Hundraåringen för Hipsters

”Marty Andersson har alltid känt sig utanför och alla försök att bete sig som en människa har hittills misslyckats. Kanske är det lika bra att ge upp? Men ödet vill annorlunda – en ödesdiger tangenttryckning i en internationell pengatvättshärva flyttar femtiofyra miljoner till Martys bankkonto och med dem kommer en möjlighet att hitta hem. Hem till Mars.
Men med nya pengar kommer som bekant nya vänner och nya problem. Resan hem blir därför allt annat än enkel när ryska torpeder, avdankade rymdforskare och egotrippade Hollywoodstjärnor korsar hans väg.”

Micael Dahlén är en intressant person.
Han föreläser och författar (mest känd för fackböckerna Nextopia – om det nya förväntningssamhället – och Monster – där han dissikerar fem kända seriemördare).
Blev professor i ekonomi vid Handels i Sthlm vid bara 34 års ålder.
Kul och charmig kille att ha i debattprogram. Säker en ball date.

Så hur går det när han ger sig på den skönlitterära genren?

Inte så bra, tyvärr.
 
Livet på Mars är en rörig och förutsägbar historia. Från en intressant start, där den självmordsplanerande huvudpersonen kommer hem och finner en död jätte i köket och 54 miljoner på sitt personkonto, kastas vi iväg i en fullkomligt otrolig jakt runt jordklotet.

Marty blir jagad av torpeder, hittar in på hemliga armébaser i öknen, svirar runt med superstjärnor som Lady GaGa och Charlie Sheen (med lätt ändrade namn), ramlar av båtar mitt ute i havet och tweetar till rymdvarelser.
Otroligt behöver ju inte vara ett negativt ord. ”Det var en ootrolig smörgåstårta Gunnel!!” tex.
Men i det här fallet är det tyvärr det. Så många av de dramaturgiska lösningarna i berättelsen är så osannolika att de kanske hade funkat i ett Fantomenäventyr. Här blir det bara fånigt.

Faktum är att historien i mångt och mycket påminner om Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. En skröna med halsbrytande vändningar där huvudpersonens framfart korsas av kända personer och påverkar sam- och framtid.
Fast anpassad för SoFo-publiken. Hipstergenerationen.
De kommer kanske att uppskatta den här boken.
Lite ironiskt sådär.

#sorrymicke #besviken #gammalstofilkanske

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

"Stora boken om ljud" - Blä!

Bläddrade just i nya Stora boken om ljud, som titeln till trots är en ganska så liten pekbok. Den handlar dock, helt i enlighet med titeln, om ljud. Geten säger määäää, ugglan säger ho ho, smällaren säger booom och så vidare. Inga konstigheter där. Helt normalt.

Men, så kommer vi till spenaten, och nu måste vegetarianen sätta ner foten. (Vegetarianen = jag, för dem som undrar.)

För spenaten säger... blä?!

Alltså, när spenaten, vad jag vet en vanligtvis ganska tystlåten planta, slutligen häver upp sin gröna lilla stämma säger den blä. Känns det inte lite medeltida? Har författaren aldrig hört talas om Karl Alfred? Köttfria måndagar? Pedagogik? Bokens målgrupp är ju i en ålder där de flesta föräldrar kämpar med att få barnen att smaka på och uppskatta ny mat. Inte rata den.

Vän av ordning (och miljömedvetet ickevåldsätande) rasar.

Tur då att nya Lilla landslaget tar sitt ansvar i grönsaksätarfrågan. Fotboll – inte så spännande om ni frågar mig. Men majs... det är najs.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Träffa Sölve Dahlgren på Center Syd imorgon!

Sölve Dahlgren är författare, skribent, redaktör, projektledare och konsult inom redaktionell kommunikation och en av grundarna till Hoi Förlag. Född i Västerås, uppvuxen i Bjuv och bor nu i Helsingborg. Författare till böckerna i serien InnebandyPiraterna, Fem stjärnor för Färglösa samt fackböckerna Lyckas med bokutgivning och Lyckas som författare.

Om Fem stjärnor för färglösa:
Färglösa kommun må vara liten och okänd, men kompenserar väl genom fullständigt galna kommunalråd och absurda visioner. Sanningen är att kommunen håller på att gå i konkurs och att invånarna inte vet något om det. För att undvika en medieskandal kring finanserna måste man göra allt för att dölja verkligheten. Det finns nämligen fler hemligheter som skulle komma upp till ytan. En snabb lösning behövs, men inte ens det kriminella husbilsgänget i trakten anar de oväntade turerna händelserna kommer att ta när allt sätts i rullning. Samtidigt får journalisten Filip ett erbjudande om att återvända hem till Färglösa för att ta över ortens tidning när 112 år gamle Johannes vill lämna sin post. Den före detta strippan Lollo rör om rejält i grytan och den svenskamerikanske managementkonsulten Lennart gör sitt bästa för att räta upp situationen, mest för sin egen vinning. Det enda som är helt säkert är att allt håller på att gå åt helvete. Och kanske blir det också tydligare än någonsin att gammal kärlek aldrig rostar. Fem stjärnor för Färglösa är Sölve Dahlgrens första roman för vuxna. Han har tidigare skrivit flera framgångsrika ungdomsromaner i serien om Innebandypiraterna. Här berättar han den burleska historien om den lilla orten Färglösa, en påhittad småkommun i Skåne, där politikerna brottas med verklighet, visioner och arvet från tidigare generationer. En rapp satir, fylld av cliffhangers och gapskratt.

Välkomna!

Läslyx!

 

Jamen, nu var det så där extra trevligt att vara bokhandlare igen. Igår hittade jag dessa två juveler på väntande i personalrummet. Klougart är sommarens tema i Kulturklubben (har jag berättat om den? En bokhandlarkollega och jag ägnar oss åt (föga överraskande) kultur. Mestadels scenkonst, men då de flesta institutioner stänger över sommaren beslöt vi oss för en minimal, nordisk läsecirkel) och Rachman... ja, ni vet vad jag tycker om honom. Och tydligen vet Maria på Weyler förlag det också! Lycka!

Hans nya låter dessutom mer än lovligt fantastisk:

Tooly Zylberberg är en ung amerikanska med en så trasslig barndom som bara 70-talet kunde bjuda på. Hon växte upp som hittebarn med ett gäng företagsamma hippies. Humphrey, en butter rysk bokälskare, den charmerande och livsfarliga Sarah och så Venn, den karismatiske ledaren som styrde allt och framför allt Tooly. Hon har nu dragit sig undan världen i ett antikvariat på landsbygden i Wales, böcker kan man lita på, inte människor. Men människorna ger sig inte. På nätet, detta förfinade fångstredskap, blir hon upptäckt och tvingas åter möta sin barndoms hjältar/skurkar. Tom Rachmans nya roman skildrar det kvartssekel som gått sen det kalla kriget tog slut, då Amerika segrar ihjäl sig och den digitala revolutionen bryter in.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Sommar, sommar, sommar...

Tittar igenom listan på årets sommarpratare, och är det inte ovanligt få författare? I alla fall ovanligt få som jag vill lyssna på?

Visst, vi får ju Johan Theorin (sätter min mamma på att han kommer att prata Öland), Kjell Westö (som jag upptäckte tack vare Augustnomineringen), Therése Söderlind (som bara blir bättre, hur bra kommer inte roman nummer tre att bli?), Martina Montelius (måste läsa Främlingsleguanen nu, finns i pocket sedan några veckor, och hoppas på att få höra lite om uppväxten – ja,  jag vill ha litterärt skvaller), Athena Farrokhzad (här sätter jag istället mamma på att det blir politik, och kanske poetik?), Bea Uusma (Andrée, det måste bli Andrée. Och ja jag ska lyssna trots min fobi)... Och Åsa Larsson för den som vill. Det blir nog bra med det.

Men till nästa år, ni på Sveriges Radio som läser detta, skulle jag kunna gå in som konsult så att vi får åtminstone 50 procent författare. Vi är många boknördar som skulle jubla.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Dansar med Björnar

Hur går det då för Anders Roslund när han lämnar Börge Hellströms trygga famn och ger sig ut nya litterära vatten tillsammans med nye partnern, manusförfattaren (och icke-deltagande-Militärlige-brodern) Stefan Thunberg?

”Allt är inövat. Sekund för sekund. Varje rörelse på plats. Det kommer inte finnas ett enda vittne som kan återge vad som hände. Inte en enda polis kommer hitta spår som leder till gärningsmännen. Efteråt är det berusning och lättnad. En stor guldfiskskål fylld med pengar.
Många år tidigare, tre bröder som svetsas samman medan familjen går sönder. En pappa som lär dem att alltid slå tillbaka, en mamma som vill bryta sig loss.”

Jodå. Det går alldeles utmärkt.

Björndansen är ett stycke utmärkt rånarthrillerdrama. Faktiskt klart bättre än herrarna Roslund & Hellströms senaste Två soldater (men inte i klass med mästerverket Box 21).

Det är ingen regelrätt ”scandi-crime”. Boken är delad i ”Nu” – med bankrån, vapenstölder och polisjakt – och ”Då” – en gripande uppväxtskildring. Hur en familj både förstörs och stärks av en missbrukande och misshandlande far.
Det är starkt skrivet. Förmodligen, även om historien är fiktion baserad på en sann historia, måste det ha gjort ont i broder Thunberg bitvis.

Rättigheterna för filmatisering är redan sålda till Hollywood.
Synd, kan jag tycka. Det är ju långt ifrån säkert att såhär bra grundmateriel hamnar i händerna på kompetent folk. Plötsligt står vi där med ett ”vehicle” för Zac Efron och Miley Cirus.
Det här känns snarare som ett manus till en miniserie på SVT. ”En pilgrims död”-typen.
Men men.
Vi håller tummarna för att det hittar rätt bland agenter och plånböcker.

Oavsett så har du en mycket bra bok framför dig

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Se Anders & Stefan prata om boken här.

Platt fall i "City of fallen angels"

Efter en (kanske välbehövlig) paus är jag nu tillbaka i de tatuerade halvänglarnas värld. Och jag undrar i sanning vad jag gör där, för åååååhh, vilken seeeeg historia City of fallen angels var. Ni vet den där Twilight-boken när Edward är bortrest hela tiden (är det tvåan eller trean, minns inte nu - det var ju egentligen bara ettan som var bra) och Bella bara "åhnej, han är inte kär i mig längre jag måste hoppa från skithöga stup och vara allmänt självdestruktiv". Den tråkighetsgraden. Ni förstår snart varför. Men först en hejdundrande SPOILERVARNING för alla som inte läst tidigare böcker i serien. Såja. Nu kör vi.

Efter den stora slutstriden i Idris har Clarys liv återgått till det någorlunda normala. Hon är ihop med Jace (äntligen - för han visade sig ju inte vara hennes brorsa trots allt -tur!) och hon tränar för att bli en lika proffsig skuggjägare som sina vänner. Samtidigt förbereder hennes mamma sitt bröllop med varulvs-Luke och Clarys vampyrbästis Simon kan inte bestämma sig för om han ska vara ihop med Maia eller Isabelle, så han dejtar bägge två. Just det, en snygg kille börjar sjunga i Simons band också. Ja, ungefär så spännande är det i bokens början. Det vill säga, det händer ingenting intressant.

Men ok, lite drama blir det... Någon är ute efter Simon, han blir överfallen (men skyddas turligt nog av sitt Kainsmärke) och kontaktas av den urgamla, urläskiga vampyren Camille. Och Jace verkar plågad, han vare sig sover eller äter och fjärmar sig allt mer från Clary. Som blir orolig såklart och nojar loss på sitt håll. Så håller det på, i vad som känns som en evighet. Att de skulle ta och snacka om det verkar vara en för dem helt otänkbar idé. Det dröjer till sista tredjedelen innan det verkligen börjar hända något. Men då går det undan, och boken avslutas med en sådan mega-cliffhanger att jag ändå var tvungen att hoppa rakt in i bok fem. Kanske fattade Cassandra Clare att hon skrivit en mellanbok av mellanbokigaste slag och kallade in hela artilleriet mot slutet. Så måste det vara.

Uppläsningen är ganska sopig den också. Kapitlen är skrivna ur ömsom Clarys, ömsom Simons perspektiv. Och den manliga uppläsaren som gör Simons delar skådespelar alla röster. Och ni vet vad jag tycker om det.

Nog klagat. När jag läser igenom vad jag har skrivit slår det mig... Det här låter ju som plotten ur vilken avarage Sookie-bok som helst! Och vad var det jag sökte när jag började läsa Mortal Instruments? Jo, något som kunde fylla tomrummet efter att Charlaine Harris klämkäcka hjältinna lämnat in (ja inte så alltså, men det kommer ju vad jag vet inga fler böcker om Sookie). Jag kan rimligtvis inte alls vara missnöjd. Jag måste alltså vara... nöjd?

Susanna Mattsson
Killbergs bokhandel Jägersro