Att värja sig från gubbarnas Dylan...

... är tydligen fullständigt omöjligt. Efter att med stor svårighet ha fattat beslutet att lägga ifrån mig Stig Hanséns bok, så tvingar sig istället Arne Sundelins nyutkomna Dylanalster på mig.

Allt ska bli ditt är av slaget dokumentärroman (numera omåttligt populär form) och handlar om Robert Zimmerman/Bob Dylan, från uppväxten i Hibbing fram till det stora genombrottet.

Om Arne Sundelin är man och medelålders och Dylanälskare? Det kan ni hoppa upp och fethaja. Om jag kommer att läsa? Ja, det är klart. Hoppas på lite mer Dylan den här gången bara. Om än i fiktiv form.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

I ain't gonna work on this gubbiga bok no more...

Nej okej, jag ger upp. Hur mycket jag än älskar Dylan så orkar jag inte med ännu en manlig Dylanälskares svärmiska närmande till idolen. Bobby Boy - mannen i mig, jag lägger dig nu åt sidan. Kanske (säkert) för att plocka upp dig igen, men för tillfället finns det så mycket annat som lockar i höstutgivningen att jag helt enkelt inte vill lägga viktig lästid på associativa utgjutelser om Stig Hanséns liv med Bob Dylan som fond.

Det finns saker jag gillar med boken. Hansén är en skicklig skribent, textens mjuka puls dunkar på helt lugnt och fint. Och en del nya Dylan-anekdoter får jag mig till livs (men inte så många som önskat). Uppskattar också storligen textmässiga blinkningar som när författaren beskriver en konstutställning och använder formen från A hard rain's gonna fall. Sådana grejer.

Men, men, men... det är helt enkelt för lite mr Bob och för mycket medelålders man funderar över livet för mig. Och ja, det hade jag väl kunnat ana mig till redan när jag läste titeln, men man måste ju prova. Och omslaget är ju to die for!!! (Stig Hansén är inte den enda som svärmar för Dylan).

Lite lättare blir det också att lägga boken ifrån sig när jag för ett tag sedan nåddes av den glada nyheten att Maestro himself skriver på del två av Chronicles. Yes! Som jag har väntat.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Rapport från Istanbul

Så går man omkring i Istanbul, en spännande stad som gärna framhäver att här möts öst och väst. Och nog är det så. Efter en dag med flera besök i moskéer hamnar vi på gågatan i den nyare delen av staden, slinker in i bokhandeln (som faktiskt liknar en Bokia-butik!) och fastnar framför topplistan. För se där, vad ligger etta på boktoppen i Istanbul, om inte den omtalade Femtio nyanser av honom!

Skulle kunna vara "Rapport från vår turkiska filial".

Guideböcker testades flitigt under besöket. För gott folk, i Istanbul är det lätt att hamna vilse. Och inte alla kebabsyltor serverar god mat. Bäst, kom vi fram till, är Time Out. Bra tips, roligt skriven med djupdykningar i sånt som livet i harem. Inte det paradis en del har trott, utan massor med intriger, strypningar med silkestråd och förgiftningar. Och Time Out har dessutom tillförlitliga restaurangtips, testade vi oss fram till.

Bästa Istanbul-lektyren borde förstås vara Orhan Pamuk (som vi tyckte att vi siktade med portfölj i närheten av universitetet - men vi kunde ju inte gärna gå fram och fråga!) Näst bäst måste vara Elif Shafak, som lär vara en populär författarinna i Turkiet. Hennes Bastarden från Istanbul finns i resvänlig pocket och visade sig vara perfekt innan, under och efter resan. Med både humor och allvar väver hon ihop en historia som samlar upp otroligt mycket av historia, mentalitet, mångfalden. Här finns skrockfullheten, sötsakerna, kulturkollisionerna, de skiftande livsstilarna man möter på gatorna, kanske inte så mycket religion, men allvar bland annat i form av folkmordet på armenierna. En öm punkt fortfarande för den turkiska ledningen - Elif Shafak höll på att bli inburad tre år för sin roman.

Trivsamt värre var det att följa Agatha Christie i spåren. En översötad Mojito på terrassen på Pera Palace satt fint i hettan, medan solen gick ner (antagligen över mer smogg än på Agathas tid). Men inne på det världskända hotellet, där gästerna från Orientexpressen bodde, såg det ut precis som förr. Tunga möbler och sammetsdraperier. Bara Agatha själv saknades.

Den legendariska deckardamen fanns i alla fall på åtskilliga porträtt inne på järnvägsrestaurangen "Orient Express". Maten var dessutom alldeles förträfflig - ta det aromatiska grillade lammet om ni kommer dit!

Eva Killberg
Bokia Killbergs Ängelholm

Indiska bokfynd?

Jag är på väg att dra österut. Indien närmare bestämt. Vet inte hur det blir med läsningen, skralt skulle jag tro. Syftet med resan är av mer yogisk karaktär. Men sist jag var där hittade jag i alla fall den här underbara illustrerade utgåvan av Mahabharata på en bokhandel i Delhi.

Bilderna gör den inte riktigt rättvisa. Den är så fantastiskt fin! Pappret tjockt. Och illustrationerna! Jag älskar den.

 

Min förhoppning är att komma hem med uppföljaren i samma utförande. Wish me luck!

 

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

"Rekviem för John Cummings" – Nu i pocket!

”One two three four!”

När Dee Dee brölade det för första gången på CBGB:s 1974 – det var då punken började.
Glöm Stooges, MC5, Doors, New York Dolls och de andra som någonsin kallats för punkens förfäder. Ramones – De var punkens Big Bang.

Åren går. Skägget blir gråare och gråare och gamla hjältar tickar av. En efter en. När Joey dog i april 2001 var det som ett slag i magen.

Joey Ramone död?!!? Han kan väl inte dö, han finns ju nästan inte på riktigt.
På Ramones hemsida hade någon, under en bild av Joey, skrivit ”Adios Amigo” och lagt upp texten till Life’s a Gas;

"Life's a gas, Life's a gas, Life's a gas, a gas, oh yea
Life's a gas, Life's a gas, Life's a gas, a gas, oh yea
So don't be sad cause I'll be there Don't be sad at all"

Jag grät på riktigt då, blir fortfarande tårögd varje gång jag hör den låten.

Dee Dee försvann in i sitt sista heroinrus ett drygt år senare och Johnny förlorade kampen mot prostatacancer 2004. Tommy tickar på.

Vad har nu detta med något att göra överhuvudtaget?

Har det kommit en ny bok om Ramones?

Ja, typ.

John Cummings är en medelålders punkare. Den död hans tankar kretsar kring är främst hans egen förestående bortgång, eftersom hans cancer inte ger vika. Det vilar ett dröjande ljus över Bengt Ohlssons berättelse i det solvarma Los Angeles som han beskriver, en sista hågkomsternas trängsel före utslocknandet. John Cummings spelade fortare än alla andra. Hans uttolkare Bengt Ohlsson skruvar ned tempot så att romanen snarare går i takt med hjärtats slag, det hjärta som envetet kämpar på för att hålla ihop en kropp som sakta går under medan minnen av sex, kärlek, barndom, konserter, egna svek och andras, står fram med en sällsam tydlighet. Det är en helt oväntad bild av en av rockens mest berömda män. För John Cummings artistnamn var Johnny Ramone. Och det här är romanen om hans liv och död.

Bengt Ohlssons roman Rekviem för John Cummings, ty det är verkligen en roman och inte någon vanlig rock’n’roll-biografi, om Johnny (Cummings) Ramones karriärminnen och sista år i livet är en mycket mycket bra bok. Vi slår fast det på en gång. Friheten som en duktig författare tar sig när han/hon skriver skönlitterärt om en verklig person bäddar ofta för mycket intressantare läsning än en vanlig biografi (Oates ”Blonde” t.ex.). Men det är en mycket mycket bra bok för Mig - fyrtioårigt, relativt välbeläst, litterärt nyfiken och - kanske framförallt - gammalt Ramonesfan. Såg dem live sju gånger. Har alla skivor.

Gabba Gabba!

Men är det en lika bra bok för Inte-Jag?

Vet inte.

Tror inte gemene man (och han är ofta väldigt gemen) kommer sitta och mysa till gamla Dee Dee Ramone-anekdoter. Bli tårögd när gubbarna trillar av pinn en efter en.

Benke skriver som vanligt fantastiskt bra.

Frågan är bara hur många som kommer att bry sig?

"And I think of times we were together
As time went on it seemed forever
But times have changed
Now things are better
Someone had to pay the price"

(Here Today, Gone Tomorrow)

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

När P.D. James kom till Pemberley

Jag är den första som kan förstå att det är frestande att kliva in i Austens universum. Som läsare gör jag det ofta, och hade jag varit författare hade det nog kliat en del i fingrarna. Bara en liten, liten historia om Elizabeth och Darcy... Många är det som inte kunnat hålla sig, och de resultat jag har tagit del av har varit minst sagt varierande. Nu har turen kommit till den välrenommerade deckarförfattaren P.D. James, som låter sin senaste roman utspela sig på mr Darcys gods Pemberley, sex år efter giftermålet mellan honom och Elizabeth Bennet.

Jag hade någorlunda högt ställda förväntningar. P.D. James goda rykte gjorde att jag knappast väntade mig ett fiasko av Colleen McCullough-mått (Miss Mary Bennets självständighet kom 2010, jag skulle rekommendera att du låter bli att läsa om du älskar din Stolthet och fördom.) och något sådant platt fall var När döden kom till Pemberley inte alls. Men den var inte heller riktigt vad jag hoppats.

Lizzie och Darcy har som sagt hunnit vara gifta ett tag, äktenskapet är mycket lyckligt (det gläder mig såklart att få reda på det) och de har två söner tillsammans. En bit bort har Jane och Bingley slagit sig ner. Allt mycket harmoniskt. När boken tar sin början är Pemberleys invånare i full gång med att planera den årliga höstbalen. Den stormiga natten före balen har några av de närmaste samlats för en enkel middagstillställning. Plötsligt dyker lillasystern Lydia upp objuden (med tanke på maken Wickhams och Darcys historia är hon inte en särskilt välkommen gäst på Pemberley) och hysterisk. Något oklart har inträffat i skogen runt ägorna och hon fruktar att Wickham blivit skjuten.

Ett mord har också mycket riktigt blivit begånget och snart vindlar historien iväg till fredsdomare, polisförhör, fängsligt förvar och domstolsförhandlingar. Och så fort friden lämnat Pemberley till förmån för detta brotteri tappar jag lite intresset.

Det är som att P.D. James har skrivit två historier. En, som spinner kring de välkända karaktärerna på Pemberley och deras inbördes föehavanden. Hade boken bestått av enbart denna historia hade den fått högt betyg. James är Austen trogen stilmässigt, även om lite av Jane A:s fina torra humor saknas. Och för en Stolthet och fördom-älskare som jag är det såklart underbart att få återse alla gamla kära gestalter.

Men den andra delen av berättelsen, mordhistorien, intresserar mig föga. Här följer vi till största delen Darcys perspektiv, jag saknar Elizabeth och världen är exklusivt manlig. Jag gissar att James i detta brottsmål simmar i lite kändare vatten och därför kan kosta på sig att vara lite friare i formen. Och jag kan förstå att hon vill lägga till något eget, vad är annars meningen med att spinna vidare på någon annans historia. Men jag är tveksam till denna blandade kompott.

Inte full pott, alltså, men heller inget bottennapp. Jag varnar inte alls för läsning. Jag varnar för att ha för höga förväntningar.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Filmtajm!

Den senaste veckan har jag sett två filmer byggda på böcker jag älskat.

Vi måste prata om Kevin – Lionel Shriver

Wow! Filmen fångade verkligen stämningen i boken och Tilda Swinton är fullkomligt suverän i rollen som Kevins mamma Eva. Om jag har någon invändning är det att man redan tidigt i filmen inser vad det är Kevin är på väg mot. I boken går det upp för läsaren långt senare, vilket gör effekten starkare tycker jag.

4 Dostojevkijs av 5 möjliga.

Laxfiske i Jemen – Paul Torday

Även om satiren är lite skarpare i Tordays bok så är jag mycket belåten med även den här filmatiseringen. Blunt är jättebra och McGregor är alltid en favorit.

Intellektuell date-movie! J

3,5 Dostojevskijs.

…och så filmen jag verkligen är nyfiken på just nu….

Berättelsen om Pi – Yann Martel

En totalt ofilmbar bok? Det ser inte ut så….

(Biopremiär 21/12)

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

Upp ur soffan...

Vill du komma igång att träna?

Är det för jobbigt att ta sig till gymmet?

Har du inte tid?

Barn som ska hämtas, mat som ska lagas, soffan alldeles för skön, Bra program på tv? Har inga träningskläder som passar?

Läs då boken Heja, Heja! och skratta, inspireras och du kommer att vilja börja träna långt innan den är utläst.

Jag själv, är den lata typen som tycker att nu framåt hösten så börjar det bli för mörkt ute och på morgonen är sängen alldeles för skön för att lämna.

Men den känslan du har efter du har sprungit går inte att jämföra med någon annan och den bara måste upplevas…

Veronica Wästergård
Bokia Killbergs Växjö

August-skam

Först hade jag inte någon aning om vem Nobelpristagaren i litteratur var. Sedan kom August-nomineringarna igår och jag hade läst en, EN, enda bok!

Tycker inte att jag gör något annat än läser, och läser, och läser. Ändå har jag vare sig hunnit med Fröberg Idlings Sång till den storm som ska komma eller Johannes Anyurus En storm kom från paradiset (anas ett titel-tema för August 2012?). Två böcker som jag föresatt mig att läsa i princip så fort de kom ut. Inte ens Zlatan-boken har jag läst... Ok, bot och bättring lovas.

Den bok jag trots allt har läst, Only väg is upp av Emmy Abrahamson (nominerad i barn- och ungdomsklassen), är i alla fall en värdig vinnare.

Här hittar ni alla nominerade titlar. Den 26 november får vi veta vem som vinner. Ambitionen är att ha lite mer kött på benen tills dess.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Torka tårar på tv - Hur gick det sen?

Kanske är det för att jag är lite för dålig på att titta själv, men uppenbarligen har jag underskattat tv-mediets kraft. När tv-serien baserad på Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar började gå för ett par veckor sedan oroade jag mig ju lite för att en hel massa människor skulle missa att läsa boken.

Det blev ju såklart tvärt om. Böckerna har fullkomligt rasat ur hyllorna.

Tv-versionen är ju dessutom fruktansvärt bra! Då jag av förklarliga skäl (som att den inte har kommit ut ännu) inte har hunnit läsa bok två, som förra veckans avsnitt baserade sig på, kunde jag då också tydligare se hur den filmade versionen klarar sig av helt egen kraft.

Ikväll sänds sista avsnittet. Se det. Och har du inte redan gjort det - läs boken!

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

En alldeles egen ponny

 Fredrik Backman var alltså hos oss på Killbergs i Helsingborg i torsdags och pratade och signerade böcker. Det var mycket lyckat, tyckte i alla fall vi. Vi hoppas och tror att även Fredrik och alla besökarna tyckte det. Tanken var nu att jag skulle lägga upp bilder från eventet här, men en kombination av ny telefon och dålig kunskap (läs tålamod) om hur man för över de **** bilderna från telefon till dator gör att det just nu inte blir några bilder!

Jo en, för den tog jag med min gamla kamera när jag kom hem. Så här ser alltså Fredriks berömda ponnys ut:

Mitt namn och ponnyn är ju solklara, däremellan tror jag det ska stå ”Fredrik Backman”, fast med tanke på att han då varit hos oss över två timmar och förmodligen började bli hungrig skulle det kunna stå ”Burger King” också…


Odette Gross
Bokia Killbergs Helsingborg

Winners of Yngwie - we salute you!

Bokboxen bränner av ett milslångt, superintrikat gitarrsolo för att hylla vinnarna i Yngwie-tävlingen! Att Yngwie Malmsteens dopnamn är Lars Johan Yngve Lannerbäck visste bland annat Ellinor i Lund, Pontus i Sollefteå, Cilla i Rottne, Jonatan i Linköping och Sandra i Halmstad. Ni får varsitt soignerat exemplar av Anders Tengners bok Yngwie J Malmsteen - Såsom i himmelen, så ock på jorden.

Grattis till er och tack alla andra som var med och tävlade!

Träffa Fredrik Backman på Center Syd!

Missade du Fredrik i vår Helsingborgsbutik i torsdags kväll?

No worries mate! Idag finner du honom på Center Syd mellan 11:00 och 12:45! Specialpris på både En man som heter Ove och Saker min son behöver veta om världen utlovas!!

Femtio nyanser av urk

Jag har just, med viss svårighet, läst ut E.L. James erotiska storsäljare Femtio nyanser av honom.

40 + miljoner läsare kan inte ha fel eller?

Tja, med den logiken är McDonalds världens bästa restaurang. De måste de vara, de har ju flest besökare. Klart och betalt!

Det är inte ofta jag läser ut böcker jag inte gillar, och jag gillar v e r k l i g e n inte den här boken.

Jag stör mig inte på de smaskiga sexscenerna. S&M må i och för sig inte vara min grej, men i den här boken går det faktiskt inte längre än några lite fastbundna handleder och lite smisk.

Det är svårt att skriva om sex. Mycket svårt. Det har till och med instiftats ett pris för värsta litterära sexskildring – The Bad Sex Award. Det finns nobelpristagare som är usla på det. Jan Guillou säger att sex är det svåraste en författare kan skriva om.

Inte på grund av den unkna kvinnosynen. Hjältinnan, Anastasia Steele, är fullkomligt ointressant som karaktär. En tom berättarröst, skolflicksförälskad och trånande efter den spännande, supersnygge och mycket välutrustade manlige hjälten Christian Grey – som är mycket, mycket välutrustad. Har jag förresten nämnt att han är väldigt välutrustad. Han är alltså väldigt välutrustad. Christian alltså. Det är han som är väldigt välutrustad. Hon får, ursäkta uttrycket, våpet Bella i Twilightböckerna att kännas som Ripley (Bad-Ass Sigourney Weaver i Alienfilmerna för er okulturella sällar!).

Nej, det som verkligen retar mig med E.L. James bok är den otrolig torftiga prosan. Hon skriver verkligen som en kratta. Otroligt mycket upprepningar. Hur många gånger kan man bita sig i läppen egentligen? All transport-text, det som ska föra oss fram i handlingen, är så fruktansvärt ointressant och händelselös. En seg transportsträcka mellan nuppandet.

Och intrigen. Eller snarare avsaknaden av den. Kanske händer det något mer av intresse i de kommande två böckerna i serien, Femtio nyanser av mörker och Femtio nyanser av frihet, men i den här kan handlingen summeras ungefär så här:

Flicka träffar pojke – Pojke sätter på Flicka – Flicka vill bli påsatt igen – Pojke vill skriva kontrakt om att han får binda fast Flicka och smiska henne innan han sätter på henne igen – Flicka är tveksam men får gott vin och en bil samt flyga helikopter – Pojke sätter på Flicka några gånger till.

Ni vet, den gamla historien.

Oavsett vad jag tycker och skriver här så kommer den här bokserien sälja hur mycket som helst i Sverige också. Jag tycker det är förbryllande. Kan bara komma på en bok jag ogillat mer än denna de senaste tio åren eller så. Den nästan episkt kalkoniga Francys evangelium av Amanda Lind.

Precis som den så är Femtio nyanser… nästan värd att plöja igenom bara för erfarenheten.

Nej, det bästa med den här boken är nog att den ledde till den här fullkomligt fantastiska recensionen av Katarina Lumsden.

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

P.S. Vill man läsa en sexskildring som faktiskt både funkar och kittlar lite, rekommenderar jag Christos Tsiolkas utmärkta roman Örfilen (Leopard Förlag 2012).

All I want for christmas is Sara Granér!!!

Jag älskar Sara Granér. Framför allt när hon är arg. I nya albumet är hon jättearg. Jag älskar henne jättemycket. För jag vill ju också bara få chilla med en paraplydrink i ett solidariskt och hållbart ekonomiskt system liksom...

All I want for christman is planekonomi är ett rakt igenom politiskt seriealbum. I en ofta förment naiv ton (låt er inte luras) avhandlas marknadsekonomin, bemanningsföretag, Vellinge-moderater, asylpolitiken, miljöförstöringen...

Sara Granér skriver brev till Magdalena Ribbing där hon frågar sig hur hon ska gå till väga då det ekonomiska systemet beter sig direkt ohyfsat, hon låter nyfödda kastas ut genom sjukhusets fönster då de inte har "tillräckliga skäl att stanna", hon gör slut med jättepandan, låter marknaden reagera kraftigt negativt på ett par sparvar från Fåglar i färg, skapar socialrealistiska midsommarpyssel, nätmobbar Naturen och kartlägger högerns psyke.

Allt på karaktäristiskt färgchockat och kollagebetonat Granérskt manér där hålögda björnar och kaniner möter bilder på en njurtumör i ett besvärligt stadium. Det är fullkomligt hejdlöst, smart och dessutom vansinnigt roligt. Hela tiden.

Sara Granér är en av Sveriges absolut främsta serietecknare och hon har lätt gjort årets seriealbum (lätt!!!). Läs det nu. Tvinga sedan alla ni känner att läsa det. Världen blir större och roligare. Jag lovar.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

ps. Som författaren påpekar har ju ingen faktiskt testat planekonomi i fredstid och under ordentliga demokratiska förhållanden. Just sayin'...

Författarträffar i Helsingborg och Lödde!

I morgon fullkomligt strösslar vi författarmöten över skåningarna. På eftermiddagen kommer skräcken till Center Syd i form av Lars Rambe och Caroline L Jensen:

Lars Rambes nya rysare Kvinnorna i sjön har nyss utkommit till fina recensioner, och Saxtorpianska Skräckdrottningen Caroline L Jensen signerar den nya skräcknovellsamlingen De Odöda, där hon har sällskap av bl.a John Ajvide Lindqvist, Anders Fager, Åke Edwardson mfl. 


Som om inte detta vore nog dyker Fredrik Backman upp i Helsingborgsbutiken framåt kvällen:

Ni som brukar läsa denna blogg har väl märkt att vi som skriver här är omåttligt förtjusta i sagde Helsingborgsförfattare och hans bok En man som heter Ove. Det kommer att bli en författarträff efter ordinarie öppettid då Fredrik kommer att berätta lite om boken (och gissningsvis en hel del annat också) och det blir möjlighet att ställa frågor, boksignering så klart (har förstått att det även går bra att önska teckningar av diverse djur, ponnys verkar vara favoritmotivet) och ett glas vin.

Tid och plats är:
Torsdagen 18 oktober kl 19.00
Killbergs bokhandel, Stortorget 4 i Helsingborg
Pris: 50:- / person

Platserna är begränsade, först till kvarn gäller. Kontakta oss på helsingborg@bokia.se, telefon 042-370880 eller kom in i butiken och köp biljett.


Och håll i hatten! På lördag gästar herr Backman Center Syd!

Välkomna!

Noll simultankapacitet

Jag är nybörjare på det här med att lyssna på ljudböcker, men har insett att det inte är helt lätt! Idén som sådan tycker jag är jättebra, att kunna lyssna på en bok samtidigt som man till exempel städar. Problemet är bara att jag inte kan det. Lyssnar jag slutar jag städa, och städar jag upptäcker jag efter en stund att jag inte har en aning om vad som hänt i boken den senaste kvarten!

Och inte bara har jag ingen som helst simultankapacitet, jag kan inte ens göra en sak samtidigt! När jag sätter mig för att bara lyssna upptäcker jag efter en stund att hjärnan hittat på något nytt att tänka på och jag vet fortfarande inte vad som hänt. Enda gången jag verkligen kan lyssna är när jag är ute och promenerar, då sätter jag på autopiloten och bara går. Och lyssnar.

Så det får nog bli en del promenader ett tag framöver, eftersom jag beställt och precis fått J.K. Rowlings The Casual Vacancy som ljudbok. Har bara precis hunnit börja på den, men än så länge gillar jag den. Pagford verkar vara en idyllisk engelsk by men man anar redan i de första kapitlen att mycket ligger och pyr under ytan. Och Rowling kan definitivt även skriva för vuxna!

Uppläsare av denna engelska version är Tom Hollander, och han gör det mycket bra. Utan att låta fånig har han olika tonlägen och dialekter för de olika karaktärerna. Jag var lite orolig för det, för mitt förra försök bland ljudböckerna slutade med att jag slängde boken efter att ha kämpat mig igenom två skivor där uppläsaren lät som Mimmi Mus när han skulle läsa de kvinnliga rollerna.

Och nu börjar det nog bli dags för mig att ta en promenad. Jag vill tillbaks till Pagford…

Odette Gross
Bokia Killbergs Helsingborg

Tuffare än de flesta

Danske deckarförfattaren Jussi Adler-Olsen har slagit till igen. Med Journal 64 tar han plats bland de riktiga hårdingarna i deckarhyllan. Han har i nya boken byggt upp en rafflande historia kring kvinnor som tvångsomhändertogs och vårdades (så kallat) på ön Sprogö utanför Danmarks kust. Det gjordes ända tills för 40 år sedan. Många av flickorna och kvinnorna tvångssteriliserades dessutom, och fick sina liv förstörda.

Adler-Olsens egen kriminalare Carl Mörck hamnar i svallvågorna av misshandeln långt efteråt. Tillsammans med sina assistenter Rose och Assad (ett mycket udda gäng) utgör han avdelning Q, som har de minsta resurserna - men desto större snutinstinkt, förstår man. Det blir våldsamt spännande, komiskt otäckt, upprörande och överraskande.

Som att korsa Stieg Larssons Millennium med G W Perssons deckare, för att jämföra med något.

I tuffaste laget för mig - det hade varit en väldigt bra story utan att ta i så infernaliskt - men absolut rätt för den som gillar riktigt hårdkokta deckare.

Eva Killberg
Killbergs Bokia Ängelholm

Sista chansen att vinna Yngwie-boken!

Passa på att skicka in ditt svar i vår Yngwie Malmsteen-tävling innan dagen är till ända!

Vi lottar ut fem signerade exemplar av Anders Tengners bok Yngwie J Malmsteen - Såsom i himmelen, så ock på jorden. Att böckerna är signerade av Tengner, inte av Yngwie, bör kanske påpekas...

Svara på frågan: Vilket är Yngwie Malmsteens dopnamn?

Skicka ditt svar, plus namn och adress till bokia.killbergs@gmail.com före klockan tolv ikväll, så är du med i utlottningen.

Lycka till!

Sista södern-skrönan för säsongen

"Lily Melissa Owens. Din burk är öppen."

Det är inte alla som får uppleva att högre makter talar till dem, men när huvudpersonen i Honungsbiets hemliga liv får sin uppenbarelse låter det just så.

Din burk är öppen. En bok som inleds så är ju helt klart tillräckligt quirky för min smak.

Det är 1964 och den amerikanska södern skakas av rasoroligheter. Lily Owens bor med sin mycket obehaglige far på en persikofarm i South Carolina. Hon har inga vänner, hennes mor dog under mystiska omständigheter när hon var liten och den enda hon egentligen står nära är nannyn Rosaleen som tagit hand om henne under uppväxten.

När Rosaleen utsätts för rasismens våldsverkningar beslutar sig Lily för att lämna föräldrahemmet tillsammans med sin vän. Med sig har hon det enda minnet av modern; ett kort på den svarta madonnan med en adress nedklottrad på baksidan. Det är dit de ska. Kanske kan hon då också få reda på vem hennes mamma egentligen var?

Ibland bara råkar det gå tema i ens läsning. Det har varit fallet med den amerikanska södern för mig i sommar. Jag började med Mississippi (fantastisk), fortsatte med Niceville (helt okej), klämde in Dead reckoning (Sookie är ju alltid Sookie) och avslutade (ja, det får man väl säga, för nu verkar sommaren definitivt vara över, till och med i Skåne) med av Honungsbiets hemliga liv. Det var en fin avslutning.

Sue Monk Kidd har skrivit en historia som blandar magisk realism, politik, biodling, kärlek och vänskap på bästa möjliga sätt. Honungsbiet... hade helt enkelt allt det jag hoppades få ut Niceville, men inte fick. Ganska mycket Förbjuden frukt, men inte lika chick litt-betonad. Lättläst, men inte lättviktigt, och denna mättade, djupa södern-fond som jag är en sådan sucker för (jag borde åka dit, ja det borde jag!).

Boken finns fortfarande att få tag i som pocket. Rekommenderar den varmt för några timmars lustläsning i höstrusket.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

TABU!!!

Femtio nyanser av honom eller Fifty shades of Grey av EL James finns på allas läppar just nu.

En mycket erotisk bok, första i en trilogi som jag tycker alla ska läsa, både killar och tjejer. Eller åtminstone män och kvinnor.

Boken är inte bara erotisk utan innehåller såå mycket mer. Den väcker känslor allt från leende när jag läste deras mailkonversation till spänning och kanske tom lätt illamående ibland.

Handling:
När litteraturstudenten Anastasia Steele intervjuar den framgångsrike vd:n Christian Grey blir hon helt tagen - han är ursnygg, men skrämmande. Övertygad om att hon inte kommer att träffa Grey igen gör hon allt för att glömma honom, tills han en dag dyker upp på hennes jobb och bjuder ut henne.
Den naiva och oskuldsfulla Ana blir förskräckt när hon inser hur mycket hon vill ha Christian, och när han varnar henne för att komma honom nära blir hon bara mer intresserad.
Men Christian Grey är ingen vanlig man - stormrik, passionerad och kontrollerande, med mörka hemligheter som döljs bakom den perfekta ytan. Snart upptäcker Ana mer än hon någonsin kunnat ana om sina egna begär, och allt det Grey gömmer för omvärlden ...

LÄS BOKEN och kan ni inte vänta på tvåan på svenska så finns hela trilogin ute på engelska.

Veronica Wästergård
Bokia Killbergs Växjö

"En för mig helt okänd asiatisk författare..."

... Med de orden lämnade jag hemmet imorse. Självklart syftatde jag på Nobelpristagaren i litteratur som tillkännagavsför en stund sedan. Och ÄNTLIGEN!!!! gissade jag rätt. Nåja. Om man vill vara snäll. Vill man vara lite strängare kan man säga att jag borde avgränsat gissningen ytterligare för att ta åt mig ens en gnutta ära.

Nej, jag har inte läst Mo Yan. Nej, vi har inget av honom inne. Nej, jag hade inte en aning om vem han var. Men det lär jag ju få nu. Och jag kan ju inte låta bli att tycka att titeln Big breasts and wide hips låter lockande såhär i Fifty Shades-tider ;) Dessutom känns ju en författare som blir överlycklig och vettskrämd vid meddelandet om att han fått Nobelpriset sympatisk.

Under eftermiddagen räknar jag med att minst en kund tycker att det är skandal att vi inte har några böcker av Nobelpristagaren inne. Det betyder dock inte nödvändigtvis att han kommer att vara någon kioskvältare när böckerna kommer in (även om Englund kallar honom en blandning mellan Faulkner och Dickens - folkligt värre alltså). Inte för att jag vill förhäva mig eller så, men om jag inte kände till honom alls kan man nog räkna med att även den bokintresserade i gemen har lite dålig koll på Mo Yans författarskap.

Men han finns på svenska i alla fall. Ges ut av Tranan. Och jag kommer såklart att läsa och berätta här vad jag tycker, allt enligt reglerna för Nobelprojektet. Vi hörs om Mo Yan, helt enkelt!

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

I morgon är det dags!

Kl. 13 kommer Peter Englund att avslöja vem som får Nobelpriset i litteratur 2012.

Blir det någon av förhandsfavoriterna som Murakami, Nadas eller Munro?

Kommer akademin kasta ännu en skruvboll som Pinter eller Fo? Är det i så fall dags för alla rockkritikers våta dröm, Bob Dylan?

Stranger things have happened at sea….


Som bokhandlare hoppas jag naturligtvis på en författare som :

a) Jag gillar.

b) Finns i tryck (och gärna hemma i butiken).

c) Är säljbar.


För mig personligen skulle Cormac McCarthy vara det perfekta valet. Hans bok Vägen är min all-time favorit och det vore ett nöje att få sprida den till ytterligare hundratusentals svenskar.

Sen är gubben inte purung direkt heller, så det vore kanske en bra idé att inte vänta för länge….



Aktuella odds från Ladbrokes 10/10

Haruki Murakami 2 - 1

Peter Nadas 5 – 1

Alice Munro 8 – 1

Bob Dylan 10 – 1

Cormc McCarthy 16 – 1

Margaret Atwood 16 – 1

Joyce Carol Oates 33 – 1

E.L. James 500 – 1


Sen bör det kanske tilläggas att ingen pristagare de senaste åren har haft särskilt låga odds hos spelbolagen. Flera av dem (Pinter, Jelinek och Lessing tex) hade astronomiska odds eller saknades helt från listorna.

Jag gillar att de satt Femtio nyanser-författaren E.L. James på listan med oddsen 500 – 1. J

Tror dock att hen som skriver användarinstruktionerna på singelpaketen med tandpetare man hittar amerikanska restauranger (Place between thumb and index finger. Move gently between teeth. Do not stab violently in tounge, eye or child. Not suitable as flotation device) har större chans…..

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

Torka tårar på tv

Säkert satt många med mig bänkade för att se första delen i mini-serien Torka aldrig tårar utan handskar på tv igår. Gårdagens avsnitt bygger på första boken i Jonas Gardells planerade trilogi (läs vad jag tyckte om den här), och precis som Johan säger på Bokia Center Syds Facebook-sida kändes det som att snabbspola sig igenom hela boken.

När jag läste gjorde historien väldigt starkt intryck och med detta i bakhuvudet har jag svårt att avgöra hur serien står sig på egna ben. För varje scen i rutan spelades ytterligare hundratals bilder upp i huvudet. Sådant som lämnat avtryck under läsningen, men som inte fanns med i det timslånga avsnittet.

Tycker det är tråkigt att serien sänds nu, med två böcker outgivna (de kommer först under nästa år). För de som nu bara ser tv-serien och tycker sig veta "vad som händer" kommer att gå miste om så mycket. Torka aldrig tårar utan handskar är en av de mest gripande, angelägna och berörande böckerna som givits ut i år. Alltså ber jag er (snälla fina) - läs böckerna också! Det kommer att göra er så mycket rikare.

Ok, en trailer för serien kan jag väl kosta på mig ändå. Jag kommer givetvis att fortsätta titta:

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Let's get political...

Tänk dig följande scenario.

Riksdagsval i Sverige 2014.

Det är den smutsigaste valkampanjen i svensk politiks historia.

Moderata kommunalråd har stängt ner valkontor i övervägande socialdemokratiska distrikt eller kortat öppettiderna drastiskt. Nya regler om speciella, dyra foto-ID-kort ska avskräcka låginkomsttagare på valdagen och kommunalråden skryter glatt i TV-soffor om hur det nu bör vara mycket lättare för Regeringen Reinfeldt att åter vinna makten.

Stefan Löfven ifrågasätter Statsministerns lämplighet att leda landet i SVTs Agenda. "Hur ska en man som inte kan hålla ihop ett äktenskap kunna hålla ihop en regering?"

Göran Hägglund från KD kontrar omedelbart på sena TV4 Nyheterna samma kväll: "Vi är ju inte ens säkra på att Löfven är född i det här landet! Och i Socialdemokraternas partiprogram finns Gud bara omnämnd två gånger! I Alliansens valmanifest är Han omnämnd sjutton gånger!!"

Miljöpartiet påpekar i Aftonbladet att Lars Björklunds fru aldrig haft ett jobb utanför hemmet och hävdar det som ett klart exempel på Borgarregeringens oförmåga att förstå hur "vanligt folk" har det.

Fredrik Reinfeldt utser Christer Gardell och ett team riskkapitalister till att utreda hur vård, skola och omsorg skall kunna effektiviseras och bli mer lönsamt. De återvänder efter en kvarts betänketid med ett förslag där all skattefinansierad sjukvård ersätts av ett presentkortssystem hos privata sjukförsäkringsbolag . Sänkta lärarlöner och strejkförbud för anställda inom utbildningsyrken. Pensionärer och äldre på vårdboenden får sina ersättningar kraftigt sänkta med motiveringen: "Vad ska de ha pengarna till ändå? De ska ju ingenstans."

　

……………………………

　

Det känns lite avlägset va?

Gud vete att vårt politiska system är långt ifrån perfekt (och clowner bland våra folkvalda har vi inte heller ont om direkt) men den Kalle Anka-aktiga fars som amerikansk politik utvecklats till de senaste åren ter sig nog mycket främmande för en vanlig sekulär svensk.

Tänk dig om en blivande Statsminister i Sverige såg sig tvungen i sitt första anförande inför riksdagen att tydligt klargöra hur Gud gett honom mandat att leda landet i en mer moralisk riktning? Pling-Plång-Taxi till Tokighuset typ.

　

Om detta, och mycket annat, handlar Martin Gelins lysande reportagebok Den amerikanska högern.

"Inget politiskt parti har haft mer inflytande över världens riktning de senaste 50 åren än republikanerna i USA.

Den amerikanska högern är en reportagebok om USA:s konservativa rörelse.

När Barack Obama valdes till president 2008 trodde många att den konservativa epoken var över, men två år senare vann republikanerna en historisk seger i kongressvalet. Inför presidentvalet 2012 dominerar den upproriska högern den politiska debatten i USA. Hur bär republikanerna sig åt för att bibehålla makten? Varifrån kommer energin och kraften i den amerikanska högern?

Vad kommer att hända med USA om Mitt Romney blir president?"
Jag själv, som ser Mitt Romney & Co häcklas varje kväll i The Daily Show och på The Colbert Report, imponeras över hur neutral och opartisk Gelin ändå lyckas vara i sitt rapporterande. Oavsett om han befinner sig på i den amerikanska södern, med bonnläppar som på fullt allvar tror att Obama är en utlandsfödd Kommunist-muslim som kommer ta ifrån dem deras skjutvapen och införa Sharia-lagar, eller om han rör sig i maktens korridorer i Washington DC så är han artig, intresserad och respektfull.

Starkt jobbat Martin, jag hade inte klarat det.

Sätt mig i "Hill-Billy Country" och jag skulle hängt i ett träd på tjugo minuter…..

Go Obama! You Facsist-Communist-Muslim-Hippie!!

(Han må driva en politik som med svenska mått mätt står till höger om Kristdemokraterna i många avseenden, men jag tror att han vill väl. Han har som första amerikanske president uttalat sig för homoäktenskap tex. Inget imponerande här hemma, men i USA är det otroligt kontroversiellt. Ge honom en chans till you Yankee bastards! )

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd
　

Tävla med Bokboxen - Vinn boken om Yngwie Malmsteen

I fredags hade vi ju celebert besök av Anders Tegner här i bloggen och för att fira lottar vi ut fem signerade exemplar av boken Yngwie J Malmsteen - Såsom i himmelen, så ock på jorden.

Svara på frågan: Vilket är Yngwie Malmsteens dopnamn?

Skicka ditt svar, plus namn och adress till bokia.killbergs@gmail.com senast den 14 oktober så är du med i utlottningen.

Lycka till!

Bekvämt och snyggt!

Därhemma håller vi ju (som bekant) på med ett evighetslångt renoveringsprojekt. I väntan på ett anständigt vardagsrum för mina böcker en tynande tillvaro inpressade i de trista gamla bokhyllor som vi har plats för och staplade i högar i hörnen.

Dessutom känner jag mig farligt nära den punkt där kräver att få lägga pengar på annat än virke. Och vi behöver ju faktiskt både nya bokhyllor och en ny soffa...

Kanske något sådant här?

Eller något sådant här?

Eller denna? Nej, kanske inte...

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

The returning hero...

Ni som brukar läsa denna bloggen har väl märkt att vi som skriver här är omåttligt förtjusta i Helsingborgsförfattaren Fredrik Backman och hans bok En man som heter Ove, på bokmässan märktes det tydligt att vi inte är ensamma om det! Och nu är det så trevligt att Fredrik har gått med på att komma på besök hos oss på Killbergs i Helsingborg! Det kommer att bli en författarträff efter ordinarie öppettid då Fredrik kommer att berätta lite om boken (och gissningsvis en hel del annat också) och det blir möjlighet att ställa frågor, boksignering så klart (har förstått att det även går bra att önska teckningar av diverse djur, ponnys verkar vara favoritmotivet) och ett glas vin.

Tid och plats är:
Torsdagen 18 oktober kl 19.00
Killbergs bokhandel, Stortorget 4 i Helsingborg
Pris: 50:- / person

Platserna är begränsade, först till kvarn gäller. Kontakta oss på helsingborg@bokia.se, telefon 042-370880 eller kom in i butiken och köp biljett.

Min gissning är att både En man som heter Ove och Fredriks andra bok Saker min son behöver veta om världen kommer att vara givna under granen i år, så för er som vill börja tidigt med julklappsinköpen är väl ett signerat exemplar den perfekta klappen?

Odette Gross
Bokia Killbergs Helsingborg

Gästbloggaren: Anders Tengner

Premiär för boken om Yngwie Malmsteen på bokmässan i Göteborg! Och den blev mässans enda bok som fick ett uppslag i Expressen! Ja, det är lätt att bli lite mallig då. Stundtals ringlade kön utanför förlaget Bokfabrikens lilla monter, där jag höll till, signerade böcker och snackade rock med dem som dök upp. Mellan varven höll jag ett litet anförande om Yngwie, och om hur boken blev till. Det blev ju en inofficiell biografi till slut. Så var det inte tänkt.

Vi hade minsann hoppats på att Yngwie ville ställa upp och berätta sin historia, så vi kontaktade honom och hans fru/manager. Svar uteblev. Helt. Inte ljud har vi hört från Yngwie-lägret, men vi vet att han redan från dag ett varit medveten om att boken skrivs, med eller utan hans medverkan. Den första jag kontaktade var hans pappa som först sa att han gärna ställde upp, men som efter att ha talat med Yngwie tackade nej. Det var redan i januari. Det finns indikationer på att Yngwie försökt stoppa en del andra, men en förkrossande majoritet av tillfrågade har ändå valt att ställa upp. De är många, över 50 nyckelpersoner från Yngwies liv. Klasskamrater, lärare, familj, flickvänner och ex-fruar, bandmedlemmar, managers och kända musiker berättar öppenhjärtig om sina minnen och de är inte alltid så vackra.

Bilden av en komplicerad människa växte fram. Jag ville förmedla vem killen bakom alla skrönor och myter är. Vem var det som lämnade allt och flög till USA som 19-åring? Yngwies tonår har hittills varit dolda. Nu avslöjas en hisnande historia om vilda fester och ett hejdlöst röjande vid sidan av ett nästan maniskt övande på gitarren. Samtidigt har det blivit en mycket underhållande berättelse, inte utan svärta och smärta, men fylld av skratt. Ingen har levt ett liv som Yngwie!

Yngwie är Sveriges enda riktiga rockstjärna. Han lever upp till alla kriterier med råge. Ingen annan har fått så många rubriker.

Några händelser gav jag extra mycket utrymme. Bilolyckan 1987, som nästan kostade honom livet, är en. En annan är när han lackade ur på en flygning till Tokyo året därpå och skrek ”You relese the focking fury”. Det som sippat ut är bara en bråkdel av vad som egentligen hände ombord. En osannolik, men sann, historia.

Mötet med hans andra fru, Amber, i USA lämnade mig mycket illa berörd. Hennes historia är smärtsam.

Jag blev mycket glad när Joe Lynn Turner ville skriva förordet till boken. Det blev ett sorts stamp of approval som inofficiella biografer sällan får.

De många bilderna i boken är i många fall helt unika och kommer från privata arkiv. De tillför en ny dimension åt Yngwies remarkabla liv.

Jag tror att du kommer att tycka om den här boken. Jag tror inte att Yngwie håller med.

Anders Tengner är journalist och bland annat tidigare chefredaktör för tidningen Okej (minns det klassiska klippet från Svar Direkt där Tengner tvingas försvara tidningen mot Siewert Öholm). Han har givit ut böckerna Access all areas och Yngwie J Malmsteen - Såsom i himmelen, så ock på jorden.

Rögletränaren in på bara livet

På lördag, den 6 oktober, släpps Shaking Generation, Björn Hellkvists och Annica Holmbergs omtalade bok. Den före detta Rögletränaren berättar här öppet om hur han drabbades av Parkinsons sjukdom, alldeles för tidigt och mitt i drömkarriären och familjelivet.

Björn finns själv på plats när boken släpps. Möt honom på Killbergs Bokhandel, Bokia, i Ängelholm mellan klockan 11 och 14 på lördag!

Nesser i högform

Äntligen! Nu känner jag igen min favoritförfattare Håkan Nesser. Styckerskan från Lilla Burma har allt en Nesser-kriminalroman ska ha: kommissarie Barbarotti, märkliga ortsnamn, genial plot, medmänsklighet, humor och den nesserska vokabulären. Och det känns som att komma hem - efter Himmel över London som gjorde mig gruvligt besviken. Där och då tyckte jag faktiskt att Nesser låtit berättartekniken ta över, att han briljerade till den grad att han drev med mig som läsare.

Men som sagt, nu är Nesser i högform igen. Det handlar om kvinnan från gården Lilla Burma som styckat sin man "en smula". I själva verket är det ett cold case (vilket är rätt hett numera). Fallet hamnar på Barbarottis skrivbord eftersom han behöver terapi. Det blir en resa genom Sverige, genom sorg och genom gamla polisutredningar. Låter det inte spännande? Tro mig, det är verkligen värt resan.

Sorgligt nog är det enligt Håkan Nesser sista boken om den sympatiske kommissarie Gunnar Barbarotti i Kymlinge.

Jag saknar honom redan...

Eva Killberg
Bokia Killbergs Ängelholm

Mycket mer än Katitzi

I en period när jag verkar ha svårt att avsluta de böcker jag tar mig för att läsa gick det fortare än väntat att komma igenom Lawen Mohtadis Den dag jag blir fri - En bok om Katarina Taikon (och detta trots att jag samtidigt höll på med ytterligare två böcker). Dels beror det såklart på att jag sett fram emot den så mycket. Dels är den inte speciellt tjock. Men framför allt är den intressant.

Katarina Taikon är en gammal bekant. Katitzi-böckerna har stötts och blötts från tidig barndom. Jag upprördes över orättvisorna när Katitzi inte fick gå i skolan, när hennes familj kördes iväg från sitt läger och styvmoderns misshandel... Men jag hade också en väldigt romantisk bild av det kringflackande zigenarlivet. Bortom konventionerna, ett eget tivoli, vackra klänningar, smycken, dans och musik... Ja det var lockande för ett mätt litet barn som som aldrig behövt ifrågasätta taket över huvudet, hade en mamma som var lärare och fick lära sig läsa när hon var tre. Lite grann längtade den lilla flickan efter att få återse flickan Katitzi.

Och visst får jag träffa Katitzi, eller den unga Katarina Taikon, i Mohtadis bok också. Jag får också träffa den vuxna privatpersonen, liksom den politiska kämpen för romernas rättigheter. Men framför allt får jag en bild, inte bara av Katarina Taikon, utan av ett Sverige och ett folkhem där man inte önskar några avvikelser. Lika rättigheter och jämlikhet för dem som liknar varandra.

Visst, man kan tänka att detta ligger relativt långt tillbaka i tiden och ett visst ljus letar sig också in i historien allt eftersom tiden lider och synen på romer förändras. Men ta en titt i tidningen vilken dag som helst, och läs om tvångsavhysningar, utvisningar och moralpanik. Se vem det är som spelar för oss på gatan och vem det är vi oroar oss sig för ska ta sig in i vårt fina land, tigga eller stjäla, när EU öppnar gränserna. Titta på vem det är som definieras. Och vem det är som definierar. Mycket har hänt. Men mycket litet har också hänt.

Jag får dessutom en fadd smak i munnen över min egen begeistring av zigenare som barn. Likt Ivar Lo-Johansson (som, får jag lära mig i boken, oroades över att det specifikt zigenska skulle raderas ut av lägenheter och skolgång) på sin tid lät jag mig förföras av utanförskapet, det romatiska, lockande, vilda.

Egentligen är mycket av det som beskrivs i boken inte nyheter för mig (tvångssteriliseringar, fördomar, rasbiologi, speciallagar och många av det så kallade folkhemmets problem känner jag ju till sedan tidigare), men hur Lawen Mohtadi lyckas med att  väva samman en biografisk berättelse med berättelsen om romernas nutidshistoria gör kunskapen mer greppbar. Och mer obehaglig.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Ris och ros till J K Rowlings nya

Det har väl inte gått spårlöst förbi att J K Rowling har kommit med en roman för vuxna (det har väl inte heller gått spårlöst förbi att hon är mer känd för att ha skrivit böckerna om Harry Potter…). The Casual Vacancy släpptes 27 september och redan dagen efter fanns det 65 läsarrecensioner på Amazon. Ungefär lika många gav boken 5 stjärnor som 1 stjärna, med några ströbetyg däremellan, så det verkar vara en bok att antingen älska eller hata. Kan kanske bero lite på ens förväntningar och vad man har för förhållande till Harry Potter…

Själv är jag inte Harry Potter-fan och har inga direkta förväntningar, men måste erkänna att jag är nyfiken på boken. Så nyfiken att jag precis kastade iväg en beställning av ljudboken på engelska!

För er som vill läsa den på svenska blir det till att vänta tills den 15 november då den släpps både som bok och ljudbok under namnet Den tomma stolen.

Odette Gross
Bokia Killbergs Helsingborg

Bokmässan 2012 - En fältrapport

Jag svor en gång på att endast besöka Bok & Bibliotek i Göteborg under branschdagen torsdag. Är inte superförtjust i massiva folkanstormningar (bokrean och julhandeln i butiken undantaget), svettig trängsel och flörtande kulturtanter.

Men ack det sk*t sig i år. Alla riktigt roliga författare och event, i mitt tycke, tog plats under fredagen och lördagen. Bara att bita ihop och kasta sig in i högen alltså….

 Det är tur att mässan ligger på hösten, när alla sommarsemestrar är slut, så att vi får låna vår VD:s barns uppblåsbara badboll igen. Det är bara att torka av lite solkrämsrester och spilld hallonsaft så har vi mässans synligaste fyr i taket igen!

Mässan första klurighet. Hitta Jonas Gardell. Och Waldo!

 Camilla Läckberg och Millis Sarri signerar Super-Charlie 2 i Tukans monter på Bokmässan.

Camilla har tagit en paus från Fjällbackamördandet i år och fokuserat på barnboksskrivande istället. Med hänsyn till den yngre och känsligare målgruppen har Camilla gjort morden i Super-Charlie och Gosedjurstjuven både färre och aningen mindre bestialiska.

Om ni undrar varför Deckarkungen Anders de la Motte ser så glad ut så kan det bero på att hans technothriller-trilogi ([geim], [buzz] och [bubble]) nu sålts till över trettio länder!

Samtidigt tycker jag mig kunna skönja en viss besvikelse i hans ögon över det faktum att Kommunstyrelsen inte gått med på förslaget om att, till hans ära, resa en 16 meter hög De la Motte-staty i Lomma centrum.

Horrorfarbror Anders Fager, Mysrysarhunken Lars Rambe och den Saxtorpska Skräckdrottningen Caroline El Jensen i ett samtal om skräckens roll i litteraturen och om hur fröken Jensen (vars bok Fru Bengtssons andliga uppvaknande inom kort skall storlanseras på den tyska marknaden) snart kommer få råd att köpa byxor utan hål. 

Janne Schaffer signerade sin nya självbiografi i Roos & Tegnérs monter.

Jannes tankegång vid fototillfället: ”Titta i ögonen titta i ögonen titta i ögonen titta i ögonen titta i ögonen titta i ögonen titta i ögonen titta i ögonen. Tungan rätt i mun.”

Superhumoristerna Kalle Lind & Kringlan Svensson poserar tillsammans med gemensamma debutromanen Blandfärs. Vi har preliminärt bokat in pågarna två, tillsammans med Skåneprofilen Lars Yngve, för en signering på Bokia Center Syd den 15:e december. Var där eller fyrkantig.

Nina Lekander, aktuell med boken Hästar, män och andra djur gör sitt bästa att förklara för Expressens journalist att den inte handlar om hur man vinner stort på V65.

Mästerkocken och Charmpellen Tareq Taylor förvånade publiken när han, istället för att prata om sin nya kokbok Sylta, safta och lägg in, envisades med att sjunga fransk sextiotalsschlager under hela intervjutiden. Å andra sidan är hans sångröst helt fantastisk!!

Veckan före mässan fick jag ett oroligt mail från unge herr Backman: ”Om det inte kommer nåt folk på min signering så sitter du och gör mig sällskap hela tiden!!”

Han hade inte behövt oroa sig. Kön med fans som ville ha autografer och teckningar av giraffer, cyklar och SAAB:ar i sina ex av En man som heter Ove och Saker min son behöver veta om världen tog inte slut under varken fredagen eller lördagen.

Det gick även bra att mata författaren.

Jag fick ett infall och presenterade de två humorgiganterna (nej grabbar, jag tycker inte ni är tjocka) Tony Cronstam och Fredrik Backman för varandra. På så sätt kan jag ta åt mig äran om ett år eller två när/om de gör något tillsammans!

En lysande plan!!

 Mässans hustroll, Göran Greider, läste arbetarpoesi estrad-stylee. 

 ”Jag ser att du tagit av dig din kavaj!” ropade jag till Lasse Berghagen. Värmen och glädjen i hans blick säger mig att mitt skojfriska hojtande uppskattades.

Deckarförfattaren och hedersknyffeln Thomas Erikson i samtal om sin nya dramathriller Illdåd. 10 procent av bokens intäkter går till Brottsofferfonden. Bra där Thomas! Utmärkt bok också.

 Årets radioprofil, Christer Lundberg, signerade sin debutroman Gräspojken för fulla muggar. På köpet fick alla fans med sig en påse med blandade frön av någon konstig anledning…..

Jessika Gedin & Co. spelade in ett specialavsnitt av Babel under fredagen (sändes söndag, finns på SVT Play). Jag hoppade och vinkade frenetiskt för att synas i rutan men blev snabbt tacklad och bortförd av Merethe Lindströms livvakter. C’est la vie.

Imponerande staty Bonnierförlagen släpat med sig till mässan. Jag är inte helt säker, men jag tror att det föreställer en av förlagets grundare. ”Pompe” Bonnier, eller kanske ”Tuffse”.

Efter att Martin och Johan talat om sina upplevelser i Etiopien, fängslade journalister, pressfrihet och mänskliga rättigheter förvånades många mässbesökare när vi tillsammans presenterade vårt nya dokusåpakoncept Prison Break Wipe Out med Carl Bildt i ”Fader Fouras”-rollen.

Start på TV11 våren 2013!

See you next year. Same Bat-time. Same Bat-channel!

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

P.S. Vissa fakta i denna artikel kanske inte är helt korrekta, men jag säger inte vilka.