torsdag 9 maj 2013

Gästbloggaren: Susanne Boll


Alla historier har sitt ursprung. Mina har det alltid i mig själv. En erfarenhet, en rädsla, en dröm eller bara en bild.

Ursprunget till Det enda rätta finns i en knöl på min hals. En knöl som snart skulle försvinna. Det gjorde den inte.

När proverna togs bröt jag samman. Dödsångesten flåsade mig i nacken. Var det slut nu? Skulle jag inte längre få vara kvar?

Jag tröstades av en fantastisk läkare och hans sköterska och när provresultatet till sist visade att knölen inte var malign – blev jag oerhört lättad.

Såklart.

Först.

Sedan slog mig tanken. Den som normalt funtade människor förmodigen inte får: Tänk om läkaren inte vill tala om att jag är sjuk. Han såg hur knäckt jag var och kanske vill skona mig från vetskapen om att jag är döende!

Där föddes en av huvudkaraktärerna i Det enda rätta, läkaren Helmi Laine. Och inne i mitt huvud snurrade tankarna som skulle komma att bli ord. Vad skulle kunna få en människa, en läkare, att göra så? Hur resonerar hon? Varför? Och inte minst, vad skulle det få för konsekvenser?

Jag har alltid haft ett stort intresse för hur vi funkar, vi människor, och för de livsval vi gör. Det, kombinerat med en livlig fantasi – gärna i form av katastroftankar – och sedan barnsben en stor kärlek till språket, utgör en tacksam grund för det historieberättande jag ägnar mig åt.

I botten är jag legitimerad psykolog. Och journalist.

Vägen till att ge ut den här boken har varit lång och slingrig. Den passerade barn på habilitering och skola, den tog en sväng in i rekryteringsbranschen för att vid ett vägskäl leda till och passera Utbildningsradion.

Två gånger har jag helt stannat. Två gånger har jag fött barn. Och efter sista dottern födde jag min första mer litterära bebis – spänningsromanen Morgongåvan.

Och på den vägen är det.

Som författare vill jag skriva om de trasiga människor som gör de okloka valen – de som inte gör det enda rätta – på ett sätt så man förstår och kanske till och med känner för dem. Min förhoppning är att jag gör det på ett spännande sätt och bjuder på ordentlig läsunderhållning.

Det enda rätta handlar om hur tre kvinnors liv kantrar. Fullständigt.

De tre huvudkaraktärerna, läkaren Helmi, psykologen Maria och förskolläraren Isabelle, har sina orsaker till att göra det som kanske är förkastligt i våra ögon, men det enda rätta i deras. De befinner sig i olika faser i livet, har med sig olika typer av bagage och hanterar vad de är med om på sätt som är långt ifrån vad etik och moral har att påbjuda.

Och sådär kan det ju faktiskt bli. När livet skakas om och ställs på ända agerar man kanske inte alltid så rationellt och förväntat. Kanske handlar det om otrohet. Kanske om en lögn som får konsekvenser. Eller så undanhåller vi helt enkelt sanningen.

Två andra viktiga ingredienser i Det enda rätta är kärlek och sex.

De tre kvinnorna är i hög grad sexuella varelser. Boken handlar om kärleksfullt sex och missbruk av detsamma. Ibland vänds de traditionella könsrollerna upp och ned och den lesbiska kärleken spelar en viss roll.

Men kanske framför allt handlar Det enda rätta om kärlek. Till barnen, som har en central roll i berättelsen. Det handlar om ungdomskärleken, den där första, största. Den som alltid lever kvar. Och så handlar det om den mogna, vuxna kärleken. Den som överlever vardagen.

I dagarna landar Det enda rätta på landets bokdiskar. Jag håller andan och nyper mig i armen. Hoppas att jag har lyckats förmedla det jag vill och att människor berörs av de karaktärer som så länge bott i mitt huvud.

Somliga bor förresten kvar. För när jag lyckas ta mig ner på jorden emellanåt, så skriver jag på uppföljaren. Den som handlar om att få en andra chans.

Susanne Boll är född 1972 i Motala. Hon är Leg. psykolog och journalist men har sadlat om till författare. Susanne bor i Stockholm med man och två barn. Hon har tidigare gett ut Morgongåvan på Hoi förlag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar