Jag har ju redan skrivit ett och annat inlägg om Samantha Ellis utmärkta "Mina hjältinnor : Eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket". Ni vet alla således att jag tycker att det är en utmärkt bok. Bara idén med att lyfta fram sina litterära hjältinnor så enkelt genialisk.
Det är fantastiskt att få återse så många av sina favoritböcker, speglade genom en annan människas kärleksfulla läsning. Dessutom är "Mina hjältinnor" skriven på en sådan otroligt trevlig, inkluderande prosa så att läsningen känns som att sitta med bästa vännen vid köksbordet en sådan där sen kväll när man aldrig vill gå och lägga sig. Scarlett eller Melanie? Cathy eller Jane? Klart man inte kan sova när man har sådana viktiga frågeställningar att avhandla.
Men boken är också mycket mer än bara en hyllning till de klassiska (och mindre klassiska) romanhjältinnorna. Det är också en biografi, eller en utvecklingsroman, där vi får följa författarens väg från barndom till vuxenliv. Som sagt: enkelt, genialt - och något av en feministisk välgärning (vi behöver se de där hjältinnorna, verkligen se dem). Och sist men inte minst – boken visar hur livsviktig läsningen är. Utan mina böcker, vem hade jag varit?
Flera av bokens hjältinnor är också mina: Cathy, Jane, Scarlett, gänget från Lace, Anne och Emily, Lizzie, Franny, Lucy Honeychurch... men hade jag skrivit boken hade också Lucy Pevensie, Rusty ("Hemlängtan") och Ayla fått ta plats bland de ovan uppräknade. Samt några som Ellis av förklarliga skäl kanske inte stiftat bekantskap med: Kulla-Gulla, Berta (Maria Gripes Skuggserie), Barbro (Barbro Lindgrens Hemligtserie) och Inger Edelfeldts Kim ("Juliane och jag") och Torun ("Missne och Robin").
Behöver jag säga att jag är extra peppad på sommarens omläsning av "Borta med vinden" nu? Nej, tänkte väl det.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Hahaha! Dina entusiastiska inlägg om denna bok gör att jag helt enkelt måste läsa den!
SvaraRaderaKul! Så värt ju :)
Radera