Jag har ju som ni vet drabbats av en släng av sensommarblues. Men vem botar den bättre än Werner Aspenström? Här är fem anledningar till att han måste läsas:
1. Den konsumtionskritiska dikten "Sardinen på tunnelbanan", som avslutas med raden "Sardinen vill att burken öppnas emot havet.". Smaka på det. Låt det sjunka in. Öppnas emot havet.
2. Han har myntat uttrycket "gråtpelaren" ("Hur högt når gråtpelaren i dig? Till naveln? Brösten? Strupen?" ur "Regnar gör det alltid"). Hur känns det när gråten kommer? Visst är det så? Som en pelare som stiger.
3. I samma dikt liknar han sig själv vid en våt terrier.
4. Det förment enkla. Hur han gång på gång låter vardagen öppna upp sig mot det eviga och det allmänmänskliga. Utan att vara det minsta svårbegripligt.
5. Sist men inte minst. Han var en kattman. Man måste älska en man som älskar katter.
Så känner du som jag att den annalkande hösten sliter på sinnet, att gråtpelaren stiger. Trösta dig med Aspenström. Bättre finns inte.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar