Årets bästa läsning har satt ordentliga avtryck i mig. Starka kvinnoporträtt, vemodig självrannsakan och förlorad kärlek, hisnande teknisk utveckling som AI, artificiell intelligens.
1. Elena Ferrante: Det förlorade barnet.
Fjärde delen av Neapel-sviten känns i magen. Det blir så tydligt att barndomen styr våra liv i hög grad. Bara så sorgligt och tomt när sviten tar slut. Man kan dock trösta sig med Ferrantes tidigare roman "Dagar av ensamhet". Den är samma andas barn, skriven 1999, men översatt till svenska först nu.
2. Kazuo Ishiguro: Återstoden av dagen.
Lysande roman av Nobel-pristagaren. Många har sett filmen, men boken är ändå en annan sak. Den gamle butlern försöker hålla stilen i en vemodig inre monolog. Språket är ren njutning. Det är stillsamt berättat, men rymmer storpolitik och kärlek under ytan. Läses med fördel på engelska.
3. Anne Swärd: Vera.
Min kandidat till Augustpriset för skönlitteratur. Av någon märklig anledning blev den dock inte nominerad. Anne Swärd skriver en stor och gripande roman, få kan skriva så. Hon har liknats vid Selma Lagerlöf, och det skriver jag under på. Berättelsen rullas varsamt upp om en 17-årig flicka som hamnat i Sverige, på flykt under andra världskriget. Hon blir gift med en betydligt äldre, välsituerad läkare. Var och vad kommer hon ifrån? Romanen är skriven med stort allvar. Lysande!
4. Fatima Bremmer: Ett jävla solsken. Biografi om Ester Blenda Nordström.
Min kandidat till Augustpriset i fackboksklassen - som också vann! Så välförtjänt! Jag har sällan läst en så underhållande biografi, om en så välförtjänt person att lyfta fram. Ester Blenda Nordström var Sveriges första kvinnliga grävande journalist. Hon wallraffade innan begreppet uppfunnits, och avslöjade missförhållanden som drabbade pigor, samer och mycket mer. Hon flög och for över världen, utsatte sig för livsfaror och dog alldeles för tidigt. Men under sin tid hade hon hunnit med massor - trots att hon som överklasskvinna kunnat luta sig tillbaka och äta praliner. Helt underbar bok av Fatima Bremmer!
5. Isabelle Ståhl: Just nu är jag här.
August-nominerade Isabelle Ståhls roman är en skickligt skriven bok. Egentligen händer rätt lite, men den unga huvudpersonen är så vilse, ensam i storstaden, oklar över vad hon ska med sitt liv. Det väcker mycket känslor hos läsaren. I alla fall förstår jag - äldre kvinna - att det inte är lätt att vara ung och leva sitt liv på sociala medier. Och att just nu inte vara här...
6. Hans Rosling: Hur jag lärde mig förstå världen.
Varför ägnar vi de onda människorna så mycket uppmärksamhet - och de goda så liten? Det har jag mer och mer börjat fundera på. Då har det också känts så rätt att läsa boken av och om Hans Rosling, världsförbättraren. Med sina mycket annorlunda illustrationer av världsläget gav han oss hopp om en bättre värld. Måste-läsning!
7. David Lagercrantz: Mannen som sökte sin skugga.
Millennium 5 - vem kan motstå? Lagercrantz kastar oss in i ett nytt drama med Lisbet Salander, rätt in i fängelset. När spänningssuget sätter in...
8. Dan Brown: Begynnelse.
Ännu en upplevelse i gränslandet mellan historia och framtidens teknik (eller nutidens artificiella intelligens?), mellan religion och vetenskap. Njut av en fartfylld jakt genom urspännande historiska miljöer i Spanien. Dan Brown får till det - igen!
9. Jojo Moyes: Ensam i Paris.
En hösteftermiddag tillbringade jag på soffan i sällskap med Jojo Moyes senaste noveller. Så underbart skönt! Här är temat Paris och kärlek med komplikationer. Flera noveller samspelar och allt ger en härligt romantisk känsla av att befinna sig i Paris.
10. Cecilia Chrapkowska, Agnes Wold: Praktika för blivande föräldrar.
Varför läser jag, i mogen ålder, boken om att få barn? Jo, för att den är skriven av två läkare, bygger på vetenskap och de senaste rönen. Dessutom avdramatiserar läkarna mycket för de blivande föräldrarna. Bara kom ihåg att lägga barnet på rygg, inte på mage! Given present till alla nya föräldrar. Och dessutom kan jag slippa ge felaktiga råd som mormor och farmor.
// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm
