För en dryg vecka sedan stod jag i publiken och dansade och grät glädjetårar när The Julie Ruins spelade på Way Out West. Kathleen Hanna, en gång frontfigur och Riot Grrl-pionjär i Bikini Kill, var tillbaka på scenen efter en lång sjukdomstid. Det var tretton år sedan jag såg henne sist, då med Le Tigre, och den där mixen av pepp och vrede och revolution och glädje som bor i hennes musik fick äntligen strömma tillbaka in i mig.
Jag tänker på den stunden när jag nu ska skriva om Caitlin Morans "How to build a girl" som jag har lyssnat på i sommar. Johanna Morrigan är en ganska hopplös 14-årig arbetarklasstjej som lever sitt liv genom böcker. Hon är kär i Gilbert Blythe ur "Anne på Grönkulla" och hennes största nöje vid sidan av läsningen är att onanera. Efter ett katastrofalt framträdande i lokal-tv (hon har vunnit en dikttävling) inser Johanna att hon måste byta skepnad. I samma veva upptäcker hon musiken, börjar lyssna på John Peel på radio och faller handlöst för den indiestorm som härjade under sent 80- och tidigt 90-tal. Genom musiken kan hon transformeras. Hon skaffar sig alter egot Dolly Wilde, en svartsminkad, snabbkäftad femme fatale som fjärrlånar skivor på biblioteket (familjen är stor och fattig, väldigt fattig).
Jag tror att det är vad jag tycker allra mest om med den här boken. Att Moran visar oss musikens kraft. Dess potential att stärka oss och lyfta oss och fylla oss med lust.
Men det är långt ifrån bokens enda förtjänst. "How to build a girl" är också fantastiskt, nördigt rolig på ett sätt som vanligtvis är förbehållet manliga författare eller huvudpersoner (jag tänker på namn som Nick Hornby, David Nicholls, Erlend Loe, Jonathan Tropper. Eller för den delen Adrian Mole, även om hans upphovs"man" faktiskt är kvinna). Samtidigt är det en vredgad klasskildring och en rasande fin coming-of-age-roman, inte sällan lika sorglig som den i nästa sekund är skratta högt-rolig. Och en stor eloge för sexskildringarna! Det är inte ofta man får läsa om hur det är att vara ung kvinna och längta efter och ha sex. Tack för det!
Jag var ju som trogna läsare vet inte så förtjust i den feministiska handboken "Konsten att vara kvinna". Men i "How to build a girl" har Moran tagit de bitar hon lyckades bäst med i föregångaren (iakttagelseförmågan, humorn, värmen och kvickheten) och förfinat dem till genialisk, och galet rolig, uppväxtskildringskonst. Jag utropar som jag brukar när jag snubblat över något riktigt, riktigt bra: Läs den alla! Ni blir inte besvikna.
Avslutningsvis måste ni lyssna (och titta på!) på den här fantastiska dängan. Here's lookin' at you, Kathleen och Caitlin!
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Jag tänker på den stunden när jag nu ska skriva om Caitlin Morans "How to build a girl" som jag har lyssnat på i sommar. Johanna Morrigan är en ganska hopplös 14-årig arbetarklasstjej som lever sitt liv genom böcker. Hon är kär i Gilbert Blythe ur "Anne på Grönkulla" och hennes största nöje vid sidan av läsningen är att onanera. Efter ett katastrofalt framträdande i lokal-tv (hon har vunnit en dikttävling) inser Johanna att hon måste byta skepnad. I samma veva upptäcker hon musiken, börjar lyssna på John Peel på radio och faller handlöst för den indiestorm som härjade under sent 80- och tidigt 90-tal. Genom musiken kan hon transformeras. Hon skaffar sig alter egot Dolly Wilde, en svartsminkad, snabbkäftad femme fatale som fjärrlånar skivor på biblioteket (familjen är stor och fattig, väldigt fattig).
Jag tror att det är vad jag tycker allra mest om med den här boken. Att Moran visar oss musikens kraft. Dess potential att stärka oss och lyfta oss och fylla oss med lust.
Men det är långt ifrån bokens enda förtjänst. "How to build a girl" är också fantastiskt, nördigt rolig på ett sätt som vanligtvis är förbehållet manliga författare eller huvudpersoner (jag tänker på namn som Nick Hornby, David Nicholls, Erlend Loe, Jonathan Tropper. Eller för den delen Adrian Mole, även om hans upphovs"man" faktiskt är kvinna). Samtidigt är det en vredgad klasskildring och en rasande fin coming-of-age-roman, inte sällan lika sorglig som den i nästa sekund är skratta högt-rolig. Och en stor eloge för sexskildringarna! Det är inte ofta man får läsa om hur det är att vara ung kvinna och längta efter och ha sex. Tack för det!
Jag var ju som trogna läsare vet inte så förtjust i den feministiska handboken "Konsten att vara kvinna". Men i "How to build a girl" har Moran tagit de bitar hon lyckades bäst med i föregångaren (iakttagelseförmågan, humorn, värmen och kvickheten) och förfinat dem till genialisk, och galet rolig, uppväxtskildringskonst. Jag utropar som jag brukar när jag snubblat över något riktigt, riktigt bra: Läs den alla! Ni blir inte besvikna.
Avslutningsvis måste ni lyssna (och titta på!) på den här fantastiska dängan. Here's lookin' at you, Kathleen och Caitlin!
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar