren vilket är långt ifrån den gula väggen med ordnade supporterresor som gäller nu för tiden. Sedan var jag på plats i Italien 1990, på hemma-EM 1992 och i USA 1994 och på en hel del kvalmatcher utöver de mästerskapen. Många som är intresserade av landslaget har väl själva varit med på mästerskap och landskamper och kan säkert känna igen sig i det.
 
För oss här nere i Skåne: Kommer du ”hem” för att snacka fotboll och signera boken i våra butiker snart?
 
Det hoppas jag verkligen. Uppskattar alltid att komma till Skåne och det finns ett stort fotbollsintresse där och det har alltid varit kul att åka dit med mina böcker. Förhoppningen är att göra något inför jul.


Vill du vinna ett signerat exemplar av Landslaget enligt Lundh?
Vi har fått tre stycken av det snälla förlaget att tävla ut!

Svara på frågan: 
Till vilken svensk fotbollsklubb är Olof Lundh trogen supporter?

1. AIK
X. Landskrona BoIS
2. Malmö FF

Ditt svar - och önskad leveransadress - till bokboxenkillbergs@gmail.com senast den 19/10. Lycka till!
 
 

tisdag 6 oktober 2020

Gästbloggaren: Ninni Schulman

 


Jag föddes med en mycket svår ryggskada och av läkarna fick mina föräldrar veta att jag förmodligen inte skulle överleva fram till skolstarten.

De första åren i mitt liv tillbringade jag långa perioder på sjukhus, ofta utan mamma och pappa. Först i Karlstad, sedan på Sahlgrenska i Göteborg. Mitt liv gick att rädda, men jag blev mycket kortare än andra.
I samband med min skilsmässa hamnade jag i en djup depression och insåg att min starka separationsångest förmodligen hade med de där tidiga upplevelserna att göra.
 För att ta reda på vad jag egentligen hade varit med om beställde jag mina gamla sjukjournaler. Det var en smärtsam läsning som också fyllde mig med skam. I den allra första journalen hade jag inget namn utan fick heta just "Flickebarn nummer 291", som också fick bli titeln på min nya bok.
 Ni känner mig som deckarförfattare. Att våga skriva den här nakna och självutlämnande berättelsen var varken lätt eller självklart. Förra hösten var jag på väg att ge upp flera gånger, eftersom det var för jobbigt. Men så bestämde jag mig för att berätta allt, så ärligt och osentimentalt jag bara kunde.  
Jag trodde länge att min historia var för personlig och privat, men det har visat sig att väldigt många faktiskt känner igen sig, inte bara personer som av olika anledningar blivit lämnade som barn. Att inte tycka om sig själv, att inte passa in i normen, att känna sig övergiven och inte duga är ju ganska allmänmänskligt. 
Flickebarn nr 291 är inte bara elände, den visar också på en väg framåt. Det går att lära sig acceptera och respektera sig själv och sin kropp.
// Ninni Schulman

Flickebarn nr 291 finns ute i butik nu, och ingår även i Låna & Läs 2020/2021 - 55 titlar för bara 399 kr. Bli medlem idag!

torsdag 1 oktober 2020

Låna & Läs 2020/2021 - Nya läsåret har börjat!



Fyra av Killbergs lästokiga bokhandlare tycker till om vad som är bäst, och vad de ser fram mot mest, i årets Låna & Läs-katalog!


**********************************************************


Ett riktigt starkt utbud i årets Låna & Läs!

Några av mina egna favoriter från året är med, såsom den oerhört drabbande "Jackie" av Anne Swärd - om kärlek, besatthet och överlevnad i ett destruktivt förhållande - , Stina Jacksons ödesmättade norrländska glesbygdsnoir "Ödesmark", den fascinerande och vackra "Där kräftorna sjunger" av Delia Owens samt "Lisa & Lilly" av Mian Lodalen, en vacker och sorglig skildring av både Stockholm tidigt 1900-tal och ett omöjligt kärleksförhållande.

Är nyfiken på ett flertal titlar! Bland romanerna Majgull Axelssons "Inställd resa till Sabarmati", Frida Boisens självbiografiska "Berätta aldrig det här" och romandebuten "Sanningens kalas" av Marie Lundström (från Lundströms bokradio i P1). Jo Nesbøs nya "Kungariket" ser jag främst fram emot bland spänningsromanerna, garanterat välskriven spänning på högsta nivå!

// Yvonne, Akademibokhandeln Helsingborg City


*********************************

Berätta aldrig det här, av Frida Boisen - en stark, utlämnande och hjärtskärande berättelse om det onämnbara. Där sorg och skuld får lov att ta plats, och bli till någon slags försoning och förlåtelse.
Bara läs! 💔

Lisa och Lilly, av Mian Lodalen - en otroligt fin berättelse om förbjuden kärlek, men också om ett vackert Stockholm där tankar om rättvisa börjat spira.
Vacker, sorglig och gripande!

Jackie, av Anne Swärd - förrädiskt lättsam till att börja med, om en snabb förälskelse som utvecklas till en intensiv relation. För att sen gå över till något helt annat... Otroligt välskriven.
Suggestiv sträckläsning!

Flickebarn nr 291, av Ninni Schulman - också en oerhört stark berättelse om livet. Om ensamhet och utanförskap. Om barndomens sjukhusvistelser och hur de påverkat. Om känslan av att vara annorlunda, känslan som aldrig tycks lämna.
Rakt in i hjärtat!

Överlevarna, av Alex Schulman - en schulmansk roman - med allt du vill känna igen, men också med allt nytt. Familjen är ständigt närvarande - det där skavet och det utlämnande som vi alla känner igen och berörs av. Men nu också det nya, det fiktiva, som låter berättelsen vandra dit den vill och behöver.
Fin igenkänning och samtidigt spännande nytt!

// Silja, Akademibokhandeln Helsingborg City


*********************************************************