Sommarspännings-Roundup!

Som vanligt har jag plöjt en näve spänningsromaner under sommaren.
Här är en kort summering av mina åsikter om toppskiktet.

Lars Wilderäng - Fallet
Sveriges MÖP-kung* drämmer till med en riktig bladvändare till finansmarknadsthriller!
Tidigt 2000-tal. Mikael spekulerar högre och högre på bostadsmarknaden utan en tanke på att bubblan kan komma att spricka. Och när den väl gör det vill han hålla alla utom sig själv ansvariga. Lite "Falling Down"-feel, fast utan automatvapen.

Malin Thunberg Schunke - Ett högre syfte
Mycket bra spänningsdebut. Om Amir, som på en svensexa på Rivieran hamnar mitt i ett terrordåd, och frihetsberövas som misstänkt attentatsman.
Snarare ett juridiskt drama än en regelrätt deckare, men mer spännande än det mesta andra som getts ut i genren under 2019.

Anders Roslund - Jamåhonleva
Den nionde boken i serien om den buttre, fast briljante, Siw Malmkvist-älskande kriminalkommissarien Ewert Grens. Samtidigt är det den fjärde boken i "serien i serien" om Ewert och infiltratören Piet Hoffmann (efter Tre sekunder/minuter/timmar).
Intensiv spänning. Bästa delen sedan första gemensamma äventyret.
Och Ewert håller sig på hemmaplan där ha ska vara.

Monica Rehn - Moratorium
Ytterligare en debutant som gör mig förhoppningsfull inför svensk spänningsframtid!
En mycket välskriven thriller om familjehemligheter, ond bråd död och lite företagssabotage.
Nominerad till bästa nykomling på årets CrimeTime-festival på Bokmässan.

Hon som måste dö - David Lagercrantz
Millennium del 6, eller Meh-llennium tyvärr. Det är inget direkt fel på Lagercrantz Salander/Blomkvist-uppföljare. Han är en kompetent och skicklig författare, men böckerna saknar nästan helt den nerv och passion som gjorde Stieg Larssons tre egna romaner så fullkomligt, explosivt onerläggbara. De är klart läsbara alla tre, men typiska 3-getingsböcker.

Dockliv - Erik Axl Sund
Det har gått mer än fem år sedan författarduon Erik Axl Sunds (pseudonym för Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundqvist) första del i "Grå Melankoli"-sviten, "Glaskroppar".
En evighet för bokhandlare och bokläsare, som nuförtiden förväntar sig regelbundna installationer i sina favoritserier.
Är det värt väntan? 
Ooh ja! Det här är lika bra som debuten "Kråkflickan" (2010). Om inte bättre faktiskt. Obehags- och ryslighetsnivån är den samma, men killarna har vässat sina språk- och intrigfärdigheter ytterligare ett snäpp. 
Årets Feelbad (i alla fall tills Niklas Natt och Dags "1794" utkommer i höst ...)!


Har även under våren/sommaren läst Katrine Engbergs "Krokodilväktaren", "Den tysta patienten" av Alex Michaelides, Simon Häggströms "Flickorna som sprang", "Vänförfrågan" av Laura Marshall och "De oönskade" av Alex Dahl.
Och även om ingen av dem var direkt usel, så nådde heller ingen av dem över "ok-för-en-dag-på-stranden"-dussindeckarnivå tyvärr.


// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd



(* MÖP = Militärt Överintresserad Person)