Nu kommer den där tiden på året när läsningen som genom en naturlag brukar bli mer "lättsmält". Kanske är det helt enkelt skönare att bläddra sig igenom en dussindeckare, en urban fantasy eller en humoristisk relationsroman när solen skiner. Tyngden och svärtan passar bäst på vintern, även om det rimligtvis borde vara tvärt om. Trivsam tröst på vintern och tunga ryska tegelstenar som förankring i den ljusa sommarvärmen. Men så funkar det alltså inte. Och så praktiskt då att jag har ett helt säsongsrätt boktips i bakfickan.
Mary Kubica skriver i det övre mellanskiktet av den den numera väletablerade genren domestic noir. Hennes romaner är inga Nobelpriskandidater (i sammanhanget kan ni läsa: Tana French), men de hör heller inte till de där förutsägbara och ganska illa skrivna kriminalromanerna som det går tretton på dussinet av. Hennes förra bok The good girl (recension här) var en mörk och intrikat kidnappningshistoria som i stilen påminde inte så lite om en tidig Dennis Lehane (detta är en komplimang som ni förstår). Nyss utkomna Pretty baby (eller Pretty baby – Hur långt är du beredd att gå? som den lätt töntiga svenska titeln lyder) är rör sig i samma marker. Familjehemligheter. Övergrepp. Ond bråd död.
I centrum står en hemlös tonårsmamma och en godhjärtad hemmafru. Familjen Wood verkar på ytan ha allt. Heidi och Chris bor tillsammans med sin tolvåriga dotter i en tjusig våning i Chicago. Men en dag när Heidi är på väg till jobbet stöter hon på den hemlösa tonårsmamman Willow. Och trots att hon fortsätter till arbetet utan att ta kontakt kan hon inte släppa tanken på flickan och hennes lilla baby. Hon söker upp Willow och erbjuder henne att följa med hem.
Väl hemma skapar Heidis goda gärning minst sagt dålig stämning. Chris påpekar det uppenbara – att de inte vet någonting alls om Willow och var hon kommer ifrån. Den prepubertala dottern blir avig och svartsjuk. Men Heidi som alltid har ömmat för dem som har det svårt, och kan inte förmå sig att slänga ut flickan och barnet. Vana läsare av genren förstår snart att Willows förflutna kommer att spela stor roll, och frågan är också hur osjälvisk Heidis handling egentligen är.
Precis som i Kubicas förra bok berättas Pretty baby ur flera perspektiv; Heidis, Chris och Willows. Willows berättelse har ett tydligt drag av "efter" vilket gör att vi tidigt förstår att historien knappast kommer att sluta lyckligt. Men på vilket sätt, och framför allt varför, lyckas jag faktiskt inte lista ut förrän alldeles i slutet, vilket är tillfredsställande. (Det är kul att känna sig smart, men roligare att bli överraskad.) Som jag minns det var det samma sak med The good girl, att den för genren obligatoriska twisten var verkligen just en twist. Storyn i sig är också bra och det gör att jag förlåter en del lite trubbiga och könsstereotypt muggiga passager vad gäller Heidis och Chris berättelser. Porträttet av Willow är däremot klockrent.
Kort sagt är det här fullgod bruks-noir. För full pott skulle romanen behöva lite vassare karaktärer i allmänhet och fräschare kvinnoporträtt i synnerhet, men den prickar in de för årstiden väsentliga egenskaperna, lättsläst, svårsläppbar och spännande. Den perfekta sommarboken!
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar