Kan vi lära något gott av Hitler?

Frågan i rubriken har jag sällan, om aldrig, ställt mig. Men Blenda, huvudpersonen i Fjärde riket som utkommer nu i början på augusti, frågar sig just det. Och hennes svar är ja - det kan vi.

Blenda kommer ny till en stor skola. Redan från början vet hon att det kommer att gå snett. Hon är ingen person som blir populär, ingen som får vänner och glider igenom tillvaron.

Mycket riktigt hamnar hon direkt lägst i klassens hierarki, och precis som alla som hamnat där längtar hon därifrån. Till skillnad från de flesta får hon dock chansen att göra något åt det genom ett grupparbete om Hitlers väg till makten.

"Såklart var Hitler ett svin", säger Blenda med en blick på LSD:s bleka ansikte. "Men vi ska inte ta hans idéer. Det här handlar inte om vad han sa, utan om hur han sa det. Och om en sådan tönt lyckades skapa ett helt nytt rike borde vi åtminstone lyckas ta över klassen." 

Tillsammans med likaledes osynliga LSD och den osäkra Penny utarbetar Blenda en plan för att ta makten i skolan. Och lära den populära diktatorn Hedvig en läxa.

Idén är både intressant och, trots Hitlerkopplingen, ganska kul. Och som en skildring av högstadievärldens hierarkier och bevekelsegrunder är Fjärde riket riktigt bra. Som en trovärdig historia om vad som skulle hända om någon verkligen gav sig på att praktisera Hitlers metoder i verkligheten - inte så väldigt trovärdig. Lite för mycket händer lite för snabbt. Och med tanke på hur smart Blenda inleder sitt maktspel gör hon några väl korkade manövrar en bit in. Nödvändiga kanske, för att få romanen dit författaren vill. Men ytterligare ett trovärdighetsproblem. Och sensmoralen känns ganska given.

Nåväl, jag tror säkert att boken kan funka bra som kombinerad tankeställare och underhållning för högstadie- och kanske tidiga gymnasieåldern. Men någon allåldersbok tycker jag nog inte att den är. Trots viktiga frågeställningar.

 En intervju med Maria Nygren finns att läsa här.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Allt glimmar inte i Guld

Efter att ha lästs Chris Cleaves förra roman Little Bee beställde jag omedelbart hem hans två andra utgivna, men ännu icke översatta, böcker Incendiary och Gold. Om man skriver en bok så otroligt överj*vla bra som Bee torde väl även författarens andra verk vara värda att kasta ett getöga eller två på, resonerade jag.

Jag läste Incendiary förra sommaren. Ett öppet brev till Usama bin Laden från en mor som förlorat både barn och make i en terrorattack. En orginell idé. Klart läsvärd, men inte Bee-nivå.

Den tredje romanen blev av någon anledning liggande ett helt år. Inte av någon annan egentlig anledning än att andra titlar hamnade ovanpå den i ”måste-läsa”-högen på nattygsbordet. Eller kanske även lite för att baksidestexten om kärlek, rivalitet och tävlingscykling inte riktigt lockade mig. Jag har många intressen i livet. Sport är inga av dem.

Sedan jag läste Bee förra året har den översatts till svenska, hyllats öfverallt, varit en av favoriterna i vår läsklubb (Låna & Läs) och nu under vår och sommar sålt i kioskvältarvolymer i pocket.
(Jag säger inte att mina tidiga recensioner (här och här) är den enda anledningen till bokens svenska framgång, men sannolikt är det den enskilt viktigaste faktorn… :-) )
Naturligtvis vill Brombergs Förlag upprepa succén och ger nu ut Gold i Sverige. Inte allt för överraskande med titlen Guld.

Är den bra då?
Enkelt svar: Ja, det är en kompetent och läsvärd roman.
Är den lika bra som Little Bee?
Ännu enklare svar: Nej… Nej, inte ens i närheten.

Guld är ett triangeldrama mellan tävlingscyklisterna Zoe, Kate och Jack.
Zoe är den vilda, risktagande tränings- och tävlingsnarkomanen som är villig att gå hur långt som helst för att vinna. Kate är naturbegåvningen som matchar Zoe i talang och styrka men saknar hennes driv. Eller rättare sagt saknar hennes hänsynslöshet. Jack är mannen, också cyklist på OS-nivå, som står mitt-i-mellan de två kvinnorna.
Historien har många trådar och rör sig ända från de inblandades barndom fram till OS i London 2012.
Leukemisjuka lilla Sophie spelar en viktig roll i handlingen, avslöjar inte vilken dock.
Darth Vader likaså.

Skildringen av träning och tävling i boken är väldigt välskriven. Man kan verkligen känna intensiteten i loppen. Doften av gummi och svett är påtaglig.
Cleaves prosa är, precis som i de två tidigare romanerna, fantastisk. Han har ett sätt att formulera sig som borde göra de flesta författare gröna av avund.

Men, tyvärr tycker jag inte att storyn håller lika hög klass som hantverket här. Kärleksdramat som är bokens kärna känns såpig. Skilda Världar/Glamour-såpig if you know what I mean…
Och det känns som om förlaget plockat upp samma vibbar när man satt det svenska omslaget …

Kanhända att jag dömer boken hårdare på grund av min kärlek till Little Bee, en av mina tre tio-poängare sedan jag började föra bok 2002.
Den är, som sagt, absolut läsvärd. Bara inte den Kung-Fu-spark i magen jag hoppats på.

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

Nej tack, Nesbø...

Jag har försökt med Pansarhjärta. Och nu i sommar kände jag att jag måste försöka igen. Han är ju så himla populär, Jo Nesbø. Ni vet, norrmannen som varit börsmäklare, spelar rock och numera skrivit snart ett dussin bästsäljande kriminalare om Harry Hole.

Jag kommer inte längre än till de första kapitlen i Polis, den senaste thrillern av Nesbø. Redan här har jag fått nog av sönderslagna skallar, offer som mördas och våldtas på olika bestialiska sätt. Jag lägger ner.

Ett par dagar senare försöker jag igen. Det blir allt värre, barnvåldtäktsmän, serieförbrytare, korrumperade pampar. Kort sagt, människan är alltigenom usel och ond.

Jag orkar inte, vill inte, tar avstånd.

Jo Nesbø skriver visst bra och jag förstår att det här kan bli hur spännande som helst. Min man hävdar också att Nesbø är fenomenal på att knyta ihop det på slutet.
Men det här är helt enkelt inte min grej - hur bra Nesbø än skriver.

Eva Killberg
Bokia Killbergs Ängelholm

Maja Grå-pepp!

Men huuuur har jag kunnat missa att det är en ny Maja Grå på gång?!?! Och detta redan i början av augusti. Har jag varit mentalt bortrest? Legat nedfryst? Kanske har jag väntat under mossan (okej, dåligt skämt).

I alla fall. Hurra!!! Semesterfröjd. Vilken tur att jag just idag slösurfade in på Amandas sida som jag inte besökt på ett tag (uppenbarligen!) och fick mig denna glada "nyhet" till livs.

Del fyra i serien verkar luta åt deckarhållet på samma vis som trean, men Amanda Hellberg brukar ändå alltid bjuda på den där övernaturliga skräcken som skrämmer livet ur mig på bästa sätt. Och Engelsk landsbygd. Och storslagna hus. Och vindpinad isolering. Ooooohhh....

Under ett storslaget vinterbröllop på Wytham Hall nära Oxford går något fruktansvärt fel. Brudgummen Theo de Vere, tillika den 25:e earlen av Oxford, hittas död och allt tyder på att det är ett bestialiskt mord. Polisens speciella insatsstyrka där Maja Grå nu arbetar kallas in och möts av en ohygglig syn. Det enda vittnet, den nyblivna bruden, är i djup chock.

Maja får en viktig roll i vittnesförhören tack vare sina unika förmågor. Men den brittiska midvintern är förrädisk, och när ett våldsamt snöfall isolerar såväl utredare som bröllopsgäster på Wytham Halls ägor upplever Maja ett växande obehag. Någonting i hennes närhet kastar mörka skuggor över utredningen. Och det tycks finnas kopplingar mellan det här mordet och en rad oupplösta pojkmord.

Maja känner sig motarbetad på alla fronter, och när hon inser att fästmannen Jacks storebror var ett av gärningsmannens offer, tjugo år tidigare, blir hennes engagemang personligt. Jack har sjunkit djupt ner i en depression och behöver henne, men Maja framhärdar i sin jakt efter sanningen - trots att det kan komma att kosta henne allt. Samtidigt vakar någon över varje steg Maja tar, och hon kastas in i ett ödesdigert spel med en iskall mördare.

Pepp! Pepp! Pepp!

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Heavy Metal Murder – Lemmy Loot

”Solen skiner och hårdrocken dånar över Sweden Rock Festival, där rockjournalisten Carl Barfoth hänger med sina polare. Vid sidan om festandet har Carl ett uppdrag: att skriva ett långt reportage om hårdrockens själ. Bakom VIP-kulisserna får han besöka stjärnornas privata turnébussar och intervjua allt från excentriska världsartister till läderklädda bråkmakare.



På festivalen finns också Grethe, en liten blondin med tunga kameror hängande om halsen. Hon håller sig i utkanten av festivalyran, rekognoscerar terrängen och planerar i tysthet sitt uppdrag. Klockan åtta på fredagskvällen händer det osannolika. Mitt under pågående konsert hörs två skott och Johnny Magma, basisten i Desanguinator, faller ihop. Redan innan han dödförklaras är mördaren försvunnen….”



En smällkaramells-bagatell för alla lästörstande hådrockare. Skriven av och för metalheads.
Ingen annan behöver bry sig.

Positivt: Kul idé, en mordhistoria på Sweden Rock. Gott om godis för den metallälskande. Skönt flöde i texten och roliga rollfigurer, från den fräsiga yrkesmörderskan till de kärlekstörstande fylle-finnarna.

Negativt: Mer en novell än en roman. 160 sidor i stor stil och korta kapitel. Tog mig en dryg timme att läsa ut. Och halvägs igenom hade jag redan knäckt mordgåtan.
Inte den exakta anledningen må vara , men så nära att jag kunde kosta på mig ett självgott leende och en kall öl.

Cheers maddafakkas!

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd


Khaled Hosseini vill för mycket

Nja, blir väl mitt slutgiltiga omdöme efter avslutad läsning av Khaled Hosseinis nya Och bergen svarade. Efter att ha läst Flyga drake (som jag gillade, men tyckte hade vissa problem) och Tusen strålande solar (som jag verkligen gillade) cirka hundra (nej, jag menar kanske mer tio) år efter alla andra så har jag bara behövt vänta ett år på Hosseinis nya. Men för dem som suktat i sex år skulle jag säga att det kanske var lite väl lång väntan för... det här.

Alltså, Hosseini har alls inte förlorat förmågan att trollbinda sin läsare. När jag väl börjat sträckläste jag boken vars ramhandling spinner kring syskonparet Abdullah och Pari som skiljs åt i späd ålder. Familjen är fattig och Pari adpoteras/säljs till morbroderns arbetsgivare vars fru inte kan få barn. För Abdullah är det en fruktansvärd förlust som kommer att följa honom genom livet. Cliffhangern är givetvis: Kommer de att träffas igen?

Historien vindlar sig sedan från den fiktiva afghanska byn Shadbagh till Kabul, Paris, San Fransisco och den grekiska ön Tinos. Bland annat. Och lika många som platserna är, lika många är de människoöden som Hosseini vill skildra (de räcker till minst fem böcker, jag lovar!). Alla har de på något sätt anknytning till Abdullah och Pari, och jag gissar att ambitionen är att visa på livets och ödets vindlingar, hur en till synes liten händelse gör avspeglingar i många led, som ringar på vattnet (för att använda mig av det Hosseiniska favoritgreppet att upprepa samma sak på olika sätt).

Kan också tänka mig att han vill använda sig av alla dessa personer för att kunna skildra många olika sammanhang utan att för den skull pressa in osannolikt många vindlingar i "grundhistorien" (Flyga drakes problem). Men för mig blir resultatet för spretigt. Agendan ibland för tydlig. Dessutom har han ett undervisande drag som jag lyckats undgå att märka i de tidigare böckerna, men som retar mig lite här.

Vilket som sagt inte hindrar att jag slukar boken. För trots mina invändningar så har jag det bra med Och bergen svarade. Hosseini bemästrar konsten att beröra sin läsare känslomässigt till fulländning. Kanske skulle man kunna likna honom vid Spielberg. Ja, det kan man absolut! De har båda det där översentimentala draget, som man ju ser så tydligt som läsare/tittare. Men trots det kan man inte låta bli att dras med. Och efteråt känner man sig lite lurad. Men på något märkligt sätt nöjd ändå.

Johan var för övrigt betydligt mer positiv. Läs vad han tyckte här.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Boken för dig som vill skratta högt i solstolen!

Tror du på reinkarnation?

Om du inte är god i ditt nuvarande liv är risken stor att du återföds till t.ex. en arbetsmyra, eller ännu värre en tarmbakterie. Detta händer Kim i denna galna underbart roliga bok.

Kim är en Tv-stjärna med ett gigantiskt ego som inte har några problem att kliva över lik för att komma dit hon vill i karriären. Efter en prisutdelning faller ett brinnande tvättställ från en rysk rymdstation ner från himlen och träffar henne i huvudet. När hon vaknar har hon sex ben och en stor rumpa. Hon förstår att det är för att hon samlat för mycket dålig karma som hon återfötts till en myra.
Kim är fast besluten att återförenas med sin familj och börjar sitt försök att samla på sig god karma.

Hur går det för henne?
Läs, skratta och njut av hennes färd upp och ner för reinkarnationsstegen.

Veronica Wästergård
Bokia Killbergs Växjö