Så var det då dags för årets, om inte årtiondets mest hajpade boksläpp.
David Lagercrantz fortsättning på Stieg Larssons Millienumsvit.
Jag tänkte, kanske för ovanlighetens skull, inte ännu en gång gräva ner mig i turerna kring Stiegs arv, om det är rätt eller fel att fortsätta serien, eller hur skogstokigt paranoida förlaget har betett sig mot media. Istället tänkte jag fokusera på boken och dess meriter.
”Tidskriften Millennium har fått nya ägare. Elaka tungor hävdar att tiden har sprungit ifrån Mikael Blomkvist och han funderar på om han borde göra något annat.
Lisbeth Salander är rastlös. Hon medverkar i en hackerattack till synes utan någon särskild anledning. Hon tar risker hon vanligtvis är noga med att undvika. Det är inte likt henne.
En sen natt ringer professor Frans Balder, en ledande auktoritet inom AI-forskning, till Blomkvist. Balder säger sig sitta på världsavgörande information om amerikanska underrättelsetjänsten. Han har dessutom haft kontakt med en ung kvinnlig superhacker, som bär vissa likheter med en person Blomkvist känner väl.
Mikael Blomkvist börjar hoppas på det scoop som både han och Millennium behöver. Lisbeth Salander har som vanligt sin alldeles egen agenda. I Det som inte dödar oss fortsätter berättelsen. Det har blivit dags för deras vägar att korsas. Ännu en gång.”
De, flesta i alla fall, som läste originaltrilogin kommer inte att bli besvikna på denna uppföljare.
Det är in i helskotta spännande!
Det bär mig emot att använda ordet ”rafflande”, men det beskriver boken väldigt väl.
Jag snodde med mig ett ex hem från butiken igår och har inte kunnat lägga ner den. Läste ut den i morse medan 11-åringen åt frukost framför Disney Channel. Ett satans bra driv är det.
Mycket är sig likt, många bekanta ansikten är tillbaka. De nya är överlag lyckade tillskott.
Mikael Blomkvist får inte ligga lika mycket som i de tidigare delarna. Skönt för honom, det verkade jobbigt att behöva hoppa i säng med 87 % av de kvinnliga karaktärerna.
Lisbeth är kanske lite mer neurotisk än förr, men får samtidigt fler ”action-scener” än i tidigare böcker. Kick Ass Goth!
Larssons avsky för de högerextrema och de främlingsfientliga gör sig påmind, första jabben mot SD kommer redan på sidan 20, men det temat är inte i fokus i berättelsen den här gången. Salanders hat mot ”män som hatar kvinnor” är fortfarande intakt dock, och välrepresenterat i handlingen.
Boken kanske starkaste och mest gripandebitar är de om den åttaårige autistiske pojken Augustus. De ger boken en välbehövd dramatisk tyngd, och gör att man kan se lite mer förlåtande på de mer ”Bond-skurkiga” och överdrivna svängarna.
Överlag är texten lite mer polerad, och mindre obehaglig, än sina föregångare.
Lagercrantz känns ändå som ett bra val av förlaget och familjen. Hans röst påminner mycket om Stiegs, vilket gör att det inte känns udda att läsa vidare om Salander & Co (Själv föreslog jag att Roslund & Hellström hade kunnat vara värdiga franchise-arvtagare till Stieg redan för flera år sedan).
Man kan inte låta bli att tänka sig andra författare ta sig an rollen.
Björn Ranelid: ”Lisbeth klickade mjukt på skärmen Du via rrroutern Jag i crrrackerprogrrrramet Vi…”
Jens Lapidus: ”Jävla fuckface, tänkte Micke Blomkvist. Jalla, jag ska fan kn-lla hans morsha!!!”
Man märker att Lagercrantz verkligen pluggat på när det gäller Hacker-världen. Det kastas ut AI-termer och tekniska påståenden jag förstår näst intill inget av. Men det gör inget. Man behöver inte förstå jargongen, de matematiska formlerna eller vetenskapen bakom svarta hål för att greppa intrigen. Det är bara att låta sig sugas med.
Är det en perfekt bladvändare?
Nej, det finns skavanker och utsvävningar som borde ha redigerats bort. Lagercrantz vill briljera lite väl mycket med all research han gjort bitvis. Kill your d@rlings liksom.
Jag vet inte heller om ni såg den spanska inkvisitionen-intervju som David utsattes för i gårdagens Aktuellt (”För visst är det väl så att Du kommer tjäna PENGAR på det här David!?! Visst är det så?!!").
På frågan ”Vad händer nu? Blir det fler böcker?” var författaren mer än lovligt undflyende .. ”Näeeh, jag vet inte .. vi får se vad vart vägen tar oss … he he he” typ.
I call bullshit on that Mr. Lagercrantz! :-)
1000 spänn på att det redan finns ett manus till bok 5, färdigt till 75 % eller så.
Jag ser fram mot att plöja den också!
Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar