Gästbloggaren: Anne Liljeroth

Kan en bok vara tröst?

I januari i år släpptes min roman Jag kan inte sluta gråta (LB Förlag). Nu några månader senare känner jag mig rörd, nästan skakad, över mottagandet. Och samtidigt lite beklämd. Så många skriver och tackar, berättar att de själva varit eller är i samma situation som Josefin, huvudpersonen i boken. De skriver att boken ger dem tröst, att jag satt ord på hur det känns. Detta med att inte orka, att till slut tvingas erkänna att man inte räcker till.

   ”Det händer inte mig.”

   Precis så. Eller inte?

   Vår tids stora folksjukdom, utmattningen, hjärntröttheten, är absolut ingenting som någon vill drabbas av. Den trycker ner, förminskar, och osynliggör den som drabbas. Över 70.000 personer drabbas varje år av det som numera är en av vår tids vanligaste orsaker till sjukskrivning. Ingen av dessa tusentals trodde väl att de skulle hamna där.

   När hjärntröttheten är som värst kan vi inte tänka, inte fatta beslut, vi fungerar helt enkelt inte. Klarar inte av det vardagliga. Vill inte vara sociala. Vill helst gömma oss. Och vem vill erkänna sig svag, sjuk och orkeslös?

   Jag skrev Jag kan inte sluta gråta för att jag ville förklara, men också ge alla som varit där, är där, ett ansikte. Trösta. Säga ”du är okej, du är inte galen och det är inte ditt fel.” Och ni andra, som inte varit eller är där, jag vill att ni också läser, för att bättre förstå vad som pågår där inne i huvudet, i kroppen, i själen, på den vars hjärna stänger av. ALLA känner någon – men få förstår hur det känns när hjärnan stänger av.

   Josefin har aldrig varit så rädd i hela sitt liv. Att kanske aldrig bli hel igen, inte räcka till, bli lämnad, kanske spärras in. Ovissheten är det värsta. Läsaren får följa Josefin på hennes väg till ett nytt liv, för det blir sällan som förut, men det kan bli bra. Den vissheten ger både tröst och insikt. En bok kan ge tröst.

// Anne Liljeroth

Anne Liljeroth har tidigare skrivit tre romaner. Nu tar hon steget från tänkvärd feelgood till en allvarligare berättelse, skildrad med sådan precision att den kryper under huden på läsaren. Ett drama som lyfter fram en av vår tids stora utmaningar och dess konsekvenser.

”Stark och drabbande läsning” Camilla Davidsson

”Stark, ärlig och fängslande läsning.” Agneta Norrgård

”Som bok betraktat är det en nästan ovärderlig guldklimp för människor i det moderna tidevarvet.” Conny Palmkvist, Boktugg

”Den är tänkvärd. Den är stark. Den berör.” Evas Bokhylla

”En mycket modig bok.” Boktyckaren

Träffa författaren hos oss på Akademibokhandeln Center Syd den 23/5

Bokhandlarna svarar: Evas pocketsommar!

Under min sommar ska läsningen helst inte vara alltför tung - men heller inte tramsig.
Tre goda pocketböcker vill jag gärna rekommendera i den andan:

Malou von Sivers: "Mitt hjärtas oro", en gripande kärleksroman om människor, känslor och konventioner.

Karin Alfredsson: "Skrik tyst så inte grannarna hör", engagerad roman som avslöjar att det döljs kvinnoförtryck i alla miljöer.

Dan Brown: "Begynnelse", spänning, action, kultur, historia och en tänkvärd upplösning - som alltid en underhållande mix, nu i Spanien.


 Tre andra pocketböcker har jag lagt i min hög Att läsa i sommar:

Jane Gardam: "En engelsk gentleman", första delen i en trilogi om en man uppväxt i utkanten av engelska imperiet.


Maja Lunde: "Binas historia". Så spännande och hemskt på samma gång: Vad hände med bina på i England på 1800-talet,i USA 2007 och i Kina 2098? Till slut handpollinerar man fruktträden i Kina. Jag är säker på att boken är en väckarklocka.

Anders Hansen: "Hjärnstark". Vem vill inte bli mer stresstålig och känna att hjärnan funkar bättre? Jag ska se vilka tips Anders Hansen kan ge mig i sommar - en period när man har tid att jobba med sig själv.

// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm

Tävling! Vinn signerat ex av "Eldsystrar"!

Författaren Susanne Boll, som gästade oss här på Bokboxen förra veckan ( Klicka här för att läsa inlägget ), var även så generös att hon bjussade oss på tre stycken signerade exemplar av sin thrillerdebut "Eldsystrar"!

För att bli en lycklig vinnare behöver du bara lista ut svaret på följande kluriga geografiska fråga:

 

Vilken stad kommer Vera Lilja ursprungligen ifrån?

1. Ängelholm   X. Motala   2. Östersund

 

Skicka ditt svar, tillsammans med namn och adress, till bokboxenkillbergs@gmail.com senast söndagen den 29/4 kl 23:59 - så drar vi tre värdiga vinnare dagen efter!

 

 

Lycka till // Johan

 

 

Om boken:

 

"Eldsystrar är en vass, psykologisk thriller där en tät intrig kombineras med både mörker och oväntade vändningar.
Vera Liljas favoritklient Ayana kommer inte till den avtalade terapitiden och hennes frånvaro oroar Vera. Det visar sig vara en berättigad oro.

Vera Lilja är en erfaren och omtalad psykolog med mottagning vid Odenplan i Stockholm. Hon är en skicklig psykolog, men har under en tid mottagit anonyma hot som blivit alltmer påträngande. Någon som är våldsam, kränkt och driven av ett glödande hat riktar allt fokus mot Vera Lilja.

I Veras ungdom förlorade hon båda sina föräldrar i en fruktansvärd eldsvåda, där även hennes syster blev svårt skadad. Vera har i hela sitt liv känt en enorm skuld och försöker sona den genom att hjälpa andra. När det visar sig att Ayana är kidnappad gör sig det förflutna påmint. Det som Vera i ett helt liv försökt att glömma. Veras psykologiska kunskaper sätts på spel - det handlar om liv eller död."

 

Gästbloggaren: Susanne Boll

Vi är många därute, som gått genom eld. Som trakasserats, hotats, förföljts och livrädda rusat fram som på glödande kol på mörka gångbanor med rädslan flåsande i nacken. Ibland hinner vi inte undan.

Vi är eldsystrar.

Titeln till min nya bok är dubbeltydig, för den handlar både om kvinnors (och barns) utsatthet och om två faktiska systrar som drabbats hårt av en eldsvåda.

Om Eldsystrar:

 ”Vera Lilja är en erfaren, skicklig och omtalad psykolog med mottagning vid Odenplan i Stockholm. Hon har under en tid mottagit anonyma hot som blivit alltmer påträngande. Någon som är våldsam, kränkt och driven av ett glödande hat riktar allt fokus mot Vera Lilja. I Veras ungdom förlorade hon båda sina föräldrar i en fruktansvärd brand, där även hennes syster blev svårt skadad. Vera har i hela sitt liv känt en enorm skuld och försöker sona den genom att hjälpa andra. När det visar sig att Veras favoritklient, journalisten Ayana, är kidnappad gör sig det förflutna påmint. Det som Vera i ett helt liv försökt att glömma. Veras psykologiska kunskaper sätts på spel och det är upp till henne att rädda dem båda.”

Vi har en del gemensamt, Vera och jag. Vi är båda från Motala, vi har flyttat till Stockholm, vi är utbildade psykologer och vi har utsatts för någon som blivit besatt av oss.

Liksom jag reser Vera tillbaka till Motala (där hon har en stuga vid Vätterns strand) med jämna mellanrum. Min familj bor kvar i Motala, men är - till skillnad från Veras - vid god vigör. Veras syster Eva bor också kvar i Motala och det är med dubbla känslor Vera besöker henne. Eva skadades både av elden och av fallet från andra våningen då hon flydde lågorna den där olycksaliga natten. Vera älskar sin syster över allt annat, men smärtan över det som än gång hände river i henne.

Medan jag lämnade psykologyrket efter några år, för att vidareutbilda mig till journalist och senare bli författare, fortsatte Vera Lilja sin yrkesbana. Man skulle kunna säga att Vera är den psykolog som jag hade velat vara om jag fortsatt att arbeta som psykolog; modig, ibland okonventionell och alltid med barnet och barnets rätt  i fokus.

Jag har med åren insett att min erfarenhet av att själv ha blivit utsatt för en stalker, präglar alla mina böcker. Under ca tio år fick jag mängder av brev, blommor, presenter och telefonsamtal av en man, en bekant från ungdomen, som bestämt sig för att jag var kvinnan i hans liv. Jag vädjade först till honom att sluta, returnerade saker, polisanmälde honom, slängde luren i örat på honom och bad kompisar ringa och prata med både honom och hans mamma. Inget hjälpte och han flög till Sverige för att träffa mig och renoverade en lägenhet åt oss i sitt hemland, samtidigt som jag bildade familj och till sist bytte telefonnummer. Det var en otroligt jobbig tid och jag var fruktansvärt rädd att han skulle dyka upp och röja mina barn och min man ur vägen, för att få ha mig för sig själv. Nu har stalkningen upphört, vilket jag är djupt tacksam över.

Men i mina böcker fortgår den. Förmodligen för att jag omedvetet har behövt skriva om det i terapeutiskt syfte.

I Morgongåvan kidnappas sångerskan Nathalie av en man som länge haft ögonen på henne, hans ängel. Hon har ingen aning om att de mötts tidigare och hur han nu valt ut henne för att ge henne sin morgongåva.

I Det enda rätta går psykologen Maria sexuellt över gränsen med en klient. Då Maria inser sitt misstag avslutar hon, men klienten accepterar inte ett nej och med ens är familjen och framför allt Marias dotter i fara.

I Hitta hem träffar läkaren Helmi, som tidigare gett falska friskbesked till sina cancerpatienter, en man. Vad hon inte vet är att han har en dold agenda. Av hat och hämnd.

Och i Eldsystrar är det alltså Vera Lilja som blir utsatt. Hon har tidigare mottagit hot i sin yrkesroll, men hoten som riktas mot henne nu är personliga och grova. Någon anser att hon förstört hans liv. Och han är mycket våldsam.

Kanske är jag färdig nu. Kanske kommer uppföljaren till Eldsystrar (som är första delen i en trilogi) inte att handla om besatthet, hot och förföljelse. Kanske är jag personligen färdigbearbetad.

Men problemet med män som hotar och trakasserar kvinnor kvarstår. 

Och jag kommer för alltid att engagera mig i frågan. Och stötta mina eldsystrar.

// Susanne Boll, författare

Susanne Boll föddes 1972 i Motala och är psykolog, journalist och författare. Hon har tidigare skrivit tre relationsromaner men har nu tagit klivet över till spänningsgenren.

Hon bor i Stockholm med sin familj.

Bokhandlarna svarar: Vilken var den senaste fackbok du läste?

Johan Zillén, Center Syd: Jag läser ju mest skönlitterärt, men förra höstens mycket underhållande So you’ve been publicly shamed av Jon Ronson kan jag varmt rekommendera. Finns nu i engelsk pocket. Började även precis på (min inte-så-hemlig crush) Caitlin Morans Moranifesto. The polite revolution starts now! Please.
Den kanske bästa fackbok jag någonsin läst har för övrigt härom månaden kommit ut i häftad nyutgåva. Gellert Tamas Lasermannen. Läs den. Det bör precis alla ha gjort.

Silja Stråhle, Helsingborg: Min senast lästa fackbok är Bea Uusmas Expeditionen: min kärlekshistoria. Har såklart bläddrat och halvläst massor av fackböcker av olika slag, men Expeditionen är nog den senaste jag läst från pärm till pärm. Den skulle med lätthet platsa in på påskdeckarlistan dessutom, med dödsorsaksgåtan av expeditionsmedlemmarna som en röd tråd genom hela boken. Blev alldeles uppslukad av både berättelsen, bilderna, tabellerna, snöfärgerna och Beas uppenbara passion för projektet. Man bör läsa den inbundna upplagan för bildernas skull.

Eva Killberg, Ängelholm: Karin Bojs Min europeiska familj. De senaste 54 000 åren – oupphörligt fascinerande och otroligt välförtjänt Augustvinnare.

Susanna Mattsson, Jägersro: Det måste väl vara Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte som jag rekommenderar varmt till precis alla. Helt makalöst bra och en helt ny vinkling på andra världskriget. Är annars riktigt dålig på att läsa fackböcker, och när jag gör det blir det för det mesta reportageböcker. Jag har däremot en kompis som ständigt läser facklitteratur och som sedan brukar återberätta för mig. Det är riktigt lyxigt och gör att jag får lite mindre dåligt samvete åt att jag bara ägnar mig åt romaner och deckare. Vilken var då den senaste jag fick återberättad, undrar ni nu? Psyksnack! Stick hål på självhjälpsmyterna av Stephen Briers. Den var enligt utsago mycket bra.

Bokmässan 2015 – En fältrapport

Vi Akademibokhandlare har en liten lyxig ”förbokmässa” på onsdagen, där bokförlagen i rasande fart presenterar sina höstutgivningar för oss. I år fick vi bland annat höra deckarförfattaren Anders de la Motte berätta om felaktigheter och myter i kriminallitteraturen (nej, poliser brukar inte provsmaka knark för att identifiera det), träffa "Cirkeln"-författaren Mats Strandberg – som berättade om nya vampyrrysaren ”Färjan”, höra Natur & Kulturs Björn Linell bokstavligen garantera Tom Malmqvist att hans ”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv” kommer att Augustnomineras, samt få veta att Caroline Erikssons ”De försvunna” sålts till en hiskelig mängd utländska länder och att hon kallats för en ”svensk Gillian Flynn”! Och så fick vi grymt många fullspäckade bok-goodiebags! Yay!

Torsdag morgon. Mässans mest berömda och instagrammade utkikspunkt, vid toppen av rulltrappan. Förra året dog två bibliotekarier från Bromölla, och flera andra mässbesökare skadade sig allvarligt, i selfie-relaterade fallolyckor precis här. (Nej, det gjorde de inte alls. Men det kunde varit sant. Tänk på säkerheten gott folk!)

Anthony Beevor överraskade publiken med att erkänna att han avskyr research och att stora delar av hans böcker om andra världskriget är rent hittepå. ”Att ingen märkt detta ännu förundrar mig. I min bok om Ardenneroffensiven har jag bytt ut generallöjtnant Courteny Hodges mot Captain America i två kapitel och ingen har sagt ett pip om det!”

Thriller/ fackboksförfattaren och beteendevetaren Thomas Erikson, omgiven av idioter.
(Klargörande. Thomas har alltså skrivit en bok som heter ”Omgiven av idioter” – red.)

Mässans mysigaste. Allas vår favorit Tony Cronstam kom i år till mässan med, redan tokhyllade, barnboken ”Snipp och Snopp – Lika eller olika”. En bok som passar till alla! Från dagisbarn till operastjärnor!

Årets internationella superstjärnegäst, thrillerförfattarinnan Paula Hawkins ("Kvinnan på tåget"). Till vänster i samtal om boken (där hon fick kämpa för att få en syl i vädret) och till höger med svenska förlagskollegan Sofie Sarenbrant.

Öppnadet av Ungerns monter på mässan möttes av en rad protester, både från scenen där Svante Weyler och Masha Gessen med flera riktade kritik mot Viktor Orbáns regim och från mässbesökare på golvet. Culture Tants against fascism! Respect!

Är man i bokbranschen vet man att ens sociala medie-flöde under sista helgen i september kommer att fyllas med bilder av räkmackan från Heaven 23, restaurangen uppe i Gothia Towers. Jag provar därför något nytt här. En bild på författarna Leffe ”Havrefarsan” Delo och Caroline ”Skräckdrottningen från Saxtorp” L. Jensen när de fotar sina räkmackor. Mycket meta.

Deckarförfattarna Jonas Moström, Carin Gerhardsen och Dan Buthler, mer kända som sångtrion The Drop Deads. Jonas sjunger bas, Carin tenor. Dan jazzar mest runt i bakgrunden (lite som Bez i Happy Mondays).

Celebrity spotting på mässgolvet. Frida Boisen vill lära oss alla att bli digitala succéer (been there, done that. Ni minns väl Maudopocalypsen?). Sprang även in i vår lokala deckargigant Anders de la Motte, som signerade nya boken ”Ultimatum” för glatta livet i Bonniermontern.

Typisk mingelbild. Här flockas besökare, författare och annat löst branschfolk för att dricka ljummet bjudvin ur plastmuggar och kanske få flörta lite med någon berömdhet (eller kanske snabbt försöka pitcha sitt manus för en lätt lullig förläggare). Just här var det dock riktiga vinglas och kylt vitt! Det är klass på förlaget Lind & Co.

Boken ”Kraftprovets” tre grundteser överensstämmer exakt med min egen livsfilosofi. Skall följa dem strikt nu framöver så har jag kanske hämtat mig till Bokmässan 2016.

 Annars blir man väl såhär oskarp på Park igen.
 

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Gästbloggaren: Pebbles Karlsson Ambrose

I boken ”Vid vansinnets rand” skriver jag om hur det är att leva med en psykossjukdom, om min vardag och om mina tankar och funderingar över livet. Texterna är sprungna ur min blogg med samma namn på 1177 Vårdguiden. I boken försöker jag ge tips och råd på hur man kan tänka runt personer med vanföreställningar och delar med mig av mina erfarenheter.

När jag var 27 år gammal fick jag min första psykos. Sju år senare var det dags igen. Jag fick paranoia och hade mina egna konspirationsteorier om hur världen fungerade. Till slut blev det tvångsinläggning på psyket och tung medicinering. Jag fick diagnosen schizoaffektivt syndrom, som är något i gränslandet mellan bipolär och schizofreni.

Terapi. Socialtjänsten. Gråt. Ont i själen. Ångest. Panik. Frustration. Uppgivenhet. Jag undrade vem jag var och jag gavs helt nya epitet. Är jag en idiot? En galning? Ett psykfall? Ett freak? Får man över huvud taget finnas till? Ska man gömmas undan? Ska man skämmas? Får man vara helt misslyckad?

Jag började läsa mängder av böcker redan som ung och jag tror det är därför jag i svåra tider i livet har vänt mig till litteraturen för råd och stöd. I allas vår bokskatt finns många texter om vansinnet, om det hemska som rider oss, om mörkret inom oss alla och berättelser om outsiders av olika slag. Men även fantastiska berättelser om värme och empati, om omsorg och kärlek och om att gå sin egen väg.

Jag har i livet känt att när jag har varit med om omvälvande saker så behövde jag ett helt nytt ordförråd för att kunna beskriva det som var övermäktigt. Ord som beskrev svartaste förtvivlan och ord som hjälpte mig framåt. Jag behövde ord som fick andra att förstå mina behov och som ledde ut ur ensamheten. Jag samlar på dem alla. De som är viktiga i mitt liv.

Till slut skrev jag mig ut ur mitt livs knäppa labyrint, vilket blev faktabiografin ”Jag vet inte var psykoser kommer ifrån – om att insjukna i och leva med en psykossjukdom” (Ordberoende förlag 2012). Jag behövde sätta mig själv i någon sorts sammanhang.

Efter det blev mitt liv annorlunda. Jag har fått möta många som också saknade ord och som blev så glada när de hittade min bok. Och jag har träffat de med andra ord för liknande upplevelser som jag har kunnat byta bokstäver med. Jag byter ”tokstäver” mot ”skörlitteratur”, ”tankstationer” mot ”hjärnekon” och ”hopplöshet” mot ”fundamentalt attributionsfel”. Och jag fann att jag inte alls är ensam.

Mellan 30 000 - 40 000 personer vårdas varje år i Sverige för psykossjukdomar. Och människor med allvarlig psykisk sjukdom är de i Sverige som har det allra sämst idag, både sett till ekonomi och livslängd (upp till 15 år kortare än för övrig befolkning).

Informationsbehovet är stort. Vetenskapen vet egentligen väldigt lite om vad som händer i hjärnan vid psykostillstånd och behandlingsmetoderna behöver förbättras. Frågorna för den här sköra gruppen behöver lyftas och fördomar motarbetas.

I min nya bok vill jag skänka bort ord som jag tycker är bra och hoppas innerligt att jag kan hjälpa någon med dem. Jag vill väcka tankar som kan vara användbara för den som har hamnat någonstans i livet där den inte mår bra och inte vill vara. Jag vill också stötta anhöriga och andra runt personer med vanföreställningar, till exempel personal inom vård och omsorg. Men jag hoppas också att boken ska vara till gagn för de studenter och beslutsfattare som kommer att forma vården och socialtjänsten i framtiden. Att den psykiska ohälsan ökar i hela västvärlden är en av de största framtida utmaningarna vi står inför.

Pebbles Karlsson Ambrose, nu aktuell med ”Vid vansinnets rand”, har tidigare skrivit två böcker. Den första är science fiction-romanen "Bergsstjärnan" och faktabiografin ”Jag vet inte var psykoser kommer ifrån. Om att insjukna i och leva med en psykossjukdom”. Hon har också medverkat i fyra antologier. Pebbles är född 1970, är Stockholmare och jobbade i femton år med reklam och PR innan hon blev allvarligt sjuk. Hon föreläser för personal i vården, socialtjänsten och på bibliotek och är krönikör för tidningen Vårdfokus. Hon har en blogg hos 1177 Vårdguiden och bokbloggar hos Bookiecookiez. Läs mer om författaren på www.pebbles.se.

Bokhandlarna svarar: Vilken bok ger du till din värsta ovän?

Susanna Mattsson, Jägersro: Först tänker jag att min värsta ovän borde få läsa något riktigt plågsamt tråkigt, som min hatbok "Den unge Werthers lidanden" eller "Ulysses" (ja, jag vet att min fiende kanske råkar få en Stor Litterär Upplevelse på kuppen – jag fick den inte). Men sedan tänker jag att kanske både min fiende och jag själv borde läsa Stefan Einhorns "Konsten att vara snäll" istället och helt enkelt sluta vara ovänner.

Eva Killberg, Ängelholm: Här får du - min värsta ovän: "Parfymen" av Patrick Süskind. Det vidrigaste jag läst är denna roman om den sjukt fule mannen som föds ner i fiskrenset på Paris fiskmarknad och blir besatt av lukter och parfym. Hans högsta önskan blir att tillverka en parfym med doften av unga kvinnor. För detta ändamål måste han slakta töserna. Till slut blir han själv slaktad av en naken mobb. Kan det bli värre? Om ni undrar - nej, jag har inte läst hela. Jag började och lade boken ifrån mig med avsmak, men har fått den refererad av andra som tycker precis tvärtom, att den faktiskt var fascinerande. Hur som helst, min oväns räddning är att den inte längre går att köpa - den är för gammal.

Johan Zillén, Center Syd: ​Eftersom jag är en fridens man, och avskyr tanken på att någon någonsin skulle vilja vara min ovän, väljer jag självklart "Bamses Kompisbok".
Problem solved!

Bokhandlarna svarar: Filips REA-tips 2015

Det finns en hel del jag hade velat ta med mig hem från rean, tyvärr så tillåter inte fysikens lagar att jag stuvar in mycket mer böcker i bokhyllor och förråd, så jag får begränsa mig lite i år. Där är dock några rekommendationer jag måste dela med mig av.

Fredrik Backman - "Britt-Marie var här"
På sitt sedvanliga tragikomiska sätt trollbinder Backman med sina karaktärer och deras livsöden.

Justin Cronin - "Flickan från ingenstans" & "De första tolv"
Post-apokalyps, hemliga vetenskapliga experiment, genetisk modifierade vampyrer... Och nu kan man få de två första delarna för en billig peng, det blir inte bättre än så.

Carlos Ruiz Zafon - "Marina"
Ingen skriver om Barcelona som Zafon! Med gotisk surrealism och sitt magiska språk kommer Zafon än en gång förtrolla dig. Måste läsas!

Daniel Kahneman - "Tänka, snabbt och långsamt"
Otroligt intressant av nobelpristagaren Kahneman, om mänskligt beteende och tankeprocesserna som ligger bakom det.

Malcolm Gladwell - "Vad hunden såg och andra äventyr"
Samling med Gladwells artiklar från The New Yorker. Tankvärt och underhållande om ämnen som man inte har funderat över tidigare, nya perspektiv på saker och ting garanteras!

Ralf Stelander - "Fotografernas bästa bilder"
Inspirerande fotobok som dessutom beskriver hur du själv skulle kunna skapa lika makalösa fotografier.

Arnold Schwarzenegger - "Total Recall"
Den amerikanska drömmen i biografiform, från Arnolds steroidanvändande, till Guvernörskapet i Kalifornien tillsammans med alla motgångar och framgångar däremellan.

Filip Nygren
Killbergs Bokhandel Helsingborg

Fullt ös i våra butiker idag!

Idag händer det mycket i våra butiker. Och du hinner faktisk med allt. Börja eftermiddagen på Center Syd tillsammans med Anneli Pålmark och Carl Österberg...

...fortsätt sedan till Helsingborg (det är bara raka spåret på E6:an ju) får en helkväll med Lena Ebervall, Per E. Samuelsson, Britt-Marie Mattsson, Anders Roslund och Stefan Thunberg.

Kan ni komma på ett bättre sätt att tillbringa torsdagen? Nej, tänkte väl det.

Dagens lika som bär

Är inte Motgiftet vääldigt lik The fault in our stars? Inspirerad av, tillfällighet av eller rent härm? Vi lär väl knappast få veta.

Om det inte rentav är så att böckerna tematiskt påminner om varandra? För visst skulle The fault in our stars kunna beskrivas som lycka för pessimister? Kanske har jag löst mysteriet där. En slags omslagsmässig "om du gillade xxx, kommer du även att gilla xxx". Fast nä... Det är nog bara en slump.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Här kan ni förresten läsa vad jag tyckte om The fault in our stars. Läs den, om ni inte redan gjort det.

Bokhandlarna svarar: Vad ger du bort på Alla Hjärtans Dag?

Alla Hjärtans-ågren? Lugn i stormen. Bokhandlarna har skyndat till din hjälp. Detta ger vi bort på fredag.

Eva Killberg, Ängelholm: Störst av allt... Ska man nu ge bort en kärleksfull present på fredag, så finns den optimala pocketboken: Ögonblicket av Douglas Kennedy. Vackrare, vemodigare och mer spännande blir det inte. Det är Berlin med muren, det är kärlek, hemligheter, övervakning - men också lärdomen att fortfarande gäller: "Lär er livets stora gåta: Älska, glömma och förlåta." Jag vet, det låter oerhört banalt. Men det är faktiskt allt annat än det. För en dag kan det vara för sent... (Nästan 200 kunder i lilla Ängelholm har valt att köpa och läsa Ögonblicket på våra rekommendationer. Och 200 ängelholmare kan knappast ha fel!)

Skulle det nu vara så att förhållandet hänger på en skör tråd - eller håller på att spricka. Då är det bara att satsa på Eva Rusz Bullshit som tar loven av alla dumma argument för att skiljas åt. Det fanns ju en anledning att ni valde varandra, eller hur? Och i princip är det bara att börja om, menar experten: Titta varandra i ögonen, rör vid varandra och inte minst, lyssna på varandra. Så ska det nog gå bra att knyta an igen!

Johan Zillén, Center Syd: Både jag och frun brukar glömma bort Alla Hjärtans. Hon oftare än jag.
Och är man bokhandlare kan man självklart inte komma hem med en bok till sin käresta. Noll ansträngning liksom. Brukar bli att jag lagar en romantisk middag för två, som vi försöker avnjuta mitt i den ap-cirkus som middag med fyra ungar mellan nio och tjugo innebär, innan vi tittar varandra djupt i ögonen och sedan somnar i soffan framför repriser av Criminal Minds på femman.

Men alla ni andra kan köpa böcker till varandra.
För henne: Juliettesällskapet av Sasha Grey. Nytt för alla Femtio Nyanser-besatta.
Åt honom: Ghostman av Roger Hobbs. Hårdkokt deckare i Lee Child-stil.

Susanna Mattsson, Jägersro: Har aldrig varit någon Alla Hjärtans-firare, kanske på grund av att jag och maken träffades tidig februari och klarar av vår firning en vecka innan. Men det finns ju inget bättre än att ge någon man tycker om en riktigt fin läsupplevelse, så här kommer två pockettips på tema kärlek. Ge dem till din partner, dina föräldrar, din bästis, dina syskon... One size fits all!

Den första är David Nicholls En Dag, om vänskap, kärlek och att tappa bort och hitta varandra, gång på gång. Lite RomCom med svärta sådär (men filmen som byggde på boken var ingen höjdare). Den andra är John Greens Förr eller senare exploderar jag. Otroligt fin ungdomsroman som kan läsas av gammal som ung. Inte heller denna bok någon sockerchock, men sist jag kollade så var kärleken en rätt komplicerad grej, precis som resten av livet.

Gästbloggaren: Ulf Ellervik

foto: Johanna Berglund

Skräck i vintermörker

Det är något visst med vinterns korta dagar. När kvällarna mörknar, när regnet och snön smattrar mot rutan och vinden viner utanför husknuten. Då känns det skönt att krypa upp i favoritfåtöljen och njuta av en god bok. Inte helt sällan blir det en deckare eller kanske till och med skräckroman. Frågan är bara varför vi njuter av att bli skrämda? Svaret hittar vi som alltid i hjärnan och dess förunderliga kemi.

Varje gång vi handlar på ett sätt som gör att våra egna gener kan föras vidare startar hjärnan sitt belöningssystem. Då frigörs signalsubstansen dopamin och vi upplever en känsla av lycka - vi njuter. Eftersom systemet är starkt kopplat till vår överlevnad ger både mat och sex kraftig belöning. Belöningssystemet är dessutom så finurligt konstruerat att det hela tiden jämför utfall med förväntan. Så länge upplevelsen blir bättre eller åtminstone lika bra som förväntat njuter vi. Om upplevelsen är svagare blir vi i stället gruvligt besvikna. Det är därför inte så underligt att vägen ibland kan upplevas som mer njutningsfylld än själva målet. Det är heller inte så konstigt att vi snabbt vänjer oss. Visst är den första tuggan av glassen bäst? Det gör också att vi sakta men säkert avtrubbas. Den äventyrslystne måste hitta allt mer avancerade äventyr liksom det sorgligt nog verkar som att vi inte kan vara himlastormande förälskade i evinnerliga tider.

I detta perspektiv kan det verka en smula underligt att vi faktiskt kan njuta av ren och skär rädsla? Här skiljer sig människan, och apor, från de flesta andra djur. Vi är nämligen makalöst nyfikna. Under evolutionens gång har nyfikna individer gynnats över de mer räddhågsna och genom att utforska och förstå faror kan vi hitta nya miljöer som hjälper oss att överleva. Det är därför vi får en belöning, i form av en dos dopamin, när vi övervunnit vår rädsla och överlevt faran.

Det är också därför vi inte kan hålla oss borta från faran. Vår nyfikenhet tar helt enkelt över. Som tur är kan vårt belöningssystem inte riktigt skilja mellan verklig och påhittad fara - båda ger effekt. Upplevelsen av en actionfilm kan vara lika stark som om vi faktiskt var på plats själva i det störtande flygplanet. Sedan är det bara upp till var och en att bestämma hur mycket fara vi behöver för att dopaminet ska flöda. Vissa måste klättra i berg medan det för andra räcker utmärkt med en spännande bok i fåtöljen därhemma.

Jag gillar att bli skrämd av en riktigt bra skräckroman - en sådan som kryper in under skinnet och som därtill är intelligent förpackad. Tyvärr är de svåra att hitta. Problemet är att det är själva vägen som ger effekt och så fort det otäcka avslöjats faller skräcken oftast platt. Men, riktigt skickliga författare kan bygga upp en kuslig och trovärdig stämning som sänder kalla kårar ner längs ryggraden. Jag njuter av varje tillfälle.

Ulf Ellervik utforskade i boken Ond kemi (2011) människans och kemins mörka sidor. Uppföljaren, Njutning (2013) handlar istället om allt som skänker njutning - där skräck och rädsla samsas med mat, parfymer, förälskelse, konst och ren och skär lättja.

Att älska varandra i längden och på bredden

Finns det lyckliga äktenskap? Om du frågar någon som har varit gift ett tag, hur många svarar att de lever sin dröm? Eller det är kanske är bara jag som är en aning cynisk?!

Generellt idag är vi dåliga på att vara trogna. Vi hoppar från jobb till jobb, vi reser runt från stad till stad för shopping och upplevelser och vi skiljer oss ofta och mycket. Med det tempot vi håller idag och jakten på lycka och utveckling så är det inte konstigt att när lågan falnar, börjar vi leta efter grönare gräs någon annanstans. För visst är förälskelsen alldeles alldeles underbar, fantastisk och härlig, men tyvärr inte bestående.

Visst finns det människor som håller fast vid sitt jobb och äktenskap livet ut, men varför? Av rädsla? Eller för att man älskar varandra över allt annat?

Gunilla Bergensten skriver att målet i ett långvarigt äktenskap/förhållande är att ha en ”hög lägstanivå” i vardagen. Men shit vad man får jobba för det, det kommer inte av sig själv precis. Jag kan bara hålla med. Båda i ett förhållande måste anstränga sig. Se, Ge och Le. Använda de 3 magiska orden: ”Jag älskar Dig”. För vi mår bra av att bli sedda, uppskattade och älskade, så är det bara.

Ett urval av titlar i boken:
*Så lovar man varandra att försöka älska varandra i nöd och lust
*Så kommer barnen
*Så slutar vi ligga med varandra
*Så har barnen plötsligt blivit tonåringar
*Så blir gulliga ovanor väldigt irriterande

Nån som känner igen sig?
Läs denna inspirerande bok skriven med mycket humor. Tänkvärd!!!
För vem blir lycklig av skilsmässa?!

Veronica Wästergård
Bokia Killbergs Växjö