Redan när man läser baksidetexten blir man intresserad av ”Dörren”, fast då egentligen den fysiska dörren hemma hos Emerentia, och framförallt vad som finns bakom den. Detta skapar ett slags spänningmoment, där man ständigt spekulerar i vad det kan vara som döljs och hemlighålls så hårt. Det är en mycket speciell berättelse om vänskap. En vänskap mellan två kvinnor som sakta, sakta växer fram, trots olikheter och mängder av motstånd. Man följer vänskapens alla krumbukter och förundras ständigt över dess styrka - och hur kravfylld den är. Kvinnorna delar också en underbar hund, Viola, som är som ett förenande kitt mellan de två kvinnornas komplicerade vänskap. Jag läste, förundrades och njöt. Och vad som finns bakom dörren? Det berättar jag inte. Från förlaget: ”Berättaren, en framgångsrik författare, har tillsammans med sin make bott endast några veckor i den nya stora lägenheten. Då yrkeslivet och de sociala åtagandena upptar större delen av hennes tid bestämmer hon sig för att anställa en hushållerska. Valet faller på Emerentia, en outbildad, barsk och ordkarg bondkvinna, men med mycket goda referenser. Trots de stora olikheterna utvecklar sig en speciell vänskap mellan de två kvinnorna och så sakteliga under årens lopp kommer de varandra allt närmare. Emerentia ger alltid av sig själv åt andra och står upp för sina nära och kära, men det finns en hemlighet hon inte delar med någon. Ingen, någonsin, får beträda hennes hem. Vad som finns där innanför dörren är det ingen som vet.”
// Silja, Akademibokhandeln Killbergs Helsingborg
