Eva Killberg, Ängelholm: Resa betyder Donna Leon för mig. Inget slår en nyutkommen deckare av amerikanskan som lever i Venedig. Här låter hon också sin kommissarie Brunetti, den högst sympatiske, vandra runt och åka på kanalerna. Hans chefer är hopplösa och bör helst undvikas (skickas på kurser och konferenser för arbetsrons skull). De är dessutom ganska korrumperade, vilket inte är att förvånas över i Italien.
Brunettis sekreterare är alltid lika elegant, har otroliga blomsteruppsatser på sitt skrivbord (Vilken mystiskt person ligger bakom dem, måntro.... ) Denna Signora Elettra har dessutom en mängd kontakter, bland annat med en och annan hackare. Men det talar vi tyst om. Behjälplig är hon i alla fall, när fall ska lösas i Venedig.
Brunetti är en ovanlig polis. Med välartade tonårsbarn och en mycket intelligent akademiker till hustru skiljer han sig från mängden av självdestruktiva snutar i kriminalromanerna. Hustrun har en sällsynt förmåga att fälla den avgörande repliken. Hennes far, greven, har en hel del nyttiga kontakter i det övre samhällsskiktet.
Så nu inväntar jag nästa resa och har redan den nya Donna Leon, Beastly Things, på vänt. Jo, förresten. Det måste vara på engelska, annars tar det slut för fort!
Veronica Wästergård, Växjö: Vad passar bättre att läsa i hängmattan eller solstolen än en bok som ger personlig utveckling, eller förhoppningsvis ger det. Vem vill inte bli effektivare? Känna att man har presterat något under dagen istället för att dagen bara flugit förbi.
Jag jobbar mycket med att lära mig säga Nej, att städa bort tidstjuvar och att inte försöka slösa energi på onödiga saker, helt enkelt prioritera rätt. Om man vill kunna avsluta sina arbetsdagar och alltid vara nöjd med vad man har åstadkommit är Personlig effektivitet definitivt rätt bok.
Vem vill inte det? Kanske inte alla, men Jag har ett stort behov av att prestera och känna mig nöjd med dagen, både på arbetet och hemma.
Så när jag kommer tillbaka från semestern i sommar är jag mycket mer effektiv än innan…hoppas jag!
Johan Zillén, Center Syd: Resor och semestrar tenderar ofta att bli mitt "uppsamlingsheat". En chans att hinna med de böcker man missat eller lagt åt sidan när annat kommit i vägen. I sommar hade jag tänkt hinna med del fyra och fem i Jussi Adler-Olsens Avdelning Q-serie, Journal 64 och Marcoeffekten. Hjorth/Rosenfeldts trea Fjällgraven. Belinda Bauers Ni älskar dem inte, Terry Pratchetts Snuff, James Freys Sista testamentet och sannolikt många till.
Allra mest ser jag nog fram mot Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt dock. Utkommer inte förns i höst men förlaget har utlovat manus inom kort. Yay!
Ja, och så måste jag väl kanske umgås med fru och barn en del också.
Odette Gross, Helsingborg: Jag svarar Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer. Inte bara är den en bra bok som jag absolut tycker passar som ressällskap, men också för att man när man läst den vill åka till Guernsey! Med en gång! Jag och min kollega Ellen läste båda den för ett par år sedan och började prata om hur kul det skulle vara att åka dit, och för ett par veckor sedan blev det äntligen av! Nästan i alla fall, vi bodde på systerön Jersey, tyvärr blåste det så mycket att båtturen till Guernsey blev inställd. Inget vi sörjer dock, har redan planerat att åka tillbaka, tar Guernsey då :-)
Några ord om boken: En brevväxling mellan författaren Juliet Ashton i London och Dawsey Adams, medlem i litteratur-och potatisskalspajssällskapet, på Guernsey 1946. Kanalöarna hade under kriget varit ockuperade av nazisterna och Juliet blir så intresserad av det hon får höra att hon bestämmer sig för att åka dit. Ett beslut som förändrar hela hennes liv.
Susanna Mattsson, Jägersro: Jag måste rekommendera Bill Brysons Notes from a small island. Inte bara om du ska resa till England (även om den är en oslagbar, personlig guidebok) utan för att den skildrar de där turstögonen så fantastiskt bra. Och för att det är lättsam läsning med substans - perfekt på resa. Jag läste den till exempel när jag var i Thailand. Bill Bryson är amerikan, och efter många herrans år i England ska han flytta tillbaka till USA. Innan han flyttar gör han turné genom Storbritannien, liknande den resa han gjorde som nyinflyttad. Intryck från då och nu blandas i en hejdlöst underhållande kärleksförklaring till ett land som genom Brysons iakttagelser framstår som mer än lovligt galet. Det här är lätt Brysons bästa bok!
fredag 31 maj 2013
torsdag 30 maj 2013
Höstspaning!
Tillbaka hemma i skogen efter två intensiva dygn i Skövde är jag full av intryck i allmänhet och höstutgivning i synnerhet. Att heltäckande försöka återge hur bokhösten kommer att se ut vore omöjligt och skulle troligen resultera i ett extremt långtråkigt resultat, så jag gör några nedslag. Fler kommer att följa...
Inledningsvis en modespaning. Det verkar som att kulturtantstilen med stormönstrat, kattbroscher och svepande tyger är på väg ut. På väg in är istället en mer preppy framtoning, med randigt som favoritmönster hos kvinnorna, följt av prickigt. För männen är det rutigt som gäller, på skjorta, kortärmad. (Ja, här vill man ju såklart ha en bild, men min kamera gick sönder tidigt dag ett. Jag ska undersöka vad Johans mer pålitliga dito har att bjuda på och hoppas på illustration å det snaraste.)
En annan tydlig trend i höst är nazismen (ja, jag hör hur det låter, låt oss verkligen hoppas att den stannar mellan pärmarna). I romanen Han är tillbaka av Timur Vermes, vaknar Hitler upp i bunkern år 2011 och gör succé som Hitlerimitatör. Mer nazism och av det allvarligare slaget i reportageboken Drottningens hemlighet av Johan Åsard om nazistkopplingarna i drottningens familj. Knausgårds 6:a kommer i augusti och ett antal av de 1400 sidorna utgörs av en essä om Hitlers Mein Kampf. Avslutande delen i Guillous 1900-talssvit skildrar nazismens framväxt under 20- och 30-talet. Och på ungdomsbokssidan kommer Fjärde riket av Maria Nygren. Om några tjejer som gör ett arbete om nazismen och bestämmer sig för att prova Hitlers retorik i sin skola: "Såklart var Hitler ett svin", säger Blenda med en blick på LSD:s bleka ansikte. "Men vi ska inte ta hans idéer. Det här handlar inte om vad han sa, utan om hur han sa det. Och om en sådan tönt lyckades skapa ett helt nytt rike borde vi åtminstone lyckas ta över klassen." Ser mycket fram emot att läsa den (och ett förhandsex ligger och väntar - härligt!)
Några hett efterlängtade återkomster kommer det också att bjudas på i höst. Donna Tartt är tillbaka! Tio år sedan Den lille vännen släpptes. Kommer hon att leva upp till de högt ställda förväntningarna från alla Den hemliga historien-älskare? Steglitsen kommer i november, inget omslag klart, handlingen en väl förborgad hemlighet.
Att Khaled Hosseini är tillbaka efter sex år har vi skrivit om förut här i bloggen, så jag behöver inte dröja vid det (men vill ni veta vad Johan som har läst har skrivit om den, klicka här). En annan sak att glädjas åt är att Johan Theorin återvänder till Öland efter irrfärderna i Sankta Psyko. I Rörgast, som ska bli den avslutande delen i Ölandskvartetten är Gerlof äntligen tillbaka. Kommer i oktober, perfekt upplägg för höstmys.
Jag är också grymt peppad på de nya böckerna av Chimamanda Ngozi Adichie och Zadie Smith, samt såklart att Nyckeln ÄNTLIGEN FÅTT ETT SLÄPPDATUM!!! Den 15 november får vi se hur det går för våra vänner i Engelsfors. Å, det känns plötsligt alldeles för långt till hösten!
Några återkomster som väl inte hetsar upp mig rent privat, men som många andra kommer att glädjas desto mer åt är att Jonas Jonassons nya bok Analfabeten som kunde räkna släpps i september (gissar årets julklapp).
Och så är Kurt Wallander tillbaka. Även om Handen - Ett fall för Wallander inte är en regelrätt roman innehåller den en Wallanderhistoria på runt 100 sidor och en massa extramaterial för den trötte kommissariens fans. Den spanska delen av min familj kommer att jubla. De fullkomligt älskar sin Gur Ballanthér och tar gärna varje chans de får att åka till Ystad, ta en kaffe på på hans favoritfik och spana på "hans" port.
Slutligen, höstens lookalike hittar vi på omslaget till den nya Bergman-biografin: Är det Ingmar? Är det Marlon? Omöjligt att avgöra.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inledningsvis en modespaning. Det verkar som att kulturtantstilen med stormönstrat, kattbroscher och svepande tyger är på väg ut. På väg in är istället en mer preppy framtoning, med randigt som favoritmönster hos kvinnorna, följt av prickigt. För männen är det rutigt som gäller, på skjorta, kortärmad. (Ja, här vill man ju såklart ha en bild, men min kamera gick sönder tidigt dag ett. Jag ska undersöka vad Johans mer pålitliga dito har att bjuda på och hoppas på illustration å det snaraste.)
En annan tydlig trend i höst är nazismen (ja, jag hör hur det låter, låt oss verkligen hoppas att den stannar mellan pärmarna). I romanen Han är tillbaka av Timur Vermes, vaknar Hitler upp i bunkern år 2011 och gör succé som Hitlerimitatör. Mer nazism och av det allvarligare slaget i reportageboken Drottningens hemlighet av Johan Åsard om nazistkopplingarna i drottningens familj. Knausgårds 6:a kommer i augusti och ett antal av de 1400 sidorna utgörs av en essä om Hitlers Mein Kampf. Avslutande delen i Guillous 1900-talssvit skildrar nazismens framväxt under 20- och 30-talet. Och på ungdomsbokssidan kommer Fjärde riket av Maria Nygren. Om några tjejer som gör ett arbete om nazismen och bestämmer sig för att prova Hitlers retorik i sin skola: "Såklart var Hitler ett svin", säger Blenda med en blick på LSD:s bleka ansikte. "Men vi ska inte ta hans idéer. Det här handlar inte om vad han sa, utan om hur han sa det. Och om en sådan tönt lyckades skapa ett helt nytt rike borde vi åtminstone lyckas ta över klassen." Ser mycket fram emot att läsa den (och ett förhandsex ligger och väntar - härligt!)
Några hett efterlängtade återkomster kommer det också att bjudas på i höst. Donna Tartt är tillbaka! Tio år sedan Den lille vännen släpptes. Kommer hon att leva upp till de högt ställda förväntningarna från alla Den hemliga historien-älskare? Steglitsen kommer i november, inget omslag klart, handlingen en väl förborgad hemlighet.
Att Khaled Hosseini är tillbaka efter sex år har vi skrivit om förut här i bloggen, så jag behöver inte dröja vid det (men vill ni veta vad Johan som har läst har skrivit om den, klicka här). En annan sak att glädjas åt är att Johan Theorin återvänder till Öland efter irrfärderna i Sankta Psyko. I Rörgast, som ska bli den avslutande delen i Ölandskvartetten är Gerlof äntligen tillbaka. Kommer i oktober, perfekt upplägg för höstmys.
Jag är också grymt peppad på de nya böckerna av Chimamanda Ngozi Adichie och Zadie Smith, samt såklart att Nyckeln ÄNTLIGEN FÅTT ETT SLÄPPDATUM!!! Den 15 november får vi se hur det går för våra vänner i Engelsfors. Å, det känns plötsligt alldeles för långt till hösten!
Några återkomster som väl inte hetsar upp mig rent privat, men som många andra kommer att glädjas desto mer åt är att Jonas Jonassons nya bok Analfabeten som kunde räkna släpps i september (gissar årets julklapp).
Och så är Kurt Wallander tillbaka. Även om Handen - Ett fall för Wallander inte är en regelrätt roman innehåller den en Wallanderhistoria på runt 100 sidor och en massa extramaterial för den trötte kommissariens fans. Den spanska delen av min familj kommer att jubla. De fullkomligt älskar sin Gur Ballanthér och tar gärna varje chans de får att åka till Ystad, ta en kaffe på på hans favoritfik och spana på "hans" port.
Slutligen, höstens lookalike hittar vi på omslaget till den nya Bergman-biografin: Är det Ingmar? Är det Marlon? Omöjligt att avgöra.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
onsdag 29 maj 2013
Tävla med Bokboxen - Vinn "Onda flickor"!
Vi lottar ut fem exemplar avAlex Marwoods Onda flickor. I detta nu reser böckerna till England för att signeras av författaren. Vill du att en av dem ska bli din? Svara bara på frågan nedan så deltar du i utlottningen. Och som vanligt - skicka svaret samt namn och adress till bokia.killbergs@gmail.com.
Senast tisdagen den 4 juni vill vi ha ditt svar.
Lycka till!
I vilken tidning är Alex Marwood/Serena Mackesy krönikör?
1. The Independent
2. The Times
3. Daily Mail
I måndags gästade Alex Marwood oss i Bokboxen. Läs hennes inlägg här.
tisdag 28 maj 2013
Bokinfodagarna, en teaser...
Ja, gott om tid är det sista som bjuds på dessa Bokinformationsdagar. Allt jag hinner med mellan eftermiddagens Bonniers-presentation och middagen om 25 minuter (det ska hinnas sminkas och bytas om också) är en teaser.
Alltså, när jag har mer tid och huvudet känns mindre proppfullt, kommer jag att skriva om efterlängtade återkomster av olika magnitud och litegrann om Hitler.
Till dess!
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Alltså, när jag har mer tid och huvudet känns mindre proppfullt, kommer jag att skriva om efterlängtade återkomster av olika magnitud och litegrann om Hitler.
Till dess!
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Bokinfodagar here we come!
| Denna byggnad fylls snart till bristningsgränsen med bokälskare. |
Alltså har jag laddat för Skövde med glatt humör, sittvänliga kläder, ett tillfälligt avsteg från mitt koffein- och sockerstopp (man måste orka! och man får fika hela tiden!) och en jäkla massa nyfikenhet på alla fina titlar vi ska få presenterade för oss under två späckade dagar.
Dessutom har jag packat min lilla resväska i min stora resväska. Således förberedd på den give away-fest (en stor fördel med bokinfo har jämfört med mässan) jag hoppas att jag har framför mig.
Roligt ska det bli, både att få koll på höstutgivningen och att träffa kollegor, författare och annat branschfolk. Och bo på hotell! Är barnsligt förtjust i det (hotellfrukost! hotellsängar! små, små schampoflaskor!), även om timmarna som tillbringas i den där hotellsängen nog kommer att kunna räknas på ena handens fingrar (man får inte missa minglet ju). Tydligen har hotellet spa också. Men hur vi ska kunna hinna någon slags relax vete gudarna.
Ambitionen är att också hinna klämma in en och annan lägesrapport här i bloggen. Håll utkik!
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
måndag 27 maj 2013
Gästbloggaren: Alex Marwood
The British are a strange race, full of contradictions. It’s one of the things I both love and loathe about us. We are outspoken in our defence of liberal values, yet we allow our governments to pass ever-more illiberal laws with barely a complaint. We are champions of equality who preserve, through our love of royal pageantry, a class system that has not served us well. We are pioneers in universal healthcare and opportunities in education whose ideologists are, bit by bit, picking them apart in favour of the free market. We are prudes whose biggest-selling national newspaper features a new pair of naked breasts each day.
My psychological thriller, The Wicked Girls, is, in part, at least, about another oddity of the British psyche: our rigid ideas about good and evil – and how wrong-thinking we can be when we apply them to children.
As a nation, we are very, very strange about children. There is no doubt that we love them (well, our own, anyway), but it would be easy for a stranger to conclude that we don’t like them very much. Our public spaces and restaurants are rarely designed with them in mind, we hush them on trains and keep them shut indoors, as much to spare other adults from having to take care on the roads as for their own protection. We theorise constantly and, often, smugly, about their upbringing – but if a child, like Bel and Jade, the central characters of The Wicked Girls, makes a dreadful mistake, its actions will be judged, if anything, on harsher terms than would be applied if they were an adult.
As a child in the UK, you can expect to be watched over, discussed and advised, both officially and unofficially, at every stage of your development and by every adult you encounter. But commit a crime, or step outside the rules laid down, and you’re on your own. And if you’re really unlucky, you will become an Example For Society. Our most celebrated Evil Children, Jon Thompson and Robert Venables, two pre-teens who, in 1993, and in terrible circumstances, murdered a toddler, James Bulger, have become, in the imaginations of many of my fellow countrymen, representations of unalloyed wickedness on a level with the most dedicated serial killers. While their crime was unarguably appalling, my country’s almost united belief that no mitigations – no childish failure to forsee consequences, no family histories, no issues in society at large – could make the perpetrators anything other than simply and permanently ‘evil’ is, in my view, a deep stain on our collective character. One of the incidents that led me to writing The Wicked Girls was receiving an email, years after Venables and Thompson were released, asking me to sign a petition calling for their permanent imprisonment.
So why do we behave like this? I think that a good deal of the British demonization of children who step out of line comes from an unrealistic attitude to the state of childhood itself. If you asked a British person to give three words that typified childhood, you are almost guaranteed to find that one of the words they supply will be ‘innocence’. It’s a belief that’s close to obsession: that children exist, and should be kept, in a state of absolute ignorance about the world, and its bad sides, (and one of these ‘bad’ things is sexuality – the debate about whether homosexuality should be raised as part of sex education, for instance, still rages on), and that a ‘good’ child will continue to exist in this magically clean state until suddenly, overnight, it emerges from its chrysalis as a fully-fledged, worldly adult. This belief takes no account of the gradual processes of learning and experience that actually typify the path to maturity. But also, and worse, it, like many belief systems, religious or otherwise, requires that all its followers blind themselves to evidence that might disprove it. So a child who errs, who strays from the straight and narrow path of its own innocence, cannot be an example of its society’s rational failures, but must be evil by nature: a demon, nobody’s fault but its own. There’s a terrible irony to the fact that the same British newspapers that urge us all repeatedly to ‘think of the children’ are the same ones who would so eagerly consign the ones who take a wrong step to the fiery pits of hell.
Alex Marwood är en pseudonym för den brittiska journalisten, krönikören och författaren Serena Mackesy. Onda flickor är hennes första kriminalroman och den första bok hon skrivit under namnet Alex Marwood.
Håll utkik! Snart lottar vi ut fem signerade exemplar av Onda flickor!
Läs vad Johan tyckte om Onda flickor här.
My psychological thriller, The Wicked Girls, is, in part, at least, about another oddity of the British psyche: our rigid ideas about good and evil – and how wrong-thinking we can be when we apply them to children.
As a nation, we are very, very strange about children. There is no doubt that we love them (well, our own, anyway), but it would be easy for a stranger to conclude that we don’t like them very much. Our public spaces and restaurants are rarely designed with them in mind, we hush them on trains and keep them shut indoors, as much to spare other adults from having to take care on the roads as for their own protection. We theorise constantly and, often, smugly, about their upbringing – but if a child, like Bel and Jade, the central characters of The Wicked Girls, makes a dreadful mistake, its actions will be judged, if anything, on harsher terms than would be applied if they were an adult.
As a child in the UK, you can expect to be watched over, discussed and advised, both officially and unofficially, at every stage of your development and by every adult you encounter. But commit a crime, or step outside the rules laid down, and you’re on your own. And if you’re really unlucky, you will become an Example For Society. Our most celebrated Evil Children, Jon Thompson and Robert Venables, two pre-teens who, in 1993, and in terrible circumstances, murdered a toddler, James Bulger, have become, in the imaginations of many of my fellow countrymen, representations of unalloyed wickedness on a level with the most dedicated serial killers. While their crime was unarguably appalling, my country’s almost united belief that no mitigations – no childish failure to forsee consequences, no family histories, no issues in society at large – could make the perpetrators anything other than simply and permanently ‘evil’ is, in my view, a deep stain on our collective character. One of the incidents that led me to writing The Wicked Girls was receiving an email, years after Venables and Thompson were released, asking me to sign a petition calling for their permanent imprisonment.
So why do we behave like this? I think that a good deal of the British demonization of children who step out of line comes from an unrealistic attitude to the state of childhood itself. If you asked a British person to give three words that typified childhood, you are almost guaranteed to find that one of the words they supply will be ‘innocence’. It’s a belief that’s close to obsession: that children exist, and should be kept, in a state of absolute ignorance about the world, and its bad sides, (and one of these ‘bad’ things is sexuality – the debate about whether homosexuality should be raised as part of sex education, for instance, still rages on), and that a ‘good’ child will continue to exist in this magically clean state until suddenly, overnight, it emerges from its chrysalis as a fully-fledged, worldly adult. This belief takes no account of the gradual processes of learning and experience that actually typify the path to maturity. But also, and worse, it, like many belief systems, religious or otherwise, requires that all its followers blind themselves to evidence that might disprove it. So a child who errs, who strays from the straight and narrow path of its own innocence, cannot be an example of its society’s rational failures, but must be evil by nature: a demon, nobody’s fault but its own. There’s a terrible irony to the fact that the same British newspapers that urge us all repeatedly to ‘think of the children’ are the same ones who would so eagerly consign the ones who take a wrong step to the fiery pits of hell.
Alex Marwood är en pseudonym för den brittiska journalisten, krönikören och författaren Serena Mackesy. Onda flickor är hennes första kriminalroman och den första bok hon skrivit under namnet Alex Marwood.
Håll utkik! Snart lottar vi ut fem signerade exemplar av Onda flickor!
Läs vad Johan tyckte om Onda flickor här.
Etiketter:
Deckare,
Gästbloggare,
Nyheter
söndag 26 maj 2013
Maximal dregelfaktor
I förra veckan landade ett mastodontverk om Johnny Depp i butiken. En retrospektiv över hans samtliga filmer, men enormt bildmaterial (ja, han är en begåvad skådespelare... också!). Väldigt fin, eh... bok.
Men hur hög dregelfaktorn än är på detta ambitiösa verk står det sig slätt jämfört med utställningsboken/katalogen från Bowie-utställningen på Victoria and Albert Museum som jag besökte förra helgen (ja, jag kanske råkar tjata lite om den, men det får ni leva med). Andnöd är just vad jag fick. Och tillfälligt hjärnsläpp eftersom jag inte köpte med mig ett exemplar hem. Tänkte på något så världsligt som att det skulle bli tungt. Tungt! Jag ska säga vad som är tugnt nu - mitt hjärta, för att jag inte äger den här boken! Kan bara skylla på att jag var alltför omtumlad efter utställningen för att kunna tänka klart.
Någon som ska till London snart? Och vill köpa med sig ett ex till mig? Pretty please?
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Men hur hög dregelfaktorn än är på detta ambitiösa verk står det sig slätt jämfört med utställningsboken/katalogen från Bowie-utställningen på Victoria and Albert Museum som jag besökte förra helgen (ja, jag kanske råkar tjata lite om den, men det får ni leva med). Andnöd är just vad jag fick. Och tillfälligt hjärnsläpp eftersom jag inte köpte med mig ett exemplar hem. Tänkte på något så världsligt som att det skulle bli tungt. Tungt! Jag ska säga vad som är tugnt nu - mitt hjärta, för att jag inte äger den här boken! Kan bara skylla på att jag var alltför omtumlad efter utställningen för att kunna tänka klart.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




