Bland änglar och demoner

Jag har känt mig lite vilse i min urban fantasy sedan Charlaine Harris avslutade serien om Sookie Stackhouse. Inte för att serien visade några större kvaliteter efter bok, låt säga... fem. Men jag kunde ändå lita på att någon gång om året dök en ny Sookie-bok upp, som jag kunde sluka som en påse chokladfudge. Hetsigt, och med en fadd eftersmak av att kanske ha kastat bort lästid som kunde ha ägnats åt stor litteratur. Dock inte utan att vara fullt nöjd medan läsning pågick.

Lite oengagerat har jag provat Becca Fitzpatricks Fallen ängel (inget för mig), Kami Garcias och Margaret Stohls Beautiful creatures (ni vet vad jag tyckte om den) och nämnda Charlaine Harris andra serie (av flera) om Harper Connelly (ni vet hon som blev träffad av blixten som femtonåring och sedan har kontakt med de döda). Och Charlaine levererade visserligen, men gav inte akut mersmak.

Så fick jag tipset om Mortal Instruments-serien. Jag borde kanske ha fattat själv. Den säljer ju inte direkt dåligt. Men efter Beautiful Creatures-besvikelsen, har jag varit lite osäker på min fingertoppskänsla. Dessutom är genren fortfarande lite av främmande mark. Det som kan bli helt fantastiskt kan lika gärna bli – rätt löjligt.

Och första boken i serien, på svensk ljudbok heter den Stad av skuggor, har lite av båda. Det handlar om Clary, en till synes helt vanlig tonårstjej som av en slump snubblar in i en värld av varulvar, vampyrer, halvänglar och demoner. Framför allt snubblar hon över Jace, en skitsnygg skuggjägare vars livsuppgift det är att skydda världen från demonerna. Det visar sig att Clary nog ändå hör hemma i hans värld. Bra mycket mer än vad hon någonsin kunde ana. För strax efter deras möte vänds hela hennes värld upp och ned.

Clary dras in i en kamp, där upprorsmakaren Valentine (en makthungrig skuggjägare som alla trodde var död) jagar efter de dödligas bägare. Ett kraftföremål som kan förvandla människor till skuggjägare. Bägaren är försvunnen sedan länge, och det gäller för Clary och hennes vänner att hitta den först. Mer vill jag faktiskt inte avslöja om handlingen här, men boken innehåller såklart den vanliga mixen av hemligheter ur det förflutna,  kamp mellan ont och gott, vänskap som sätts på prov, och omöjlig, trååånande kärlek.

Cassandra Clare fått till det där trånet på ett sätt som Beautiful creatures-författarna bara kan drömma om. Helt i linje med Edwards marmorbringa. Dessutom har hon spunnit ihop en grundstory som helt säkert kan hålla ett par böcker till. Men boken innehåller också alldeles för många utvikningar och transportsträckor. Och det grepp som författaren använder, att låta dialogen förklara stora delar av handlingen och bakgrundshistorien funkar helt enkelt inte. Jag blir bara skitirriterad på att Clary fattar så trögt och att karaktärerna tar sig tid att snacka en massa strunt i uppenbarligen livsfarliga situationer.

Så var det det där med uppläsaren... måste hon låta förvånad för varje nytt ord hon läser? Nej, det gör inte att det blir spännande. Det gör att man blir galen!

Ändå, jag lyssnar på varje ledig stund. Hur ska det gå, hur ska det gå, hur ska det gå! Så ja, Mortal instruments kan nog bli min nya guilty pleasure. Jag är inte helt övertygad om seriens kvaliteter. Men jag är onekligen fast. Har redan börjat lyssna på bok två.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro