Oj... Hoppsan!

Ehrm... Det blev visst några (några) böcker till. Men man måste ju tänka på barnen (andras). Väl? Väl? Fyller på presenthyllan därhemma med lite mer än Sarah Sheppard, verkar det.

Och jag känner liksom att det inte tar slut än. Min shoppinglusta måste härstamma från det faktum att vi bestämt oss för att platsbygga en bokhyllevägg på vinden. Eller bara från det faktum att jag älskar böcker.

Kanske är det så enkelt.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Tvångsbehärskad

Visst är jag glad åt att Bokreans första dagar sett ut att gått riktigt bra i vår butik. Tyvärr hade alla vakna konsumenter nappat åt sig samtliga skönlitterära titlar jag spetsat in mig på (samt alla Fredrik Backman, till resten av Sveriges befolknings stora förtret). Nåja, plånboken tackar dem i alla fall. Och jag är inte för fin för att läsa i pocket.

Så facit efter min första Bokrea-dag (som för vanliga dödliga är den tredje dagen) ser ut så här. Mina kära kamrater Oscar och Jane får i alla fall följa med hem och leka (dock hade Tjechov redan kilat vidare, verkar det).

Nedifrån och upp: Alphonse Mucha, Art Nouveau, Art Deco, David Batra, Bea Uusma, Jane Austen, Oscar Wilde. Frånvarande på bilden: Martin Gelin och Eva Wistens New York-guide som vid fototillfället redan packats in till sambon.

Idag lägger jag nog även vantarna på Sarah Sheppards Dino ABC och Dino 1-2-3.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Jag och Anton Tjechov i en hammock med champagne

Jodå, jag har precis som alla andra slagit ihjäl tiden med några Buzzfeed-test (som Beatle är jag en ung Paul McCartney, min riot grrrl-persona är Courtney Love, som rockband är jag Pink Floyd, mitt egentliga hemland är Norge, jag borde bo i Portland osv. osv.

Men gissa om jag verkligen gick igång på "Which classic author is your soul mate". Jag tänkte (helt otippat) att det skulle bli Jane Austen, eller kanske Oscar Wilde. Döm av min förvåning när the man of my dreams är... Anton Tjechov!

Så lite koll jag har på honom. Minns att min gymnasielärare i svenska underströk att hans namn skulle uttala Tjechav (hon var för övrigt ryska). Har väl läst Måsen och Körsbärsträdgården vid något tillfälle i forntiden (läs återigen gymnasiet, kanske under litteraturvetenskapen), men vi har aldrig riktigt tjongat, som man säger.

Å andra sidan. Det här låter ju inte så dumt. Alldeles lagom dekadent och Fin de siècle: 

Calm and contemplative, you need someone who shares your desire to lie in a hammock in the Russian countryside, drink champagne, and think about the meaning of life. Both of you know that love, alas, is a fickle emotion, so you must cherish it for the fleeting moment in which it graces you.

Men, killen dog ju vid 44. Så när han kilat vidare kanske jag kan klubba med Oscar och brodera med Jane. Vem har sagt att man inte kan ha kakan och äta den?

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bokrea-Blues

Idag börjar den, Bokrean. Och skandalöst nog är jag inte plats, vare sig för att göra min årliga REA-spaning (kommer till exempel mustaschmännen att leta sig ut ur sina hålor för att dammsuga butiken på böcker om Hitler? Det får jag inte veta), eller kasta mig över de titlar jag spetsat in mig på. Yoga måste läras ut till Höörs invånare, så är det varje tisdag, och det betyder att bokhandeln kommer på skam.

Kanske är det bra, ekonomiskt och platsmässigt, att jag inte jobbar nästa gång förrän på torsdag. Risken finns att jag annars hade slutat såhär:

 

Fast den risken är nog överhängande oavsett. Självklart kommer det rapporteras i en blogg nära er om exakt hur mycket självkontroll jag lyckas uppbåda på torsdag.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bokhandlarna svarar: Susannas REA-tips!

Da'n före dan... Har försökt att begränsa och kategorisera mina tips för största möjliga behjälplighet. Det var inte lätt ska jag säga. Framför allt väcks det där galna habegäret när man börjar packa upp böckerna och inser hur många otroligt fiiiina och intressanta böcker man missade när man bara bläddrade i katalogen. Men, men, men... Here we go!

Jag börjar med tre läsvärda absoluta måsten ur den skönlitterära kategorin:

Vi kom över havet av Julie Otsuka: Det litterära greppet att använda vi:et som berättare kan verka avskräckande, men oj, oj, oj, vilken fantastisk bok! Och historielektion. Om de japanska kvinnor som kom till USA för att giftas bort på 20-talet.

Ru av Kim Thuy: Såg ni Thuy i Babel? (Om inte klicka här.) Vilken fullständigt underbar intervju det var. Och självklart skriver hon fullständigt underbara böcker. Ru är ännu en emigrantberättelse och uppväxtskildring med start i Vietnam och slut i Kanada. Ett måste! Och snygg utgåva.

Mörka platser av Gillian Flynn: Ja, ingen har väl missat vad jag tycker om Gillian Flynn vid det här laget. Efter en god start i Sharp objects, lyfter hon på allvar i Mörka platser. Om ganska osympatiska Libby, den enda överlevande efter en familjemassaker, som lever på samhällets längtan efter skandalösa och brutala historier. En otroligt välskriven kriminalhistoria som för tankarna till fallet West Memphis Three.

Och så några titlar jag själv missat att läsa och måste lägga vantarna på ur samma kategori:
En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru
Ögonblicket av Douglas Kennedy
En blomma av blod av Ngûgî Wa Thiog'o
Ensam i Berlin av Hans Fallada
New Yorks gudar av Lyndsay Faye


Sedan har vi några biografi/serie- och fackboksmåsten för dem som missat:

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg: Rosenbergs porträtt av fadern tar andan ur en. Så känsligt och vackert och otroligt sorgligt.

Så jävla normal av Nina Hemmingsson: Hemmingsson är ett geni. Mer behöver faktiskt inte sägas.

Expeditionen - Min kärlekshistoria av Bea Uusma: Augustvinnaren som fick mig att komma över en livslång Andréefobi. Detta är den stora utgåvan med bilder och faksimiler. Ett måste!!

Oj, jag höll på att glömma! Jonas Gardells Torka aldrig tårar-trilogi finns ju med på rean. Ett epos som borde hedra varje bokhylla med sin närvaro. Och förra årets bästa bok - Liknelseboken av P. O. Enquist! Förra årets absolut bästa bok, sade jag det?


Dessutom plockar jag på mig de här konstböckerna som väcker romantikern i mig:



Jag kan helt enkelt inte låta bli efter att ha bläddrat i dem under uppackningen, trots att det finns noll plats i bokhyllorna hemma. Det är livsfarligt med bokrea.

Bokhandlarna svarar: Evas REA-tips!

Favoriter bland rearomaner

Oj, så många kära återseenden det blir när jag bläddrar i vår bokreakatalog! En hel hoper inbundna romaner hade hamnat i min bokhylla om de inte redan stod där. Andra ska få hamna vid sängen, där jag läser bäst.

Först: Beprövade favoriter på rean:

Khaled Hosseinis vackert vemodiga Och bergen svarade.
Underbara välskrivna Siri av Lena Einhorn, om kvinnan som blev huvudlöst förälskad i Strindberg.
Louise af Gennäs Blå koral, den fantastiska andra delen om vänner och familjer i Stockholm i nästan nutid.
Rachel Joyce skrev den gripande Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd om mannen som gick genom England.
Och så charmiga Siri Hustvedt förstås, med Sommaren utan män.
Den som lyckas lägga vantarna på Jojo Moyes Livet efter dig inbunden är en lyckost, liksom den som hittar Douglas Kennedys Ögonblicket, min absoluta favorit.

Själv fyller jag på med Hans Falladas Ensam i Berlin, Stig Dagermans Tysk höst, Ian McEwans Uppdrag Sweet Tooth.
Pappaporträtten av Johannes Anyuru (En storm kom från paradiset) och Aris Fioretos (Halva solen) ska nu äntligen läsas. Och så toppar jag med Jean-Michel Guenassias maffiga De obotliga optimisternas klubb och en bokkudde(!)

Eva Killberg
Killbergs, Akademibokhandeln Ängelholm

Bokhandlarna svarar: Odettes REA-tips!

Jag gör som jag brukar (vilket betyder att jag gjort det en gång tidigare…) och tipsar om barnböcker man inte får missa i årets bokrea-katalog.

0-3 år:

Nalle – Grete Janus Hertz & Mogens Hertz. En riktig klassiker för de allra minsta.

Sagan om den lilla, lilla gumman – Elsa Beskow. Kommentarer överflödiga…

Busiga Bebben – Thomas Svensson. Favorit i repris, denna bok har varit slut på förlaget ett bra tag.



3-6 år:

Fem myror är fler än fyra elefanter – Owe Gustafson. Det var dessa myror och elefanter som lärde mig att läsa. Lärorikt och kul!

Nicke Nyfiken på sjukhus – H.A. Ray. En av mina egna favoritböcker som barn.

Tre sagor – Jan Lööf. Skrot-Nisse, Morfar är sjörövare och Sagan om det röda äpplet finns i denna fina samlingsvolym.



6-9 år: 

Kalla mig Paddington – Michael Bond. Ännu en nostalgitripp för mig.

Hundralappen – Helena Bross. Extra lätt att läsa med bara versaler för dem som precis knäckt koden.

Äventyr med Sigge – Lin Hallberg. För den inbitne hästtjejen/killen.



9-12 år:

Fem räddar en hemlighet / Fem gör ett fynd – Enid Blyton. Går inte att välja mellan dem, lika bra!

Rädda Rabalder – Inger Frimansson. Välskriven hästbok för slukaråldern.

Rodrick regerar / Gregs bravader – Jeff Kinney. Vardagsberättelser i dagboksform varvat med illustrationer. Perfekt för dem som tycker att en ”vanlig” bok kan vara jobbig att ta sig igenom.



Fakta:

Min första kokbok. Lätta recept med tydliga bilder.

Första uppslagsboken. För den vetgirige.

Så funkar maskiner. Den här ska jag absolut köpa själv! Perfekta presenten till brorsonen!

Bokhandlarna svarar: Johans REA-tips

På tisdag smäller det för årets Bokrea! Och vi gör som vanligt och låter våra bokhandare tipsa om sina guldkorn ur katalogen. Först ut är Johan (trumvirvel.....)

Guldkorn à la carte!

Tre romaner som inte får missas:

Fredrik Backman – Min mormor hälsar och säger förlåt.
Minst lika bra som succédebuten En man som heter Ove (som också är på rean om nu någon läsande människa i Sverige missat den …)

Julie Otsuka – Vi kom över havet
Gripande och nyskapande mini-roman. En kollektiv dagbok för de japanska kvinnor som kom till USA som postorderbrudar på 20-talet.

Christos Tsiolkas – Örfilen
En både underhållande och tänkvärd historia om slitningar bland vänner och släkt efter en incident under en familjefest. Är det någonsin acceptabelt att slå ett barn?


Tre deckare som kommer fängsla dig i veckor:

Gillian Flynn – Mörka platser
Inte fullt lika bra som hennes mästerverk Gone Girl (hittills dvs.) men ändå en av de bästa kriminalromaner jag läst på senare år.

Alexander Söderberg – Den Andalusiska vännen
Rafflande spänning för älskare av Stieg Larsson och Lars Kepler.

Lars Kepler – Sandmannen
Rafflande spänning för älskare av Stieg Larsson och Alexander Söderberg. ;-)


Fyra fin-fina fackböcker för fascinerade filurer:

Caitlin Moran – Konsten att vara kvinnaKalle Lind – Människor som haft fel
Neil Strauss – Alla älskar dig när du är död
Lotta Lundgren – Om jag var din hemmafru


Och så några barnböcker som borde finnas i varje hem. Med barn.

Jan Lööf – Tre Sagor
Jeff Kinney – Dagbok för alla mina fans: Gregs bravader
Veronica Roth – Divergent

"Som vanligt är det inte personen i filmen som har skrivit brevet".

Återigen har jag doppat mina litterära tår i bäcken med ”crossover”-litteratur.
”Crossover qué?” säger du. ”Vad du mena crossover??”
Jo, den här gränsöverskridande genren av böcker som är tänkta att läsas av alla från mogna trettonåringar till hippa pensionärer.
Allt ifrån de kärlekskranka Twilightvampyrerna och de (om möjligt) ännu kärlekskrankare halvänglarna i The Mortal Instruments-serien, till romantik bland cancerpatienter i John Greens Förr eller senare exploderar jag och de övergivna barnen i Jellicoe Road.
Till exempel.
Och eftersom jag bara är 41, rätt hipp (lyssnar på Arcade Fire, ser på Orange is the new black och dricker konstig kroatisk öl) och alltid nyfiken på något nytt så provar jag gärna.

Är då Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn en svensk Förr eller senare…?

”Grundbulten i Emanuel Kents filosofi är: sänk förväntningarna. Punkt. Är dina förhoppningar och förväntningar noll så kan du inte bli besviken. Och det ska visa sig vara en rimlig hållning till livet för Emanuel Kent som vill omfamna mer av livet, och har större ambitioner med sina tonår än att hänga med (enda) kompisen Tore.
När det extraordinära händer att Tore är borta från skolan en tid öppnar det upp för förändring i kompiskonstellationerna. Emanuel, den nya tjejen och skolans okrönta drottning bildar plötsligt ett lunchgäng på matrasterna. En kylskåpsmagnet, en kyss och ett fiskespö höjer ofrånkomligen förväntningarna på livet. Hög på förändringen och girig på mer säljer Emanuel ut Tore och bävar sedan för konsekvenserna. ” 

Nja.
Nej, inte riktigt.
Det är på inget sätt en dålig bok. Jag lider med stackars Emanuel när han fuckar upp. Jag kommer ihåg hur det var att vara kär i tjejer som inte var kära tillbaka. Minns hur jobbiga idioterna i klassen var. Hade också en jobbig tyskalärare.
Men historien är inte mycket mer än en ”slice of högstadiet”. En veckans Bullens brevfilm, fast med bättre manus. Det händer inte så mycket i början. Lite mer i mitten. Och sen inte så mycket igen i slutet.
Kanske är jag för gammal. Eller inte hipp nog.
Men jag tror inte det.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Belinda Bauer är tillbaka på banan

 

Lovade ju den här recensionen redan förra veckan, men min djupdykning i Daphne de Maurier satte lite käppar i hjulet. Nu tänkte jag i alla fall skriva några rader om Betraktaren, Belinda Bauers senaste kriminalroman, stabilt uppläst av (the one and only) Torsten Wahlund.

Går det egentligen att kalla det in kriminalroman? Visst finns här ett brott, djupt inlindat, men den verkliga gåtan är snarare psykologisk och finns i huvudet på vår huvudperson. Ända sedan hans far dog har Patrick Fort letat efter dödens mysterium. Patrick har aspergers, har svårt att förstå sig på sin omvärld, och framför allt har han svårt att förstå vart vi tar vägen när vi dör. Hans sökande efter svar leder honom till anatomistudier, och under dissektionen av ett lik snubblar han över ännu en gåta. Hur dog mannen på bordet framför honom egentligen?

Jag tyckte nog att Belinda Bauer gick lite på tomgång i Ni älskar dem inte (läs vad jag tyckte här) och jag är glad att hon lämnat Shipcott bakom sig och börjat på nu  kula. I Betraktaren rullas historien upp långsamt och obönhörligt, via olika berättarperspektiv. Som vanligt med Bauer är det inget pang-pang och inga stora gester. Och en polis dyker upp först i bokens slut. Istället är det en berättelse om hur vardagen ställs på ända och blottar avgrunder, en historia om rätt och fel, liv och död. Men också en berättelse om Patricks väg till att kunna förstå sig själv. Är dessutom lite extra förtjust över att författaren inte förklarar riktigt allt, vissa trådar får jag knyta ihop helt själv. Det hör inte till vanligheterna.

Jag gillade. Mycket. Kul att Belinda Bauer är tillbaka på banan.

Såhär och såhär tyckte jag förresten  om hennes två första böcker.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Gotisk fars?

Ser ju nog så lovande ut... Men "Rebecca" på
Malmöoperan var en besvikelse.

Jag tycker att Sydsvenskans Per Svensson är en skribent med huvudet på skaft. Ifråga om dramamusikalen Rebecca har vi dock helt skilda uppfattningar.

Saxar ur hans omdöme:
"Jag ogillar musikaler. För mycket Disneyklubben för vuxna. ”Rebecca” på Malmöoperan visar sig vara ett av få undantag. Detta är ett riktigt musikdrama, byggt på en roman av Daphne du Maurier och en thriller av Hitchcock. Fantastisk filmisk scenografi, tungt tryck i orkestern och en genialt mixad ensemble."

Personligen älskar jag musikaler, men inte heller jag är ett fan av Disneyklubben. Synd då att jag fick Disney-vibbar både en och två gånger under fredagskvällen. Synd också att Malmöoperans uppsättning av Rebecca hade förvandlat psykologisk thriller till fars, med en flamsig huvudperson, en Mr de Winter utan tyngd och ett Manderlay utan den rätta gotiska känslan.

Nu låter jag kanske väl hård, men jag hade väntat mig en helt annan ångest och svärta (och ja - det går att göra, även som musikal). Visst, jag blev underhållen, hade trevligt och skrattade tillsammans med resten av publiken gott åt Ranelid-skämtet (det måste man ju älska som bokhandlare), men bokens mystik, djup och intressanta karaktäristik... Var fanns det?

Nåväl, har en bit av romanen kvar, så jag räddar mig tillbaka in i mystiken. Det är ju ett välkänt faktum att boken alltid är bättre än... musikalen.

Att de flesta recensenter sedan verkar tycka att jag har fel kan ni läsa här.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

De vann "Finansfurstarna"!

 

Det första svenska riskkapitalbolaget grundades under 1980-talet. 1980-talet var alltså svaret på frågan i vår tävling. Vi gratulerar vinnarna: Emelie i Södertälje, Alex i Karlstad, David i Landskrona, Göran i Växjö och Karin i Malmö som alla kunde det rätta svaret. Ni får varsitt exemplar av Lotta Engzell-Larssons Finansfurstarna med posten.

Ett stort tack till er och alla andra som var med och tävlade!

Lotta Engzell-Larsson gästbloggade hos oss i förra veckan. Här kan du läsa hennes inlägg.

Om boken:
I det tysta gick de på bara något decennium från en vag idé till omstridda mångmiljardföretag. Riskkapitalisterna verkade helst i skymundan, bakom företagsnamn som Industri Kapital, EQT och Nordic Capital. Vi har kommit för att göra nytta, sa de. De startade inga nya företag, utan tog över och städade i de gamla. Det gick länge väldigt bra, och deras privata förmögenheter växte som svampar efter ett höstregn. Men till slut tvingades de ut i det skarpa ljuset. De anklagades för skattefusk, och för att tömma välfärdsbolag. Carema fick löpa gatlopp för brister i äldrevården, JB Education lade ner gymnasieskolor som inte var lönsamma. Kritiken växte. Hur gick det här till? Vilka är de? Var kommer de ifrån? Gör de verkligen nytta? Lotta Engzell Larsson har sökt upp de viktigaste svenska riskkapitalisterna. Hon har talat med dem, kartlagt deras väg och beskriver deras allt mer omdiskuterade roll i den moderna svenska ekonomin. Lotta Engzell Larsson är ekonomijournalist med lång erfarenhet från tidningarna Veckans affärer, Affärsvärlden och Fokus. Hon är född i Stockholm och bosatt där med sin familj.

Fuskare, ditt namn är Susanna!

Fuskaren, det är jag det. Istället för att duktigt ägna hela natten åt att hetsläsa ut Rebecca, tillbringade jag gårkvällen med Hitchcocks klassiska filmatisering från 1940. Den har jag faktiskt aldrig sett förr.

Och på tåget på väg till jobbet idag toppade jag fuskandet med en BBC-dramatisering av romanen. Det är illa, jag vet, och går emot allt jag tror på ifråga om konsumtionsordning (boken först, boken först, boken först ska det vara). Men nu är jag i alla fall lite förberedd inför kvällens föreställning.

Dock gav både film och radioteater mig lust att dyka djupare in i historien (framför allt för att vissa partier väckte min inre Gilbert/Gubar - kommer detta att ske även i bokform? Jag tror det...), så boken blir garanterat läst, trots allt.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Läspanik i kubik!

Det kändes som om jag hade så mycket tid... Men plötsligt är det IMORGON jag ska se Malmö Operas uppsättning av Rebecca!!

Paniiiik! Ni ser ju på bilden hur långt jag kommit. De har inte ens hunnit lämna Monte Carlo! Ja, jag skäms, men vad hjälper det nu?

Ska det bli kaffe hela natten med risk för att somna under föreställningen, eller ska jag lägga ambitionen att ha läst hela boken åt sidan? Men hur ska det då gå med mitt och kollegans försnack?

Ååååååå, varför har jag ägnat tiden åt annat än läsning? Jag vet ju att det straffar sig!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bokhandlarna svarar: Vad ger du bort på Alla Hjärtans Dag?

Alla Hjärtans-ågren? Lugn i stormen. Bokhandlarna har skyndat till din hjälp. Detta ger vi bort på fredag.

Eva Killberg, Ängelholm: Störst av allt... Ska man nu ge bort en kärleksfull present på fredag, så finns den optimala pocketboken: Ögonblicket av Douglas Kennedy. Vackrare, vemodigare och mer spännande blir det inte. Det är Berlin med muren, det är kärlek, hemligheter, övervakning - men också lärdomen att fortfarande gäller: "Lär er livets stora gåta: Älska, glömma och förlåta." Jag vet, det låter oerhört banalt. Men det är faktiskt allt annat än det. För en dag kan det vara för sent... (Nästan 200 kunder i lilla Ängelholm har valt att köpa och läsa Ögonblicket på våra rekommendationer. Och 200 ängelholmare kan knappast ha fel!)

Skulle det nu vara så att förhållandet hänger på en skör tråd - eller håller på att spricka. Då är det bara att satsa på Eva Rusz Bullshit som tar loven av alla dumma argument för att skiljas åt. Det fanns ju en anledning att ni valde varandra, eller hur? Och i princip är det bara att börja om, menar experten: Titta varandra i ögonen, rör vid varandra och inte minst, lyssna på varandra. Så ska det nog gå bra att knyta an igen!

Johan Zillén, Center Syd: Både jag och frun brukar glömma bort Alla Hjärtans. Hon oftare än jag.
Och är man bokhandlare kan man självklart inte komma hem med en bok till sin käresta. Noll ansträngning liksom. Brukar bli att jag lagar en romantisk middag för två, som vi försöker avnjuta mitt i den ap-cirkus som middag med fyra ungar mellan nio och tjugo innebär, innan vi tittar varandra djupt i ögonen och sedan somnar i soffan framför repriser av Criminal Minds på femman.

Men alla ni andra kan köpa böcker till varandra.
För henne: Juliettesällskapet av Sasha Grey. Nytt för alla Femtio Nyanser-besatta.
Åt honom: Ghostman av Roger Hobbs. Hårdkokt deckare i Lee Child-stil.

Susanna Mattsson, Jägersro: Har aldrig varit någon Alla Hjärtans-firare, kanske på grund av att jag och maken träffades tidig februari och klarar av vår firning en vecka innan. Men det finns ju inget bättre än att ge någon man tycker om en riktigt fin läsupplevelse, så här kommer två pockettips på tema kärlek. Ge dem till din partner, dina föräldrar, din bästis, dina syskon... One size fits all!

Den första är David Nicholls En Dag, om vänskap, kärlek och att tappa bort och hitta varandra, gång på gång. Lite RomCom med svärta sådär (men filmen som byggde på boken var ingen höjdare). Den andra är John Greens Förr eller senare exploderar jag. Otroligt fin ungdomsroman som kan läsas av gammal som ung. Inte heller denna bok någon sockerchock, men sist jag kollade så var kärleken en rätt komplicerad grej, precis som resten av livet.

Omväxling förnöjer

Jag vill först göra klart att detta inlägg inte på något sätt ska tas som kritik av Torsten Wahlund som uppläsare av ljudböcker. Han har exakt den rätta mysfarbror-framför-brasan-känslan och han hemfaller aldrig åt överdrivna karaktärstolkningar eller flåsig inlevelse. Men, han läser ju in allt (nästan). Det måste ju finnas fler hugade inläsare i landet. Eller?

Och ibland kan det bli lite märkligt att gå från samma röst i en ganska lättviktig deckare (Stenträdet) till en fullkomligt lysande roman (Kanada) som det blev för mig häromsistens.

Har just lyssnat på Torstens uppläsning av Belinda Bauers Betraktaren (Belinda är tillbaka i god form, recension senare i veckan) och tycker därför att det är ganska skönt att nyss påbörjade Hatties liv läses av någon så icke-Torsten som Sharon Dyall.

Hon är långt ifrån en lika aktiv inläsare (hinner Wahlund överhuvudtaget skådespela?), men rösten känns igen från Tusen strålande solar (fortfarande Khaled Hosseinis i särklass bästa), så jag blir extra vänligt inställd redan från början. Hoppas att berättelsen håller. Enligt de entusiastiska Låna&Läs-medlemmar jag pratat med i butiken ska den göra det.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

MUST SEE TV!

Är du som jag, inte bara bokälskare utan även TV-serieknarkare (och filmgalning, serieslukare och musiknörd också men det kanske vi inte behöver gå in på just nu…)?
Då kanske du också känner ett behov av att läsa en bok om amerikanska TV-bolaget NBCs guldålder på nittiotalet?
Du gör det?
Perfekt! Då har jag boken för dig! Top of the Rock: Inside the Rise and Fall of Must See TV av Warren Littlefield och T.R. Pearson.

Littlefield tog över som chef för NBC i början av nittiotalet då kanalen låg sist i alla mätningar och förlorade miljoner dagligen. Det enda program med pålitliga tittarsiffror och skapliga reklamintäkter vid den tiden var långköraren Skål. Ingen vill titta på The Cosby Show längre.

Boken börjar med att Ted Danson (Sam i Skål) en dag berättar att han tycker det är dags att lägga av…
Vi får sen följa hur Littlefield och bolaget med en god skopa tur, och kanske några teskedar skicklighet, satsar på några nya och vilt osäkra kort som Seinfeld, Cityakuten (ER) och Vänner. Samt övertygar Kelsey Grammer att han absolut bör spela Frasier Crane igen.

Boken är mumma för oss TV-nostalgiker. Full med roliga anekdoter från producenterna, regissörerna, skådespelarna och författarna bakom de serier vi nu kallar klassiker.
Visste ni t.ex. att Lisa Kudrow (Phoebe i Vänner) från början skulle spela Frasiers producent Roz? Eller att Frasier själv (Kelsey Grammer) verkar vara världens hopplösaste person att jobba med? Är det inte knark, sprit eller fyllekörningar så springer karln och gifter sig med lycksökare stup i kvarten. Alla verkar dock gilla honom ändå.
Att allas favorit Vänner hette, nästan hela vägen fram till premiären, Six of One? Eller att Elaine i Seinfeld kunde ha spelats av Teri Hatcher (Desperate Housewives).

Kanske inte en ”Must Read” detta, men underhållande för oss besatta…

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd.