Liiite roligt blir det ju när två så inbördes olika romaner (tror jag, har bara läst den ena, så vad vet jag egentligen, men "en hejdlöst rolig verklighetsflykt" som Norra Skåne blurbar på Fakirens framsida är kanske inte orden man skulle använda för att beskriva "Stora makter...") inte bara råkar formges så likartat utan sedan också hamna bredvid varandra i pockethyllan.
På det stora hela är jag lite tveksam till formgivningen av Rachmans bok. Inte för att den inte är snygg, men för att jag mer får känslan av tegelvägg än antikvariat. Lite Safran Foer-vibb får jag också, och den kopplingen är väl inte helt fel att göra egentligen. Men det är svårsålt, har jag märkt. Jag får tjata in den. Tegelväggen ställer sig på något sätt i vägen.
Frågan är om de engelska utgåvorna är bättre. Den ena känns nästan lite Rebecca Wells (Ya-Ya flickorna), betydligt mer lättsåld, men till rätt målgrupp? Tveksamt. Den andra gillar jag. Hela Toolys kaotiska existens i en enda bild. Vinnaren är korad.
Borde jag förresten läsa Fantastiska Fakiren? Den känns lite mycket Hundraåring och det är ju som ni vet inte riktigt min grej. Vad säger ni?
Här har jag skrivit om "Stora makters uppgång och fall". Den gillade jag i alla fall. Mycket.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar