Vi lever i en tid där bilden har blivit navet i vår vardag. Bilden bekräftar oss och bygger upp våra personliga varumärken. Instagram och fotobloggandet är vår tids dagböcker, och kameran har blivit var mans snuttefilt.
Inför arbetet med Fotografen hade jag en enkel grundidé som med denna visuella värld som scen utforskar bildernas baksida. Inspirationen fick jag genom min barndomsvän som gjort sig ett namn som fotograf bland Paris skådespelare och estradörer. Hennes talang har inget med avancerad teknik att göra. I stället har hon förmågan att få människor att öppna sig och i rätt ögonblick vara där med linsen och fånga ett själens ögonkast. Jag såg en fotograf framför mig i ett hus och till det huset skulle kvinnor komma och gå. De skulle bli fotograferade och detta skulle förvandla varje enskild människa på något sätt. En metamorfos som skulle vara resultat av att bli sedd och bekräftad. Det var en mycket yvig och konturlös idé och hade egentligen varken riktning eller djup. Visst är det spännande med kvinnor som lyfter på förlåten, men det skulle inte räcka givetvis.
Så föddes Vanja. Hon fick sin barndom och en dålig relation med sin mamma. Hon fick ett köksbord och upptäckten av camera obscura. Hon fick ett trassligt och omfångsrikt kärleksliv. Hjärtana hittade jag hemma hos en väninna och de blev motorn genom berättelsen. Jag roade mig med att använda fruntimmersveckans alla namn till karaktärerna, vilket tvingade mig att begränsa rollistan. Berättelsen växte därefter långsamt men metodiskt fram under tio månader. Det var en mycket fascinerande resa att göra och intressant att se hur berättelsen levde sitt eget liv, byggde sig själv. Hur allt hängde ihop förstod jag inte förrän Vanja berättade det för mig under de allra sista veckorna.
Fotografen Vanja är en sökande och rastlös kvinna som alltid lämnat och gått sin egen väg. Med kameran över axeln utforskar och väcker hon kvinnor och deras slumrande längtan efter sig själva. Vanja ger dem plats, hon ser dem, bekräftar dem. Och det är när kvinnorna blir sedda som saker och ting händer framför kameran. Under denna sommar som berättelsen utspelar sig, genomgår Vanja en inre resa när hon konfronteras med minnena som väcks till liv under barndomshemmets köksbord. Hon kastas mellan begrepp som lek, illusion och verklighet. Kameran är hennes redskap men också hennes fiende. För vad händer när linsen vänds mot henne själv?
Fotografen vill uppmana oss att vända linsen mot oss själva, att söka rätt på vår inre kompass och våra egna behov, och att våga lita på det vi hittar. Men Fotografen handlar också om sökandet efter bekräftelse, om sårbarheten och längtan efter värme. Att det aldrig är försent att göra omstart.
EVA RYDINGER är född 1967 i Ängelholm. Sedan tjugo år tillbaka bor hon med sin familj i Stockholm där hon arbetar som copywriter. Hon återvänder ofta och gärna till Bjärebygden, tångdoft och nyponros. Det är också här som debutromanen Fotografen utspelar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar