Bokhandlarna svarar: Vilken var den senaste fackbok du läste?

Johan Zillén, Center Syd: Jag läser ju mest skönlitterärt, men förra höstens mycket underhållande So you’ve been publicly shamed av Jon Ronson kan jag varmt rekommendera. Finns nu i engelsk pocket. Började även precis på (min inte-så-hemlig crush) Caitlin Morans Moranifesto. The polite revolution starts now! Please.
Den kanske bästa fackbok jag någonsin läst har för övrigt härom månaden kommit ut i häftad nyutgåva. Gellert Tamas Lasermannen. Läs den. Det bör precis alla ha gjort.

Silja Stråhle, Helsingborg: Min senast lästa fackbok är Bea Uusmas Expeditionen: min kärlekshistoria. Har såklart bläddrat och halvläst massor av fackböcker av olika slag, men Expeditionen är nog den senaste jag läst från pärm till pärm. Den skulle med lätthet platsa in på påskdeckarlistan dessutom, med dödsorsaksgåtan av expeditionsmedlemmarna som en röd tråd genom hela boken. Blev alldeles uppslukad av både berättelsen, bilderna, tabellerna, snöfärgerna och Beas uppenbara passion för projektet. Man bör läsa den inbundna upplagan för bildernas skull.

Eva Killberg, Ängelholm: Karin Bojs Min europeiska familj. De senaste 54 000 åren – oupphörligt fascinerande och otroligt välförtjänt Augustvinnare.

Susanna Mattsson, Jägersro: Det måste väl vara Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte som jag rekommenderar varmt till precis alla. Helt makalöst bra och en helt ny vinkling på andra världskriget. Är annars riktigt dålig på att läsa fackböcker, och när jag gör det blir det för det mesta reportageböcker. Jag har däremot en kompis som ständigt läser facklitteratur och som sedan brukar återberätta för mig. Det är riktigt lyxigt och gör att jag får lite mindre dåligt samvete åt att jag bara ägnar mig åt romaner och deckare. Vilken var då den senaste jag fick återberättad, undrar ni nu? Psyksnack! Stick hål på självhjälpsmyterna av Stephen Briers. Den var enligt utsago mycket bra.

Bokhandlarna svarar: Vilka böcker får Augustpriset?

På måndag tillkännages vilka böcker som får årets Augustpris. Vi lät våra bokhandlarna spekulera...

Johan Zillén, Center Syd: Nog är det väl en promenadseger för Jonas Hassen Khemiri i år? Allt annat hade ju varit en enorm överraskning. Men innerst inne håller jag tummarna för att John Ajvide Lindqvist plockar hem det.

På facksidan tycker jag det vore kul om Johan Hilton fick det för sin bok "Monster i garderoben", men tror att Johannissons "Den sårade divan" går segrande ur striden.

Barn & ungdom: Håller alla tummar för Jessica Schiefauers "När hundarna kommer". Kan hon ta hem det för andra gången?

Eva Killberg, Ängelholm: Augustpriset i skönlitterära klassen 2015 borde gå till Stina Stoor, "Bli som folk". En alldeles egen röst, mot alla odds författare, nästan poetisk läsning - vad kan bli bättre!

Bland fackböckerna utser jag Karin Bojs otroligt fängslande historia om människans ursprung. Hon spårar sina egna gener i "Min europeiska familj de senaste 54 000 åren". Otroligt men sant!

Bland barnböckerna ser jag en klart lysande stjärna, Frida Nilssons "Ishavspirater". Hemskt spännande, som en "Bröderna Lejonhjärta" eller "Mio min Mio", nästan.

Susanna Mattsson, Jägersro: Det här blir ett icke-initierat svar för jag har tyvärr inte hunnit läsa så många (läs nästan ingen) av årets nominerade titlar. Men i romanklassen håller jag stenhårt på Jonas Hassen Khemiris "Allt jag inte minns", som jag (om jag inte missminner mig) entusiastiskt utnämnde till årets bästa bok härförleden.

I barn/ungdomsklassen håller jag just nu på att läsa Jessica Schiefauers "När hundarna kommer" och tycker att den verkar vara en värdig vinnare, även om det kanske är otroligt att hon kammar hem priset en gång till så snart inpå vinsten med "Pojkarna". Annars är jag nyfiken på "Iggy 4-ever", men gissar på att "Ishavspirater" tar priset. Har hört så mycket gott om den.

I fackklassen är jag också sorgligt obevandrad, men jag brukar gilla Karin Johannisson (hennes "Den mörka kontinenten" var en del av mitt feministiska uppvaknande en gång i tiden). Men kanske blir det ändå Karin Bojs som tar det. Bokidén är liksom för nördbra för att passera lottlös.


Här hittar ni samtiliga nomineringar till Årets Augustpris.

Gästbloggaren: Ulf Ellervik

foto: Johanna Berglund

Skräck i vintermörker

Det är något visst med vinterns korta dagar. När kvällarna mörknar, när regnet och snön smattrar mot rutan och vinden viner utanför husknuten. Då känns det skönt att krypa upp i favoritfåtöljen och njuta av en god bok. Inte helt sällan blir det en deckare eller kanske till och med skräckroman. Frågan är bara varför vi njuter av att bli skrämda? Svaret hittar vi som alltid i hjärnan och dess förunderliga kemi.

Varje gång vi handlar på ett sätt som gör att våra egna gener kan föras vidare startar hjärnan sitt belöningssystem. Då frigörs signalsubstansen dopamin och vi upplever en känsla av lycka - vi njuter. Eftersom systemet är starkt kopplat till vår överlevnad ger både mat och sex kraftig belöning. Belöningssystemet är dessutom så finurligt konstruerat att det hela tiden jämför utfall med förväntan. Så länge upplevelsen blir bättre eller åtminstone lika bra som förväntat njuter vi. Om upplevelsen är svagare blir vi i stället gruvligt besvikna. Det är därför inte så underligt att vägen ibland kan upplevas som mer njutningsfylld än själva målet. Det är heller inte så konstigt att vi snabbt vänjer oss. Visst är den första tuggan av glassen bäst? Det gör också att vi sakta men säkert avtrubbas. Den äventyrslystne måste hitta allt mer avancerade äventyr liksom det sorgligt nog verkar som att vi inte kan vara himlastormande förälskade i evinnerliga tider.

I detta perspektiv kan det verka en smula underligt att vi faktiskt kan njuta av ren och skär rädsla? Här skiljer sig människan, och apor, från de flesta andra djur. Vi är nämligen makalöst nyfikna. Under evolutionens gång har nyfikna individer gynnats över de mer räddhågsna och genom att utforska och förstå faror kan vi hitta nya miljöer som hjälper oss att överleva. Det är därför vi får en belöning, i form av en dos dopamin, när vi övervunnit vår rädsla och överlevt faran.

Det är också därför vi inte kan hålla oss borta från faran. Vår nyfikenhet tar helt enkelt över. Som tur är kan vårt belöningssystem inte riktigt skilja mellan verklig och påhittad fara - båda ger effekt. Upplevelsen av en actionfilm kan vara lika stark som om vi faktiskt var på plats själva i det störtande flygplanet. Sedan är det bara upp till var och en att bestämma hur mycket fara vi behöver för att dopaminet ska flöda. Vissa måste klättra i berg medan det för andra räcker utmärkt med en spännande bok i fåtöljen därhemma.

Jag gillar att bli skrämd av en riktigt bra skräckroman - en sådan som kryper in under skinnet och som därtill är intelligent förpackad. Tyvärr är de svåra att hitta. Problemet är att det är själva vägen som ger effekt och så fort det otäcka avslöjats faller skräcken oftast platt. Men, riktigt skickliga författare kan bygga upp en kuslig och trovärdig stämning som sänder kalla kårar ner längs ryggraden. Jag njuter av varje tillfälle.

Ulf Ellervik utforskade i boken Ond kemi (2011) människans och kemins mörka sidor. Uppföljaren, Njutning (2013) handlar istället om allt som skänker njutning - där skräck och rädsla samsas med mat, parfymer, förälskelse, konst och ren och skär lättja.