måndag 1 februari 2016

Otäckt så det förslår, men varför så många ord?


"Först sattes träd i brand. Sedan öppnades portarna till helvetet.
Lukas försvinner några dagar innan han ska ta studenten. Tre veckor senare hittas han medvetslös med stora skador. Ingen förstår vad som hänt honom. Inte ens han själv. Det enda han och alla andra vet är att ytterligare två personer försvunnit på samma sätt. Men Lukas är den enda som har kommit tillbaka.
Tio år senare återvänder han till sitt föräldrahem, plågad av ovissheten om vem som en gång förstörde hans liv. På andra sidan gatan bor en man som aldrig förlikat sig med att han inte fick veta vad som hände hans dotter Fanny. Och som tror att Lukas har svaret.
Samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården. Här ska de börja sitt nya liv. Men huset väcker stark oro hos Anna. När hon senare hittar ett järnkors nedgrävt i trädgården förstår hon att det finns någon som vill dem illa. Riktigt illa. Anna försöker vettskrämd rädda både sig själv och David. Men är det redan för sent?"



Jag läser som ni vet inte särskilt många svenska deckarförfattare. Men alla gillar ju Kristina Ohlsson och när hon nu släpper en bok i en genre jag gillar, och vi dessutom får ett läsex av till jobbet (tack Piratförlaget!), tänker jag att det är dags.

Det första som slår mig är att hon använder så himla många ord. Brukar hon skriva så? Det tar ett tag att hitta in i stilen när min inre redaktör hela tiden knackar med pennan i skrivbordet och utropar "Det där har du redan sagt!". Men historien är tillräckligt spännande för att jag ska fortsätta, och efter ett tag vänjer jag mig.

För kusligt är det. Så kusligt att jag med bultande hjärta får lägga ifrån mig boken när jag läser den ensam hemma på kvällen (den stora, mörka skogen utanför...).

Inget för lättskrämda alltså. Och inget för litteratursnobben. Men vill man ha en stunds skrämmande underhållning (och något förhöjd puls) är det perfekt.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar