Shared Deckar-Universe

Lystring svenska bokförlag, förläggare och författare.

Jag har knäckt en idé som jag tror kan revolutionera och vitalisera den svenska, och/eller den globala, kriminallitteraturvärlden.

Man tager fyra stycken redan etablerade författare inom genren spänningslitteratur, som exempel här har jag valt Stefan Ahnhem, Mariette Lindstein, Pascal Engman och Christina Erikson (OBS! Dessa begåvade skriftställare har alltså inte kontaktats eller tillfrågats om detta projekt överhuvudtaget, utan medverkar endast som teoretiska exempel. Ingen av dem har skrivit på några kontrakt. Ännu ... ).

Sedan låter man dem över en period på exempelvis två år skriva två böcker vardera där de ..  (sitter ni ner nu) ... lånar varandras karaktärer!

Upplägget funkar alltså som sådan att respektive författare fortsätter med sina egna serier, men plötsligt dyker t.ex. Mariette Lindsteins ruggige sektledare Franz Oswald upp i utkanterna av Stefan Ahnhems Helsingborgspolis Fabian Risks utredning. 
Eller så figurerar plötsligt Pascal Engmans ex-elitsoldat Nicolas Paredes mitt i ett fall för Christina Eriksons polis/författar-duo Elias Svensson och Cornelia Lind. 

Naturligtvis måste författarna samarbeta kring karaktärlånen, så inte skildringen av personerna blir helt himpa-vimpa, eller krockar med andra intrigspår eller skeenden i de egna böckerna.

Men samarbetet slutar naturligtvis inte här!
Efter dessa två år sammanstrålar alla dessa karaktärer och författare i ett gemensamt super-event! En eller två böcker där såväl hjältar som skurkar - efter flertalet små ledtrådar och vinkar i allas tidigare titlar - figurerar i en hejdundrande kamp mot "The Big Bad" (vare det en organisation, en Hannibal Lecter, eller en Thanos)!

Verkar upplägget lite bekant?
Kanske har jag "lånat" lite av idén från Marvel. Bolaget som på tio år förvandlades från ett näst intill konkursmässigt serietidningsförlag till världens just nu mest framgångsrika filmproducent.

Nu kanske inte den här bokserien lär omsätta dryga tjugo miljarder dollar, eller ha ihjäl Robert Downey Jr, men görs det rätt tror jag den skulle kunna få ett stort genomslag både hos läsare och media.

Pressen, och då menar jag inte bara Boktugg och kultursidor, skulle självklart vilja skriva om denna kriminallitteratursrevolution. 
Läsare skulle bli överlyckliga (säger jag som sakkunnig)! Samt att många kanske skulle hitta nya favoritförfattare. Det är ju inte alls givet att en Ahnhem-läsare känner till Christina Erikson t.ex.
Bokhandeln hade definitivt jublat (säger jag som ännu sakkunnigare)!

Skulle flera bokförlag kunna samsas om projektet? Varför inte?
Visst, det skulle kanske vara enklare om alla fyra fanns under samma tak, men - som vi såg t.ex. med samarbetsutgivningen av kvinnliga Nobelspristagare härom året - så kan svenska bokförlag jobba ihop om det krävs. 

Då återstår bara frågan om min del av kakan då ... (Daddy wants a taste)
Jag kan tänka mig att stå som exekutiv producent för hela konkarongen.
Dvs. maximal ersättning för minimal insats.

Varsågoda.
Boll, möt rullning.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

Sista chansen att tävla!

Missa inte chansen att vinna ett signerat exemplar av Mattias Edvardssons En nästan sann historia! Mordgåta, aka-porr och skrivande i Lund. Vad kan väl gå fel där?

För att vara med att tävla ska ni svara på frågan nedan, skicka svaret samt namn och adress till bokboxen@akademibokhandeln.se. Vi vill ha era svar senast idag!

Vilken titel tillhör någon av Mattias Edvardssons tidigare böcker?

1. Tjugondag Knut
X. April, april
2. Maj, maj måne

Bland de rätta svaren drar vi sedan fem vinnare som får varsitt ex av boken med posten.

Lycka till!

Om boken: I mitten av 1990-talet påbörjar Zackarias Levin en skrivarutbildning på Lunds universitet. Där lär han känna tre personer som kommer att påverka hans liv på oväntade sätt. De är alla på flykt från någonting och delar samma dröm om att få skriva. Men i takt med att de kommer närmare sin lärare, den framstående poeten Li Karpe, och dessutom lär känna den legendariska författarikonen Leo Stark, förändras för alltid deras bild av skrivandet – och kanske av hela livet.

Tolv år senare får Zackarias sparken från sitt mediejobb, flickvännen dumpar honom och han tvingas flytta tillbaka till sin mamma i Skåne. För att försörja sig bestämmer han sig för att skriva en bästsäljare om den där omvälvande tiden då Sveriges stora författarstjärna försvann spårlöst och en av Zackarias närmaste vänner dömdes för mord.

Men minnet är inte alltid pålitligt. Och vad är egentligen viktigast: att förhålla sig precist till sanningen eller att berätta en bra historia?

Öppet om alkoholism

Förre finansministern Kjell-Olof Feldt har tydligen varit alkoholist i decennier - men ändå fungerat ganska bra. Kunnat skriva, föreläsa, umgås, trots spriten. Tillsammans med mångåriga livskamraten Birgitta von Otter kom han dock till en slags uppvaknande. Han tog då beslutet - inte att sluta dricka helt - utan att försöka dricka kontrollerat. Av detta blev en bok, skriven växelvis av Kjell-Olof Feldt själv och av hustrun.

Här berättar de förvånansvärt öppet om spritkonsumtionen, som var betydande, om beslutet, om läkarbesök och om abstinensen. Den var nödvändig för att komma vidare, men fick oväntade följder. Det är rätt intressant att följa processen, och i längden är det väl osäkert hur kontrollerat drickandet blir. Bitvis blir det också en aning mycket blodtrycksmedicinering och sömntabletter. Men å andra sidan - är man 83, så krävs det kemisk hjälp, som Feldt konstaterar.

För Birgitta von Otter handlar det också om medberoende. Ska hustrun vara beredd att avstå ett glas, för att mannen har problem? Nej, det är faktiskt hans problem, tycks von Otter resonera.

Sannolikt är inte paret Feldt - von Otter unika, vilket gör boken läsvärd. Och det är säkert en intressant medelväg att pröva, detta att dricka kontrollerat, i en tid då vin, öl och drinkar är en del av de flestas livsstil.

Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm

Ännu en fullträff, Sharon Bolton!

Ända sedan jag första gången stiftade bekantskap med serien om Lacey Flint har jag, som ni vet, varit ytterst förtjust i Sharon Bolton (som för övrigt tillsammans med Elizabeth Hand (svim!) var en del av författarbonanzan på Crimetime Gotland härförleden – säkert dötrist och långtråkigt och alldeles, alldeles underbart för dem som var där). Men faktiskt hade jag efter fyra böcker hunnit bli yttepyttelite trött på Lacey. Döm av min glädje när fristående Små svarta lögner som kom förra året var en riktig höjdare (rec här). Och jubel och klang! Nya Daisy in chains är ännu en fullträff!

Maggie Rose är en hemlighetsfull och tillbakadragen advokat och true crime-författare som har för vana att ta sig an bara de riktigt spektakulära fallen. När den dömde seriemördaren och charmören Hamish Wolfe vill anlita henne är hon tveksam. Hamish är ung, snygg och karismatisk, och hans beundrare är säkra på att han är oskyldig. Men Maggie tar bara de fall hon vet att hon kan vinna. Trots det är hennes nyfikenhet är väckt. Kanske är hon inte så immun mot hans charm som hon trodde. Och kanske är hon inte heller så osynlig som hon hoppats...

Ja, det må låta lite lökigt såhär i kort sammanfattning, men Daisy in chains är på det hela en riktigt rafflande historia. Vår blåhåriga (jodå) hjältinna Maggie är en välkommen ny bekantskap. Det är synd att det är en fristående bok, för jag hade gärna träffat henne igen. Och historien om Hamish är just av den där är-han-skyldig-är-han-inte-skyldig-sorten som gör att man girig läser (i det här fallet lyssnar) vidare. Faktiskt tycker jag om alla bokens huvudpersoner, såväl skurkar som hjältar, vilket gör läsningen bra mycket mer intressant än om det funnits en tydlig bad guy i sammanhanget. En stor del av behållningen just detta: Finns det ens en bad guy?

Visst, visst, boken innehåller också en del svagare element. Hur i hela helsefyr har en stjärnadvokat som Maggie har lyckats hålla sig undan offentligheten (inte en bild!) i en tid av sociala medier och skvallerpress? Och så motivet... kanske egentligen inte världens mest trovärdiga. Men kära vänner, vad gör det, när det är så här spännande hela vägen? Daisy in chains har det jag i första hand vill ha ut av en kriminalroman – välskriven underhållning. Och så nöjd är jag att jag faktiskt åter känner mig redo för lite mer av Laceys trasiga förflutna och Joesburys turkosa(!) ögon.

Jag sträcklyssnade på den engelska ljudboken, men för er som föredrar svenska och papper så finns boken sedan ett par veckor även i detta format. Läs den!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Gästbloggaren: Mattias Edvardsson

författarfoto:  Emil Malmborg

När jag läste i Lund på nittiotalet fanns det ingen skrivarlinje på universitetet. Alltså fick jag lov att uppfinna en sådan. Det är en av fördelarna med att vara författare. Man får syssla med ljug och hittepå. Sådant gillar Zack i min nya roman.

Som författare får man placera ut lik i skogarna runt Veberöd, låta omsusade kulturmän försvinna spårlöst från Professorsstaden i Lund. Man får till och med flytta in sitt alter ego i ett inrökt studentkök på Grönegatan och frossa i pretentiösa kvasiintellektuella diskussioner utan att förlora sin värdighet. Sådant gillar både Zack och jag.

I En nästan sann historia får vi följa Zack under ett riktigt hundår. Han får kicken från sitt creddiga kvällstidningsjobb och blir dumpad av snyggoflickvännen, tvingas lämna Stockholm och flytta hem till sin morsa i Veberöd. En gång var han (i viss likhet med undertecknad) en nittonårig student med litterära ambitioner, men när han nu bestämmer sig för att skriva en bok är drömmarna om Augustpris utbytta mot förhoppningar om topplistor, tv-soffor och cash (I viss likhet med undertecknad? Nej, jag bryr mig så klart varken om topplistor eller Malou – men kan fortfarande tänka mig en August).

Om jag ska beskriva En nästan sann historia? Det är lite aka-porr, lite mordgåta, en kulturman och en hel del skrivande. En förhoppningsvis lite spännande whodunnit-roman om litteraturen och det förrädiska minnet. Och om livet som sådant (Nu låter jag nästan som den där nittonåringen igen). Någon har beskrivit den som en blandning av Sanningen om fallet Harry Quebert och Den hemliga historien. Någon annan har kallat den Donna Tartt light. Själv blir jag lite skraj av att över huvud taget nämnas i sådana sammanhang.

Vill ni sedan hävda falsk marknadsföring ("Sa du Donna Tartt? Snarare Mitt livs novell!") finns det flera tillfällen att stöta på mig i Skåne under hösten (med betoning på ”på”). Spana in hemsidan mattiasedvardsson.se för detaljer. Jag tar emot utskällningar och förnedrande blickar, men inga reklamationer. I värsta fall kan jag kanske erbjuda deckarkungen De la Mottes nya som plåster på såren.

Mattias Edvardsson är född 1977 och uppvuxen i Trelleborg. Nu bor han utanför Lund med sambo och två barn. Han har tidigare givit ut två ungdomsböcker på Opal och två romaner på Parabellum Nord. När han inte skriver böcker arbetar han som gymnasielärare i svenska och psykologi.

En anorektikers snurriga tankar

Hur en anorektiker tänker går inte att förstå om man inte själv har varit där. Men Lina Kalmteg hjälper till, och vidgar också perspektivet till kvinnorollen i samhället. Huvudpersonen i hennes roman Jag såg livet tvingas i mig i, vägrar möta alla kraven. Hon hungerstrejkar.

Huvudpersonen Hannah berättar i korta stycken, medan hennes kropp tynar bort och hon själv äcklas över sina tjocka lår. Hon åker in och ut i vården, går i terapi, har förstående föräldrar, men ingenting hjälper. Hon känner bara gemenskap med medsystrar som också svält sig: Twiggy, Kate Moss och Sylvia Plath. För Hannah, liksom de, vill inte vara med i livet, vill inte bli kvinna, vill inte bli som mamma, vill inte leva.

Det här är väldigt jobbig läsning i en liten roman, men också en otroligt stark berättelse. Förvirrad, naturligtvis, eftersom Hannahs hjärna inte får någon näring. Det blir ett drama på liv och död.
Lina Kalmteg, kulturskribent, lär ha egen erfarenhet av anorexia. Det känns.

Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm

"Sekten som återuppstod" av Mariette Lindstein

Ett stort grattis till Mariette Lindstein, vars spänningsroman Sekten på Dimön i helgen plockade hem CrimeTime Gotlands pris för årets bästa debutdeckare!

Du kan läsa vad jag tyckte om den här.

Passande då för henne, och alla er som läste "Dimön" i solstolen i somras, att uppföljaren Sekten som återuppstod släppts nu i veckan!

"Sofia Bauman försöker skapa sig ett nytt liv efter två år i sekten ViaTerras våld. Vägen tillbaka blir svårare än hon trott. Hon möts av fördomar och misstänksamhet och plågas av mardrömmar. Inom henne växer ett begär efter vedergällning.

Franz Oswald, sektens ledare, sitter i häktet i väntan på rättegång. Ändå är han varken orolig eller ångerfull. Med hjälp av sin advokat, Anna-Maria Callini, börjar han väva ett nät som sträcker sig långt utanför fängelsets grå väggar och vars enda syfte är att hämnas på Sofia Bauman.

När Sofia bestämmer sig för att tala ut om sekten förvandlas hennes liv långsamt till en mardröm. Enda utvägen är att än en gång lämna allt och starta ett nytt liv någon helt annanstans. Men Oswald skyr inga medel. Hans nät verkar innefatta allt och alla i Sofias omgivning och sträcka sig över städer, oceaner och kontinenter. Och i kölvattnet av hans slutliga hämnd återstår den avgörande frågan. Kan man någonsin bli helt fri från en sekt?"

Del två fortsätter på samma spår som del ett.

Det är satans spännande, trots avsaknad av norska seriemördare med mammakomplex eller vinpimplande poliskommissarier.

Oswald är en djävulskt bra bad guy. Det ska bli kul att se vem som snor åt sig den rollen i den oundvikliga filmatiseringen. Sofia kommer ju naturligtvis att spelas av Eva Röse, eftersom hon enligt lag måste spela alla kvinnor i åldern 25-50 i svensk film sedan Lena Endre blev för gammal för att göra det.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Bladvändare med mersmak

Ni vet den där typen av deckare som gör att allt annat får vänta, som man bara kastar sig över varje ledig stund och ligger vaken hela natten med - en sådan har jag hittat! Danska Lone Theils Flickorna på Englandsbåten blev en äkta sträckläsning. Nora Sand, reporter stationerad i England, stöter på en gammal story med två tonårstjejer från Danmark, som försvann på Englandsbåten. Det visar sig bli en rafflande livsfarlig historia. Jag lovar, den här deckaren kommer inte att förbli halvläst! 

Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm

Specialtävling - Vinn hängmatta och signerad bok!

När Kristofer von Beetzen besökte Johans butik härförleden passade han på att lämna kvar ett signerat exemplar av sin bok Den som gapar efter mycket, plus en hängmatta för sommarläsningen. Nu kan den som svarar på frågan nedan vinna ett paket med bok-plus-hängmatta! Det är bara ett litet aber, vinnaren behöver bo (eller ha kontakter) i trakterna av Löddeköpinge eftersom vinsten avhämtas i vår butik på Center Syd.

Så här går det till: Svara på frågan nedan, och skicka ditt svar till bokboxen@akademibokhandeln.se. Om du vinner blir du kontaktat av oss via mail och kan hämta upp vinsten i butiken.


Den som gapar efter mycket har liknats vid en modern Greven av Monte Cristo. Författaren till den senare har även skrivit en annan klassiker. Vilken?

1. Mannen med järnmasken
X. Kameliadamen
2. Samhällets olycksbarn


Era svar vill vi ha senast tisdag den 19 juli, uppge gärna i era mail att ni har möjlighet att plocka upp boken i butiken. Själva eller via ombud.

Lycka till!

Om boken:

William Berner var en fånge långt innan han hamnade i fängelse. Den krävande karriärklättringen som hans far stakat ut, hustruns drömmar om det extravaganta livet och hans egen rädsla för att gå sin egen väg styr honom långt från sina drömmar. Att han också är fånge i sin chefs personliga förmögenhetsbygge som ofrivillig målvakt i insideraffärer gör att snaran sakta dras åt.
  När han hamnar på Täbyanstalen har han förlorat allt. Det enda han har kvar är drivkraften att bevisa sin oskuld, insikten att girighet förblindar och massor av tid att tänka. När man inte har något att förlora är oddsen att lyckas oändligt bra, är Williams filosofi när han börjar skissa på det perfekta brottet för att sätta den stora hämnden i verket.

En tryckare på Blue Moon Bar

Man har sina crushes här i livet.
När jag var ung så var det Samantha Fox och Jennifer Connelly (Labyrinth-Jennifer då).
Geena Davis när jag var lite äldre.
På senare år Caitlin Moran. Amanda Palmer. Scarlett Johansson naturligtvis.
(Min fru är helt ok med detta. Hon bara skakar på huvudet och suckar lite.)

Men jag har också i många år har varit upp över öronen förälskad i den ostoppbara, hämningslösa, värmländska urkraft som är Hanna Hellquist. Jag älskade hennes debutroman, den självbiografiska Karlstad Zoologiska och hon har sedan 2009 varje morgon förgyllt min färd mellan Veberöd och Lödde i P3s Morgonpasset.
Som skåneboende är det dock inte ofta jag läser hennes krönikor och kåserier i DN (det är Sydsvenskan som gäller här nere bitches!), mest bara när någon bekant i hufvudstadsregionen delar dem på Facebook eller så.
Men nu har Albert Bonniers förlag gjort årets kulturgärning genom att samla hennes texter, från 2003 till 2015, i bokform!

Tack! Tack så hemskt mycket! Jag älskar henn… det!!

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Sommarhögen, nu ännu högre

En mycket välkommen nykomling längst upp i årets sommarläsningshög är den nya Alex Marwood-thrillern Den mörkaste hemligheten.
Stort tack till Modernista förlag för läsexet som flög in på kontoret idag.
Fröken Marwoods spännande historier har ju legat högt upp på mina årsbästalistor under tidigare år.
Om ni behöver fräscha upp era minnen så kan ni läsa mina recensioner av Onda flickor och Granne med döden här respektive här.

Och baksidestexten på det nya alstret tycker jag verkar båda för fler rysningar…

” När den treåriga flickan Coco - tvilling till identiska systern Ruby - försvinner under sin pappas femtioårsfest, väcker fallet en enorm uppståndelse i medierna. Flickans föräldrar är rika och har stort inflytande, liksom de vänner vars sommarhus vid havet festen hölls i.
Vad var det egentligen som hände den där ödesdigra kvällen?
 Handlingen sträcker sig över två helger. Den första är den då Coco försvinner. Den andra den då de mörkaste av hemligheter till sist ska komma att avslöjas...”

Jag ber att få återkomma med omdöme inom kort.

Kan till dess påminna om den mycket roliga, och sannolikt allra vänligaste, Twitterfight som någonsin utspelat sig.
Mellan Alex Marwood och Fredrik Backman.Med mig i en kort cameo-roll.
Läs den här.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Gästbloggaren: Eva Swedenmark

Jag brukade säga att jag skulle skriva en bok med titeln: Vid 40 blev jag osynlig. Men det hände inte vid fyrtio och jag fortsatta att skriva andra böcker. Det hände inte vid femtio heller men sen, vid sextio började jag få känslan av att omgivningen suddade ut mig i kanterna. Jag blev sakta mer och mer osynlig.

Det förvånade mig så. Jag var ju precis samma människa inuti, möjligen lite skrynkligare utanpå. Men det påverkade inte min hjärna och mina känslor. Inte mitt bultande hjärta, min nyfikna hjärna.

Lite åldersnojig har jag alltid varit. Jag har ju märkt av åldersdiskrimineringen i samhället även om jag inte förrän på senare tid mer tydligt känt av den. Men det är klart att man inte tycker det är roligt att vackert i vårt samhälle definieras som ungt. Att allt som har med gammalt att göra beskrivs som fulare, tristare, varför är det så? Det finns samhällen som ser på annat sätt på ålderdom, något att vörda. Något förknippat med vishet.

Ska jag vara riktigt ärlig har jag de senaste femton åren firat min 44-årsdag varje år på födelsedagen. Ve den som frågade om min ålder. Jag fyller 44, sa jag glatt. Och skojade om att det år jag gjorde det på riktigt var ett rejält hemskt år och att jag bestämt att jag skulle ha glada 44-årsdagar resten av livet.

Men nu är det dags att komma ut ur åldersgarderoben. Att erkänna att jag är född 1944.

Min bok som utkommer i maj har hjälpt mig. Om ni inte börjar leva gör jag slut, heter den. Den skildrar fyra kvinnor 60+ på väg att ge upp. De har tappat sina drömmar och ser inte framåt. Jag skrev den för att jag själv kände mig klämd mellan generationer. Vännerna i fyrtioårsåldern som bara suckade om att de ville gå i pension för att ha tid att förverkliga sina drömmar. Vänner i pensionsålderns som frågade vart drömmarna tog vägen och vad de nu levde för.

Allt eftersom jag skrev boken som skulle bli en glad skröna om att våga leva livet fullt ut i alla åldrar märkte jag att det fanns en egen allvarligare underton. De fyra kvinnornas livsöden låg nära mig, kanske finns lite av mig i både Garbo, Ingalill, Anita och Pamela.

Kanske finns lite av dig?

Det jag vill med min bok - utom att förstås roa och skänka bra läsning - är att uppvigla lite. Att uppmuntra också att ta tag i livet var du än befinner dig i ålderstrappan. Drömmar är viktiga.

Eva Swedenmark är journalist och författare till ett trettiotal böcker i olika genrer. Eva Swedenmark kommer ursprungligen från Sundsvall men bor nu i Stockholm. Hon har tre barn och tre barnbarn. Som ung har hon bott i Frankrike, men nu tillbringar hon somrarna i sin skrivstuga i Stockholms skärgård. Hon älskar att resa och Vietnam är favoritlandet framför andra.

Nyfikna på Ewa Swedenmarks nya bok? Snart har ni chansen att vinna ett signerat exempla. Håll utkik! 

Gästbloggaren: Hannah Sjöström

Jag började intressera mig för innehållet i mina skönhetsprodukter 2008. Jag tyckte det kändes ganska trendigt med "organic" och hållbarhet, utan att jag egentligen var så insatt. Jag kände också ganska snart att man hud svarade på naturliga och ekologiska alternativ. Jag fick bättre hud och ett riktigt snyggt glow.

Sen kände jag att det var så himla konstigt att innehållet i våra vanliga konventionella produkter bestod av syntetiska kemikalier. Och att dessa kommer från den petrokemiska industrin.

Efter andra världskriget öppnade vi armarna för syntetiska kemikalier och de har i mångt och mycket förbättrat våra liv på olika sätt. Men på typiskt svenskt manér kastade vi ut alla gamla husmorsrecept med naturliga ingredienser och började istället att tillbe de syntetiska kemikalierna som presterade så bra i sina provrör. De var ju supermoderna.

Men jag tycker att de i dag är långt ifrån moderna. I dag är det naturen som är modern. Som är fräsch. Och som står för det nya sättet att göra sig snygg. När man ser hur våra mathyllor i butikerna är allt mer ekologiska, allt mer hållbara, så känns mathandeln riktigt smart.

Och varje klädkedja med någon form av självaktning har en hållbar kollektion i dag. Ett hållbart tänk och betydligt större transparens.

Jag tycker att det är dags att skönhetsföretagen börjar titta på mat- och klädföretagen. Det är dags att de funderar på sitt innehåll. Inte bara för vår miljös skull, utan också på grund av kundernas hälsa. Är det verkligen ok att solkrämer riktade till 3-åringar ska innehålla hormonstörande ämnen? Är det verkligen ok att hårprodukter till tweens innehåller tveksamma silikoner? Och varför ska man smörja in sina bebisar i mineralolja som är en restprodukt från petroleum?

I snart 8 år har jag skrivit om det här ämnet. Nu har det blivit en bok, som förhoppningsvis inspirerar fler till en grön detox. Det är härligt, roligt och det är viktigt!

 

HANNAH SJÖSTRÖM är journalist och driven bloggare med stor kunskap och erfarenhet av hållbar skönhet. Hon har arbetat med och skrivit om naturlig och ekologisk skönhet i många år. Naturligt snygg är hennes första bok.

Helenas 100 hemskaste

Är det en nittiotalsgrej? Är skulden hos Nick Hornbys High fidelitys? I alla fall. Varje gång jag ser en lista kastar jag mig över den. Gör upp en egen motsvarande i huvudet. Jag vet inte vad det är med den här typen av rankningar som får mig att gå igång så mycket, men oavsett så förstår ni nu att det är en bok jag peppat lite extra på den här våren. I veckan landade den äntligen i butiken - Helena Dahlgrens 100 hemskaste. Att jag sedan är en älskare av skräck - från vindpinat engelskt landsbygdsrys via gotik till Ajvide Lindqvists vardagsmörker - gör inte det hela direkt sämre.

Visst har jag följt  nedräkningen på Dark Places, men det är ändå något särskilt med att ha dem samlade, de här 100 tipsen, och kunna bläddra, vika hörn och planera. Helena Dahlgren är en lysande skribent och jag är djupt imponerad över hur hon lyckats med konststycket att välja, välja bort och rangordna. Alla som någonsin satt sig i sinnet att lista sina favoriter inom vilken genre det än vara månde vet hur svårt det är. Slutresultatet är magiskt.

Här finns en hel del som jag redan älskar, som Audrey Niffeneggers Själens osaliga längtan, Bram Stokers Dracula, Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen, Mats Strandbergs Färjan, Jeanette Wintersons Skymningsporten och till min stora glädje Charlotte Perkins Gilmans The yellow wallpaper om vilken jag skrev min b-uppsats i litteraturvetenskap en gång i tidernas begynnelse. Med mera, med mera.

Men framför allt finns här så mycket jag vill se och läsa. Först ska jag bara plöja den här boken från pärm till pärm. Rysning pågår. Var god stör ej.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Boklslukarvarning – Mr Darcy anno 2013

Det fanns visst ett omslag till. Vilket föredrar ni?

Alltså nej, Eligible, Curtis Sittenfelds version av Stolthet och fördom, slår inte Austens original. Men det var det väl å andra sidan ingen som hade förväntat sig. För alla oss Darcy-nördar som likt utsvultna hundar kastar oss över varenda ny spinoff (allt som oftast med besvikelse som resultat) har den ändå allt. Romantik, humor, rapp dialog, skarpsinne och socialt patos. Jag sträckläste (verkligen sträckläste) och njöt varenda sekund.

Intrigmässigt är Sittenfeld originalet trogen även om hon såklart gjort en del moderniseringar. Lizzie och Jane är yrkesarbetande (Lizzie på ett månadsmagasin för kvinnor, Jane som yogalärare), men det är å andra sidan inte deras ohängda småsystrar som bor kvar i familjehemmet och lever på föräldrarnas sinande tillgångar. Darcy är hängiven hjärnkirurg och Bingley en något mer oinspirerad läkare av rik familj som varit med i dokusåpan Eligible, en variant av Bachelor, utan att finnas sitt hjärtas utvalda. Våra hjältinnor får också både hångla och ha sex före äktenskapet (hur ljuvligt är inte det för den som suktande väser "meeeeer" vid den kyska slutkyssen i BBC-versionen av Stolthet och fördom?). Och Mr Darcy - jodå, han får klart godkänt. Struttig så det förslår i inledningen, men vi vet ju hur det går...
Det enda som känns något otidsenligt är Mrs Bennets besatthet av att döttrarna ska gifta sig, och gifta sig rikt. Jag menar, vem bryr sig idag?

Hur var det då med den där chick litfaktorn som jag gnällde om härförleden? (För er som inte vet det vill jag bara tillägga att jag läst i princip allt av Marian Keyes och uppskattat det mesta, så ingen skugga ska egentligen falla över genren...) Med facit i hand så är det här, till skillnad från Sittenfelds tidigare produktion, faktiskt klassisk chick lit. Men vad gör det när den serveras med formuleringar av typen: "Even before Willie replied, Liz felt the loneliness of having confided something true to a person who didn't care" och det redan mycket omskrivna hatsex-förslaget? Ingenting är svaret. Det gör absolut ingenting.

Jag kan inte tänka mig en bättre författare att axla Austens mantel än Curtis Sittenfeld. Hennes krasst iakttagande öga är oslagbart för den här typen av historia. Och det känns också som att hon har njutit hela vägen under skrivprocessen. Både text som läsning är extremt lustfylld (inte som i Fifty shades då alltså, den som är ute efter erotik har inte mycket att hämta, trots att boken är betydligt mer okysk än originalet). Vardagssvärtan från författarens tidigare alter saknas till stor del, och man behöver antagligen vara Stolthet och fördom-frälst eller åtminstone införstådd med originalets handling för att boken ska hålla hela vägen. Är du det är det dock alldeles, alldeles underbar underhållning och en av de absolut bästa moderna versionerna av en älskad klassiker.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Världens vackraste man

”Systrarna Mona, pensionerad lärare, och Barbro, hemmafru, har inte mycket gemensamt trots att de vuxit upp i samma familj. Mona är präglad av mörka minnen, Barbro håller fast vid bilden av en lycklig barndom. De få gånger de träffas slutar nästan alltid i gräl och tårar.
När Barbro föreslår att de ska åka på en charterresa till Mallorca för att lära känna varandra bättre följer Mona ytterst motvilligt med. Resan får oanade konsekvenser.
Mellan dem kommer nämligen Världens Vackraste Man, en ytterst charmerande engelsman som är ägare till Albert’s Hall, som tar Mona med storm och gör Barbro mycket misstänksam. Efter veckan på Mallorca är inte mycket sig likt i systrarnas liv.”

Som hängiven gammal Galagoläsare blev jag omedelbart nyfiken när jag såg att Lena Ackebo gett sig på att skriva en roman. Hennes vardagssatiriska skildringar i t.ex. Amen Härregud och Fucking Sofo har länge hållit hedersplatser i min stora seriesamling.

Hur fungerar då hennes berättelseförmåga utan den så bekanta bildkonsten?
Jodå, alldeles utmärkt.
Världens vackraste man är tragikomisk, mänsklig och rörande historia om två väldigt olika systrar.
Inte riktigt feelgood.
Inte riktigt finkultur.
Mittemellan Lena Andersson och Emma Hamberg liksom.
Mycket läsvärt är det i alla fall.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Tävla med oss – Vinn Petra Holsts nya bok!

I måndags gästades vi av Petra Holst, aktuell med den psykologiska spänningsromanen Bländad. Inte nog med det, Petra har snällt signerat fem exemplar av boken som vi lottar ut bland er bloggläsare. Det är alltså dags för tävling igen.

För att vara med och tävla ska du svara på frågan nedan. Skicka sedan ditt svar samt namn och adress till: bokboxen@akademibokhandeln.se senast tisdagen den 31 maj.

Petra Holst är också lärare. I vilka ämnen är undervisar hon?

1. Engelska och Tyska
X. Svenska och Engelska
2. Franska och Svenska 

Lycka till!

Här kan du läsa Petras text från i måndags. Visst blir man sugen på att läsa boken?

Om Bländad: 
Bländad är en klaustrofobisk och oavlåtligt spännande relationsroman om ondskan som finns mitt ibland oss, om kärlek och svek, och om faran i att låta sig bländas av dem som bara ger sken av att vilja gott.
Liv bor med sin man Martin och sina 14-åriga tvillingdöttrar i en skånsk villaidyll. De kämpiga småbarnsåren är över och hon trivs med sitt arbete som lärare. Hon mår bra nu.
Så får hon en ny granne i huset mittemot. Det visar sig vara Malena, Livs ungdomsvän. Det har gått många år sedan de sågs, många år sedan Julian. Liv har lagt det bakom sig, hon är starkare nu, vuxnare.
Men trots att Liv försöker hålla avståndet förvandlas hon på nytt till en fluga som sprattlar i Malenas nät. Snart har den trygga vardagen fallit i bitar och det finns ingenstans dit Liv kan fly. Grannarna i kvarteret börjar undvika henne, i arbetet på skolan är hon på väg att tappa fotfästet och hon vet inte ens om hon kan lita på sin egen man.
Det förflutna hinner ikapp henne, och medan Liv kämpar för att rädda sig själv och sin familj blir minnena från det fruktansvärda som hände under sista året på gymnasiet allt tydligare.

Ewert åker utomlands

Tre sekunder från 2009 är sannolikt den mest populära och storsäljande delen i Roslund & Hellströms svit om kriminalkommisarie Ewert Grens, även på väg att bli Hollywoodstorfilm inom kort, så att det nu är dags för en uppföljare känns ju inte helt ologiskt.

Åter är huvudpersonen Piet Hoffman, som infiltrerade den organiserade brottsligheten hela vägen in i fängelse i Tre sekunder. Det har nu gått tre år sedan vi träffade honom senast, och han befinner sig fortfarande på flykt från den svenska rättvisan.

I knarkkartellernas Colombia faktiskt. Med familjen och allt.
Jag ska inte avslöja vad Piet pysslar med i Sydamerika. No spoilers här inte.
Men det skiljer sig rätt rejält från de tidigare delarna i serien
Som berättelse sett har den faktiskt mer gemensamt med tv-serier som 24, Homeland och Narcos.
Det här är en internationell spänningsroman av hög klass!

Jag får dock inte riktigt in Ewert i den här historien.
Och jag tycker faktiskt inte att författarna lyckas med det heller.
Han blir mest en kaffekonsumerande bifigur. Visst fyller han en viktig roll i intrigen, men han känns ändå lite obekvämt inklistrad i handlingen. Ewert gör sig bäst på hemmaplan.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Fullgod bruks-noir

Nu kommer den där tiden på året när läsningen som genom en naturlag brukar bli mer "lättsmält". Kanske är det helt enkelt skönare att bläddra sig igenom en dussindeckare, en urban fantasy eller en humoristisk relationsroman när solen skiner. Tyngden och svärtan passar bäst på vintern, även om det rimligtvis borde vara tvärt om. Trivsam tröst på vintern och tunga ryska tegelstenar som förankring i den ljusa sommarvärmen. Men så funkar det alltså inte. Och så praktiskt då att jag har ett helt säsongsrätt boktips i bakfickan.

Mary Kubica skriver i det övre mellanskiktet av den den numera väletablerade genren domestic noir. Hennes romaner är inga Nobelpriskandidater (i sammanhanget kan ni läsa: Tana French), men de hör heller inte till de där förutsägbara och ganska illa skrivna kriminalromanerna som det går tretton på dussinet av. Hennes förra bok The good girl (recension här) var en mörk och intrikat kidnappningshistoria som i stilen påminde inte så lite om en tidig Dennis Lehane (detta är en komplimang som ni förstår). Nyss utkomna Pretty baby (eller Pretty baby – Hur långt är du beredd att gå? som den lätt töntiga svenska titeln lyder) är rör sig i samma marker. Familjehemligheter. Övergrepp. Ond bråd död.

I centrum står en hemlös tonårsmamma och en godhjärtad hemmafru. Familjen Wood verkar på ytan ha allt. Heidi och Chris bor tillsammans med sin tolvåriga dotter i en tjusig våning i Chicago. Men en dag när Heidi är på väg till jobbet stöter hon på den hemlösa tonårsmamman Willow. Och trots att hon fortsätter till arbetet utan att ta kontakt kan hon inte släppa tanken på flickan och hennes lilla baby. Hon söker upp Willow och erbjuder henne att följa med hem.
Väl hemma skapar Heidis goda gärning minst sagt dålig stämning. Chris påpekar det uppenbara – att de inte vet någonting alls om Willow och var hon kommer ifrån. Den prepubertala dottern blir avig och svartsjuk. Men Heidi som alltid har ömmat för dem som har det svårt, och kan inte förmå sig att slänga ut flickan och barnet. Vana läsare av genren förstår snart att Willows förflutna kommer att spela stor roll, och frågan är också hur osjälvisk Heidis handling egentligen är.

Precis som i Kubicas förra bok berättas Pretty baby ur flera perspektiv; Heidis, Chris och Willows. Willows berättelse har ett tydligt drag av "efter" vilket gör att vi tidigt förstår att historien knappast kommer att sluta lyckligt. Men på vilket sätt, och framför allt varför, lyckas jag faktiskt inte lista ut förrän alldeles i slutet, vilket är tillfredsställande. (Det är kul att känna sig smart, men roligare att bli överraskad.) Som jag minns det var det samma sak med The good girl, att den för genren obligatoriska twisten var verkligen just en twist. Storyn i sig är också bra och det gör att jag förlåter en del lite trubbiga och könsstereotypt muggiga passager vad gäller Heidis och Chris berättelser. Porträttet av Willow är däremot klockrent.

Kort sagt är det här fullgod bruks-noir. För full pott skulle romanen behöva lite vassare karaktärer i allmänhet och fräschare kvinnoporträtt i synnerhet, men den prickar in de för årstiden väsentliga egenskaperna, lättsläst, svårsläppbar och spännande. Den perfekta sommarboken!


Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bra där Svenska Akademien!

Åh Sara!

Alltså ÄNTLIGEN! Att välja in Sara Stridsberg på stol nummer 13 efter Gunnel Vallquist är kanske det bästa beslut som Svenska Akademien fatta sedan... Ja, att ge Svetlana Aleksijevitj Nobelpriset.

Nej, men allvarligt talat. Känns det inte som att den där ganska mossiga institutionen börjar röra på sig? För visst pekar väl såväl valet av Sara Danius som ständig sekreterare som invalet av Sara Stridsberg på en viss längtan efter förnyelse?

I alla fall, bättre än Sara Stridsberg blir det ju knappast i litteratursverige idag. Hon är så helt egen, såväl språkligt som i förmågan att sätta fingret rakt på existensens puls. Dessutom lyckas hon spränga in politiken och poesin och drömmarna i varenda rad. Nej, det blir inte bättre.

Förhoppningsvis sipprar den där egenheten in i Akademiens arbete nu. Vi litar på dig Sara!

Om ni vill läsa så skriver jag lite mer här och här om hur mycket jag älskar Sara Stridberg.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro