Resa med böcker

Jag kom nyligen hem från ö-luff i Thailand där jag med stor iver deltog i backbackkulturen ”book-swap”.

På de allra minsta öarna, på restauranger, resecentraler och strandhyllor i skranglig bambu hittar man bokhyllor för bokbyte.

På resan blir böcker ingen ägodel, inget man tar med sig tillbaka. Boken lämnar jag vidare till någon annan, för mig okänd resenär. Resans läsupplevelser kan därför inte planeras och jag väljer böcker jag kanske annars inte hade valt.

Jag hade med mig en bok i packningen. ”Miraklet i Anderna”, som handlar om flygolyckan i Anderna 1972 där ett rugbylag kraschar i bergen. Katastrofen blev världsberömd genom Piers Paul Reads bästsäljande bok "Alive". "Miraklet i Anderna" är en nyskriven bok av en av de överlevande, Nando Parrado.

Det kanske är något hemskt i mig som väljer att ta med just denna bok som ingående beskriver hur människor fryser ihjäl i bergen till en varm paradisstrand. Men utan att rota närmre i det blev det en uppslukande läsning. Parrado skriver utlämnande om sina egna styrkor och svagheter under de 72 dagarna i bergen, hur de äter upp sina medpassagerare och hur han tillslut för alltid lämnar sina starka gudstro.

Skakad lämnar jag katastrofboken i en bokhylla och snappar åt mig ”Den andra systern Boleyn” av Philippa Gregory. Även denna roman bygger på verkliga händelser, den här gången möter jag en av Englands mest kända drottningar och de blodiga intrigerna vid det engelska hovet under 1500-talets första hälft. Boken saknade sitt slut men det gjorde mig inte så mycket. Personerna ritas fram med enbart tunna konturer och starka scener tecknas utan nerv. Se då istället filmen med samma namn som ovanligt nog lyckas mycket bättre.

Från England till svensk storsäljare. Lite sent på det läser jag Jonas Jonassons ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” och lite motvilligt erkänner jag att den är fantastiskt rolig.

Till Nigeria sen. Chimamanda Ngozi Adichies ”Lila hibiskus” öppnar det där fönstret som bara litteraturen kan göra, rakt in i en värld man aldrig mött, men de vältecknade personerna gör den ändå bekant och verklig.

Från varma Nigera till Ian McEwans sträva England. Hans debutroman ”Cementträdgården” är nyutgiven på svensk pocket. När de fyra syskonens mamma dör beslutar de sig för att inte berätta det för någon. De lägger kroppen i källaren och gjuter in den i den cement. Vass roman som på knappt 200 sidor lyckas öppna upp hemliga dörrar till barndomen man hade glömt fanns.

Det blir några deckare också, ett par Peter Robinsson som garanterar lite lagom spänning. Carin Gerhardsens ”Mamma, pappa, barn” var en riktig bladvändare och det blev ett nytt byte redan samma dag.

Med deckarsuget väckt väljer jag Tana Frech debutroman ”Till skogs”. Mycket nöjd kunde jag avsluta bokbytandet med en av de bästa kriminalromaner jag har läst. En mystiska saga möter en trovärdig kriminalhistoria med mycket vemod och starka karaktärer.

Katarina Monikander
Bokia Killbergs Jägersro

Sir Arthur Conan Doyle debuterar

Arthur Conan Doyles 130 år gamla manus släpps i höst.

Inför lanseringen kallas det lite mystiskt för ett försvunnet manus. Men det var egentligen originalmanuset till ”The Narrative of John Smith” som försvann. Sir Arthur Conan Doyle var 23 år när han skickade iväg sin första färdigställda bok till förlaget. Men manuset försvann i postgången. Conan Doyle försökte då att rekonstruera historien från minnet. Han kom till kapitel sex. Det var bara ett par år innan han fick sin första Sherlock Holmes-historia ”En studie i rött” publicerad. 

Det är det rekonstruerade manuset som efter 130 år nu för första gången ska publiceras. I november når den 150 sidor långa ”The Narrative of John Smith” boklådorna. 

Boken som enligt förläggaren är ganska lös i form av handling och karaktärer handlar om en 50-årig man som av medicinska skäl är bunden till sitt hem. Han tar emot besökare av alla sorter och lägger ut sina tankar och åsikter om religion, krig och litteratur.

British Library som publicerar boken kallar det alltså för ett ”försvunnet” manus. Det antagligen för att binda ihop mystiken till Conan Doyle senare böcker. Man anar att boken inte direkt är någon bladvändare med tanke på hemlandets enorma kärlek till författaren och att manuset ändå inte varit publicerat tidigare.

Förläggaren säger till The Guardin att boken ger en insyn i Conan Doyles tidiga skrivande och att det visar att det fortfarande finns mycket att lära om honom.

Det är tydligt att ”The Narrative of John Smith” handlar om att lära känna Sir Arthur Conan Doyle närmre och inte om verket i sig. Men i just det här fallet kan det nog räcka.

Katarina Monikander

Killbergs Bokhandel Jägersro

Alltid Amber i spalt

Jag är inte särskilt sentimental av mig. Jag brukar inte kika bakåt allt för mycket. Jag är rätt så glömsk och lite trög inför gamla grejer. Men jag är boksentimental.

När jag ser en bok jag läste i barndomen suger det till i magen. När jag börjar bläddra flimrar en glömd tid förbi. Jag är där. Sitter i lackskor och vippig kjol i mina morföräldrars kök och bläddrar i ett nyförvärv på julafton. Och där i cykelbyxor och mussetröja vid sommarstugesjön, Bröderna Lejonhjärta, Fem-böckerna, Narnia, Spelkortsmysteriet, allt Gripe.

Och så tonårstiden, här suger det till som mest. Svindlande höjder, Jane Eyre, allt Austen. Men så en glömd, tills den dök upp en dag i lådorna. Alltid Amber av Kathleen Winsor.


En stor grön bok, med tappad rygg, och skriven i spalt. Spalt! Vad hände med det? Fantastiskt behagligt, lite som att läsa en telefonkatalog.

När jag talar om boksentimental menar jag inte bara det där suget i magen. Suget är fysiskt, mänskligt, som dofter som öppnar sedan länge stängda dörrar.

Jag vältar mig i boksentimentaliteten. Jag vill återuppleva. Jag läser om. Men det är här det skiljer sig från annan sentimentalitet som är statisk. Vanligt sentimentalitet kan bara blekna, tappa sin magi ju mer man försöker gräva i den. En bok kan aldrig läsas om på samma sätt. Den förändrade läsaren kan inte uteslutas ur ekvationen.

När jag läste Jane Eyre som 14-åring var den romantisk och spännande. När jag läser om den i dag är den svulstig, karaktärerna är emellanåt klumpiga karikatyrer, kärleken är en romantisk dröm. Men den är inte sämre. Vissa partier flyter som poesi, romantiken hjärtskärande i sin hoppfullhet. Jag läser den med annan blick men den kryddas med mina erfarenheter som tonåring. Det kan bara en omläsare erfara. Den blir allt och lite till.

Och så var det Alltid Amber. Jag slukade den minst två gånger när det begav sig. När jag läser om chockas jag först av inledningen. Skriven som en synopsis för en historisk film. Gruvligt träigt. Men sen landar författaren i historien och jag landar i min tonårsupplevelse.

Den fattiga och vackra Amber som inte skyr några medel för att ta sig till toppen. Hon vräker sig fram genom 1600-talets England och jag med henne.

Boken gavs först ut på svenska på 1950-talet och skapade skandal i stugorna. Hjältinnan är svår att tycka om men omöjlig att inte hålla på. Den finns inte i nytryck men lätt att få tag i på engelska. Även om du inte läste Alltid Amber som ung så är vissa böcker alltid som en omläsning. Lätt som en plätt fiskar den upp den förälskade tonåringen ur en. 

Katarina Monikander
Bokia Killbergs Jägersro

Vad hände med rea-poesin?

I myllret av bokrea-shoppare letar jag efter mig själv. Mig själv som 14-åring som för första gången var nere på bokreans nattstart.

Midnatt och februari på Killbergs Bokhandel i min uppväxtstad Helsingborg. Jag hade redan märkt ut Karin Boyes samlade verk i reakatalogen. Specialtryckt för rean. Poröst papper och ett vitt skyddsomslag prydd med en enkel slingerväxt. Nu gick jag med den tryckt under armen för att skydda den i shoppingträngseln. Eller kanske höll jag den i handen, med framsidan vänd utåt för att visa upp mitt fynd. För att visa att nu var jag en sån som köpte poesi. Och om jag var en sån som köpte poesi så var jag en sån som också läste poesi. Då menar jag inte lite loj läsning ur min pappas Harry Martinsson böcker eller skolans obligatoriska antologier. Det här var början på min alldeles egna samling. Självbilden hade precis putsats upp till en lite klarare nyans.

Nu står jag bakom disken och letar efter precis den där flickan. Med poesisamlingen i hand och nyputsad självbild. Men hon dyker inte upp.

En och annan tonårstjej är inne och köper en av de stora klassikerna i engelsk pocket; Wuthering Heights eller Jane Eyre. De ser lite blankare ut när de kommer fram till kassan, generat nöjda.

Så kommer jag på varför ingen dyker upp med den specialtryckta poesisamlingen av Boye, Martinsson, Tranströmer eller Åkesson. För det finns ju ingen i år. Reakatalogens lyriksida har ersatts av något annat. Mer kokböcker kanske.

Jag undrar hur reakatalogen har det med sin självbild, den ser allt lite mattare ut i sidorna i år.

Katarina Monikander
Bokia Killbergs Jägersro

No shit Sherlock!

Det är inte direkt svårt att ta del av Sherlock Holmes värld just nu. SVT har precis visat det sista avsnittet av en hyllad BBC-serie där vi återigen har fått följa världens mest kända gåtknäckare fast nu transporterad till modern tid. Det var förvånansvärt lätt att köpa bilden av Sherlock Holmes med mobiltelefonen i högsta hugg, kryssande genom taxibilarna på Londons gator med en avmätt Watson i hälarna och pistolkulorna vinande runt huvudet. (Fler avsnitt håller på att spelas in, kan jag meddela alla de som liksom jag höll på att få dåndimpen av cliffhangern i sista avsnittet.) Snart har också den andra Hollywood-filmen, med Robert Downey JR i rollen som vår kvicktänkta assisterande detektiv, premiär. 

Den uppdaterade Sherlock i BBC-version har bytt ut morfinberoende
mot nikotinplåster och är en riktig it-nörd.

Att komma över Arthur Conan Doyles böcker är däremot inte lika lätt. En sökning på svenska titlar på bokia.se ger tre träffar (varav en har titeln ”Evidensbaserad medicin i Sherlock Holmes fotspår”). Bakhåll har gett ut en volym med 56 noveller: ”Sherlock Holmes versus professor Moriarty”. Novellerna är bäst tycker jag. Som ung bokslukare brukade jag låna novellerna inlästa på kassett på biblioteket. Banden rullade varma i min bergsprängare. 

Den som gillar att läsa på engelska får lätt tag i en massa utgåvor. Men det är helt rätt tid för något förlag att trycka upp de samlade verken igen, jag tror att ett merbegär har väckts hos fler än mig. Jag kan till och med tänka mig att införskaffa en piffig Deer Stalker med värmande öronlappar så här inför våren. 

Sherlock Holmes porträtteras oftast med en Deer Stalker,
förstoringsglas och massor av tweed.

Lyssnade på P1 häromdagen där de intervjuade en av Sveriges största Sherlock-nördar tillika medlem av The Beacon Society. Han berättade i programmet att böckerna om Sherlock Holmes är fulla av märkliga fel. Till exempel att Watsons skottskada ibland sitter i benet och andra gånger i knät. I vissa böcker har Watson en fru och i andra är han ogift. 

Det låter underbart! Jag kan knappt vänta tills jag kan sitta med förstoringsglaset över böckerna och leta fel. Sen ska jag lista dem, kartlägga mot Arthur Chonan Doyles liv, dechiffrera gåtan, och skriva romanen "Sherlockkoden".

Katarina Monikander

Bokia Killbergs Jägersro