Årets bästa böcker - Yvonne

 

2021 har varit ett novellernas år för mig!

Att på få sidor få ihop berättelser, där karaktärer miljöer och händelser blir så starka att de fullständigt fångar en och lever kvar länge, är en sann konst och jag har läst flera verk av stora konstnärer under året.

 Tessa Hadleys "Noveller" - Ett urval noveller från brittiska Tessa Hadleys tidigare novellsamlingar, varav tre icke tidigare utgivna i bokform. Mästerliga! Klarsynt iakttagande av mänskliga beteenden. Osentimentalt. På bara några rader beskrivs ett helt liv...

 Annika Norlin "Jag ser allt du gör" - Annika Norlin har skrivit underhållande och träffsäkra sångtexter under sina artistnamn Säkert! och Hello Saferide. Hennes noveller är precis lika bra. Roliga, sorgliga, mänskliga små berättelser. Härlig drastisk humor.

 Jonas Karlsson "Nya människor i fel ordning" - Genialiska noveller! Vardagsfilosofi. Intelligent, obehagligt, lågmält, men med mycket humor.

 Klas Östergren "Julrevy i Jonseryd och andra berättelser" - 8 noveller som samtliga har något med julen att göra och som tillsammans utgör en hel berättelse om julen som den ser ut under olika skeenden i livet. Humoristiskt med ett stråk av vemod. Fantastiska noveller av en mästare.

 Claire Keegan - "Det tredje ljuset och Små ting som dessa" Två långnoveller skrivna av irländska Keegan med elva års mellanrum. Framför allt den första novellen är så fin, gripande och vacker i sin enkelhet, inte ett enda onödigt ord. Om en flicka som hamnar hos fosterföräldrar och för första gången får uppleva trygghet och kärlek. Läspärla!

 Årets bästa bok - Douglas Stuart "Shuggie Bain" En eländig, sorglig uppväxt i 80-talets Glasgow med fattigdom, mobbing, alkoholiserad mamma....ändå en fantastisk läsning! Målande bilder som fastnar. Kärleksfull!

 Årets bästa kriminalromaner: Christoffer Carlsson "Brinn mig en sol" Utspelas i Halmstad-trakten runt tiden för mordet på Olof Palme. Vad gjorde det med människorna? Vemodigt, mörkt, fantastiska psykologiska studier av huvudpersonerna . Lysande skriven glesbygd noir!

 M.W. Craven "Svart sommar"- Bok nr 2 i serien om kriminalkommissarie Washington Poe och hans medhjälpare, den briljanta men lite udda, Tilly Bradshaw. Den första boken i serien, "Brännaren", var ruggigt bra, men frågan är om inte denna är ännu bättre?! Välskrivet, spännande, intelligent intrig, fantastiska miljöer och karaktärer. Dessutom med en oerhört bra och spännande start på en bok!

// Yvonne, Akademibokhandeln Killbergs Helsingborg City

En liten Backman

"Farfar och Noah sitter på en bänk och pratar. Under bänken växer hyacinter, just de blommor som farmor odlade i sin trädgård.

Farfar och Noah kan prata med varandra om allt. Om livets alla frågor, både de största och de minsta. Under samtalet med Noah kan farfar inte låta bli att minnas hur det var att förälska sig i farmor, och hur det var att förlora henne. Han kan fortfarande se henne framför sig och fruktar den dag då han inte längre kommer att minnas henne.

Farfar inser att den värld han känner håller på att förändras. Därför vill han stanna här på bänken med Noah, där doften av hyacinter fortsätter vara så stark. Men minnena blir allt svårare att fånga och farfar och Noah är nu tvungna att lära sig att göra det svåraste av allt: ta farväl."

 

 

Två saker måste sägas omedelbart.

1. Fan ta Fredrik Backman för att han återigen sabbar min macho-image med att få mig att sitta och böla mitt på ljusan dag.

 

2. Alla måste läsa den här boken. Oavsett hur det påverkar omgivningens uppfattning av er.

 

De här är en så fruktansvärt fin historia om att förlora någon man älskar, fast de fortfarande finns kvar.

Blir du inte berörd av detta har du ett kallare hjärta än Riddar Kato.

 

Precis som i "Björnstad" visar "Och varje morgon blir vägen hem bara längre och längre" oss nya sidor av Backmans författarskap. Han är en så odrägligt jädra begåvad ordkonstnär den saten!

Vare sig han får oss att skratta eller gråta kan man inte sluta förundras över hans förmåga att manipulera orden.

 

Det enda negativa är ju att boken är så snabbläst, men den funkar skapligt som en liten abstinensfix tills "Björnstad 2" utkommer till hösten.

 

Det har debatterats länge om man inte borde införa ytterligare kategorier på Augustprisgalan, för bl.a. bilderböcker, lyrik och noveller.

Gör det, tycker jag, och tilldela den här novellen priset.

 

 

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

 

 

 

p.s. Om du tycker att handlingen verkar bekant kan det kanske vara för att Fredrik la upp den här novellen alldeles gratis på sin blogg för snart två år sedan. Men du borde köpa boken ändå. Inte bara för att den är så bra, och lätt att bära, utan även för att författaren själv donerar 100% av sin royalty för boken till Hjärnfonden.

Är det så att du av någon anledning vill rädda världens få kvarvarande träd och vägrar köpa en pappersbok när man kan läsa allt alldeles fritt på nätet kan du ju skicka en slant eller två till Hjärnfonden på bankgiro 901-12 55 ändå.

If it wasn’t for disappointment I wouldn’t have any appointments

Jag är lite besviken på mina val den senaste månaden.
Fyra böcker på raken nu har lämnat mig totalt oberörd.
Ingen av dem har kanske varit direkt genomusel, men långt ifrån några höjdare heller.

Camilla Stens En annan gryning.
Intressant idé, om ett framtida, semi-dystopiskt Sverige styrt av ett SD-liknande parti, men seg prosa och sövande intrig. Susanna var däremot förtjust.

Carlo Schmidts Ett hål i isen.
Det snällaste jag kan säga om denna tragikomiska historia är: ”Ja, den var ju i alla fall kort.”

Nele Neuhaus Snövit ska dö.
En skapligt spännande thriller som skjuter sig själv i foten med en orgie av krystade nödlösningar i bokens sista akt. Samt tre miljoner förbenade tyska efternamn som man blandar ihop eller glömmer bort mellan kapitlen!

George Saunders Tionde december.
Tokhyllad och urflippad novellsamling av författare så cool att kritikerna bara lägger sig ner och visar strupen. But seriously folks. Några av novellerna är finurliga och filosofiskt intressanta, med de flesta är bara fullkomligt obegripliga.

Nu ska jag sätta tänderna i hett efterlängtade Vän av ordning, av Henrik Bromander.

Om boken:

”Vän av ordning” är en roman om ljusskygg nätkultur och andra manliga fantasivärldar där gränser omärkligt suddas ut och världsbilden blir extrem. Samtidigt är det högst verkliga sammanhang som drabbar enskilda individer och påverkar hela samhället.
Joels trollande på nätet börjar som ett tidsfördriv, med bus och tomma provokationer. Men i takt med att han tröttnar på etablissemangets hyckleri utvecklas han till aktivist iden högerradikala rörelsens tjänst. Joel blir nätkrigare på heltid, med bloggen som vapen i kampen mot mångkulturen. En resa till Thailand förändrar allt. Joel träffar Sunee och kärlek uppstår, om nu kärlek bara inte var så jävla komplicerat.

Vän av ordning handlar om hatet och dess konsekvenser, om den historia som skrivs framför våra ögon i statusuppdateringar och kommentarsfält. En berättelse om digital kamp och total gränslöshet.

Bäst att du levererar nu Henke…

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Bättre kan du Gillian!

 Har just avslutat läsningen (lyssningen) av Gillian Flynns prisbelönta långnovell "En sån som du" som Bonniers nyss givit ut i en egen liten nätt volym. På engelska heter den "The Grownup" . Den har tidigare även publicerats som "What do you do?" i antologin "Rogues", men detta är första utgivningen på svenska. Jag lyssnade på den svenska ljudboksversionen.

Boken handlar om en förslagen kvinna, som efter att hon drabbats av musarm lämnar kneget som soft-core-prostituerad i de bakre rummen på Tarotstudion Anden. Istället blir hon spådam, ett lätt jobb för någon som ägnat större delen av sitt vuxna liv åt att manipulera människor för att överleva. Men en dag dyker Susan Burke upp. Och hon tillhör inte den vanliga kategorin utleda medelålders kvinnor med för mycket fritid. Hon har problem på riktigt. Och det har snart även vår huvudperson.

Jag har egentligen svårt att veta vad jag ska tycka om "En sån som du". På pappret har den allt jag önskar mig: Huvudrollsinnehavaren är boknörd. Ett hemsökt hus med blodspår på väggarna och en gruvlig historia. En mer än lovligt creepy styvson. En riktigt fin vem-ska-man-tro-på-twist. Det är för tusan Gillian Flynn som har skrivit! Så varför blir mitt betyg inte mer än helt ok? Absolut läsvärd, men aldrig läskig på riktigt.

Kanske är det fantastiska "Wylding Hall" (recension här) och Elizabeth Hands fel. Givetvis borde jag ha vetat bättre än att läsa något i samma genre så nära inpå den magiska läsupplevelsen. Men mest beror det nog också på att jag förväntar mig mer av Gillian Flynn. Kanske är det kortformatet som gör att jag känner att det blir... lite platt? Ingen av karaktärerna får tid att breda ut sig, de blir mer som snabba skisser. Och är det något Flynn brukar vara bra på är det ju just persongalleriet och deras skruvade psykologi.

Och vad är det här med att använda ordet avrunking tretusen gånger? Alltså, jag känner mig lite som min egen farmor (om jag hade haft någon) här, men är det bara jag som känner att det blir lite, eh grovt och torftigt efter tionde gången?

Nej, bättre kan du Gillian! Jag hoppas på mer snart, i långt format. Där är du mästerlig.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Årets bästa böcker: Evas tio-i-topp!

Min spretiga lista

Årets bästa böcker? Vem kan egentligen minnas det? För mig är ofta en nyligen läst bok den bästa. Men visst, vid närmare eftertanke kommer fina läsupplevelser tillbaka. Håll tillgodo med min spretiga lista över favoriter 2013!

1. Chimanda Ngozi Adiche: Americanah
En sällsynt viktig, klok och rolig bok - allt snitsigt komponerat och formulerat. Det handlar om ras, fördomar, världens oordning, kärlek och inte minst hår i denna fantastiska roman av nigeriansk-amerikanska författaren. Fullständigt lysande roman - och det säger inte bara jag, utan också New York Times bland andra. Här låg också Adiches roman i topp över årsbästa böcker.

2. Helena von Zweigbergk: Än klappar hjärtan
Med absolut gehör skildrar denna svenska författare våra svenska liv. Det kan vara, som i denna nya roman, systrar som grävt ner sig i sina roller sedan barndomen. Så har det hänt saker som en dag plötsligt orsakar jordskalv i deras liv. Otroooligt bra och tonsäkert skildrat. Helena von Zweigbergk skulle skriva utomordentlig dramatik, det är jag övertygad om. Nästan Strindbergskt!

3. Johan Persson, Martin Schibbye: 438 dagar
Mångas favorit, även min, är denna starka överlevnadsskildring om fångenskapen under omänskliga förhållanden i Etiopien. En sällsynt viktig bok, dessutom, eftersom reportageteamen i världens oroshärdar lever farligt.

4. Lotta Lundgren: Tio lektioner i matlagning
Hon är verkligen så fantastiskt humoristisk, historieätaren Lotta Lundgren. Läs första kapitlet i hennes bok om mat och konsten att kyssas - och ni är fast! Dessutom kommer ni att vara mycket skickligare och ha betydligt roligare i köket efter denna non stop-läsning.

5. Lena Andersson: Egenmäktigt förfarande
Jag hade nog aldrig trott att Lena Andersson skulle bli en folkkär storsäljare. Men romanen om olycklig kärlek är både rörande och rolig, och säg den som inte känner igen sig...

6. Alice Munro: Brinnande livet
Klart att man ska läsa årets Nobelpristagare. Gärna den här novellsamlingen, eftersom den avslutas med fyra noveller från Alice Munros barndom. Man kommer liksom Alice Munro litet närmare här.

7. Camilla Grebe, Paul Leander-Engström: Dirigenten från St Petersburg
Sanslöst spännande thriller med stoff hämtat ur verklighetens Ryssland. Roffarmentalitet som slår det mesta, grymt och uselt. Ändå fick inte riktigt den här bladvändaren den uppmärksamhet den förtjänade när den kom ut. Genren kallas "Moskva Noir".

8. Malala Yousafsai, Christina Lamb: Jag är Malala
Den 16-åriga pakistanska tjejens egen historia borde helt enkelt alla, jag menar ALLA, läsa. Köp klassuppsättningar, ge till alla anställda, ge hela släkten. Så viktig är den, historien om Malala som blev skjuten av talibaner när hon bloggade om flickors rätt till skolgång. Och som klarade att komma igen - och ställde sig och talade inför världen i FN. Det fina är att Malala inte framställer sig som något övermänniska - egentligen är hon en vanlig tjej som också kan tjafsa med tjejkompisarna.

9. Karin Wahlberg: Än finns det hopp
Att väva en roman med ett helt kollektiv av människor, i en annan tid, det är stort. Men Karin Wahlberg har lyckats. I första delen av Lasarettet blir jag engagerad i varenda persons öde. Året är 1953, en allvarlig polioepidemi härjar. Femtiotalet känns i ordvalen och hierarkierna i samhället. Så trovärdigt och gripande skildrat!

10. Karin Alvtegen: Fjärilseffekten
Den kom tidigt i år, och har nästan blivit bortglömd. Men Karin Alvtegens Fjärilseffekten är en av de böcker i år som jag faktiskt ska läsa om. Få författare griper mig så djupt som Karin Alvtegen. Inget trams eller flams här inte. Fjärilseffekten handlar om små händelser som får avgörande verkan på våra liv, men också om nödvändigheten av försoning.

Om jag hade fått lägga till en 11:a.... hade det blivit Dan Brown: Inferno. Urspännande sträckläsning om bland annat Florens, och Dantes helvetesresa och med ett infernaliskt bra slut!








Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm

Bokfynd från Hufvudstaden

En något brokig samling böcker följde med mig hem från Stockholm: Två gåvor. Ett loppisfynd. Ingen av dem fick dock äran att läsas på hemvägen, jag var alldeles för begravd i sista sidorna av Nyckeln. Nu är den slut. Ack. Ack. Jag vet att författarna lovat att det inte ska bli någon uppföljare i stil med De utvalda börjar på Komvux, men det är nästan så att jag hoppas.

John Lennon hittade jag när jag var ute efter kläder på Myrorna. Några sådana blev det inte, men jag var knappast missnöjd när jag lämnade butiken med den här lilla skriften istället. Hade inte ens koll på att den fanns (jag vet, jag borde) så det var en glad överraskning.

Och Glitter Baby... Ååååh, denna pärla bland tantsnuskskarameller! Fick ett av två tummade exemplar av väninnan med vilken det ska bokcirklas tema tantsnusk snarast.
Har skrivit om den förr - här. Och tror egentligen att det bara är Lace som kan mäta sig med detta mästerverk i genren. Den ska läsas om under jul. Om jag kommer att vrida mig av återseendets glädje, eller av skämskramper återstår att se.

Ja, nu sitter ni som på nålar. Så klart är ni värda en resumé:

Welcome to the world of the Glitter Baby 
Fleur Savagar is the most beautiful woman in the world . . . to everyone but herself. With her oversized hands and paddle-boat feet, her streaky blond hair and funny green eyes, she lives a life filled with secrets that began before she was born. That was when her bewitching mother left home to find James Dean and met Errol Flynn instead. Now Fleur has to grow up quickly, and life won't make that easy. 
Jake Koranda is both New York's most brilliant playwright and Hollywood's hottest actor. Difficult, talented, and tormented, he has no patience for international glamour girls, not even ones with beautiful bodies and smart-aleck mouths. But there's more to the Glitter Baby than shine, and Fleur's tougher than Jake expects. Even with the odds stacked against her, she's fiercely determined to discover the woman she's destined to be.  
An ugly duckling who can't believe she's turned into a swan . . . A tough-guy movie star with a haunted past . . . In a land of broken dreams, can two unlikely lovers trust their hearts?

Hahahaha! Låter det inte alldeles, alldeles... ja vaddå?

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bokhandlarna svarar: Vilken novellsamling vill du tipsa om?

Noveller lever ofta ett lite undanskymt liv, men nu får de sola sig i glansen av Nobelpriset. Munro bör givetvis läsas av alla och envar, men om man man vill ha mer då? Vilka novellsamlingar- och författare ska man välja?

Vi lät bokhandlarna tipsa:

Veronica Wästergård, Växjö: Efter Alice Munros Nobelpris 2013 vill väl alla läsa noveller ett tag framåt, eller?! Vad kan vara mer aktuellt att läsa just nu än 10-års jubilerande Noveller för Världens barn. 24 fantastiska författare samlade i en bok, allt från Fritiof Nilsson Piraten och Astrid Lindgren till nutida underbara författare såsom Sara Kadefors, Mons Kallentoft och Kajsa Ingemarsson med flera. Den grymhet världen (=vi vuxna, som borde ha förstånd) utsätter våra barn för genom krig och annan orättvisa, är det Stora skälet till att köpa denna bok. Sen att du kommer att få en fantastisk läsupplevelse (eller lyssna på cd:n som medföljer) är en ren bonus på alla sätt och vis!

Johan Zillén, Center Syd: Ibland när man är hungrig är det läge för en rejäl trerättersmiddag. Ibland vill man bara ha en macka. Fast det ska ju vara en god macka! En med kalkon, dijonsenap, lagrad prästost, rödlök och sallad till exempel. Noveller är lite som mackor. Lika bra som ”riktig” mat, fast inte lika mycket liksom. Om man inte äter två mackor, eller fem.

Jag har alltid läst noveller. Särskilt då under åttio- och nittiotalet, då varenda skräckförfattare av rang släppte minst elva novellsamlingar. Stephen Kings Den förskräckliga apan, Nightmares & Dreamscapes, Four past Midnight med flera. Han gör det fortfarande gubben. Nattsvart, stjärnlöst kom ut för något år sedan (Och tydligen ligger det i släkten. Sonen Joe Hills Vålnader är också mycket bra!). Clive Barkers rysliga Books of Blood hörde även till favoriterna.

Överlag tycker jag att rysare passar väldigt bra i novellformatet. Det blir liksom lagom långt och inte för segdraget. Något som kan ses i den moderna, svenska skräckfloran. John Ajvide Lindqvist har släppt två novellsamlingar och en långnovell, Tjärven (bara som e-bok, skitstövel). Anders Fagers lysande novell-slash-romanbygge Samlade svenska kulter borde läsas av alla med smak för det rysliga. Samt, ej att förglömma, vår lokala scream queen Caroline L Jensen! Hon pumpar ur sig noveller på löpande band. De flesta i e-boksformatet (vi rekommenderar varmt novellen Ankomst vars huvudperson jobbar på Bokia Center Syd…), men även i trämördande pappersform som i novellsamlingen De Odöda.

Sen är jag inte helt klar på var gränsen går mellan noveller, essäer och kåserier. Kalle Linds Människor det varit synd om, är det noveller? Caitlin Morans Morantologi, det är ju krönikor och kåserier, men måste en novell vara skönlitterär? David Sedaris däremot. Hans långa självbiografiska uppväxtskildringar, de måste väl kunna klassas som noveller? Jag bestämmer det nu. Och så ger vi Sedaris Nobelpriset i litteratur inom tio år. Punkt.

p.s Jonas Karlsson grejer är bra också. Fast det har jag redan skrivit om här.

Susanna Mattsson, Jägersro: Som ni vet är jag ingen stor novellkonsument, men det finns en del lysande undantag (bland vilka Munro är ett av de främsta). Chimamanda Ngozi Adichies Det där som nästan kväver dig är en fantastisk novellsamling (kan hon göra något som inte är fantastiskt?) som jag skriver om här. Miranda Julys No one belongs here more than you är en annan liten pärla. Se även hennes film Me and You and Everyone We Know. Ok, den har inget alls med novellsamlingen att göra men är en bedårande quirky indiehistoria. Och ingen novelltipslista är komplett utan Raymond Carvers moderna klassiker Genvägar (mer känd under sitt engelska namn Short Cuts - den filmen har ni sett, men det gör inte boken mindre läsvärd). Och just det... Linda Boström Knausgårds Grand Mal får vi inte glömma. Fantastik läsning som jag skriver mer om här. Den har dessutom ett så fint otäckt omslag.

Den samtida novellkonstens mästare!!

Ja det är ju så sant som det är sagt, Svenska Akademien. Alice Munro är verkligen den samtida novellkonstens mästare! Hon är dessutom en av de få författare som jag läst redan innan hon fick Nobelpriset i litteratur. En snabb koll sedan 1990 (när jag nått en ålder då jag tycker att det är rimligt att jag skulle kunna tänkas ha läst en Nobelpristagare bara så där helt apropå) och jag räknar till fyra, inklusive årets, som jag stiftat bekantskap med innan de fått priset. Vilka de andra är? Dario Fo (lite otippat), Doris Lessing och så Tranströmer såklart!

Det finns ännu en anledning till att ett fyrfaldigt ÄNTLIGEN är på sin plats. Det inte helt vanliga faktum att Munro är kvinna. Även om Akademien har tagit sig lite gällande könsbalansen på senare år finns det all anledning att lägga ytterligare kvinnor till listan av pristagare. Inklusive årets räknar vi 13 sedan priset delades ut första gången 1901. Och nej. Jag tror inte att män skriver så mycket bättre än kvinnor. Och ja. Jag tror att många av oss fortfarande behöver bli av med den patriarkala skärvan i ögat. Trots prat om att den litterära kvaliteten är enda fokus.

För en bokhandlare är det ju också alldeles, alldeles underbart med en sådan tillgänglig och säljbar författare. Munro kan alla läsa. Fantastiska historier. Djup utan att det blir svårt. Böcker jag kan rekommendera från hjärtat.

Jag kunde inte bli gladare!

Om Alice Munro:
Alice Munro föddes 1931 och växte upp i Wingham i den kanadensiska provinsen Ontario. Alice Munros första novellsamling kom ut 1968 och under sin författarkarriär har hon mottagit ett antal fina priser och lovordats av kritiker världen över. Genom sin novellkonst har hon bevisat att betydelsen i en skönlitterär text inte beror så mycket på längd, som på innehåll. 2009 fick Alice Munro internationella Man Booker-priset.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

"När börjar det riktiga livet" av Fredrik Lindström

Fastnade för denna titel precis som man fastnar för vinflaskans etikett på Systembolaget.

Vi jagar den perfekta stunden på samma sätt som hunden jagar sin egen svans.

Boken är uppbyggd i korta noveller, lättläst och igenkännande. Den handlar om lusten vi har att kasta oss från projekt till projekt. T.ex. att snickra en altan som vi ska sitta och njuta på de varma sommarkvällarna, det vill säga om vi har tid över eftersom livet ofta kommer i vägen.

Titeln fick mig att stanna upp och fundera på mitt eget liv och konstaterade att det äntligen känns som om mitt eget liv är på väg att starta. Nytt jobb, snart sambo och barnen som inte är barn längre, vilket ger mig lite bonustid, "egotid" som jag ska använda till att skämma bort mig själv en smula.

Säger bara: Läs boken och tänk efter hur ditt eget liv ser ut, när njöt Du av tillvaron senast???

Veronica Wästergård
Bokia Killbergs Växjö

"Grand Mal" av Linda Boström Knausgård

Det går inte att sticka under stol med att anledningen till att jag ville läsa novellsamlingen Grand Mal (trots att det fantastiska spöklika omslaget sände ut små lässignaler av alldeles egen kraft från hyllan - boken är extremt snygg) stavas Karl Ove Knausgård. För har man väl börjat tugga sig igenom hans självbiografiska/autofiktiva/vaddennuskakallas svit så går det inte att undvika en viss nyfikenhet på personer i hans närhet. Som hustrun Linda, författare även hon. Jag tycker att det är lite pinsamt med den här personfixeringen, för jag vill verkligen hellre vara en sådan där typ som låter böckerna tala för sig själva. Men det är bara att erkänna. Jag är lite starstruck när det kommer till Karl Ove Knausgård.

Noveller är annars inte riktigt min grej. Jag gillar att läsa i sjok, långa sittningar, tränga in i sidorna och komma upp, lite yrvaket, helst flera timmar senare. Noveller kräver egentligen en annan slags läsare. Mer eftertänksam. En läsare som lägger ifrån sig boken och låter texten och historien sjunka in. Inte en litterär bulimiker som bara glupar efter mer, mer, mer! Ska jag plocka upp en novellsamling krävs speciella skäl. Som att jag sedan tidigare uppskattar författaren (Det där som nästan kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie) att författaren är tokhyllad (Alice Munro) eller som nu, att författaren råkar vara gift med en annan författare som jag älskar. Och i det här fallet var det ju en herrans tur att hon var det. För tänk om jag missat Linda Boström Knausgårds bok!

Grand Mal, stor sjukdom, ett gravt epileptiskt anfall. Kanske bryter det inte alltid ut på sidorna i Boström Knausgårds novellsamling. Men även då det inte gör det, ruvar det ändå någonstans, strax under ytan, oroande, obönhörligt, redo att explodera. Tonen slås an i inledningsnovellen där berättaren vänder sig med en bön till en utomstående betraktare som på något sätt ändå har makten över henne och hennes familj. "Jag har en önskan. Den är oerhörd. Men jag vill att du ska lyssna till den. Jag vill att du ska ge mig det jag ber dig om... Jag vill att du lovar att alla ska leva. Barnen. Min man. Jag vill att de ska leva. Ingenting får hända dem."

Ibland gränsar det till sagan, framför allt i novellen "Vitbjörn Kung Valemon", en slags blodig Prins Hatt-historia. Ibland till skräck, som i rysningsframkallande "Babyalarmet". Ofta är det mer vardagligt, uppväxtminnen, föräldraskap, kärleksrelationer... alla med det här svindlande djupet under historien.

Novellerna är korta, oftast bara ett par sidor, ögonblicksbilder. Men som varje riktigt skicklig författare målar Boström Knausgård av dessa korta bilder upp stora skeenden, hela liv som sträcker sig långt utanför boksidorna. Historierna gäckar min fantasi, skapar (oftast inte helt behagliga, emellanåt genuint obehagliga) stämningar som dröjer sig kvar. Jag tycker mycket, mycket om det.

Och tack Modernista för det fina signerade recesionsexemplaret. Det kommer att pryda sin plats i bokhyllan.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

"Spelreglerna" av Jonas Karlsson

Jag gillar inte Jonas Karlsson. Överlag tycker jag det känns helt ok att hysa lite förakt för odrägligt begåvade människor. Case in point: Unge Herr Karlsson.

* Otroligt begåvad skådespelare.
* Sin generations Thorsten Flinck, fast utan irriterande ovanor som att sno din Widescreen-TV och sälja den för kokain.
* Guldbaggebelönad filmskådis.
* Knesset-panelmedlem.
* Teaterproffs som inte bara ofta står på Dramatens scen utan även får sina egna, hemsnickrade pjäser uppsatta på Stockholms Statsteater.

Jag menar vad fan!?

Söt ar han också.
Jävla typ.

Som om inte det räckte ska han skriva böcker också, det satans kräket. Bra är de också.
Novellsamlingarna Det andra målet och Den perfekte vännen är bägge kritikerhyllade, framgångsrika och (tyvärr) riktigt bra.

Tydligen så har ”Herr Duktig” inte nog med jobb som skådis. Nu har han lyckats prångla ut ännu en novellsamling, Spelreglerna. Tycker du att det här är schysst Jonas?! Fattar du hur svårt det är för författare i Sverige att få ihop till månadshyran, cigg och rödvin? Inte ens bra rödtjut. Vi snackar 179-spänns-Bag-in-boxar! Räcker det inte med att du är med i var och varannan SVT- och SF-produktion??

Spelreglerna då. Är den någonting att ha? Ja, naturligtvis är den det. Den är skitbra.
Är varje novell ett mästerverk? Nej. Den ytterst Kafkakomiska novellen ”Fakturan” är det.
De andra pendlar mellan bra och riktigt bra. Helvete….

Här kan du se puckot självbelåtet läsa ur sin nya förbannade bok.

Folkkär My ass!!

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

Svenska vårnyheter

Den autistiske sjuttonåringen Johannes bor utanför ett litet samhälle i norra Västerbottens inland. Föräldrarna älskar sin son men sörjer förtvivlat att han inte är som andra. De ser det goda i honom medan omvärlden bara ser hans fel. Till slut puttas Johannes alldeles för långt över gränsen av sina jämnåriga. Kvar står vi med frågor om skuld och ansvar, om vem som har Johannes öde i sina händer. Svaren är aldrig enkla.

Bland de starkaste debuter jag läst under senare år. En familjetragedi, berättad växlande mellan pappan, mamman och den autistiske sonen. Efter 50 sidor satt jag med tårarna rinnande. Gripande.

Samlade svenska kulter - Anders Fager

"Samlade svenska kulter" är ett antal berättelser som alla är pusselbitar i en stor helhet. De väver en berättelse från en värld som är både skrämmande, bisarr och obehagligt lik den verklighet vi känner som vår egen. Anders Fager skriver med en penna som söker det skräckinjagande och som frilägger det dolda och lyckas med obönhörlig skärpa tydliggöra det redan verkliga.

Jag är helt förlorad i Fagers värld av uråldriga gudar, bisarra fiskmänniskor, senila ockultister och avgudadyrkande tonåringar.

Vad som på ytan först verkar vara en samling fantastiska skräcknoveller börjar efterhand knytas samman och vecklas ihop till en slags helhet. Det här ekar av Lovecraft, Clive Barker, Neil Gaiman och visst, lite Ajvide kan man säkert hitta om man letar… Magisk realism. Det är rysligt, roligt, burleskt och alldeles, alldeles underbart!

De Ickesynliga – Fredrik Härén 

Precis som vissa hemligheter måste förbli hemliga måste vissa berättelser berättas. Det är dags för historien om de ickesynliga: "Det finns en okänd människoart som lever mitt ibland oss. Människor av kött och blod, precis som vi, men de har snövit hud och vitt hår och deras cellstruktur gör att ljuset bryts mot deras kroppar, och därför kan våra ögon inte se dem. Men vi kan märka dem ibland, när de råkar komma för nära oss. Känslan av att det finns någon annan i rummet, trots att vi vet att vi är ensamma."

Meh. En rätt torftig fantasyhistoria om en ras icke synliga blekfisar som lever parallellt med människan. Ointressanta karaktärer och en spänning som uteblir helt (en bra redaktör borde tagit tag i dramaturgin här). Förnumstig och pekpinnig prosa som knappast kommer göra någon glad. Plus för snyggt omslag. Minus för innehållet.

Den onödige mannen – Erik Helmersson

När Peters dotter sextrakasseras på simhallen faller hans redan bräckliga medelklassliv samman. För första gången känner han sig maktlös, omgiven av våldsmän, oförmögen att försvara sig själv och sina älskade. Peter strävar efter att göra det rätta, visa civilkurage och vara en god samhällsmedborgare som står upp för det han tror på. Men trots sin trygga medelklasstillvaro har han sakta men säkert börjat fyllas av ett farligt ursinne.

En riktigt intressant roman om en medelsvenssonsk familjefar som inte vågar försvara sin dotter när hon trakasseras av young punks i simhallen. Utvecklas sedan till ett rätt gripande familjedrama med en Falling Downsk twist när huvudpersonens börjar säga ifrån (eller egentligen inte Falling Downsk alls eftersom han i filmen var psyksjuk från början ju så ignorera den kommentaren.) och visa civilkurage i vardagen.

Trist nog dras betyget ner av ett tvärt slut som får boken att kännas ofärdig. Synd på så rara ärtor.

Djurvänner – Anton Marklund

Låt de gamla drömmarna dö

-Morrissey

Noveller är lite som smörgåsar. 

Ibland är det helt perfekt med en god macka. Salami och Brie. Pesto och Mozzarella. Mums.
Ibland vill man ha riktig lagad, varm mat.

Så här i reatider kanske det har gått många förbi att John Ajvide Lindqvist, den kanske bäste aktive svenske författaren just nu, nyss kommit ut med en ”ny” bok. Ny inom citationstecken eftersom det är en novellsamling, eller en uppsamling. Kanske en Börjesamling? Pappahumor. Förlåt.

I Låt de gamla drömmarna dö har John samlat texter skrivna under lång tid i vitt skilda sammanhang. Här finns noveller, sketcher och kåserier till recensioner och hans Sommarpratarprogram från 2006.
Inte minst finns här novellen som gett samlingen dess namn, och som ger svaret på vad som hände Oskar och Eli sedan de stigit av tåget där Låt den rätte komma in slutade.

Några av texterna har publicerats tidigare, däribland följetongen Tindalos och långnovellen Ansiktsburk, andra är helt nyskrivna eller har bara framförts på scen. Allt inleds med ett specialskrivet förord.

Vissa av de korta historierna i Låt de gamla drömmarna dö funkar perfekt och hade sannolikt inte gjort sig som längre berättelser. Andra får en att vilja ha mer. Mycket mer. Epilogen med Oskar och Eli får mig att längta efter en regelrätt uppföljare (men inte egentligen, vissa saker bör man helt enkelt inte göra). Ajvides gamla karriär som standupkomiker lyser igenom i andra texter, bl.a i hans tacktal för Selma Lagerlöf-priset.

Manusen från Reuter & Skoog kunde jag dock varit utan.....

Tack för mackorna John. Men nu vill jag att du går iväg och komponerar en riktig trerättersmiddag. Jag är snart hungrig igen…..

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd 

”Let the right one in

Let the old dreams die

Let the wrong ones go

they cannot, they cannot

they cannot do what you want them to do, oh”

"Det där som nästan kväver dig" av Chimamanda Ngozi Adichie

Akunna vinner ett green card i ett lotteri, men när priset hon måste betala för husrum hos farbrodern i USA blir för högt flyr hon och tar jobb på en restaurang. Hon har inte längre råd att studera, men träffar en kille; vit, student, upplyst, passionerat intresserad av Afrika. Första gången de går ut och äter tillsammans får Akunna två lappar i sin lyckokaka, båda tomma. Innan hon ska somna på kvällarna kommer den där kvävande känslan över henne, som något som slingrar sig runt halsen och vägrar släppa greppet.

Jag brukar tycka att det är svårt att läsa novellsamlingar. Att ständigt tvingas hoppa till en ny historia precis när man fastnat i den man nyss läst. Eller, ännu värre, när det känns som att författaren valt formatet för att det är ”lätt”, för att liksom slippa skriva färdigt. Att skriva bra noveller är inte lätt, det är svårt. Alice Munro kan. JD Salinger kunde. Och att Chimamanda Ngozi Adichie (hon som tidigare lyckats med bedriften att skriva en bladvändare om Biafrakriget) också kan står klart efter att jag läst hennes senaste bok ”Det där som nästan kväver dig”.

Novellsamlingen är istället nästan för enkel att läsa. Nej förresten, för enkel är fel uttryck. Det låter som att det här är en lättviktare till bok. Det är det inte. Snarare är det så Adichie lyckas gripa tag i läsarens uppmärksamhet, för att sedan inte släppa den förrän sista sidan är avklarad. Varje historia är i sig tillräckligt intressant för att räcka till en hel roman, ändå stör det korta formatet inte alls.

Boken består av tolv noveller. Alla handlar de om kvinnor, alla handlar de om att på något sätt stå med ett ben i varje läger, inte höra till, ett främlingskap, en dubbel blick, något som skaver. I det stora eller lilla. De utspelar sig i Nigeria eller USA (de länder som också författaren delar sin tid mellan).

Ibland är det nästintill outhärdligt, som i ”Den amerikanska ambassaden” där en kvinna söker asyl efter att ha förlorat sitt barn, eller i ”Äktenskapsarrangörerna”, där Chinaza (eller Agatha som hennes man envisas med att hon ska heta i USA) finner sig fast i ett äktenskap arrangerat på falska premisser.
Ibland är det istället mer krypande obehagligt, som i ”Jumping Monkey Hill”, som utspelar sig under en workshop för afrikanska författare, där en Oxfordutbildad litteraturexpert i stråhatt och mögelgröna framtänder anser sig sitta på sanningen om Den Afrikanska Erfarenheten och Verkligheten.

Den sista novellen är inget annat än en glimrande pärla med en inte så liten blinkning till Chinua Achebes klassiker ”Allt går sönder” (ett annat läsmåste). Och här finns också hopp, välkommet efter alla de kvävande verkligheter man som läsare fått besöka i samlingen.

Efter att ha slagit ihop Adichies tredje bok och tyckt om den minst lika mycket som hennes tidigare står det klart för mig. Jag har fått en ny favoritförfattare. Sådant gör en glad.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Finfint i pockethyllan

Årets första pocketböcker börjar trilla in på nyhetsbordet, bland dem några av mina absoluta favoriter från förra året. Anne Swärds fantastiska ”Till sista andetaget” är en uppväxtskildring och kärlekshistoria utöver det vanliga. Att Swärd inte fått mer uppmärksamhet är för mig en gåta.

En annan favorit är ”Lila hibiskus” av Chimamanda Ngozi Adichie. Boken handlar om Kambili, vars respekterade och omtyckte far i hemmet förvandlas till tyrann. Trots det mörka innehållet är berättelsen fylld av kärlek och styrka. ”Lila hibiskus” är författarens första roman, men den andra att översättas till svenska. Och kanske att ”En halv gul sol” som kom ut för ett par år sedan är stråt vassare, men vi pratar riktigt, riktigt bra böcker här, båda två!

Slutligen damp Sarah Waters ”Främlingen i huset” ner i butiken alldeles häromdagen. Perfekt för den som likt mig älskar att svepas med av historier om hemsökta gods på engelska landsbygden, familjehemligheter och allmänt vindpinad stämning (och har ni inte läst hennes tidigare; ”Kyssa sammet” och ”Nattvakten” så är det verkligen på tiden).

Men vänta nu, här är ju som upplagt för en ”Köp fyra, betala för tre”… Då slänger jag in Nam Les novellsamling ”Båten”, en bok som länge stått på min ”Att läsa”-lista, men som av okänd anledning (så många böcker – så lite tid?) lämnats oläst. Rekommendera den vågar jag ändå, så totalhyllad som den boken blivit kan det inte gå fel. Voila! Fyra superpocketar att börja det nya året med. Håll till godo!

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro