Trendspaning: Första världskriget

Ja, okej... Jag vet att den här trendspaningen borde ha gjorts förra året då historiehyllan svämmade över av första världskrigsböcker. Men det är först i år det där kriget, som en gång i tiden kallades Det Stora, har letat sig in i min läsning. För jag är som ni vet inte en av de där MÖP:arna som lustfyllt kastar sig över varje ny krigsskildring, utan en passionerad romanläsare.

Och är det då inte lite märkligt hur det ibland kan skölja en helt oavsiktlig temavåg genom det man läser? Det började med Hitler-essän i "Min kamp 6". Fortsatte med otaliga omtagningar i "Liv efter liv" av Kate Atkinson (recension snart) och nu kommer efterdyningarna i Sarah Waters "Hyresgästerna". Och som alltid när jag läst tillräckligt mycket skönlitterärt om ett ämne lever det starkare i mig än vad något reportage, någon historiebok eller någon dokumentär någonsin fått det att göra. Vad är det med skönlitteraturen som gör den så överlägsen? Och varför så mycket första världskrig just nu?

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Var är vargen?

”Året är 1717 och den kallaste vintern i mannaminne står för dörren. Maija, Paavo och deras två döttrar har flytt från Österbotten och bosatt sig i det kärva men vackra Lappland. I trakten finns en kyrka, en präst och några nybyggare. Alldeles intill dem tornar Svartåsen upp sig, ett berg vars dunkla historia kastar sin skugga över traktens invånare. Det dröjer inte länge förrän en av döttrarna hittar den illa tilltygade kroppen av en man uppe på berget. En vargattack, fastslår nybyggarna, men Maija är övertygad om att ett mord har begåtts …”

Cecilia Ekbäck är en lite ovanlig svensk debutant. Hon är uppvuxen i Hudiksvall (det är inte den ovanliga biten), men har bott större delen av sitt liv utomlands. Hennes debutbok, ”I vargavinterns land” är således skriven på engelska och sedan översatt till svenska.

Ok, det kanske inte var sådär jätteovanligt men försök du att hitta på nya infallsvinklar varenda gång du måste klämma ur dig en bokblogg! Fatta pressen här!

Till saken kanske…
Boken då? Hur är den?
Jodå, den är inte dum alls faktiskt.
I ärlighetens namn så är den lite trög i starten men trägen vinner. När man väl kommit in historien så är belöningen en mörk och ryslig berättelse. Inte superoriginell, men välskriven och stämningsfull.

Det finns lite toner av Kerstin Ekman här. En gnutta Therese Söderlind. Sättet som Ekbäck hanterar de ”övernaturliga” delarna av historien får mig att tänka lite på Johan Theorin.
Finns det andar på berget?
Vandrar de döda utanför dörren?
Eller är det bara hjärnspöken och fantasi?

Skaplig blurb författaren lyckats lura sig till också …. :-)

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Bokhandlarna svarar: Vad lyssnar du på när du läser?

Läser man bäst till fågelkvitter, black metal eller ljudet av tystnaden? Vi frågade våra bokhandlare.

Filip Nygren, Helsingborg: Drömmen vore inget alls! Varken musik, grannar, förbipasserande trafik, skällande hundar, skrikande barn eller vuxna för den delen. Nu är det inte så ofta det är helt tyst, och när det väl är det då har jag lite lätt tinnitus och susande från de små flimmerhåren vi människor har i hörselsnäckan som passar på. Till och med de flesta som är, tekniskt sett, "döva" får dras med susande och någon form av tinnitus. Med andra ord så lär det fortsätta vara en dröm, lyckligtvis så räcker det med en bra bok för att alla världens ljud ska förpassas till en liten vrå i någon bortglömd hjärnrynka.

Eva Killberg, Ängelholm: Musik till bokläsning är klassisk musik, helst instrumental. Gärna lugn och skön, Satie eller Pärt. Opera kräver för mycket uppmärksamhet, stora symfonier kan man lyssna på vid bättre tillfällen, helst live. Populärmusiken då, undrar ni kanske? Låt det hellre vara tyst!

Johan Zillén, Center Syd: Jag tillhör inte dem som vill ha fullkomlig tystnad när jag läser, utan har ofta på en Spotify-lista anpassad till den typ av bok jag läser.
Exempel.
Jag läser något mörkt och läskigt som kanske Joe Hills senaste "NOS4R2": https://open.spotify.com/user/moana.rosen/playlist/0rugMrjAO4e4bt4BesMtvV
Något gripande och stämningsfullt som "I vargavinterns tid" av Cecilia Ekbäck:
https://open.spotify.com/user/moana.rosen/playlist/6u89ESvl4RCjTOnhCpH0rG
Något lättsamt och underhållande, som valfri bok av David Sedaris:
https://open.spotify.com/user/moana.rosen/playlist/33GTfKwTQ3jUOOqGWfC28L
David Baas utmärkta reportagebok "Bevara Sverige svenskt - Ett reportage om Sverigedemokraterna":
https://open.spotify.com/user/moana.rosen/playlist/0TsXSI8qV23prdgwHDG1nt

Susanna Mattsson, Jägersro: Oftast är det ju så att jag lyssnar på mina böcker och då väljer jag av förklarliga skäl gärna bort bakgrundsljud. Även när jag läser med ögonen föredrar jag, på grund av lättstördhet, tystnad i bakgrunden. Lyssnar jag ändå på något är det företrädelsevis favoritmusikstilen hippieplink (just nu Ryley Walker, Rosie Thomas och Denison Witmer), men aldrig låtar jag kan för bra. Då börjar jag sjunga med i huvudet vilket gör det ytterst svårt med koncentrationen.

Gör om mig!

Vi vet ju alla att när det kommer till att lust-plocka åt sig en bok ur hyllan är det utsidan som räknas. En eloge därför till Natur och Kultur som i samband med utgivningen av Sarah Waters "Hyresgästerna" fixat nya pocketomslag till två av hennes tidigare böcker, som på ett ypperligt sätt avspeglar vilken typ av historia det faktiskt handlar om. Nämligen historisk underhållningsroman av bästa klass.

Tänk om alla gjorde som ni. Vad lätt det skulle vara att rekommendera iväg bra böcker!

Mvh,
Tacksam bokhandlare

Bildningslucka: Svenska mord

Kerstin Ekman – en av de svenska "deckarförfattare" jag faktiskt läst.

Det verkar kanske lustigt att jag upptäcker det först nu, men samtidigt som hela världen (nåja, en del av den) ägnat åratal åt att samfällt hjula åt Scandinavian noir slog det mig plötsligt att jag knappt läst en enda svensk deckarförfattare.

Hur jag än rådbråkar min hjärna komm,er jag bara upp med följande, skrala uppställning: Jag har läst Kerstin Ekmans "Händelser vid vatten". Jag har läst ett par Wallander-böcker på 90-talet. Jag har läst Roslund & Hellströms "Odjuret". 
Nej, jag har inte läst Sjöwall Wahlöö, nej jag har inte läst Leif GW, nej jag har inte ens läst Stieg Larsson. Eller Åsa Larsson för den delen. Och så vidare.

Jag skulle kunna slingra mig och säga att jag i grunden är en romanperson (sant), men faktum är att jag är geografiskt trångsynt. Och djupt fördomsfull. Läser i princip bara anglosaxiska deckare (undantaget är den där norrmannen, ni vet). Tror helt enkelt att de svenska inte är lika bra. Tänker att det ska bli som att jämföra "Twin Peaks" med "Jordskott".

Så nu behöver jag hjälp. Vad ska jag läsa? Ni som frekventerar den här bloggen vet att jag framför allt föredrar psykologiska thrillers och/eller mörkt, lantligt tedrickar-rys. Men visst funkar det med en hårdkokt snut eller privatspanare emellanåt bara det inte blir alltför klichéartat. Jag är uppenbarligen bredare innehållsmässigt än vad jag är geografiskt. Kravet är att det ska vara välskrivet. Livet är för kort för dåligt språk.

Deckarälskare där ute – hjälp!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Grattis till vinnarna av "Stanna innan du går"

Nu är vår tävling avslutad, och vi gratulerar Ann-Charlotte i Barsebäck, Ann-Lis i Enskede, Mattias i Lund, Armina i Malmö och Irene i Linghem. Ni får varsitt signerat exemplar av "Stanna innan du går" i brevlådan. 

Författren Åsa Bonneli har gästbloggat hos oss. Här kan ni läsa hennes text.

Om boken (här hittar ni även svaret på tävlingsfrågan): Sol, saltstänkta klippor, tångdoftande havsluft och ett trähus på en kobbe strax utanför Möja i Stockholms skärgård. Hit drar Malin sig tillbaka för att läka det trasiga hjärta som exmannen plötsligt lämnat henne med. Här ska hon skriva på uppföljaren till sin roman och äntligen få återse gamla sommarvänner. Men inget blir som hon har tänkt sig. Malin som alltid varit den duktiga flickan är någon man kan lita på. Som ansedd kulturrecensent och det nya stjärnskottet på den skönlitterära himlen har hon en del att leva upp till. Hon vet vad som krävs av henne och vad hon behöver göra för att behålla den status hon kämpat så hårt för att få. Det tar bara fyra veckor innan hela tillvaron blir omkullkastad. Och hon vet att hon bara har sig själv att skylla och nu får stå sitt kast. En lång vänskap sätts på prov, förtroenden bryts och hemligheter som legat begravda i årtionden flyter upp till ytan. Men det finns ingen återvändo för Malin när hon väl fattat beslutet att sätta sig själv i första rummet.

Tack till alla som var med och tävlade!
Bokboxarna

Träffa årets Mästerkock hos oss idag!

Idag kan ni träffa Sandra Mastio, Sveriges Mästerkock 2015 i vår butik på Center Syd mellan klockan 13:00-14:00. Kom in och prata mat, kom hem med ett signerat exemplar av "Mat av Mastio".

Goda soppor, matiga sallader, frestande comfort food och söta desserter… Sandras matlagning är bred och framförallt god då smakerna alltid står i centrum.

En enkel grönsak kan tillredas på många sätt, och Sandra hjälper dig att upptäcka hur du bäst gillar att tillaga zucchini, fänkål, rotselleri eller varför inte en vacker aubergine! Kanske smakar den bäst gyllene brynt i god olivolja tillsammans med vitlök och balsamvinäger eller ugnsbakad och krispig toppad med pikant ost? Prova själv och se att det är enklare än man kan tro att förädla den till synes enklaste råvara till guld i munnen!

Det mesta av Sandras matlagning är riktig comfort food. Det är trygg, god och smakrik mat som möra lammracks med goda tillbehör eller helstekt saftig majskyckling med apelsin och salvia. I slutet av boken finns dessutom ett antal värdefulla grundrecept, som Nonna Rosannas kycklingbuljong.

Njut av Sandra Mastios mat, lär dig att med små medel variera dig, leka och trolla med vad du har hemma!

Exempel på recept:
Ljummen sallad med marinerat lamm
Jordärtskockssoppa med calvados och äppelmust
Torskrygg med musselsås
Apelsinglaserat ankbröst med polenta och chokladsås
Björnbärsmarmelad
Vit chokladmousse med getost och rötbetscoulis

Skitigt och sorgligt - Paula Hawkins "Kvinnan på tåget"

Rachels tillvaro är trång och futtig, hon längtar bort men saknar förmåga att ta sig ens i kragen. Hon ser tillbaka på sitt gamla liv och dränker minnena i sprit. När hon dricker får hon minnesluckor, stalkar sin ex-man och hans nya fru, kommer hem blodig och ångestriden. Hon ljuger för sin väninna som på nåder låter henne vara inneboende. Låtsas att hon fortfarande har ett jobb fastän hon i själva verket fick sparken för flera månader sedan. Det är därför hon sitter på tåget in till London varje dag. För att hålla lögnen vid liv. Och kanske för att behålla någon slags normalitet.

Från tågfönstret kan hon se in i ett av husen som ligger längs spåret. Där bor ett ungt par. Rachel kallar dem Jess och Jason, och medan hon dricker sina burk-gin och tonics fantiserar hon ihop ett liv åt dem. En tillvaro lika perfekt som den hon en gång hade. Men en dag ser hon någonting som får henne att tvivla på att de verkligen är det där drömparet. En kort tid senare är Jess försvunnen.

Dagen efter vaknar Rachel upp hemma. Blåslagen och med minnesluckor. Dimmigt vet hon med sig att hon befann sig i Jess och Jasons bostadsområde kvällen innan. Kanske vet hon något som kan hjälpa polisen i sökandet?

Jag är som ni vet inte så förtjust i utrop av typen "den nya ..." (i det här fallet Gillian Flynn). Att jämföra med genrens stjärnskott brukar för det mesta vara till uppkomlingens nackdel. När det gäller "Kvinnan på tåget" kan jag dock förstå parallellen. Det är samma typ av futtiga och/eller sönderslagna tillvaro som skildras, samma osympatiska huvudpersoner, samma slags intrigväv. Och för den som undrar, är detta sådant som talar till romanens fördel. Att Flynn sedan är strået vassare när det gäller intrigmakeriet, och att sista kapitlen har de för deckargenren klassiska "nu ska allt förklaras"-scenerna gör inte så mycket. För det här är lovande. Det här är bra.

Det är möjligt att Paula Hawkins inte är den nya Gillian Flynn. Men hon kvalificerar lätt till rollen som hennes pigga lillasyster. Ser fram emot att läsa nästa bok.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Adjö Karl Ove!

Nu är kampen över och det är med sorg i hjärtat jag inser att min flera år långa relation med Karl Ove Knausgård är slut. Tung av separationsångest stryker jag med fingrarna längs den långa raden av böcker i hyllan. Adjö, adjö. Jag visste ju hur det en dag skulle vara över. Men inte att det skulle kännas såhär... tomt.  När jag hörde den sista meningen* läsas upp ville jag ropa: "Men jag då Karl Ove! Tänk på mig! Vi har ju något fint här. Kasta inte bort det!"

* Spoilervarning! Sista meningen: ..."och hela vägen ska jag njuta, verkligen njuta av tanken på att jag inte längre är författare."

Men jag tror honom inte. Ingen som läst den här sviten kan väl tro att han på riktigt kommer att sluta skriva. Väl? Väl?

Nog av klagosång. Så vad tyckte jag då om "Min kamp 6". Jo förutom att jag kunde ha valt ett annat format än ljudbokens (den 400-sidiga Hitler-essän gjorde sig inte riktigt på det sättet, som ni minns) så är jag som vanligt efter en avslutad Knausgård-match lite intellektuellt torktumlad. För hela hans värld, den flyttar liksom in i en. Alla intryck, all känslor, alla associationer. Och på det den vardagliga exaktheten (kaffebryggarens ständiga bubblande). Det är som att leva dubbelliv ett tag. Sitt eget och Karl Oves. Och att leva hans liv... ja, det är ingen lätt sak, det är det inte. Men att få läsa det är alldeles, alldeles underbart.

Sjätte bandet i serien skildrar livet från det att första boken ska komma ut i Norge (turbulensen, farbrodern som hotar med stämning, ångesten inför att de som figurerar i boken ska läsa) till det att sista meningen i sista boken är skriven. Det är som vanligt helt briljant, även om det inte är mitt favoritband (favoriterna är bok 2, 1 och 5 - i den ordningen). Allt från vardagslivet med barnen till hustruns psykiska sjukdomsutbrott är skildrat med sedvanlig skärpa. Insikten om vad det egna projektet kostat de närmsta slår ned som en blixt. För sent att ångra något. Jag tvivlar dock på att det någonsin fanns ett alternativ.

Kanske lider romanen lite av något slags redovisningsbehov (ja, jag inser ju att det blir skrattretande i sammanhanget. Såklart lider den av ett redovisningsbehov), ett slags kronologiskt allt-ska-in-före-slutet-berättande, med förlorad dramatisk kurva som konsekvens. Och jag förstår fortfarande inte riktigt vad den där essän har med resten av sviten att göra. Förutom att resonemanget om namnet - att utan det är vi inget (alternativt allt) - kan kopplas till projektets sanningsanspråk.

Men det gör ju inget. För Knausgård är som bekant en gudabenådad berättare och ger han så ut Skånetrafikens tidtabell kommer jag gladeligen att läsa. Tills dess har jag som tur är "Själens Amerika" och "Hemma - Borta" att bota abstinensen med. Och Karl Ove - ändrar du dig och börjar skriva igen, så väntar jag på dig. Jag väntar hur länge som helst.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Missa inte vår tävling - vinn signerad bok!

I förra veckan gästbloggade Åsa Bonelli hos oss och just nu kan ni vinna fem signerade exemplar av hennes debutroman "Stanna innan du går".

Så här gör du för att vara med och tävla:

Skicka ditt svar på frågan nedan samt namn och adress till bokboxen@akademibokhandeln.se senast imorgon (onsdagen den 15 april).
 
Bokens Malin flyr till sin barndoms sommarö för att läka sitt hjärta. Vilken är ön? 

1. Tjörn
X. Möja
2. Ven

Lycka till!
önskar Bokboxarna

Här kan du läsa Åsas text från i tisdags.
Här kan du läsa mer om boken.

Bokhandlarna svarar: Vad ser du fram emot ur sommarutgivningen?

I fredags fick vi ta del av Evas sommarfavoriter. Nu är det dags för resten av våra bloggande bokhandlare att avslöja vad de tror att de kommer att älska i sommar.

Johan Zillén, Center Syd: Ok, jag ska inte hymla. Jag är sjukt nyfiken på att var David Lagercrantz tar vägen med Stieg Larssons karaktärer i den fjärde Millenniumboken "Det som inte dödar oss". Jag och några miljoner läsare till förmodligen ...
Hört en hel del gott om Anne-Cathrine Riebnitzskys "Tyrannens barn". Publik- och kritikersuccé i Danmark.
Och en ny Nesbø är alltid en ny Nesbø. Även om förhandsinfon om "Blod på snö" antyder att den skiljer sig rätt väsentligt från Harry Hole-böckerna.

Susanna Mattsson, Jägersro: Tycker att sommarutgivningen som alltid är lite tunn, känns ännu lite tunnare i år. Vilket är bra för jag har ännu inte hunnit med Kate Atkinson, Miranda July, Jeanette Winterson och Lionel Shriver ur vårutgivningen. till exempel.
Men... det kommer ju en ny Nesbø, även om jag på beskrivningen tycker att det låter mer "Huvudjägarna" än "Sonen" (oroväckande). Läsas ska den ju dock. Riktigt nyfiken också på Anneli Furmarks serieroman "Den röda vintern". Och på "Mina hjältinnor" av Samantha Ellis som jag skrivit om här. Dessutom tänker jag mig till Paris i slutet av juni och då passar det kanske att läsa alltid lika utmärkta Moa Eriksson Sandbergs ungdomsbok "Paris, Lola & jag". Det ska nog bli en helt okej sommar än då det här.

Filip Nygren, Helsingborg: Först och främst bland titlarna väljer jag Lars Wilderängs "Stjärnfall", uppföljaren till "Stjärnklart" som kommer lagom till början av min semester i augusti. Av någon anledning så kan jag inte få nog av postapokalyps och framtidsdystopier för tillfället. Att det hela utspelas i Sverige i modern tid gör att hela läsupplevelsen, trots temat, känns fräschare och desto mer övertygande.
Redan i juni släpps "Solvarg" av Iggulden, japp ännu en uppföljare, där den första delen heter "Stormfågel". Tyckte väldigt mycket om hans serie om Caesar och romarriket, men var inte lika förtjust i böckerna om Genghis Khan. I denna nya serie har Iggulden hittat formen igen och fokuserar på rosornas krig i England under 1400-talet och jag kunde knappt slita mig från den första delens intriger, våld, hämndaktioner och förräderier.
Och ja, jag är väl medveten om att alla titlar än så länge har börjat på S!
Till sist vill jag nämna "Baka nytt", som kommer från författarna av "Nytt bröd", nu med recept som tydligen ska göra det "omöjligt" att skilja glutenfritt från vanligt bröd. Då jag behöver all hjälp jag kan få med att baka bröd, man kan definitivt skilja vanligt bröd från mina monstruösa skapelser, blir det ett givet köp i slutet av juni.

Bokhandlarna svarar: Evas sommarpepp

Härförleden landade bokhandlarnas säsongsbibel i våra brevlådor. Ja, vi talar såklart om "Svensk Bokhandels" sommarnummer. Därför frågade vi våra bokhandlare: Vad ser du mest fram emot i sommarutgivningen? Eva svarade så utförligt att hon får ett eget inlägg. Det här läser hon i sommar:

Det självklara valet av sommarläsningen 2015 kittlar redan: Millennium 4. David Lagercrantz superhemliga fortsättning på Stieg Larssons trilogi kan väl ingen hålla fingrarna från. Lite mission impossible känns det som - men om någon kan göra det bra, är det David Lagercrantz. I "Det som inte dödar oss" sammanstrålar Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist igen. En hel del nya, spännande karaktärer lär också spela roller i det nya dramat. Håll er framme i augusti, vänner!

En annan given deckargigant avslutar sin serie i sommar: Liza Marklund. Sådär 15 miljoner deckare har hon sålt. "Järnblod" kommer redan i juni och lovar mycket ruggigt och aktuellt. Annika Bengtzons syster har försvunnit. Kvällspressen håller på att gå i graven - papperstidningens sorgliga öde. Och en uteliggare har mördats. Inte alla gillar Liza Marklund - kanske för att hon är kaxig och tjänar mycket pengar? Men hon kan konsten att skriva drivna, täta deckare om heta ämnen.

Helsingborgsförfattaren Stefan Ahnhem kommer med sin tvåa i trilogin om kommissarie Fabian Rask. I "Offer utan ansikte" tog författaren livet av nästan en hel skolklass på Drottninghög. Motivet var mycket raffinerat. Den här gången gör han dock en utflykt till Stockholm, och vi ska få veta varför kommissarien tycks ha flytt med sin familj till Helsingborg. "Den nionde graven" leder in i maktens mörka vrår.... Måsteläsning, för att man som läsare så småningom ska få följa kommissarien tillbaka till Helsingborg i del 3.

Håkan Nesser slutade aldrig skriva. I stället fortsatte han med storstadsdel om Berlin. Nesser har någon slags hypnotisk kraft som gör att man bara måste läsa hans romaner. "Elva dagar i Berlin" blir perfekt augustiläsning, med det Nesserska vemodet.

Italien är oupphörligt fascinerande, och en av de allra bästa romaner jag läst från landet är Silvia Avallones "Stål". En fantastisk skildring om en uppväxt i ett helt annat Toscana än turistresornas. Nu har den unga författaren i skrivit om norra Italien, genom en avfolkad småstad med unga människor och deras drömmar om ett annat liv. Det är Italien efter Berlusconi, och jag kastar mig över "Marina Belleza" när den kommer i maj. Silvia Avallone kommer dessutom att besöka Sverige. Så intressant!

Sedan fyller jag på med "Mitt Toscana och Umbrien" av Eskil Fagerström, också Italienfantast. Pärlorna vill man ju också hitta i detta sammansatta land och än har inte sista turen till Toscana har gått!

Eftersom jag har den stora lyckan att vara mormor letar jag också efter goa godnattsagor till mitt bokälskande barnbarn. Med Lilla Björn-serien av nordirländske författaren Marin Wadell, illustrerade av Barbara Firth, tror jag vi somnar gott. "Kan du inte sova, lilla Björn?" och "Du och jag, lilla Björn" varvar vi i sommar med "12 sånger om månaderna" med nyskrivna sånger av Anna Charlotta Gunnarsson, med jättefina illustrationer.

Eva Killberg
Killbergs bokhandel Ängelholm

Tävla med oss! Vinn signerad "Stanna innan du går"

I tisdags gästbloggade Åsa Bonelli hos oss. Idag lottar vi ut fem signerade exemplar av hennes debutroman "Stanna innan du går" bland dem som kan svara på frågan


Bokens Malin flyr till sin barndoms sommarö för att läka sitt hjärta. Vilken är ön? 

1. Tjörn
X. Möja
2. Ven


För att vara med och tävla ska du skicka ditt svar samt namn och adress till bokboxen@akademibokhandeln.se senast onsdagen den 15 april.

Lycka till!
önskar Bokboxarna

Här kan du läsa Åsas text från i tisdags.
Här kan du läsa mer om boken.

Gästbloggaren: Åsa Bonelli

Mod.
Ett stort ord som ofta nämns i stora sammanhang. För visst är det något magiskt med de som vågar spränga gränser, kliva utanför ramarna och sedan stå rakryggad och försvara sina val oavsett vad omgivningen har för åsikter?
Man riskerar att förlora vänner, familj och till och med i vissa fall – sitt liv.
Då krävs det ett stort mått av oräddhet.
Den dagen då jag bestämde mig för att skriva en roman kände jag mig som en av de där magiska människorna. Beslutet var livsavgörande på något sätt. Barnen var stora, jag behövdes inte lika mycket på jobbet och det var dags att sluta hitta på ursäkter för att inte skriva den historia som legat och malt i bakhuvudet en längre tid.
Show, don't tell.
Den skrivresan tog två år och oj, så läskigt det var. Det är skrämmande att bli bedömd, risad, rosad och eventuellt refuserad. Men när jag tittade på manushögen slogs jag av insikten. Jag hade verkligen gjort det! Jag hade tagit ett ganska kontroversiellt beslut och hållit fast vid det. Känslan var obeskrivlig och beroendeframkallande. Att skriva förvandlades från en önskan till ett behov eftersom det fått mig att utvecklas som människa.
Jag kan tänka mig att det är så maratonlöparna känner under ett pågående lopp. Man är utmattad och tänker att man aldrig någonsin mer kommer att utsätta sig för samma pärs. Men det är när målgången kommer allt närmare som det händer. Tröttheten försvinner, kraftlösheten växlar över till en målmedvetenhet och där, på upploppet, är det modet som bär fram en den allra sista biten.

Men att våga behöver inte alltid handla om livsavgörande beslut. Det kan handla om att, trots ett bankande hjärta och högt adrenalinpåslag, kunna förmå sig att sitta stilla när en geting surrar ovanför huvudet, åka på den där resan alldeles ensam eller att kasta sig ut från brokanten och känna hur kroppen rycks tillbaka av en utsträckt bungylina.

När jag skrev "Stanna innan du går" tyckte jag ofta väldigt synd om Malin som är huvudkaraktären. I sin yrkesroll som kulturrecensent är hon trygg och kompetent, i sin författarroll något helt annat. För att inte prata om den synen hon har på sig själv som människa. Den lilla djävulen på axeln fyller henne med tvivel ända upp till bredden och mer än en gång flyger tankarna genom hennes huvud att om hon bara spenderade några timmar i gymmet eller helt enkelt bara ansträngde sig lite mer så skulle allt ordna sig. Hon, sviken och ensam, vill ju bara vara lycklig. Men hur hon än försöker lyckas hon inte hela vägen fram. Tills den dagen hjälpen kommer från ett minst sagt oväntat håll. Och det är då hon finner modet att för en gångs skull tänka på sig själv och på vad som får henne att må bra. Jag kan ärligt säga att när boken var klar så var jag omåttligt stolt över Malin. Stolt över att hon tordes och över allt hon lärde sig under resans gång.

Alla behöver vi göra lite tokiga saker emellanåt. Som att till exempel äta en baklängesmiddag, att det är okej att inte vara så duktig hela tiden och framför allt – förstå att det faktiskt finns människor som utan baktanke gillar dig.
Precis som du är.

Det är modigt om något.

Åsa Bonelli (1968) är född i Stockholm och är utbildad hudterapeut. Hon jobbar idag administrativt i en livsmedelsbutik. Åsa har två vuxna barn och bor i Stockholms innerstad med sin man. Förutom att skriva så brukar hon träna, läsa och umgås med vänner. ”Stanna innan du går” är hennes debutroman.

Vindsporren eller Innan E.L. James hade vi Virginia Andrews

Jag vet inte hur vi kom att tänka på dem. Kanske på grund av en diskussion om mellanstadieläsning som dök upp i samband med mitt "Anne på Grönkulla"-inlägg häromveckan. Kanske bara på grund av att erotiken är det nya allt.

I alla fall kom en kollega och jag i samspråk om Virgina Andrews "Blomblad"-serie. En bokkvartett som upprepade gånger närlästes av mig under åren mellan 12 och 15. Kort handlar det om fyra syskon som stängs in på en vind av sin inte så ömma moder och den fullständigt genomelaka mormodern. Innan de lyckas fly hinner de två äldsta syskonen bli kära och... ja, det blir lite "Dogtooth" över alltihopa (fast väldigt mycket lökigare och med mindre ångest). När de sluppit ut är äldsta dottern besatt av hämndtankar och sin nyväckta sexualitet (inte alltid i just den ordningen, men ofta parat).

För er som lyckats missa denna tantsnusk-erans blomstrande höjdpunkt (ni kanske var för unga, ni kanske hade en utvecklad litterär smak även på 80-talet - skälen kan vara många) har jag goda nyheter. Jag har i gömmorna hittat en sammanfattning i serieform av de två första böckerna. Skapad av ingen mindre än undertecknad i årskurs åtta.

Mina damer och herrar, får jag lov att presentera: "Blombladet - Den bedårande". Observera att rutorna är numrerade.

Ja, jag ser ju att det blir lite si och så med läsvänligheten (äger ingen scanner, har fått plåta av). En förstoring är att rekommendera, då funkar det hyfsat. Och klarar ni inte de allra minsta bokstäverna kommer här en dechiffrering:

Små bokstäver ruta 3: Cathy har just börjat sminka sig.
Små bokstäver ruta 4: Ytterst självbehärskad min.
Små bokstäver ruta 5: Trevande hand / manlig nacke
Små bokstäver ruta 6: Vältrimmad häck / oemotståndlig
Små bokstäver ruta 7: Särskilt dom
Små bokstäver ruta 8: Jag kan inget utom att vara vacker / Hotbrev från Cathy
Små bokstäver sista rutan: Du ÄR bedårande

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Långfredagslång läsning - "Min kamp 6" första halvlek

Borde nog ha valt pappersboken istället.

När jag började lyssna på ljudböcker valde jag främst deckare. Detta för att jag hade svårt att hålla koncentrationen när intrigen och/eller språket blev alltför intrikat eller subtilt. Några år senare har jag övat tillräckligt mycket för att kunna lyssna på vilken genre som helst. Trodde jag! Ty detta var innan jag lade öronen på Knausgårds sexa. Ni vet 45-timmarsljuboken.

Jag inser nu att ljudboksformatet inte är optimalt för:
1) Diktanalyser
2) Historiska essäer
3) Konstkritik
4) Bibletolkningar och övriga djupdykningar i litteraturhistorien.
Framför allt inte om dessa staplas på varandra i en associativ kedja. Ja, jag är någonstans (jag hoppas vid gud att det är slutet) i den evighetslånga Hitleressän som utgör mer än en tredjedel av "Min kamp 6". Och jag jobbar stenhårt på att hålla mig koncentrerad, för även detta är ju ämnen som normalt brukar kunna intressera mig (kanske minus den historielektionen, jag brukar föredra att tillägna mig historisk kunskap via skönlitteraturen). Men jag tvingas inse att det är sjukt mycket lättare att låta tankarna vandra till utläggningar om Paul Celans dikt ”Engführung” än till misslyckad korvkokning och ändlösa turer till mataffären (som utgör andra delar av romanen).

Jag vågar inte säga något förrän läsningen är slut, och kanske är det metoden (lyssnandet) som är orsaken, men min känsla är att Knausgårds styrka (till skillnad från vad han låter påskina i femman) är det skönlitterärt vardagsnära. Där lyfter texten till en existentiell allmängiltighet som ger vid handen att en dagishämtning är och kan vara minst lika betydelsebärande som någonsin den största poesi. Men när denna stora poesi avhandlas hade i alla fall jag behövt ha en text framför ögonen för att inte förlora mig i annat.

Jag hänger dock i, tro inte annat. Drygt 30 timmars lyssning. Knappt 15 kvar. Men det där "barat" oroar.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Tony Parsons – "Murder bag"

”London.
En brutal mördare lämnar blodiga spår efter sig från små bakgator till storstadens upplysta stråk.
Det första offret är en rik bankman som under många år bedragit sin hustru. Det andra offret är en hemlös man. Till en början verkar mordoffren inte ha något gemensamt, men det visar sig att de båda männen tjugosju år tidigare gick på samma skola den exklusiva privatskolan Potters Field.
Kriminalpolisen Max Wolfe hittar ett skolfoto där flera av offren finns med. De sju rika, privilegierade pojkarna på bilden blev nära vänner. Vad kan ha utlöst mördarens besinningslösa vrede och varför är just de här männen utvalda?”

Tony Parsons ”Murder bag” bryter ingen ny mark inom den moderna spänningslitteraturen. Det är kompetent skrivet, genomgående spännande och underhållande men långt ifrån originellt.
Grundhandlingen ”Obegripigt skicklig seriemördare hämnas oförrätt från ungdomen” har vi sett förr. Många gånger. Senast t.ex. i förra sommarens ”Offer utan ansikte” av Stefan Ahnhem.

Men vad som ändå lyfter ”Murder bag” från mängden är huvudpersonen, polisen Max Wolfe. Skildringen av honom, en ensamstående som pappa sliter för att finnas till för sin femåriga dotter, är riktigt fin. Den, och en scen i boken där han på ett mycket omacho sätt ber för sitt liv, gör att jag bryr mig om honom. Och resten av berättelsen.

Tony Parsons är en begåvad berättare dock och kan han i nästa thriller leverera en bättre intrig ger jag gärna Max Wolfe en chans till.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd