”Kan ni skriva tio deckare som kortromaner på
minst hundrafemtio sidor per del?” frågade förlaget och log lurigt som om det
var ett skämt
”Inga problem”, sa vi. ”Hur svårt kan det
vara liksom?”
De såg på varandra och nickade och tydligen
var det inget skämt.
Vi gladde oss åt att få skapa något
tillsammans igen. Sist vi gjorde det var 2017 när vi skrev en komedi om ett par
som hatar varandra – I Krig & Kärlek, en ljudboksföljetong – och då hade vi
väldigt roligt. ”Kul, vi kör”, sa vi. ”När är deadline?”
Men så kom den lilla twisten: ”Kan ni skriva
dem på ett halvår, så att vi sen kan släppa ungefär en bok i veckan, under lite
mer än två månaders tid om ett år?”
What da f...
Vi måste säga att det här fick pulsen att gå
upp en del. Vi är vanare än de flesta att skriva mycket och att skriva snabbt.
Med flera framgångsrika spänningsserier vardera igång samtidigt måste man vänja
sig vid ett högt tempo. Men det här? Tio kortromaner, på sex månader? Utöver
våra andra serier? Det är ju rätt sjukt men va fan, det är inget vi gjort
förut. Det är till och med aldrig gjort tidigare i Sverige i alla fall.
Vi har aldrig varit främmande för en
utmaning, så vi sa att det är väl klart att vi kan som två idioter. Sen gick vi
hem och svettades och undrade vad vi egentligen hade gått med på.
Det visade sig dock snart att farhågorna var
rätt så överflödiga. Vi gick och satte oss på den lokala pizzerian, beställde
in varsin öl och lade fram ett tomt anteckningsblock. Två timmar senare hade vi
skapat ett gäng galna karaktärer, en fiktiv stålarbetarstad i norra Sverige som
vi valde att kalla December och en grovhuggen intrig.
Ett fall för varje kortroman och så några
större mysterier som skulle kunna löpa längre. Några av dem över tre
kortromaner, några av dem över fem och ytterligare några över alla tio delar.
Och kanske till och med vidare in i något mer.
Vi var galet nöjda och tänkte att det här kan
ju inte mer än gå åt helvete.
När vi återkom till förlaget blev de något
bestörta. En stad som heter December? Kommer inte alla tro att det är en julbok
då? Och en polisstation med sju poliser, som alla ska ha en ganska stor roll?
Och inte en uttalad huvudperson, utan två? Och att själva staden i sig ska
kännas som en huvudperson? Nja, sade man. Det här vet vi inte riktigt om vi
tror att det kommer fungera.
”Chilla, det tror vi”, sa vi och skrev de där
tio kortromanerna i en rasande fart och hade enormt roligt under tiden.
Under arbetets gång och i takt med att vi
lämnade in text så insåg också förlaget att vi hade skapat något alldeles
utöver det vanliga. Den luttrade polisen John Wagners liv slås i spillror när
frun Sara och sonen Mattias plötsligt försvinner. Spåren leder till Saras
barndomstrakter, den gudsförgätna orten December, i skuggan av bergen och
samhällets spelregler. En oförlöst kärlek. Två seriemördare. En nynazist som
väntar på undergång och raskrig. Morden i Midsomer kan gå lägga sig.
Tillsammans har vi skapat en serie där ingen
håller tillbaka, varken skurkarna eller deras motståndare. Och nu har
ljudbokslyssnarna visat att serien är något alldeles extra med nästan en kvarts
miljon lyssningar, inom loppet av tolv veckor.
Flera av delarna blev etta på topplistorna,
vi hade alla tio titlar på topp 25 på Storytel samtidigt, och jämfört med alla
förlag kom vi tvåa med flest antal titlar på topp 50 på samma gång.
Med Döden i December har vi slagit alla
rekord. Blivit hyllade som den bästa serien genom tiderna och vi har skapat en
liten egen genre. Deckarsåpan.
Och nu kommer böckerna i tre tjocka
samlingsvolymer, för alla som föredrar papper. Vi hoppas att ni kommer älska
Döden i December som vi och alla andra som har lyssnat och läst. Nästa år
kommer del 11 och 12. För hur svårt kan det va?
Vänliga hälsningar // Caroline Grimwalker och
Leffe Grimwalker
Välkommen på boksignering mitt i julkaoset. Center Syd, Löddeköpinge. 20/12
