måndag 28 maj 2012

En vandring längs Jellicoe Road

"Det tog min pappa hundratrettiotvå minuter att dö. Jag räknade dem. Det skedde på Jellicoe Road."

Ingen dålig inledning må jag säga. Det luktar stor läsupplevelse lång väg. Så när jag till en början tycker att Jellicoe Road av Melina Marchetta är lite krånglig och oengagerande blir jag hyfsat besviken. Dessutom har jag ju hört så mycket gott om den här boken. Tråkigt och inte särskilt kul heller, som Pernilla Wahlgren sade i en tv shop-reklam för trehundra år sedan.

Men, men, men... det tar sig! Och det ordentligt. Vi börjar från början: Taylor Markham har bott på Jellicoe School sedan hon var elva år. Det var då hennes mamma lämnade henne i en 7 Eleven-butik och försvann spårlöst. Rädd för att bli sårad fjärmar hon sig från sina jämnåriga. Den enda hon egentligen litar på är Hannah, som bor i ett hus nära skolan. Det var Hannah som tog hand om Taylor efter att mamman lämnat henne. Men en dag är Hannah också försvunnen. Varför är hon borta? Har det något med Taylors historia att göra? Det står allt mer klart att för att veta vad som hänt måste Taylor börja forska i sitt förflutna.

Det här är en riktigt bra, och riktigt spännande historia för den där vaga målgruppen "unga vuxna" (ju mer böcker jag läser i kategorin, desto mer tycker jag det står klart att "unga vuxna" kan vara vem som helst. Från elvaåringar till 70-åringar.) När jag väl tagit mig igenom den första segheten (internatskoleintriger som - märkligt nog med tanke på min internatfaiblesse - inte engagerar mig alls) så är jag fast. Och även om det inte är precis jättesvårt att lista ut hur saker och ting hänger samman gör Marchettas språk, personskildringar och förmåga att gestalta händelseförlopp, känslor och stämningar att jag girigt suger i mig historien. Rekommenderas varmt till alla. Från elva till 70.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

3 kommentarer:

  1. Såg den i bokhandeln häromdagen och blev inttresserad. Nu vill jag definitivt läsa den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara gör't! Det är den värd. och snygg är den också.

      Radera
    2. Ja, det var omslaget som drog mig till sig (som en mal till ett ljus) :P

      Radera