Temaläsning

Triss i kulturmanskritik.

På förekommen anledning ser min läsplanering det närmaste ut enligt ovan. Tre böcker om kvinnor som lever med hyllade kulturmän (ja, begreppet börjar redan kännas trött, eller är det bara jag?). Började med Meg Wolitzers Hustrun just för att det varit minst rabalder om den, och för att rabalder för det mesta får mig så trött och inte alls nyfiken. Efter kanske en tredjedel känner jag djup tacksamhet över en ny litterär bekantskap. Parallellyssnar på hennes senaste roman The Interestings som jag fullkomligt älskar. Men mer om den vid senare tillfälle.

De andra två, en klassiker och en (om vi ska tro författarinnan själv) framtida klassiker, står på tur. Hade det inte varit för att jag läst Tikkanens bok som tonåring och blivit så i grunden skakad (minns fortfarande delar av läsningen, framför allt den ambivalenta känslan av kärlek, hat, som en nästan fysisk upplevelse) hade jag nog hoppat över Witt-Brattströms bok. Men nu är nyfikenheten väckt. Inte så mycket på grund av skvalleraspekten (okej, lite på grund av den, men egentligen vill jag inte läsa så – och jag vet att det kommer att vara oundvikligt) som att jag måste se hur utfallet blir i en roman som lånat lånat både namn, tematik och (som jag förstår det) form av Tikkanens mästerverk. Kommer Århundradets kärlekskrig att nå samma höjder? Den som läser får se.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro