Du missar väl inte vår tävling?

Bokboxen fyller ett år den 17 januari. Var med och tävla om fina bokpaket! Läs mer under Aktuella evenemang.

"Halvblod" av Sofie Trinh Johansson

Jag hade inga förhoppningar när jag plockade med mig Halvblod hem från jobbet. Efter Stephenie Meyers vampyrböcker har det kommit många, många i samma genre. Och för varje bok jag ivrigt satt tänderna i (vampyrhumor..) har jag efter en kort stunds läsning ledsnat och bara skummat igenom resten utan att bry mig om hur slutet blev. Därför slog den svenska författarinnan Sofie Trinh Johanssons Halvblod undan fötterna på mig och gjorde att klockan rusade iväg alldeles för sent på kvällarna.

Boken handlar om unga Aveline som en dag råkar tjuvlyssna på ett samtal som kastar omkull hennes tidigare så trygga och stilla liv.

Billy, mannen som pratade med hennes föräldrar i det där ödesdigra samtalet, blir den som flyr med Aveline. En flykt på liv och död kantad av skräck men även en resa där Aveline får lära sig att hantera sina unika och övernaturliga förmågor.

Att hennes skyddsängel Alexander uppenbarar sig och slår följe med Aveline och Billy gör flykten lite lättare att uthärda. Men varför verkar Billy förakta henne så? Går han alls att lita på?

Det råder ingen tvekan om att Sveriges svar på Stephenie Meyer är Sofie Trinh Johansson! Och det, mina vänner, är jag riktigt stolt över!


Emma Andersson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Tunn, men å så trevlig - "Alla mina vänner är superhjältar" av Andrew Kaufman

HUMÖRSVÄNGAREN
Humörsvängaren, som är en av få superhjältar som bär dräkt, ses aldrig utan sin polyesterkostym med breda kavajslag, vita skor och matchande bälte. Humörsvängaren är välsignad med förmågan att uppnå de högsta känslomässiga höjder och förbannad med möjligheten att sjunka till de lägsta känslomässiga djupen, och gör det ofta under ett och samma samtal. Märkvärdigt tilldragande för kvinnor.

GRODKYSSAREN
Grodkyssaren gick på gymnasiet när hon upptäckte sin kraft för första gången. När hon dejtade fotbollslagets kapten kände hon sig tom och olycklig. Det var då hon upptäckte Brian, ledaren för debattklubben, och hennes dolda krafter steg till ytan. Hon har förmågan att förvandla töntar till vinnare, men baksidan är att när hon väl åstadkommit denna förvandling, så är hon inte längre attraherad av killen ifråga.

Vad är en superhjälte? Kanske en person som odlat en specifik egenskap in absurdum tills den blivit en superkraft. När man läser Andrew Kaufmans Alla mina vänner är superhjältar får man lite känslan av att det bor en oförlöst superhjälte i oss alla. Nåväl, Tom - vår huvudperson - är i alla fall helt igenom vanlig. Men hans vänner finns bland Torontos superhjältar; Amfibien, Affärsmannen, Örat, Skugglöse mannen... hans fru är också superhjälte; Perfektionisten. Oturligt nog är hennes ex-pojkvän Hypno superhjälte även han. Och svartsjuk. Så på Toms och Perfektionisten bröllop hypnotiserar han Perfektionisten till att inte kunna se Tom längre. För alla andra är han fortfarande synlig, men för Perfektionisten - borta! Puts väck.

Hon väntar och väntar på att han ska komma tillbaka, och Tom försöker på alla sätt (men förgäves) få henne att upptäcka honom. Efter ett halvår ger hon upp, bokar en biljett till Vancouver. Där ska hon starta ett nytt, perfekt liv. Hon har den förmågan (perfektion är ju hennes superkraft). På planet bredvid hennes sitter Tom, desperat. Innan de landar måste han få henne att se honom igen. Kan kärleken övervinna allt?

Det här är en förtjusande liten bok. Tunn som en pamflett men full av kärlek och torr humor (fantastisk scen där superhjältedoktor försöker laga Toms brustna hjärta, bland annat). Även om det egentligen är ganska sorgligt läser man med ett skratt (det är lite som att läsa en trivsam kanadensisk independentfilm, kanske signerad Miranda July) och hoppas, hoppas, hoppas att det ska sluta bra.

Boken kommer ut på svenska först i mars (direkt som pocket), men finns tills dess att få tag i på engelska, då som All my friends are superheroes. Läs och njut.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Födelsedagstävling - Bokboxen fyller ett år!

Bokpaket väntar på ägare

Tiden går fort när man har roligt. Det känns som igår vi satte igång, men den 17 januari fyller Bokboxen ett helt år (Hipp hipp!). Det vill vi såklart fira tillsammans med våra läsare och arrangerar därför en födelsedagstävling.

Reglerna är busenkla. Allt du behöver göra för att vara med är att skicka ett mail till bokia.killbergs@gmail.com  Skriv en rad om varför just du är en värdig vinnare i vår tävling och skicka med namn och adress. Senast den 17 januari vill vi ha ditt svar.

Första pris är ett bokpaket med Johans, Evas och Susannas absoluta favoritböcker från förra året. Tvåan och trean varsitt finfint pocketpaket. Vi väntar med spänning på era svar.

Sarah Silverman – The Bedwetter: Stories of Courage, Redemption and Pee

“Great News! If you quit being cunty the whole world will stop being against you!”
- Sarah Siverman

Ach so.

Då har jag på ett halvår läst biografier från världens två roligaste kvinnor (min fru undantaget naturligtvis… Jag tycker du är hur kul som helst älskling men när sålde du ut Madison Square Garden senast? Var är din HBO-serie? Hmmmh?), Tina Feys Bossypants i somras och nu Sarah Silvermans The Bedwetter.

Om vi ska ställa de två damerna mot varandra i en ren ”skratt per sida”-duell så tror jag att Fröken Silverman blir den som fortfarande står upp. Tina Feys ”SNL/Harvard/New Yorker”-torra humor håller ett konstant leende på dina läppar men får dig rätt sällan att brista ut i gapskratt.

Sarah Silvermans bok dock orsakar ofta reaktioner hos både läsare och omgivning. Höga, semihysteriska skratt hos läsaren och oroliga blickar av typen: ”Hardenpersonennågonvårdareinärheten?” hos den direkta omgivningen. Hennes typ av humor är rätt provocerande och kanske inte är allas kopp av te. Hon har ofta hamnat i trubbel med censorer, företrädare för olika etniska grupper och, kanske framförallt, religiösa grupper. Begriper man inte hur satir fungerar (vilket människor utan humor ofta inte gör) kan hennes material om sex, religion och rasism t.ex. kanske verka lite upprörande…..

Bitvis är boken även lite rörande. I skildringen av hennes uppväxt (”Summer camp. The second worst kind of camp for jews..”), kärleken till familjen (”..being raped by a doctor. So bittersweet for a jewish girl..”) och för en stand up-älskare som jag är Silvermans bok mumma. Fylld med historier om New Yorks komikerscen på nittotalet och många anekdoter om andra hjältar som Louis CK och Jon Stewart.

Om du ännu inte accepterat in Sarah Silverman i ditt liv så råder jag dig att se hennes fullkomligt mjältspräckande show "Jesus is Magic” innan du läser ”The Bedwetter”. Vet inte om den är tillgänglig på DVD i Sverige dock? Tänk om det fanns något slags världsomspännande digitalt system där folk och fä helt utan tanke på upphovsrätt och artistersättning kunde, typ, ”tanka” hem filmer och musik.

Äsch! Det hade ju inte varit klokt!

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

Titeln ljuger inte- "En liten smula underbar" av Dawn French

Dawn French. Jag gillar henne. Det är en underdrift. Jag gillar henne verkligen. Inte minst för att hon är kvinnan bakom en av mina favorit tv-serier of all times - Absolutely Fabulous - och för hennes insats i suveräna mockumentären Bad News. Jag var alltså övertygad om att jag även skulle gilla hennes romandebut; En liten smula underbar. Men så fick jag höra en och annan invändning. Inte minst från medlemmarna i Bokias läsecirkel, där titeln ingår. Främst var det språket. De gillade det inte. Nu är medelåldern i bokcirkeln kanske lite högre och det kan kanske ha färgat någras syn på saken (men att det inte skulle finnas folk över 65 som är fula i mun är ju en ren lögn). I alla fall, det gjorde att det tog en stund innan jag plockade upp boken, men nu är den läst och det med behållning.

En liten smula underbar handlar om den kaotiska familjen Battle; Mamma Mo, dottern Dora, sonen Oscar (egentligen Peter, men det vägrar hans sedan några år att kallas eftersom han anser sig vara ett medium för Oscar Wildes ande). Och så Pappa, namnlös. Berättandet står de tre förstnämnda för. I korta kapitel varvas Mos, Doras och Oscars berättelser. Emellanåt är det exakt samma skeende som beskrivs, behöver väl knappast påpeka att det inte görs på exakt samma sätt. Mo är en femtioårskrisande barn- och ungdomspsykolog med total oförmåga att se vad som pågår inom den egna familjen. Dora är skoltrött, vill pierca sig, vill vara med i X-factor, vill ha en kille och fler kompisar på Facebook. Oscar är skolans ljus, medlem i den exklusiva klubben Trollbindarna (tre medlemmar) och förbannar att man inte kan få tag i en bra kravatt i Pangbourne. Pappa är mest bara pappa, lite trist, stabil och i bakgrunden. Där finns en mormor också, Pamela. Hon är bra på att baka och lyssna. Och hunden Poo (bajs).

Det märks att Dawn French är manusförfattare, här har hon mejslat ut ett antal karaktärer som hade gjort sig fint i vilken sitcom som helst. Först känns det faktiskt ganska så klichéartat. Jag önskar också direkt att jag valt att läsa boken på engelska. Borde definitivt inte ha låtit snålheten råda (boken är ju som sagt med i vårt lånebibliotek) för även om översättningen är helt ok, så hör jag hur mycket bättre det hade varit att läsa Dawn French på engelska. Såklart. Och romanfigurerna till en början ordentligt stereotypa. Jaha, besvikelse.

Men så växer historien och dess invånare på mig. Jag börjar längta efter stunderna då jag får slå mig ner tillsammans med den dysfunktionella familjen Battle (ska vi inte stänga snart så att jag kan få läsa på tåget hem?). Jag börjar heja på den punchiga Dora, fnissar åt pretentiösa Oscar och retar mig mer och mer på den självupptagna Mo. Och i slutändan visar sig En liten smula underbar vara just det. Ingen tung litteratur, inget som sätter djupa spår, men förbannat trevlig underhållning så länge den varade.

Slutligen en fråga, eller snarare ett påstående. Översättaren måste väl ändå vara skånsk? Jag sattes på spåret av uttryck som "boppar" och "ruvor" (dvs. bröst och sårskorpor), men övertygades först då hon lät den mest välkända multinationella läskedrycken förkortas coca istället för cola. (Inget av dessa uttryck hade jag hört innan jag blev tillsammans med en skåning.) Främst hittar vi skånskan hos Dora, bokens kanske minst skarpa hjärna. Om översättaren nu inte är skånsk, vad säger det om synen på oss här nere i söder ;)

Ytterligare ett familjedrama signerat Dawn French

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bokslut, en slags...

Så har jag då satt ut riktningen för min vårläsning. Kärlek, spökerier och Knausgård. Låter ju inte så illa, men blir det så bra som jag trott? Kastar en blick på mina målsättningar inför hösten för att se hur min fingertoppskänsla ser ut när jag bläddrar i utgivningskatalogerna.

Läsning pågick under 2011.

För det första, har jag läst det jag föresatte mig? Ja, till överraskande stor del faktiskt. Peter Robinson hoppade jag över efter min besvikna vända med Bad Boy. Men säg den aversion som varar. Rätt var det är kommer jag att plocka upp Roten till det onda (antagligen lagom till att den kommer i pocket), glömsk av att jag nyss var på väg att göra slut med Alan Banks. Och Fallet Thomas Quick kom tyvärr aldrig ut, så den har jag inte heller läst. Journalisten Hannes Råstam är en av Sveriges absolut främsta. Att han inte kunnat skriva klart boken på grund av sjukdom är otroligt sorgligt. Måtte han bli frisk.
Blod eld död gav jag mycket riktigt till sambon som uppskattade den storligen.

I övrigt läste jag faktiskt de ytterligare åtta(!) böckerna jag skrev om. Var tydligen ambitiösare i höstas, eller bara inte lika slut i huvudet efter julruschen när jag kollade igenom katalogen. Eller så var höstutgivningen bara extremt stark(det var den ju), för jag vet massor som inte ens fick plats på min lista där. De flesta har jag skrivit om här (fast inte barnböckerna - borde kanske bli bättre på att skriva om dem. Ja det ska jag. Se där, ett nyårslöfte!). Dawn French fick jag läst under de sista skälvande timmarna av förra året så utsaga om den kommer. Och jag kan faktiskt rekommendera dem allihop. Den riktiga höjdpunkten var ju Amanda Svenssons Välkommen till den här världen, lite svagare var Johan Theorins Sankta Psyko, men den var ändå klart läsvärd. Gubbigast var Håkan Lahgers Dylan - En kärlekshistoria, men hur kan man undgå att gilla en bok som så tydligt bottnar i kärlek? Även om det är en slags nördig, konstig gubbkärlek.

Att jag hade full koll kan jag inte säga, en massa annat bra dök ju också upp. Men om höstlistan får agera facit borde jag gilla även det jag satt mig för att läsa i vår. Vilken himla tur!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro