Bokinformationsdagarna, sammanfattning:

Efter tre fullspäckade dagar av information, mingel, författarträffar, mer information, mer mingel, mer författarträffar... så är huvudet minst sagt fullt. Men oj, oj, oj vad mycket spännande böcker som kommer ut framöver. Självklart kommer vi att ge en massa tips här i Bokboxen, men jag börjar med en sammanfattning (och passar på att ursäkta den sunkiga bildkvalitén - ljussättningen var inte den bästa. Inte min kamera heller). Så här kommer den:  Bokinformationsdagarnas...

Mest rörande: När Clara på Aktiv insäljning blev så rörd av handlingen nästan började gråta under pitchen av Adams arv.

Modespaning: Bonnierförfattarna Jens Lapidus och Mons Kallentoft tävlade om de mest välputsade skorna.

Kallentoft. Mest välputsad?

Äntligen!: Lev Grossmans The Magicians kommer på svenska. Som jag hoppats! Magikerna släpps i september. Missa inte!

Metal: Anders Tegners biografi om Yngwie Mamsteen får hård konkurrens av pekboken Pek Heavy. Enligt utsago tål den eld, sprit och yxhugg. Komplett med dolda, satanistiska budskap.

Yngwie who? Yngwie fxxxing Malmsteen - that's who!

Kändis: Även här stenhård konkurrens mellan Tommy Körberg som släpper sin självbiografi och Lasse Berghagen som romandebuterar med Flakmopedisten. Att döma av hur många som ville bli fotograferade i hans knä under tisdagens middag får nog Berghagen anses vara vinnaren (sånger sjöngs till hans ära, så - ja).

Poppis.

Sensation: JK Rowlings återkomst! Den här gången skriver hon för vuxna. Hemlighetsmakeriet kring boken är (såklart)stenhårt, men skådeplatsen kommer i alla fall att vara en liten ort på engelska landsbygden. Den 27 september får vi veta mer.

Citat: Även här var konkurrensen hård mellan Martin Widmarks "Jan Guillou kan ju vara en alldeles utmärkt författare utan att jämföras med mig." (apropå att jämföras med Jan G.) och Karolina Ramqvists "Döttrarnas revolt blir den nya kvinnoarten, varken vacker eller intelligent." (apropå kvinnorollen).

Snyggaste scenografi: Bonniers trädgårdssoffa. Men svårt att se om man satt längre bak än rad tre.

Trädgårdsmys.

Besvikelse: Att Jonas Gardell var magsjuk och inte kunde komma och presentera sin nya roman. Som jag ju är extremt peppad på.

Roligast: Stå upp-komikern Karin Adelsköld som kommer ut med boken Våga stå upp i sommar. Eller var det Christer Lundberg (från Christer i P3) när han presenterade sin Gräspojken? Svårt att avgöra.

Mest angenäma problem: Att försöka frakta hem alla gratisböcker som förlagen kastat på oss under tre dagar.

Och var är boktipsen då? Oroa er inte. De kommer.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Bokinformationsdagarna dag 2:

Ingen rast, ingen ro. Som skållade illrar irrar vi mellan förlagspresentationerna. Få är stunderna att andas (eller blogga) på. Därför håller jag mig återigen (mycket) kort.

Två böcker som presenterades idag som jag ser extra mycket fram emot. Nummer ett, grymt duktiga Lawen Mohtadis bok om Katarina Taikon: Den dag jag blir fri. Som gammalt fanatiskt Katitzi-fan kan jag inte annat än jubla.

Och så Jonas Gardells kommande Torka aldrig tårar utan handskar. Enligt förläggaren det bästa Gardell skrivit. Har inte läst Gardell på ett gäng böcker, men detta verkar s å  b r a.

När Rasmus stiger av tåget på Centralstationen i september 1982 lämnar han det lilla Koppom bakom sig för att aldrig återvända. Ung och vacker kastar han sig ut i de homosexuellas Stockholm. Benjamin är Jehovas vittne. Ivrigt går han från dörr till dörr för att predika om Gud. Ingenting kan rubba honom i hans tro. Tills den dag han ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat. Så på julaftonskvällen, när det snöar över staden, träffas Rasmus och Benjamin, och inget blir som förr igen. Det som berättas i den här historien har hänt. Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här. I en stad där de flesta fortsatte att leva sina liv som om inget hänt började unga män, insjukna, tyna bort och dö. Jag var en av dem som överlevde. Det här är min och mina vänners historia.

På det stora hela - det verkar som att jag kommer att ha att läsa i höst också. Och imorgon kommer mera...

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Bokinformationsdagarna, dag 1:

Ojojoj, proppad med information efter första bokinformationsdagen. Bonnierförlagen slog på stort och radade upp inte mindre än 19 författare under eftermiddagen. Samt presenterade runt 100 nya titlar. Utförligare rapport kommer, men tydligen är det läskigt värre att befinna sig på Gotland under sommaren. Titta bara här:

Eller här:

Och när vi ändå är inne på deckare, P.D. James har skrivit en fortsättning på Stolthet och fördom! När döden kom till Pemberley heter den och såklart måste jag läsa. Åååååå, att få träffa mr Darcy igen! Ja jag vet, det blir antagligen pannkaka som alltid, men ni som följer den här bloggen vet att jag inte kan låta bli den här typen av spinn off:s på min favoritroman.

Mer senare, nu ska det minglas.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

En vandring längs Jellicoe Road

"Det tog min pappa hundratrettiotvå minuter att dö. Jag räknade dem. Det skedde på Jellicoe Road."

Ingen dålig inledning må jag säga. Det luktar stor läsupplevelse lång väg. Så när jag till en början tycker att Jellicoe Road av Melina Marchetta är lite krånglig och oengagerande blir jag hyfsat besviken. Dessutom har jag ju hört så mycket gott om den här boken. Tråkigt och inte särskilt kul heller, som Pernilla Wahlgren sade i en tv shop-reklam för trehundra år sedan.

Men, men, men... det tar sig! Och det ordentligt. Vi börjar från början: Taylor Markham har bott på Jellicoe School sedan hon var elva år. Det var då hennes mamma lämnade henne i en 7 Eleven-butik och försvann spårlöst. Rädd för att bli sårad fjärmar hon sig från sina jämnåriga. Den enda hon egentligen litar på är Hannah, som bor i ett hus nära skolan. Det var Hannah som tog hand om Taylor efter att mamman lämnat henne. Men en dag är Hannah också försvunnen. Varför är hon borta? Har det något med Taylors historia att göra? Det står allt mer klart att för att veta vad som hänt måste Taylor börja forska i sitt förflutna.

Det här är en riktigt bra, och riktigt spännande historia för den där vaga målgruppen "unga vuxna" (ju mer böcker jag läser i kategorin, desto mer tycker jag det står klart att "unga vuxna" kan vara vem som helst. Från elvaåringar till 70-åringar.) När jag väl tagit mig igenom den första segheten (internatskoleintriger som - märkligt nog med tanke på min internatfaiblesse - inte engagerar mig alls) så är jag fast. Och även om det inte är precis jättesvårt att lista ut hur saker och ting hänger samman gör Marchettas språk, personskildringar och förmåga att gestalta händelseförlopp, känslor och stämningar att jag girigt suger i mig historien. Rekommenderas varmt till alla. Från elva till 70.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Stenungsundspremiär



I detta vatten kommer vi knappast hinna bada.

Ingen rast, ingen ro. Helgen har tillbringats yogande i Polen, och imorgon bitti bär det av till Stenungsund och de årliga Bokinformationsdagarna.

Trots en del år i branschen är det faktiskt premiär för mig. Extra spännande alltså att tillsammans med en massa andra bokhandlare få ta en tjuvkik på det kommande årets utgivning, mingla med branschfolk och författare (och för en gammal västkustbrud i skogsexil som jag är det extra kul att få komma till havet ett par dagar - även om jag misstänker att det blir dåligt med badtid...). Jag är ordentligt peppad. En sammanfattande rapport dyker upp å det snaraste i en bokblogg nära dig.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Har du skickat in ditt svar...

... i vår Roslund & Hellström-tävling? Om inte, skynda dig att svara på frågan:

Vilken artist har Ewert Grens ett minst sagt komplicerat förhållande till?
1. Wolfgang Amadeus Mozart
X. Evert Taube
2. Siw Malmkvist

Svaret vill vi ha i vår mail: bokia.killbergs@gmail.com senast imorgon. Har du svarat rätt deltar du i utlottningen av fem signerade exemplar av nyutkomna Två soldater. Läs mer om boken och tävlingen här.

Bokhandlarna svarar: Vad läser du i sommar?

Susanna Mattsson, Jägersro: Hela semestern ska ägnas åt att byta ytterpanelen på huset, så om inget mirakulöst sker och panelen plötsligt byter sig själv kommer sommarlektyren mestadels att bestå av böcker som Husets ABC, Gör det själv (ett av årets reafynd) och Stora byggboken. Dessutom tänkte jag (äntligen) läsa Georg Feuersteins The deeper dimension of yoga som alltför länge stått oläst i hyllan.

Utöver dessa fackbokstegelstenar då? Lätsamt, lättsamt är (ständigt) sommarens melodi. Så det blir väl som brukligt lite Marian Keyes (The other side of the story har jag ännu inte läst, finns i bokhyllan), lite Charlaine Harris (åååå, Sookie...), någon deckare (Roslund & Hellström är fortfarande obruten mark för mig, så att Odjuret kommer att höra till sommarläsningen är en kvalificerad gissning). Och om förlaget håller vad de lovat och Tana Frenchs nya dyker upp i sommar blir det Broken Harbour för hela slanten. Om jag hinner vill säga,när jag inte står begravd i isolering och ny panel i sommarhettan.


Johan Zillén, Center Syd: Även om ”att läsa är att resa” ska jag faktiskt även förflytta mig själv och familjen fysiskt långt bort till främmande land i sommar. Och eftersom det är svårt att lära en gammal hund att sitta kommer jag inte att ”bekvämt”, påstår vissa slynglar och slynglettes, tanka min iPadda full med reselektyr.

För vill jag släpa med den ner på stranden? Bland lekande ungar, solkräm och parasolldrinkar?

Nix.

Eller riskera att få den snodd när man ligger halvt avsomnad och guppar i vågorna?

Nooo.

Att vara ett error-meddelande från att bli av med hela resebiblioteket? Att tvingas välja bok i den lokala SuperMercadon? Jag vet hur det brukar se ut: ”Hmmmh? Tom Clancy, Tom Clancy eller Tom Clancy? Eller kanske den här gamla Ludlumpärlan?!”
Njet.

Så som vanligt blir det, i ett försök att i alla fall minimera resväsketyngden, en hög pocketböcker.

Hittills har jag samlat på mig följande fyra:

The Slap (Örfilen) – Christos Tsiolkas: Dundersuccé som vunnit en massa priser och kommer på svenska i höst.


En solig eftermiddag vid en grillfest i en förortsvilla ger en av gästerna en trotsig treåring en örfil.
Barnet är inte hans son. Örfilen delar hela umgängeskretsen i två läger: de som tycker att den är ett grovt övergrepp och de som tycker att incidenten var en bagatell.
När pojkens föräldrar bestämmer sig för att göra rättssak av det fördjupas konflikten och får konsekvenser långt utöver vad någon av deltagarna kunnat tänka sig. Vänskapen mellan gamla vänner sätts på prov och familjelojalitet ställs mot moral och principer. 
Jag tycker det låter jätteintressant. Hoppas den lever upp till förväntningarna.

Tretton timmar – Deon Meyer: Den andra boken om Kapstadens mest slitne snut, Benny Griessel (Devils Peak, den första, utsågs av Svenska Deckarakademin till bästa översatta kriminalroman 2010). Det har precis blivit klart att böckerna ska filmatiseras med Sean Bean i huvudrollen som Benny. Eller var det Sean Banan? Någon av dem var det säkert. Han från Game of Thrones.

Sista Testamentet – James Frey: Jag älskade Sverigeaktuelle Freys debutroman/semi-sanna självbiografi Tusen små bitar (A million little pieces. Vad hände med de andra 999.000 bitarna i översättningen?) och hans nya låter inte helt menlös den heller.

Ryktet går att Messias är återuppstånden. Att han lever på New Yorks gator där han helar människor och utför mirakel. Ben Zion Avrohom är den anonyme mannen med den trasiga bakgrunden som mirakulöst överlever en fruktansvärd olycka. Och när han vaknar upp ur sin svåra koma verkar han besitta samma överjordiska krafter som Nya testamentet tillskriver Kristus.
Vem är Ben Zion? Är Messias återkommen? Ben själv svarar på frågan med orden om du säger så. Men kan verkligen en man som till det yttre närmast liknar en knarkare och som promiskuöst ligger med både män och kvinnor vara vår frälsare?


Religion, knark och sex? I’m there!

Incendiary – Chris Cleave: Det första jag gjorde efter att ha läst ut Chris Cleaves senaste bok, Little Bee, var att omedelbart beställa hem hans andra två romaner. Incendiary och Gold. Jag har faktiskt ingen aning om vad någon av dem handlar om, men har någon skrivit en så fullkomligt briljant bok som Little Bee (så här tyckte jag om den), läser man resten av författarskapet också. It’s a tradition or an old charter or something (guldstjärna till den som kände igen den litterära referensen där…).

Jag ska vara på resande fot i två veckor, så jag behöver väl minst fyra-fem böcker till (så man slipper umgås så mycket med barnen). Fortsättning följer…



Veronica Wästergård, Växjö: Blå himmel, Turkos vatten, strålande sol och underbara, vänliga  människor. Packade min ryggsäck för ett par år sedan för en mycket spontan (bokade flyg dagen innan) resa till vackra Grekland. Landade i Aten för att sedan ta båt ut i Medelhavet. I handen hade jag med mig min guide:

Boken innehåller allt från stränder, kartor och sevärdheter till praktisk info, hotell och restauranger. Det vill säga Allt du behöver veta och mycket mer.

Tog fram boken för en vecka sedan och började bläddra.

Åh vad jag längtar tillbaks, bada i det kristallklara vattnet, ta en skootertur upp i bergen där de grönskande olivträden växer på slänterna. Är hopplöst förälskad ...

På båtarna mellan öarna satt jag uppflugen på en låda med flytvästar (säkerheten framför allt =D ) och läste böcker. Fastnade speciellt för en bok som jag mot mina principer har läst två gånger till efter resan. En bok som fick mig att skratta högt och där i mellan sitta med fånigt leende.

 
Marley och Jag av John Grogan.
Vill bara tillägga att jag också sett filmen blev grymt besviken på den. Förlåt alla som tyckte den var bra, det var den säkert också. Men jag fick inte de aha upplevelser som jag ville ha, deja vu. Inte ens säker på att den som gjorde filmen har läst boken. Alldeles för mkt romantiskt tjafs och för lite humor i filmen. Men som sagt detta är Min åsikt, ni har rätt till en annan.

Sommaren är på väg och jag hoppas att jag kommer att hitta flera såna pärlor att läsa i solstolen.

Nästa på tur är:

   
Trevlig sommar alla bokälskare, ja jo detsamma till er andra oxå förstås! :)

Bokhandlarens mörka hemlighet

Ibland händer det att det framkommer i ett samtal med en kund att jag inte läst just den boken de tycker är sååå himla braaaa! Reaktionen på det: "Läser du ingenting?!?!". Inte helt ovanlig. För dessa kunder tänker jag nu blotta mig och avslöja min mörkaste hemlighet. Jag har nämligen inte läst...

1. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
2. Män som hatar kvinnor (och dess efterföljare)
3. Flyga drake (och inte Tusen strålande solar heller!)

Varför har jag då blankt struntat i böcker som resten av befolkningen så uppenbart och unisont älskar? Svaret lyder: Om boken ligger tre miljoner år på topplistan, säljs trettiotusen gånger om dagen, pratas om, skrivs om i tidningarna och blir film... Då känns det helt enkelt som att jag redan läst den. Jag är trött på den redan innan jag börjat. Lite som när man tillbringar en hel eftermiddag med att laga en jättemiddag och blir mätt av ångorna. Kanske är det också den lilla anarkisten inom mig som vill gå motvalls och sjunga fel som inte kan förmå mig att göra exakt samma sak som alla andra.

Men ja, jag ska läsa Khaled Hosseini (för min mamma har rekommenderat honom, och man ska lita på min mamma). Men Stieg Larsson... njaaeee, har ju sett filmerna. Och Hundraåringen... inte riktigt min typ av bok (helt grundat på mina förutfattade om "roliga böcker" - mer om dem vid annat tillfälle - samt skäl nummer två ovan). Vad säger ni? Borde jag bara skärpa till mig och läsa allihop?

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Yogamat

På de yogaretreater där jag jobbar (när jag inte läser eller skriver om eller säljer böcker så ägnar jag mig åt att praktisera och lära ut kundaliniyoga) brukar vi servera en väldigt specifik diet. Till frukost: soppa med chili, lök och potatis. Resten av måltiderna: en gryta baserad på mungbönor och ris.

Nej, vi är inte sadister, den här dieten är speciellt effektiv om man ska utöva kundaliniyoga. Men det är en inte alltför kvalificerad gissning att kursdeltagarna hade blivit gladare om vi istället hade lagat mat ur nyutkomna Yogamat. Sida upp och sida ner med läckra recept och vackra bilder som får det att vattnas i munnen på en gammal vegetarian som undertecknad. Vaniljgröt med amaranth, pistaschpesto, kokosplättar, rödbetsgazpacho, zucchiniplättar, gadogado, morotssmoothie med äpple och kokos... allt verkar helt otroligt gott. Det här blir lätt sommarens kokbok i det Mattssonska hushållet!

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Set Mattsson besöker Helsingborg!

 foto: Kim Ekvall

Nu på lördag den 26 maj besöker skåneförfattaren Set Mattsson Helsingborg. Mellan klockan 12:00-13:00 finns han på plats i vår butik på Stortorget 4 för att signera sin kriminalroman Ondskans pris. Boken bygger på verkliga händelser i 1940-talets Malmö.

Våren 1945 ligger Europa i ruiner. Till Malmö anländer tiotusentals flyktingar som på olika sätt har drabbats av ondskan i de nazistiska förintelselägren. Den svenska folkhemsidyllen öppnar famnen för dem, men även här lurar ondskan. Ett mord på en polsk flykting utlöser ett händelseförlopp som sprider sig likt ringar på vattnet och får oanade konsekvenser.

Set Mattsson är sjuksköterskan som utbildade sig till journalist och som i och med utgivningen av Ondskans pris nu också kan kalla sig författare.
Idén till att skriva om Efterkrigsmalmö fick han redan 1995. Tillsammans med fascinationen för kriminalromanens möjligheter är historieintresset basen för Set Mattssons skönlitterära skapande.

Besök Set Mattssons hemsida.
Läs en intervju med Set Mattsson i Sydsvenskan.

"Små solfåglar långt borta" av Christie Watson

Så har jag läst en av årets favoritböcker. Små solfåglar långt borta av Christie Watson.

Först misstänker jag att boken är lite för "varm" och "gripande" för min smak. Dvs. en mysig roman med excentriska karaktärer (eventuellt i exotisk miljö) och tydlig, kvinnlig målgrupp. Jag grundade min förutfattade mening dels på omslaget, dels på titeln som kändes lite väl... härlig och dels på insäljningsmeningen på innerfliken: "För dem som älskar En halv gul sol och Flyga drake". Så där brukar det oftast stå när boken inte alls lever upp till böckerna den jämförs med. Och okej, någon ny En halv gul sol (en storfavorit) är den väl inte. Men det är faktiskt inte långt ifrån. Alla borde läsa!

Boken handlar om 12-åriga Blessing, som tvingas lämna sitt bekväma liv i Lagos efter att fadern varit otrogen. Tillsammans med sin mamma och sin storebror flyttar hon hem till morföräldrarna i Nigerdeltat. Och hennes tillvaro ställs på huvudet. Hon saknar sin bullriga pappa och livet i staden. Hos mormor och morfar finns inga av de bekvämligheter hon är van vid; inte el, bara utedass, inget rinnande vatten, det är brist på mat. Från att ha varit kristna måste familjen konvertera till islam. Och skolgången blir det inte längre något med.

I början blir jag lite skeptisk skildringen av bylivet och byborna. Jag får lite samma känsla som jag fick i Little Bee, att människorna görs lite simplare än vad de är. Men sedan förstår jag, det här är Blessings berättelse, hennes perspektiv, och allt eftersom berättelsen framskrider förändras Blessings blick. Och min skepsis smälter bort.

Familjen är fattig, liksom nästan alla i byarna runt omkring. Morfar oljeingenjören saknar jobb, oljebolagen anställer bara utländsk arbetskraft. Kvinnorna jobbar med det de kan för att kunna ställa mat på bordet. Unga pojkar rekryteras till våldsamma gäng. "Frihetskämpar" kallar de sig, men mest slåss de mot sina egna.

Men mitt i det hårda livet finns det såklart glädje och kärlek. När modern vänder sig inåt i sorg hittar Blessing en bundsförvant i mormodern. Skildringen av deras relation hör till höjdpunkterna i boken. Om man kan säga så, för hela boken är faktiskt lite av en höjdpunkt. Jag är imponerad av att detta är en debutbok, för den känns så otroligt helgjuten. Så har författaren också arbetat med den fram och tillbaka i tio år...

Att Christie Watson (som har delar av sin släkt i Nigeria) har en politisk agenda är tydligt. Hon vill tala om internationella oljebolagens agerande och dess konsekvenser och hon vill tala om könsstympning. Det skulle kunna bli styltigt agitatoriskt, men det blir det inte. För det här är en berättelse med total inkänning och nerv. Historien lyckas beröra på alla plan. Under läsningen går jag igenom hela känsloregistret; glädje, sorg, ilska, irritation, upprymdhet, skratt, you name it... Och 12-åriga Blessing är en underbar huvudperson, som det kändes extremt tråkigt att behöva skiljas ifrån när boken är slut.

Enda minus är epilogen. Jag är verkligen inget fan av den typen av slutord. I övrigt - klockrent.

Kommer på att det här är andra boken i år som jag läser som utspelar sig i Nigeria. Och återigen, skönlitteraturen lär mig saker som tidningar och historieböcker misslyckats med. Jag är inte alls emot tidningar och historieböcker. Men romanen är större!

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Vinn Roslund & Hellströms senaste kriminalroman

Bokboxen har begåvats med fem signerade exemplar av Roslund & Hellströms Två soldater. Och vi är inte sena att dela med oss till våra läsare. För att kamma hem en bok ska du svara på följande fråga:

Vilken artist har Ewert Grens ett minst sagt komplicerat förhållande till?
1. Wolfgang Amadeus Mozart
X. Evert Taube
2. Siw Malmkvist

Sedan plitar du ner namn och adress i ett mail och skickar till bokia.killbergs@gmail.com senast söndagen den 27 maj.

200% kärlek respekt stålthet broderskap plikt gemenskap. José Pereira vid Sektionen mot Gängkriminalitet har en vägg fylld av stirrande ansikten. Unga pojkar som agerar som grovt kriminella män och klassas som farligast i Sverige. Han vet att han har ett problem som skenar ytterligare femtusen svenska pojkar på väg in i kriminella nätverk. Vi är bröder. Vi är krigare och Familj in i döden. Mitt på väggen sitter två ansikten. Leon och Gabriel. Redan som nioåringar gömde de vapen i sina elevskåp och kapslar med amfetamin under frysdisken på Konsum, tog vilka risker som helst för längtan efter att en dag få höra till.

Tio år senare skriver Leon från fängelsecellen på Aspsås brevet till Gabriel,"kärlek älskade bror", den ende han litar på. Brevet är början på den plan som med aggressivitet, våld, död ska föra dem allra högst upp på den där snutväggen. Gabriel väntar på andra sidan men är inte längre själv, han har Wanda. Och det starka band som funnits mellan Leon och Gabriel riskerar för första gången att brytas. När Leon och två andra gängmedlemmar rymmer från fängelset börjar jakten och kriminalkommissarie Ewert Grens förs hastigt många år tillbaka när han sida vid sida med José Pereira söker en mördare som Grens vet mer om än vad han själv skulle önska.

Hjärtskärande bra om kärleken till en katt

Linda Skugge har inte direkt gjort sig känd för att väja för tunga ämnen i sitt författarskap. Det gör hon inte heller när hon debuterar som barnboksförfattare med briljanta God natt min Katt. Boken handlar om den älskade kattflickan Sebbe och redan på första sidan får vi veta att Sebbe är död. Hon blev bara sex år, fast katter brukar leva mycket, mycket längre än så.

Därefter får vi följa huvudpersonen och hennes katt, från det att Sebbe är en tolv veckor gammal, blyg och vacker kattunge ("Det är något extra fint med dem som är blyga, tycker jag.") fram till det sorgliga slutet. Det är en sex år lång vänskap som innehåller rymningar, kattungar, kärlek och tröst. Varje kväll somnar de tillsammans i sängen. "God natt min katt, brukade jag viska i hennes öra på kvällen när vi skulle sova."

God natt min Katt är en helt underbar bok, som inte blir sämre av Kristina Digmans (som även ligger bakom bilderna i Katt kan-böckerna) fantastiska illustrationer. Som kattägare och -älskare blir jag såklart extra berörd av den här fina, fina historien (och tänker att jag inte ska bli så arg nästa gång stora katten stolt lägger en död ekorre framför kylskåpet, för rätt vad det är de borta, ens kattvänner). Men även icke-kattfrälsta har mycket att hämta i den här historien om kärlek och vänskap. Och för den som någon gång förlorat ett älskat husdjur är det hundra procent igenkänning.

Köp, låna, läs, ge bort! Den här lägger jag direkt till favoritlistan.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Favorit i repris! Eloise! Eloise!

Gissa hur glad jag blev när jag fick veta att Norstedts ger ut en av mina barndomsfavoriter - Eloise av Kay Thompson - i nytryck! Oj, vad många gånger jag tvingade min mormor att läsa den här boken högt för mig, kan hon ha hämtat sig ännu?


Den självständiga Eloise bor tillsammans med en sköldpadda, en mops och sin nanny på hotell Plaza i New York där hon gör sitt bästa för att plåga sin omgivning. Åh, vad roligt det ska bli att få återknyta kontakten med fantastiska Eloise! Jag hoppas att det är lika bra nu som då.

Tydligen finns det numera ett rum på Plaza som inretts exakt som en av teckningarna i boken. En given utflykt nästa gång man besöker det stora äpplet.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Och vinnarna är...

 Tävlingen är avgjord! Rätt svar på frågan var 1. Skrivarmamma.

Det visste bland många andra Anna-Karin i Västerås, Kristina i Lomma,  Emeli i Malmö, Lotten i Sundsvall och A-M i Arvidsjaur. Ni får varsitt signerat exemplar av Pernilla Alms Alltid du i brevlådan. Stort grattis till er och ett stort tack till alla er andra som var med och tävlade.

Och vann du inget den här gången? Det kommer fler chanser... snart, mycket snart...

En man som heter Johan faller för en man som heter Ove.

Jag har länge följt Fredrik Backmans krönikor på http://fredrik.cafe.se/

(Lite av en svensk Dave Barry eller David Thorne för att namedroppa ett par andra fruktansvärt roliga människor man kan följa på Twitter), så när ett läsprov på hans debutroman En man som heter Ove landade på mitt skrivbord tänkte jag: ”Åhå! Han har samlat sina krönikor/bloggar i en bok!” (och: ”Hur långa meningar är det egentligen ok att skriva med hjälp av komman och parenteser?”) och kastade mig över det.

Läsprovet var mycket riktigt just det kändes det som. Några av inläggen med taggen: http://fredrik.cafe.se/Taggar/en-man-som-heter-ove/  från Café, lite smooschade ihop i romanform.

”Jahapp”, tänkte jag. ”Det här var ju kul men kommer det verkligen att fungera som en hel roman?”

Så jag mailade en förlagsvän och tiggde till mig det fullständiga manuset som Pdf, printade ut det på (säkerligen) miljöförstörande papper (gammaldags som man är) och slog mig sedan ned i favoritläsarsoffan.

4,5 timmar senare (med en kort paus för en skål yoghurt med müsli och lite Wordfeudspelande i mitten) la jag ner pappersbunten på bordet.

Lycklig.

Rödgråten.

J*vligt imponerad.

Fredrik Backman har lyckats förvandla Ove från en karikatyr av den gnällige, tväre, tekniks- och utvecklingsfientlige svenske gubben till en människa. En människa vars historia berör mig. En människa som får liv, personlighet och syfte. Jag blir helt tagen.

Inte på samma sätt som jag blev golvad av Vägen eller Little Bee dock. Chansen att Backman plockar hem Augustpriset för den här romanen bedömer jag som rätt låg. Detta är underhållningslitteratur med hjärta! Med ett härligt persongalleri. Jag misstänker att detta manus kommer vi se på bioduken inom två år! (Nour El-Refai som Parvaneh!!)

Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt! Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den.


Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.

Jämförelser med Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann kommer att komma, men de kommer vara orättvisa. Jonassons bok är en skröna och rolig på ett väldigt annat sätt än Backmans. Mer Jönssonligigt sådär.

Det böckerna har gemensamt är möjligen upplägget med vartannat (ung.) kapitel nutid/dåtid. Samt det faktum att bägge böckerna har en äldre herre i huvudrollen. Men det skiljer fyrtio år mellan Ove och Allan Karlsson! Det vore ju, procentuellt sett, som att jämföra Pippi Långstrump med Lisbeth Salander! För det… har... väl... ingen... … Glöm det förresten…

Jag ska inte avslöja mer om handlingen ty det här måste ni läsa själva!

I september!

Sorry. J

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

Mer Kaufman på svenska - härligt Pia Printz!

Jag var ju som ni vet väldigt förtjust i Alla mina vänner är superhjältar som kom ut tidigare i våras. Idag landade Den krympande hustrun, ännu en kortroman av samma författare, i butiken. Jag hade helt missat att den skulle komma ut, desto gladare blev överraskningen. Dessutom är den illustrerad av en av mina favoriter: Stina Wirsén.

Den krympande hustrun handlar om hur en rånare dyker upp på en bank. Men istället för pengar stjäl han ett föremål med stort personligt värde från var och en i lokalen. Strax efteråt börjar de underligaste saker hända... Jag hoppas såklart att detta blir lika smart och roligt som Kaufmans tidigare roman.

Tack Pia Printz för att du ihärdigt dammsuger världen på god underhållningslitteratur!

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Sista chansen - Skicka in ditt svar idag!

Vill du vara med i vår tävling och vinna ett signerat exemplar av Pernilla Alms debutroman Alltid du? Skicka in ditt svar idag (sista dagen). För att vara med och tävla ska du svara på frågan:

Pernilla Alm drev länge en blogg om att skriva. Vad hette den bloggen?

1. Skrivarmamma
2. Skrivardrömmar
3. Skrivartoka

Skicka ditt svar, samt namn och adress till bokia.killbergs@gmail.com senaste idag. Bland de rätta svaren drar vi fem vinnare som får boken hemskickad.

Lycka till!

Magnus Hedman till Helsingborgsbutiken!

foto: Rickard Eriksson

"Jag vet nu att jag inte är den ende idrottaren som ställdes alldeles rådvill när karriären var över. Idrottsvärlden behärskade jag fullkomligt. Men när ljuset släcks måste man gå in i en annan värld med okända villkor. Jag var van vid att träna extremt hårt och se till att passa in i ett lag. Hela min ungdom präglades av viljestyrka och disciplin - och av nödvändigheten att försaka mycket av det som andra ungdomar gjorde, som gav dem en bredare erfarenhet och stillade deras nyfiklenhet. Då, på vägen upp och under åren som proffsspelare, hade jag ingen aning som vad viljan att bli bäst skulle kosta mig senare i livet."


När ljuset släcks är titeln på Magnus Hedman nysläppta självbiografi. Det är berättelsen om gå från att ha allt, till förlora allt, till att sakta försöka ta sig upp igen.

På onsdag den 16 maj besöker Hedman vår butik i Helsingborg mellan klockan 12:00-13:00. Passa på att få med dig ett signerat exemplar av boken hem!

Vad: Magnus Hedman signerar sin självbiografi
Var: Killbergs Bokhandel, Stortorget 4, Helsingborg
När: Onsdag 16 maj, klockan 12:00-13:00

Mordfrossa i "Skalpelldansen"

"Blod och skräck - huvudet ska väck!" Så utropade Knocke och Smocke vällustigt i en av min systers gamla Bamse-tidningar. Devisen gäller nog även för Carl Cederfeldt, indirekt huvudperson i Jenny Milewskis debut Skalpelldansen.

Skalpelldansen handlar om skräckförfattaren Jonas Lerman, lika hyllad av sina fans som hatad av den moraliskt indignerade allmänheten. Hans romaner om den blodlystne seriemördarläkaren Carl Cedefeldt säljer som smör, och Jonas lever gott på inkomsterna. Frekventerar regelbundet tv-sofforna och tidningsuppslagen. Kritiken mot det explicita våldet i romanerna skakar han av sig med en axelryckning - det är ju inte på riktigt.

Men en dag är det något som förändras. Jonas börjar ifrågasätta sitt författarskap och samtidigt är det som att våldet kryper allt närmare. Plötsligt är det inte alls på låtsas, eller?

Först får jag associationer till Dexter (men när jag läser Jenny Milewskis blogg förstår jag att hon vare sig sett tv-serien eller läst Jeff Lindsays böcker), seriemördaren som fått mig och min sambo att maratonrysa i tv-soffan de senaste åren. Men Skallpelldansens Carl Cedersköld saknar helt Dexters moraliska kodex, utan mördar urskiljningslöst enligt lustprincipen. Mycket blod blir det, de mest gore-tyngda sidorna skummar jag faktiskt (så mesig är jag), men det är spännande (framför allt i bokens första del. När historien börjar nystas upp märker jag att jag konstigt nog tappar intresset lite) och Milewski reser också frågan varför vi njuter så förbehållslöst av underhållningsvåld, samtidigt som vi skyggar för det verkliga. Utan att komma med några pekpinne-svar bör tilläggas.

Språket är koncist och drivet, precis som historien. Skildringen av "vår tid" (detta luddiga begrepp) med sitt persongalleri och företeelser är ironiskt skarp med humoristisk underton. Och även om jag själv är lite mer av den krypande spänningstypen så är det kul att hitta en kvinna i den splattriga genren. Kvinnor brukar annars mest dväljas bland övernaturligheterna (även om Amanda Hellbergs Styggelsen innehöll sin beskärda del av otäckheter - nyutgåva på gång av den förresten, missa inte!!). Betyget blir: Kanske inte rakt igenom helgjutet, men absolut läsvärt och... (ja, nu kommer det där slitna debutantordet) lovande. Helt klart en bok jag kan rekommendera thrillerfantasterna där ute.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

TÄVLA TÄVLA TÄVLA!

Ännu finns det tid kvar att tävla om fem signerade exemplar av Pernilla Alms Alltid du. Allt du behöver veta för att kunna delta hittar du här. Kör hårt!

Varning! God litteratur kan fördärva ditt kärleksliv.

Mr Darcy, Rochester, Sherlock Holmes, Raskolnikov, Ahab, Heathcliff... När jag växte upp varnades vi för att Mitt livs novell och Starlet skulle ge oss en skev bild av kärleksrelationer. Varför varnades vi inte för världslitteraturen??? För vem vilka relationer skaffar vi som vuxit upp på det här?

eller det här:

eller det här:

Som tur är ger dig Sparknotes varningen din mamma inte kunde få fram när hon såg sin trettonåring djupt begraven i Brott och straff. Tack Amanda för tipset!

Smärtsamt men vackert ändå - "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz"

Vissa böcker känns så oerhört angelägna. Så är det när jag läser Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Historien om hans judiska pappas osannolika överlevnad och resa till Sverige, om hur pappan lyckades hitta sin älskade från Lodz, om Görans barndomsminnen från Södertälje - och om faderns tragiska självmord - det är så mycket som griper tag i mig i detta liv.

Jag viker hundöron på nästan varje uppslag, tänker att jag måste gå tillbaka, läsa om. Emellanåt måste jag ta paus, så ont gör det att följa pappa Rosenbergs väg från Auschwitz. Ändå är det så sakligt skrivet, varje detalj och kilometer har Göran följt på vägen.

Det som ligger närmast en själv brukar vara oändligt mycket svårare att skriva om, det är min erfarenhet. Och jag tänker att det är en nästan omänsklig prestation av Göran Rosenberg att skriva sin fars historia - och dessutom så vackert och utan bitterhet.

Om det finns böcker som måste läsas, så är detta en av dem!

Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm

Tom Rachman till Malmö ikväll!

foto: Sofia Runarsdotter

"Tom Rachman har med De imperfekta helt enkelt lyckats skriva en näst intill perfekt bok som dessutom är väldigt rolig... Som grädde på moset är det en sådan där bok som man tryggt kan ge i present till precis alla man känner. Ingen kommer att bli besviken."

Så skrev jag tidigare här i Bokboxen om Tom Rachmans De imperfekta, en av förra årets absolut bästa böcker.

Ikväll har skåningarna chansen att lyssna på denna lysande författare och journalist (enligt förlaget är han dessutom en jättetrevlig person) när han gästar Internationell författarscen på Malmö Stadsbibliotek. Mer information om evenemanget hittar ni här.

Vill du läsa mer om vad jag tyckte om boken? Det går såklart bra, bara att klicka här.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Tävlingsdags igen! Vinn Pernilla Alms "Alltid du".

Jajamensan! Det har blivit dags för en ny tävling i Bokboxen. Den här gången lottar vi ut fem signerade exemplar av Pernilla Alms debutroman Alltid du. För att vara med och tävla ska du svara på frågan:

Pernilla Alm drev länge en blogg om att skriva. Vad hette den bloggen?

1. Skrivarmamma
2. Skrivardrömmar
3. Skrivartoka

Skicka ditt svar, samt namn och adress till bokia.killbergs@gmail.com senaste den 15 maj. Bland de rätta svaren drar vi fem vinnare som får boken hemskickad.

Här berättar Pernilla Alm mer om boken och hur den kom till.

Hetsläsning av "Eld"

Vad fantastiskt det är att ha sett fram emot en bok sådär vansinnigt mycket och sedan inte bli besviken! Eld, var precis så spännande, välskriven och beroendeframkallande som jag hade hoppats. Ja, det var lika bra som Cirkeln, kanske lite, lite minus nyhetens behag eftersom jag redan visste vilken slags historia jag skulle läsa. Ett drygt dygn tog det att ta sig igenom de 630 sidorna (jag var ju tvungen att jobba också - man borde få ledigt vid riktigt efterlängtade boksläpp) och nu vill jag bara att det ska bli hösten 2013 sista delen i serien (Nyckeln) ska släppas. Om ett och ett halvt år!!! Olidligt lång tid!

Vi är tillbaka i Engelsfors, det är sommar, det är hett, onaturligt hett. Naturen beter sig märkligt, elektriciteten och vattnet också. De utvalda tillbringar sommaren åtskilda, i väntan på demonernas nästa drag. Så börjar skolan, och plötsligt är de omgivna av hot från flera håll. Den new age:iga sekten Positiva Engelsfors dyker upp från ingenstans (skildringen av den påminner mig om att jag måste läsa Gilla läget av Barbara Ehrenreich snart) och kopplar ett fast grepp kring den lilla bruksorten. Samtidigt anländer Rådets representanter för att ta sig an Anna-Karin, som missbrukat sina magiska krafter. De utvalda kommer närmare varandra, tvingas ställa sig över slitningarna från Cirkeln. Sakta ökar förståelsen och gruppen svetsas samman.

En av de saker jag gillar bäst med serien förutom nagelbitarfaktorn är de vardagsnära skildringarna av huvudpersonerna. Inga klichéartade skisser eller pompösa utläggningar. Och ingen fjantig sensmoral, à la Twilight eller klassisk skräckfilmslogik (där flickan i röd klänning som gillar sex definitivt kommer att gå först ner i källaren och avlivas). Och kompetenta och mångfacetterade tjejer i huvudrollerna (läste just ganska så deprimerande statistik över antal flickor respektive pojkar i barn- och ungdomslitteraturen). Vilket författarteam som fötts i Strandberg/Bergmark Elfgren! Jag hoppas verkligen på fortsatt samarbete även efter Engelsfors-trilogins slut.

Det sämsta med boken är hur snabbt den tar slut. Det är väl det allmänna problemet med sådana historier där man bara måste få veta hur det går. Och Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens roman är helt befriad från trista longörer (minns till exempel Olifant-sången i Sagan om ringen-trilogin... supersnark!) som stoppar upp läsningen. Jag försöker läsa långsamt och noggrant. Men det går snabbt därför att det helt enkelt är så illans bra! Smart, roligt, superspännande, hjärtskärande och trovärdigt (trots att huvudpersonerna är häxor och det pratas magi, dimensioner och demoner i parti och minut).

Så vad är resultatet? Jag vill vara 18 år. Jag vill flytta till Engelsfors (ja, fastän jag vet vilken ondska som lurar där). Jag vill vara med de här übercoola tjejerna varje dag. För Eld griper tag på ett sådant där bokslukaraktigt sätt som man sällan upplever efter att man fyllt 20. Jag älskar det.

                                           Favoritduo (foto Peter Jönsson):

Susanna Mattsson

Bokia Killbergs Jägersro

Gästbloggare: Pernilla Alm

Foto: Kristofer Samuelsson

Det var en tidig vårförmiddag 2008 och lekparken var helt öde. Det var bara jag och mina två livliga döttrar där. Någonstans mellan gungorna och klätterställningen hittade jag en mobiltelefon i gräset. Den var svart, liten och tunn. Det här var innan iPhones, det här var när man ville att en mobiltelefon skulle vara just liten och tunn. Jag behövde egentligen en ny mobiltelefon men eftersom jag alltid har varit för ärlig för mitt eget bästa lyckades jag, med lite hjälp av min goda vän Internet, få tag i ägaren. Några timmar senare hade jag denna främmande, och tacksamma man på besök hemma hos mig och det satte igång min fantasi. Tänk om han hade varit någons ungdomskärlek som plötsligt dök upp och rörde om.

Alltid du handlar om hur en person som lever ett relativt lyckligt och bekymmersfritt liv med man och barn möter sin ungdomskärlek och ömsesidigt tycke återuppstår. Boken handlar om de krav vi människor ställer på varandra, och oss själva, i en relation. Livet är inte svart eller vitt och slumpmässiga möten kan ändra det vi en gång trodde var den enda sanningen. Och vad händer när man inser att man själv är ormen i paradiset, vem kan man skylla på då?

Ett vanligt råd till nybörjare som skriver är ”gräv där du står”. Så jag placerade storyn nära mig själv och lånade ut en hel del från mitt eget liv åt huvudkaraktären Caroline.

Jag har två döttrar, precis som Caroline.
Jag bor i Tyresö utanför Stockholm – där passade det bra att även Caroline bodde.
Under tiden jag skrev Alltid du byggde vi vårt hus – således fick Caroline också ett nybyggt hus.
Caroline träffade av sin slump sin ungdomskärlek – vänta lite, jag är ju gift med min.

Jag utgick alltså från mina egna miljöer och började sedan fantisera fritt och ställa frågan ”Vad skulle kunna hända om …?” I det här fallet funderade jag över vad som skulle kunna hända om slumpen drog in och rörde runt i ett ganska perfekt liv. Vilka problem och känslor kan tänkas dyka upp då?

Att bli antagen var aldrig självklart eftersom jag visste hur svårt det är. Jag har varit författarwannabe i flera år, åkt till bokmässan i Göteborg, hängt med på releasefester, bloggat om hur gärna jag ville bli publicerad och fått vänner i bokbranschen. När mitt manus började bli klart blev jag väldigt nervös. Tänk om jag inte skulle lyckas? Tänk om ingen ville ge ut min bok? Jag började ångra att jag hade skrivit om processen, nu skulle jag få stå där och skämmas. Men trots tvivlet slutförde jag och skrev sedan på Facebook att jag var klar med manuset. Bland alla hurrarop fanns en kommentar som stack ut. Den kom från Pia Printz, som nyligen hade startat förlag. ”Printz Publishing vill läsa”, skrev hon.

Pia fick mitt manus en söndag. På tisdagen kom ett mejl jag knappt vågade öppna. Men där stod: ”Pernilla, vi måste ju prata om den här boken!” Hon fortsatte med att berätta att hon inte hade kunnat sluta läsa och att det ju måste betyda något. Bara det räckte nästan för mig. Att en förläggare faktiskt ville läsa vidare i det jag hade skrivit, gjorde att jag kände att jag hade lyckats. Att jag sedan fick kontrakt var en stor härlig bonus. Och nu är boken här. På riktigt finns den, den som började som en kvarglömd mobiltelefon i en öde lekpark.

Pernilla Alm är född 1975 och bor i Stockholm. Hon arbetar som högstadielärare, men övar sig sedan en tid tillbaka på att också kalla sig författare. Alltid du är hennes debutbok.

Pernilla bloggar på: http://pernillaalm.se/

Håll ögonen öppna! Snart lottar vi ut fem signerade exemplar av Pernilla Alms roman.

"Näste Stieg Larsson"... igen

Jag läser en helsickes massa deckare.

Egentligen har jag alltid föredragit romaner, biografier och rysare men när en så stor del av vårt utbud i butikerna består av folk som slås ihjäl/hängs/styckmördas/kvävs med en ihoprullad Aftonbladet på Gotland (vanligtvis) blir man liksom tvungen att sätta sig in i det.

Vad har jag då svårt för? Utan att nämna några namn (don’t bite the hand that feeds) kan jag väl erkänna att småputtriga ”Morden i Midsomer”-kriminalaren inte riktigt gör det för mig.

Inte heller de västkustiga, gotländska eller Stockholms skärgårdiga spänningshistorierna där fokus ligger lika mycket på skilsmässor, barnpassning och andra vardagsbestyr som på själva kriminalfallet är de manus jag upphetsat sträcker mig efter vid läggdags.

Mystiska ordnar som hemlighåller kvasireligiösa mysterier? Gääsp.

Superagenter som rättrådigt räddar världen från tokar med kärnvapen? ZZzzzZZzzZZzzzzz….

Förortsgangsters och Stureplansbrats med tveksamt språkbruk? Snarkish.

(Visst finns det enstaka undantag, men generellt sett…)

Nej, mina deckare ska ha lite nerv. Det behöver inte alls vara slaskigt och blodigt (även om det är sällan jag blir störd av det) men jag vill gärna bli lite skakad. Och överraskad. Om det är uppenbart i andra kapitlet att det var Butlern/Maken/Den onde tvillingen som är mördaren är det inte ofta jag läser klart. Nästa!

Roslund & Hellström (Box 21. Fortfarande den bästa svenska kriminalromanen i modern tid – och ja, jag har läst Två soldater. Läsvärd, men inte deras bästa). Tom Rob Smith (Barn 44. Ruggig på så många nivåer…). Jo Nesbø (de flesta Harry Hole-böckerna förutom Pansarhjärta som jag tyckte var lite klen). Linwood Barclay, George Pelecanos, Dennis Lehane, Åsa Larsson, Eriksson & Axlander-Sundquist, Deon Meyer, Johan Theorin och säkert någon till som jag glömt bort.

Där har du författare vars nästa bok alltid står på önskelistan.

Sen har vi kategorin ”Näste Stieg Larsson”.

En kategori döpt efter den avlidne, multimiljonsäljande deckarkonungen Stieg Larsson, som var den förste ”Näste Stieg Larsson” ifyouknowwhatImean. Spännande, välskrivna böcker. Omöjliga att lägga ner. Starkt beroendeframkallande. Borde sannolikt förses med varningstext av typen :

Ni vet typen. Lars Kepler. Jussi Adler-Olsen. Thomas Erikson. Kristina Ohlsson. Anders de la Motte. Hjorth/Rosenfeldt m.fl.

Kanske inte litteratur du bär med dig i hjärtat resten av livet, men Hej vad det Går!

Näste ”Näste Stieg Larsson” blir Alexander Söderberg med Den andalusiske vännen. Det sätter jag en månadslön på. Precis samma rafflande, fängslande och onerläggbara kvalitet som hos Stieg. Redan såld till sjuttioelva länder och med budkrig på filmrättigheterna.

Sophie Brinkmann - sjuksköterska, änka och ensamstående mor - möter Hector Guzman på avdelningen där hon arbetar. Han ligger inne med en benskada efter att ha blivit påkörd vid ett övergångställe i city. Sophie och Hector finner varandra där och då - och mot sin vilja dras hon till honom på ett vis som hon inte kan värja sig emot.

Men Guzman är något annat än han utger sig att vara, och genom bekantskapen med honom hamnar Sophie mot sin vilja mitt emellan två brottsorganisationer och en grupp utredande poliser. Det som börjat försiktigt eskalerar utom kontroll, och Sophie Brinkmann blir en bricka i ett spel som tar henne bort från allt hon tidigare värdesatt, hållit för sant och trott på.
Mitt i detta dyker en person från hennes förflutna plötsligt upp och hon måste med alla medel skydda sig själv och sin son inför det oundvikliga - att välja sida.

Den andalusiske vännen är en beroendeframkallande thriller av debuterande Alexander Söderberg. På samma gång sofistikerad och brutal utmanar den våra föreställningar om ont och gott. Alexander Söderberg är en säker berättare som tar ut svängarna i imponerande actionscener och karaktärer med psykologiskt djup. Detta är första delen i en serie på minst tre böcker med Sophie Brinkmann och organisationen kring Guzman i centrum.

Jag kommer säkert att läsa ett tjugotal deckare till i år men det skulle förvåna mig om någon av dem kan toppa denna.

Johan Zillén

Bokia Killbergs, Center Syd

"The Hunger Games" -helt ok på bio

Efter att The Hunger Games gick upp på bio har efterfrågan på Hungerspelen-trilogin ökat lavinartat i butiken. Och det är kul att fler upptäcker Suzanne Collins smarta framtids-dystopi. Själv såg jag filmen häromdagen och var väl inte helt övertygad. Som nästan alltid när böcker filmatiseras saknade jag en massa från förlagan. En av de sakerna var faktiskt Katniss inre monolog som jag, när jag läste, tyckte var rätt så tjatig. Se där. Mitt sällskap som inte läst böckerna var dock mer imponerad. Och Jennifer Lawrence var såklart utmärkt som en butter Katniss.

Nej, återigen står det klart att film är bäst i bok, en glad överraskning för dem som rusat in och köpt Fatta eld och Revolt efter att ha sett The Hunger Games på bio. Såhär tyckte jag när jag läste dem tidigare i år.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Engelskt landsortsdeckeri - Mumma!

Ja, jag läste faktiskt krim i påsk, men har inte kommit till skott och skrivit om Reginald Hills Dalen som dränktes (On Beulah Height) förrän nu. Det är den första boken jag läser i serien om Yorkshire-poliserna Dalziel och Pascoe, Hills radarpar (han verkar ha skrivit hur många som helst ser jag när jag konsulterar Wikipedia, även om det här verkar vara den första att översättas till svenska. På sätt och vis börjar jag alltså från början vilket passar min litterärt anala karaktär).

Yorkshire upplever en fruktansvärt varm sommar, vars like man inte skådat på femton år. En tidig morgon försvinner en liten flicka från den lilla staden Danby när hon är ute med sin hund. Händelsen skakar bygden, inte enbart för dess egen skull, utan även för att den där förra, heta sommaren, försvann inte bara en, utan tre små flickor från den närliggande byn Dendale. Ingen av flickorna har återfunnits, och det har inte heller den huvudmisstänkte - Benny Lightfoot.
Andy Dalziel misslyckades den gången, och därför är han desto mer besluten att lyckas nu. Men fallet visar sig vara mycket svårlöst.

Efter de två Reginald Hill-böcker jag läst förstår jag att i hans historier ska man inte ska vänta sig laddad action och spektakulära mord för sakens egen skull. Ändå börjar jag undra efter en stund när den egentligen berättelsen ska börja (vad hände med flickorna då???), tills jag förstår att den redan har börjat. För i Dalen som dränktes är polisernas vardagsliv, tankar och relationer lika mycket huvudhandling som gåtan som ska lösas. På köpet får man en nypa klassisk bildning från den gamle läraren Hill. Jag är mycket nöjd.

Med allt utom översättningen måste jag tillstägga. Vem säger till exempel saker som "dingboll" istället för dumhuvud eller dumskalle eller dumbom? Ja, jag hade nog till och med föredragit dummerjöns. Och tolkningen av Dalziels lantliga dialekt kan väl kallas... tja... en aning för lantlig (han låter som Gullas syskon i Kulla-Gulla). Det kan räcka med att byta ut vissa ord för att skapa en känsla av hur en människa talar. Översättaren Carl G. Liungman har istället valt Donatella Versaces hållning: "More is more". Jag föredrar less.

Under läsningen kommer jag flera gånger att tänka på min Alan Banks-favorit En ovanligt torr sommar (In a dry season). På engelska kom böckerna ut åren efter varandra, inte hade väl Peter Robinson hunnit läsa? Lustigt det där när två romaner som - i alla fall sett till den yttre handlingen - liknar varandra så mycket kommer ut nästan samtidigt. Kanske är något i vattnet? Eller i det här fallet, inte i vattnet utan i torkan.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro