"Tolvåriga Bird Gardner har inte sett sin mamma på över tre år. Margaret försvann efter att hennes dikter använts i protesterna mot de stränga lagar som införts för att värna ”amerikansk kultur” och återinföra fred och välstånd efter den så kallade Krisen. Men en dag får Bird ett brev med en kryptisk teckning i. Han inser att hans mamma försöker kontakta honom. Och han bestämmer sig för att hitta henne."
Om du, som jag, läst Celeste Ngs tidigare romaner, "Säg inget om Lydia" och "Små eldar överallt", förväntade du dig kanske ytterligare en finstämd roman om familjerelationer, klass, fördomar och privilegier?
Något som Reese Witherspoon gör HBO-serie av liksom?
Nja, jag säger inte att du kommer bli besviken, men överraskad kanske? "Våra förlorade hjärtan" tar upp liknande ämnen som i hennes andra böcker, men på ett mer dystopiskt, nästan Margaret Atwood-likt sätt kan man säga.
I berättelsen har USA gått igenom en näst intill samhällskollapsande kris, ekonomisk, social och kulturell. Skulden läggs huvudsakligen på Kina, och människor med asiatiska drag utvisas, fängslas, misshandlas och misstänkliggörs.
Det är i denna värld, där staten bränner böcker och bibliotekarier organiserar motståndsrörelsen, vi får följa unge Bird/Noah i hans sökande efter sin försvunna mamma.
En ny lag, "PAKT", gör det förbjudet att överhuvudtaget kritisera eller ifrågasätta landet eller dess myndigheter. Även efter att krisen avtagit och situationen återgår till det mer normala.
Barn till föräldrar som bedöms som regimkritiker omhändertas och omplaceras hos mer "rättfärdiga" föräldrar.
En nära dystopisk framtid, men en med kännbara likheter till dagens politiska utveckling ...
Berättelsen är välskriven och engagerande, men kanske lite för svepande och suddig i kanterna när det gäller samhällsskildringen. Man hade velat veta mer, motståndarna och motiven är lite för diffusa - kampen mot dem likaså, men ändå en absolut läsvärd bok.
// Johan, Akademibokhandeln Center Syd
