Jag brukade säga att jag skulle skriva en bok med titeln: Vid 40 blev jag osynlig. Men det hände inte vid fyrtio och jag fortsatta att skriva andra böcker. Det hände inte vid femtio heller men sen, vid sextio började jag få känslan av att omgivningen suddade ut mig i kanterna. Jag blev sakta mer och mer osynlig.
Det förvånade mig så. Jag var ju precis samma människa inuti, möjligen lite skrynkligare utanpå. Men det påverkade inte min hjärna och mina känslor. Inte mitt bultande hjärta, min nyfikna hjärna.
Lite åldersnojig har jag alltid varit. Jag har ju märkt av åldersdiskrimineringen i samhället även om jag inte förrän på senare tid mer tydligt känt av den. Men det är klart att man inte tycker det är roligt att vackert i vårt samhälle definieras som ungt. Att allt som har med gammalt att göra beskrivs som fulare, tristare, varför är det så? Det finns samhällen som ser på annat sätt på ålderdom, något att vörda. Något förknippat med vishet.
Ska jag vara riktigt ärlig har jag de senaste femton åren firat min 44-årsdag varje år på födelsedagen. Ve den som frågade om min ålder. Jag fyller 44, sa jag glatt. Och skojade om att det år jag gjorde det på riktigt var ett rejält hemskt år och att jag bestämt att jag skulle ha glada 44-årsdagar resten av livet.
Men nu är det dags att komma ut ur åldersgarderoben. Att erkänna att jag är född 1944.
Min bok som utkommer i maj har hjälpt mig. Om ni inte börjar leva gör jag slut, heter den. Den skildrar fyra kvinnor 60+ på väg att ge upp. De har tappat sina drömmar och ser inte framåt. Jag skrev den för att jag själv kände mig klämd mellan generationer. Vännerna i fyrtioårsåldern som bara suckade om att de ville gå i pension för att ha tid att förverkliga sina drömmar. Vänner i pensionsålderns som frågade vart drömmarna tog vägen och vad de nu levde för.
Allt eftersom jag skrev boken som skulle bli en glad skröna om att våga leva livet fullt ut i alla åldrar märkte jag att det fanns en egen allvarligare underton. De fyra kvinnornas livsöden låg nära mig, kanske finns lite av mig i både Garbo, Ingalill, Anita och Pamela.
Kanske finns lite av dig?
Det jag vill med min bok - utom att förstås roa och skänka bra läsning - är att uppvigla lite. Att uppmuntra också att ta tag i livet var du än befinner dig i ålderstrappan. Drömmar är viktiga.
Eva Swedenmark är journalist och författare till ett trettiotal böcker i olika genrer. Eva Swedenmark kommer ursprungligen från Sundsvall men bor nu i Stockholm. Hon har tre barn och tre barnbarn. Som ung har hon bott i Frankrike, men nu tillbringar hon somrarna i sin skrivstuga i Stockholms skärgård. Hon älskar att resa och Vietnam är favoritlandet framför andra.
Nyfikna på Ewa Swedenmarks nya bok? Snart har ni chansen att vinna ett signerat exempla. Håll utkik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar