Gästbloggaren: Håkan Norebäck

Copyright/fotograf: Gabriel Liljevall

Det hävdas ibland att svensk spännings- och kriminallitteratur är mer samhällskritisk och socialt engagerad än motsvarande titlar från övriga världen. Svenska deckare och thrillers har ett budskap, angelägna teman lyfts fram och läsaren konfronteras med aktuella samtidsfrågor.

Är det verkligen så? Jag är inte helt säker på det. Det kan säkert vara fler än jag som önskar att det i svensk litteratur skulle finnas utrymme för fler karaktärer som vi helt och hållet kan relatera till.

Visst finns det många svenska författare som skriver bra böcker i spänningsgenren, jag är tidvis själv storkonsument och har många favoriter, allt från Henning Mankell till David Ärlemalm. Den senare har märkligt nog fått viss kritik för att han vägrar hålla sig helt till reglerna (vilka de nu är?), vilket enligt min mening inte bara är befriande utan precis vad som behövs just nu. Att år ut och år in förlita sig på att den unga, brutalt mördade helvita kvinnan lydigt ska ligga i sin vassrugg eller på joggingspåret börjar kännas väldigt daterat.

Kanske låter jag sur och dömande, men den fetischen borde år 2020 kunna förpassas till historien. Det måste väl ändå finnas plats för andra berättelser, som inte nödvändigtvis håller sig till standardformeln?

 
Som väl är håller det här på att förändras, och det finns de inom bokbranschen som talar om en ny våg av deckare och spänningsromaner. Fler och fler svenska författare vill ta med sina läsare till andra platser, låta oss möta människor med en annan bakgrund, låta oss uppleva andra färger och dofter. Sverige idag ser annorlunda ut än det gjorde för några år sedan, och vi behöver få se det i de böcker vi läser.

Därför blev jag först väldigt glad när jag såg Jonny Bergman, berättarjaget i En sista vinter, kliva av tåget i Hultsfred, och insåg hur mycket jag saknat att läsa om någon med hans bakgrund. Vi delar en hel del livserfarenheter, vi är båda barnhemsbarn som adopterades och hamnade i Hultsfred. Vi växte båda upp i dysfunktionella familjer, vi mötte tidigt rasism och vi har båda brottats med psykisk ohälsa hela livet.

Ganska snart förstod jag att mötet med Jonny skulle kosta mer än jag var beredd på att betala. Jag ville inte gräva på djupet, ville inte möta sådant jag visste skulle göra för ont. Jag blev rädd, försökte göra något annat av Jonnys historia, jag försökte gömma mig. Men Jonny var här för att stanna, och till slut gav jag upp. Jag slutade kämpa emot och lät honom berätta om sitt liv.

En sista vinter handlar helt och hållet om Jonny, det är hans historia. Men jag tror inte jag hade kunnat skriva om honom utan min egen bakgrund. Utan att själv ha upplevt hur det är att stå utanför, hur det är att misslyckas gång på gång, att vara en förlorare. Och att i likhet med honom försökt bryta mig loss från den roll som min bakgrund tvingat på mig.

Frågan är om det är möjligt, eller om vi för alltid är dömda att vara den vi helst inte vill vara? Är vi beredda att möta det vi fruktar mest av allt, och i så fall, vad innebär det?

Svaren är sällan så enkla som vi kanske önskar. Det har tagit mig hela mitt liv att finna en del av dem, och i En sista vinter får du följa Jonnys väg mot de svar han söker.

// Håkan Norebäck

Håkan Norebäck är född i Karlskrona, uppvuxen i Hultsfred och bor nu i Stockholm med sin familj. Han har haft en mängd olika jobb, bland annat fabriksarbetare, taxichaufför och brevbärare. Ord och bild som uttrycksmedel har alltid haft stor betydelse, vilket ledde till en masterexamen i fri konst. ”En sista vinter” är hans debut som författare.

Vinnare - Jens Lönnaeus-tävling!

Då tar vi alla i från tårna och säger ett stort grattis till de fem lyckliga vinnarna av varsitt signerat exemplar av Jens Lönnaeus debut-Malmöthriller "Clara" (ja, även ni som skickade in svar men inte vann denna gång. Be the bigger people här nu. :-))

Korrekt svar på den supersvåra frågan var självklart alternativ no.1 - 1891!

Detta hade Elena i Uddevalla, Christian i Ödeshög, Alisa i Helsingborg, Britt-Marie i Bunkeflostrand och Per i Ängelholm full koll på! 

Signerade böcker är på väg till era brevlådor inom kort!

// Johan, Akademibokhandeln Center Syd

Tävla med Bokboxen - Vinn signerad spänningsroman av Jens Lönnaeus!

Författaren Jens Lönnaeus, och förlaget Historiska Media i Lund, har varit så trevliga och donerat fem signerade exemplar av spänningsromanen "Clara" som vi tänkte tävla ut här bland våra läsare.

Du har väl förresten läst Jens gästblogg hos oss nu i veckan?
Det är kanske inte ett krav, men väl en hederssak, att läsa den innan du går vidare. :-)

Öppningsscenen i ”Clara” utspelar sig i Folkets Park, när Vilhelm precis har anlänt till Malmö och träffar sin nya hyresvärd - Clara - för första gången. Hon har jeansshorts på sig trots att det är december, och medan de pratar klättrar hon upp på ett konstverk i plåt föreställande en stor rosa ros. I bakgrunden syns Moriska Paviljongens gyllene kupoler. Folkets Park i Malmö är faktiskt världens äldsta folkrörelseskapade folkpark. När grundades parken? 1. 1891 X. 1941 2. 1971


Maila sedan ditt svar till bokboxenkillbergs@gmail.com, tillsammans med vilken adress
du tycker att vinsten skall skickas till.
Gör så senast framåt kvällningen torsdagen den 19/3. Håll sedan alla tummar. :-)

Lycka till.

Gästbloggaren: Jens Lönnaeus

Går det att förkroppsliga en stadsdel genom en karaktär? Den frågan ställde jag mig när jag skulle skriva min debutroman Clara. Jag ville göra Möllevången i Malmö till en person, ta dess själ och placera den i en människa av kött och blod, alla dess egenskaper, allt som gör området unikt. 

Svaret var enkelt: Klart att det går. 

Men de får inte bli stereotypt, det är en enkel fälla att gå in i. Östermalm i Stockholm som en snobbig översittare, Lund som en självgod och mossig gammal akademiker. Nej, det är inte personerna som bor där som ska gestaltas, utan platsen själv. Det är svårt. Och Möllevången, vad kännetecknar henne?

Jag flyttade hit för åtta år sedan, 22 år gammal och med en känsla av att om jag bara kom till Möllan så skulle jag bli allt det som jag var ämnad till. Det fanns en så stor hype runt staden. Man sa att det var ett mini-Berlin med den bästa undergroundkulturen och den godaste falafeln. Det var här jag skulle blomma ut, hitta mig själv. Men det fanns en annan bild av Malmö också. Gangsterstaden med skjutningar på öppen gata. Svart arbetskraft och ett prekariat, människor som lever utanför samhällets ramar. Och bägge dessa världar existerar parallellt, i samma kvarter, på samma gator. Malmö är på så vis mer dubbel i sin natur än någon annan plats jag känner till. 

Jag tänker på när jag kom hit och inser att det är just dubbelheten som är Möllans allra mest framträdande egenskap. Ett ansikte växer fram för mitt inre. Två ansiktshalvor som tillhör samma person, men som ändå skiljer sig åt. Som om två olika konstnärer har skulpterat varsin halva och utgått från samma skiss men glömt att checka av med varandra under arbetets gång. Mungipor som pekar åt olika håll, ett öga som sitter något högre än det andra. Ansiktet tillhör en ung tjej med tjockt, svart hår. Hon är klädd i jeansshorts och fransjacka. Hon skrattar högt. Hon är varm, orädd, humoristisk, kaxig. Men ansiktet kan skifta, hennes sätt att föra sig förändras. Hon kan bli kall. Få plötsliga raseriutbrott. Hon kan skrämma mig.

Hon heter Clara.

Jag inser att det var hos henne jag flyttade in när jag kom till Möllevången. Och det är hos henne Vilhelm flyttar in i min berättelse. Han är desperat efter att komma bort från sitt gamla liv och dyker därför in i hennes värld. Han fascineras av henne, fängslas av hennes gränslöshet, tror att hon kan göra honom till en ny person. Ibland blir han rädd för henne, men den sidan ignorerar han. 

Hos Clara finns det nämligen alltid en annan sida att fästa blicken vid. 

På så vis är hon alltid vad vi väljer att se.

// Jens Lönnaeus


Du kan träffa Jens, och hans spänningskollega Philip Birk, den 14/3 i vår Landskronabutik!

Tävla och vinn ett signerat exemplar av boken här!

»Spänning så man baxnar … allt känns autentiskt, välskrivet, minutiöst.« Norra Skåne

»Boken är en lysande person- och miljöskildring från Malmö … Författaren lyckas på ett briljant sätt hålla den kusliga stämningen uppe boken igenom. En utmärkt debut.« Ölandsbladet

"Vilhelm har hittat ett rum att hyra i Malmö och ska äntligen lämna allt det gamla bakom sig. Men hyresvärden Clara ställer ett oväntat krav. Han måste låtsas vara hennes pojkvän, och han får inte fråga varför. Regisserad av henne spelar Vilhelm sin nya roll på svartklubbar och hemmafester. Men när Claras krav hårdnar blir också frågetecknen kring henne fler. Vad hände egentligen med hennes förre pojkvän? Ju mer Vilhelm får veta desto farligare ter sig hans nya tillvaro."

Debuterande författaren Jens Lönnaeus har skrivit ett skarpsynt psykologiskt spänningsdrama om en ung persons desperata kamp för att skapa en ny identitet.