fredag 28 januari 2011
Ruggig historia i universitetsmiljö
Det blev aldrig av att jag läste Amanda Hellbergs ”Styggelsen” när den kom ut för ett par år sedan. Det ångrar jag nu när jag läser hennes andra roman. Inte för att ”Döden på en blek häst” inte kan läsas fristående, för det kan den verkligen, utan för att den anala boknörd som lever i mig har svårt för att inte få ”börja från början”. Och bokens huvudperson Maja Grå figurerar tydligen också i ”Styggelsen”. Upp med den på ”Att läsa”-listan alltså, för efter ”Döden på en blek häst” vill jag läsa mer av Amanda Hellberg.
Boken inleds med ett brutalt mord. Offret är Maja Grås sedan länge försvunna mamma. Maja själv är en ”sådan som ser saker”, och när strax hon efter mordet börjar läsa vid Oxford hemsöks hon av märkliga och skrämmande syner. Det visar sig att de inte enbart handlar om mordet på modern, även en annan gåta pockar på en lösning.
Här finns massor av sådant jag tycker om, anrik universitetsmiljö, England, övernaturliga händelser… Hellberg hanterar ypperligt spökhistoriens alla element. Det är ruggigt, krypande och omöjligt att lägga ifrån sig. Tyvärr tappar historien lite på slutet. De mer regelrätta deckarinslagen känns inte riktigt lika klockrena. När mysteriesäcken ska knytas ihop och mordet nystas upp och förklaras förlorar berättelsen lite i engagemang. Och är en bok så bra som den här vill man gärna få dit ett riktigt högklassigt slut också. Eller så kanske jag bara helt enkelt inte vill att det ska finnas en naturlig förklaring…
MEN, trots denna brasklapp kan jag ändå rekommendera boken. Spökhistorier i den här klassen växer inte på träd. Hellberg vet att bygga upp kuslig stämning, A och O såklart i den här genren. Och ett extra plus för språket, rakt, men aldrig tråkigt och skickligt beskrivande med sinne för relevanta detaljer. Jag tycker det märks att hon även är illustratör. Hon lyckas fånga det väsentliga, det som lyfter fram situationen och skapar en värld och en stämning hos läsaren.
Om du undrar över titeln; HÄR är tavlan den associeras till. Ruskigt så det förslår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
You said it. Så schysst stämning hela boken igenom (Härliga Shining-moments!) och så ett fruktansvärt platt slut.... Så synd.
SvaraRadera