lördag 12 februari 2011

Slutet på Slutet på Mr Y


Av en slump hittar Ariel Manto ett exemplar av den mycket sällsynta boken ”Slutet på Mr Y” på ett antikvariat. Det är början på en hejdlös berättelse som spänner över flera dimensioner, och bland mycket annat inkluderar filosofi, kärlek, sex, tidsresor och flera generationer laboratoriemöss. För Slutet på Mr Y är en förbannad bok, enligt sägnen kommer den som läser boken att dö, och så fort Ariel börjar läsa börjar saker hända runt omkring henne (nu är hon ju själv inte direkt oskyldig till händelseutvecklingen…).

Slutet på Mr Y grep tag i mig från första stund. Så till den grad att jag är jag oupphörligen återberättade passager ur boken för min sambo. Till slut suckade verkade han lite trött och undrade om det var ”en sån där bok som den där trollkarlsboken du tjatade om hela tiden för ett par år sedan”. När det kommer till viss litteratur är det bara att acceptera att vår smak går isär. Men han var något på spåren. Jag får faktiskt lite samma känsla som av Susanna Clarkes Jonathan Strange & Mr Norrell (dvs. ”den där trollkarlsboken” - rekommenderas för övrigt varmt om ni inte redan läst den). Jag älskar ju verkligen det där, hur andra världar öppnar sig mitt i vår vanliga vardag. Att det som vi kallar verklighet bara är en liten, liten del av vad som egentligen pågår runt omkring oss. (Jag får väl skylla på intensiv läsning av Narnia som barn.) Därför läste jag Slutet på Mr Y med stor förtjusning. Att den till stor del handlar om text och språk och hur de skapar verkligheten gjorde det inte precis sämre.

MEN IGEN, så var det det här med slutet. Hur kan jag på så kort tid ha snubblat över inte mindre än två böcker där jag först glatt slukar varenda sida för att sedan få stå där med ett halvdant slut? Jag lägger boken ifrån mig med ett lite besviket… jaha?!?! Men, för all del, det är bara de sista 40 sidorna av drygt 500. Resten är suveränt. Fantasifullt, lärt, roligt och rafflande.

Själv ser jag absolut fram emot Scarlett Thomas nästa roman; The Seed Collectors. Eftersom jag inte hört talas om henne förut läste jag på lite och förstod att hon gör diger research inför varje bok, och inför den nya tar hon en master i etnobotanik(!). Kan bli hur bra som helst.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

3 kommentarer:

  1. Min recension från förra året:
    Alice i Underlandet möter I huvudet på John Malkovich möter Vindens Skugga för 30+ generationen (med lite The Matrix och Kafka på köpet). Fascinerande och svår att lägga ifrån sig. Även om slutet gav lite Twin Peaks-vibbar (Hallå? How´s Annie? hhee ha hiii ha haaa) så kommer jag varmt att rekommendera denna bok i sommar. 7,5/10

    SvaraRadera
  2. Ja, där fångade du essensen på pricken! Får man veta vad du tyckte om Djurvänner i det här forumet snart?

    SvaraRadera
  3. Äsch, den har jag ju redan skrivit om på Bokia Center Syds FB-sida (och jag tycker inte om att upprepa mig + att tårarna kommer bara jag tänker på den boken....).

    SvaraRadera