Det är inte varje morgon man får tillbringa med en favoritförfattare. Desto gladare var jag på gårdagens författarfrukost med Kristian Lundberg, arrangerad av en bokhandlarvän.
Det är heller inte varje morgon man får höra någon prata om ett samhälle utan ideologisk förankring, där vi gått från att vara människor till funktioner, om språket avhumanisering, marknaden som gud och solidariteten som ett tjänstemannauppdrag.
Kristian Lundberg är så arg, och så klar i tanken. Kombinationen är fantastisk. Det är mina egna frustrerade frukostbordstankar, men färdigtänkta och formulerade av en bra mycket skarpare hjärna. Dessutom satta på pränt, så att de kan spela roll för fler än de närmast sörjande.
Har ni förresten fortfarande inte läst Yarden? Jamen så bara ta och gör det! Så alldeles makalöst bra. Att läsa den är som att bli vänd ut och in. Borde vara obligatorisk läsning inför myndighetsdagen.
Bland annat så här skrev jag om just nämnda när det begav sig: Genom den personliga erfarenheten visar Lundberg också, tydligare än något arbetsplatsreportage, att klassamhället är i högsta grad en realitet. Boken är liten till formatet, men växer sig så otroligt mycket större än sitt sidantal.
I nya boken Det här är inte mitt land, lämnar författaren fiktionen för det personligt hållna reportaget. Han säger att han vill kunna ställas till svars för det han skriver den här gången. Inte låta fiktionen fungera som ett filter. Behöver jag säga hur mycket jag ser fram emot att läsa? Nej, tänkte väl det.
 |
| Min nya dyrgrip. Och så lite shelfie på det i sann nutidsanda. |
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar