Jag tänker att det finns få människor som skulle vara bättre resesällskap än Patti Smith. Därför har hennes M Train fått följa med mig (sådär lite i skymundan) på alla mina resor det senaste halvåret. Boken saknar den mer sträckläsningsbetonade narrativa struktur som karaktäriserade Just Kids. Här är det just Smiths eget Mind Train vi får hoppa på. Och hoppa av som det passar oss. En bok att plocka upp, lägga undan och plocka upp igen. Om kärleken, konsten, livet, saknaden och sorgen. Om de små tingen och de stora. För resor. De fysiska, de mentala och de andliga.
Att se Patti Smith uppträda är som att se en urkraft, en schaman, en våldsam våg (ja, jag grät som ett barn när jag såg henne förra sommaren). Att läsa henne är en subtilare, mer drömlik upplevelse. Men oavsett om hon står på scen eller sitter och antecknar vid ett kafébord så släpper hon in oss. Besjälar världen. Visar oss ett öppet, bultande hjärta. Så ovanligt det är att uppleva någon som så medvetet verkar ha lagt av sig alla masker.
Jag ger er en passage (av många som jag varit tvungen att stryka för, vika hörn vid):
"Älska inte sådär enkelt", hörde jag honom säga där han gick över den hårda jorden.
Och sedan gick jag ut. Jag gick rakt genom skymningen i min dröm. Det fanns inga dammoln, inga spår efter någon, men det brydde jag mig inte om. Jag var min egen lyckas smed. Ökenlandskapet var oföränderligt: en lång sträcka som bredde ut sig framför mig och som jag en vacker dag skulle roa mig med att fylla. Jag ska minnas allting och sedan ska jag skriva ner det. En aria till en rock.Ett rekviem över ett kafé.
Det är synd att boken inte kommit i pocket ännu. Tänk om alla kunde ha den i fickan i sommar.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar