Gånglåt

"Den kända sångerskan och låtskrivaren Sonia "Salida" Sallström åker till sin gamla släktgård i Gärningsberg i Jämtland för att skriva sin självbiografi. På gården väntar Gun-Britt, Sonias syster, som driver servering och loppis och tycker att hela världen borde skärpa sig. Inte minst Sonia. Där finns också Jenny, Gun-Britts dotter, som lovat hjälpa sin moster med boken men som hela tiden sneglar oroligt mot stugan uppe vid berget. Dessutom finns det björn på trakten, som gräver i gårdagens sopor. Det blir en sommar av lust och olust, i takt och otakt till tidens egen gånglåt."

Elin Olofssons tredje roman, efter Då tänker jag på Sigrid och Till flickorna i sjön, är hennes starkaste hittills. Det är en roman rakt upp och ner, utan krusiduller, om kärlek, syskonsämja/strid, familj och landsbygd.

Det är en finstämd slice of life-historia där - miljöskildringar och biroller i all ära - de tre starka kvinnoporträtten, den åldrande divan Sonia/Salida, den bittra "systern-som-blev-kvar" Gun-Britt och hennes dotter Jenny, är vad som verkligen lyfter romanen från mängden.

Kanske kan man kalla det en "kvinnoroman", d.v.s. en massa prat om känslor och relationer, total brist på seriemördande datahackers med autismspektrum samt rosaaktigt omslag med kvinna i klänning.
Men, trots alla mina Y-kromosomer, så fångas jag av historien. Grips av den.
Sitter till och med och försöker lista ut melodierna till Salidas sångtexter som inleder varje kapitel.
Det måste väl vara ett bra betyg?

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd